Somnade utmattad efter en fruktansvärd dag.

Tog då steget till att för gott flytta ut ur ett liv som visade sig vara något helt annat än det jag gav mig in i tidigare.

Jag väljer att inte skriva mera om det livet av hänsyn till min kärlek som nu är lämnad i sorg och vilsenhet.

Från total lycka till fullkomlig kaos,till att krascha helt då jag valde att inte kämpa vidare,jag orkar helt enkelt inte.Klarar det inte!
Det tär,förgör och väcker känslor inom mig som skrämmer mig själv,gör mig till någon annat än den jag är.

Jag väljer att gå vidare ensam i livet.
Går min egen väg som jag från idag kan skapa precis så som jag själv vill ha den.
Jag har friheten att göra det jag själv vill,vara den jag är och känna lycka i det.

Just nu bor jag hos min äldsta dotter med familj.
Underbara,fina människor med hjärtan av guld.
Min dotter och svärson,som älskar mig som den jag är,med fel och brister.
Mitt älskade lilla barnbarn :)
Han är 6 månader.En helt bedårande liten glad unge som fångat mormorshjärtat fullständigt.

Att mötas av hans leende igår då jag anlände hit,bilen fullastad med mina kläder,blommor och annat jag äger.
Även min spindeldam var med i sitt terrarium,längst bak i bagaget på Emil,min Volvo.

Att mötas av barnbarnets leende gjorde att allt kändes med ens lättare.
Klumpen i hjärtat och magen lossnade något.

Det är i hans rum jag nu bor i fram tills det dyker upp något eget.

Livet känns just nu vilset.
Känner att jag behöver landa i lugnet en stund för att härifrån ta mig vidare i tillvaron.

Jag har grunder som är stabila,vilket ger styrka som behövs för att åter skapa en vardag som fungerar,med det innehåll jag väljer att ha.

Min hälsa är mycket bra.Har inga krämpor.Glad över det:)

Jag har ett bra arbete som bussförare,trygg anställning och fina kollegor.
Jag har en bra ekonomi,det är en viktig bit kan jag känna för att återskapa ett boende.
Jag har mina härliga barn med familjer som med sin kärlek bär mig framåt.
Jag har några få goda vänner som stöttar och lever med mig i tanke,själ och stöd under färd.

Fick redan igår i bilen ett samtal från L.Hon gav mig enormt stöd genom att lyssna,finnas i den stunden där i bilen då hjärtat var på väg att brista på mig av förtvivlan.
Tack min vän!

Mina barns far och hans hustru ger mig värmande ord och stöd längs vägen.
De är båda människor med stort hjärta och förståelse för livets svackor.
Tack H och M!

Min yngsta dotter med familj,inhyser min katt hos sig tills jag hittar boende åt oss.
De stödjer mig och finns vid min sida i vått och torrt också.

Titti har det bra hos dem:)
Hon har hos sig mina tre andra barnbarn som också är mina älsklingar.Samt en hundkompis.

Laban:)Han är en cool kille som älskar livet och att slappa.

Nu har jag lagt en liten grund för denna blogg som jag har tänkt kan bli en form av dagbok under min färd framåt i livet.
Ett nytt liv som idag börjar med att jag har försett mig med en god kopp kaffe,pratat några ord med en trött svärson som sovit för lite inatt.
Barnbarnet har hållit sina föräldrar vakna.

Vaknade med lätt huvudvärk så det fick bli en Ibumetin med kaffet.
Planerar nu att ta på mig träningskläderna,ge mig ut på en kort joggingrunda.
Ligger mitt i ett Marathonträningsprogram som kommit av sig en vecka nu,mitt i röran i livet.Har inte tränat alls på hela förra veckan.
Nu skall jag igång igen.
Idag jogg och imorgon träningsdag igen.Kör 3-4 pass i veckan.

Så...vi ses igen.
Häng med på min färd i livet och kom gärna med stöd och goda råd.
Allt är av värde.