Jag har ju som jag skrev tidigare avslutat ett förhållande som mot slutet var riktigt slitigt,vilket tärt påmin ork i mängd.

Bad så mina vänner om stöd och hjälp i tillvaron,att komma vidare och ta nästa steg.
Vill ju inte deppa ihop för allt i världen.
Livet är för kort för det.

Fick en enorm respons från alla mina vänner.Säkert har många befunnit sig i min situation och känner igen känslan jag bär just nu.
En känsla som man inte ska bära ensam utan ta stöd och hjälp.

Självkänslan har ju fått sig en knäck och det behövs stöd för att bygga upp den igen.
Tack alla mina goa vänner:)
Jag ska krama er hårt och länge när vi ses!!
Tack vare min familj och er kommer detta att gå galant:)
Snart ler jag för fullt och mår som en prinsessa.
Jag har inte misslyckats....bara gjort ett försök som inte lyckades så bra.

För nån timme sedan så kom vi äntligen överens om att avsluta vårt liv tillsammans helt.
Det var tidsödande och slitit att få till ett slut och nu när det är gjort så känns det som en stor lättnad.

Jag vill leva mitt liv på mitt sätt och inte efter någon annans behov.
Mitt liv är för värdefullt för det.

Det kommer självklart att vara stunder av saknad från det som ändå fungerade.Samtidigt kommer jag att trivas med att inte ha ångest över att inte duga och räcka till.

Så nu är jag singel!

Det fick jag igår av mitt näst yngsta barnbarn som är en tösabit på 3 år.
Hon börjar bli så stor min lilla tjej:)

Vi var tillsammans med hennes mor på Vernissage igår Lördag och därefter inhandlade vi lite picknickmat,avnjöt det i bilen då vädret var regnigt och blåsigt.Inbjöd inte direkt till utevistelse.

Min lilla tjej överraskade mig med vackra,egentillverkade armband som gåva.

Jag blev jätteglad.
Jag bär redan en ring som hon valde ut åt mig förra sommaren.
Den har jag varje dag på mig

Den är jättesöt.Rosa Den är självlysande i mörkret,på så vis lite extra speciell.

Jag tycker mycket om att få sådant som de små gjort själva.
Smycken som jag bär syns så tydligt då jag är bussförare och har händerna på ratten.

Bär detta kors som jag fick av min yngsta dotter i Julgåva.
Den har fått mycket fina lovord av kunder som lagt märke till den på min högra handled.
Jag är stolt och glad över mina skatter:)

Då jag för närvarande har mitt permanenta boende i husvagnen och eftersändning av posten så skapar det lite bekymmer.
Post blir försenat och det blir inte bra när det är fakturor som skall betalas.

Denna som jag nu fått i min hand har dessutom min adress som jag hade för två år sedan i Västerås.
Vet inte hur detta gått till då jag noggrant uppgett och skrivit min adress i Örebro därifrån eftersändning är.

Så det blev lite panik att betala så fort som möjligt.
Jag är noga med att allt ALLTID skall betalas i tid,så detta gav mig dålig sömn och nu i stunden en kraschad mage.

Har sedan tidig morgon tampats med huvudvärk och tryck över bröstet pga av omständigheterna som råder.
Så detta gjorde knappast saken bättre.
Envis som jag är så blev det till att fixa fram tom pärm,register och plastfack och sorteringen började.
Nu är allt på plats efter idogt plockande och hålslagande.
Varje handling,köpekontrakt,försäkringsbrev och annat viktigt ligger under sin egen flik.
Har ju köpt både bil och husvagn under senare tid så det har trillat in en hel del papper.
Jätteskönt att få detta gjort.
Magen har lugnat ner sig.

Nu skall jag gå in till dotterns och svärsonens hus och ta mig en välbehövlig dusch.

Ute blåser det stormvindar så det smäller och slår i förtältet,detta får husvagnen att rycka och gunga.

Titti katt njuter av att ha mig hos sig istället för flängande ute på vägarna i tröning som hör varje Söndag till.
Inte idag..

Hon riktigt ler där hon ligger tryggt i drömmarnas värld.
Jag är så glad att ha henne.
Min älskade lilla pälstoffla

Livet suger så förbaskat emellanåt att jag bara har lust att ligga kvar i sängen,hela dagen.

Igår var jag så trött på att hela tiden stånga huvudet i väggen vad gäller kärleken.
Skrev i klarttext hur jag kände och var helt övertygad om att jag kommer välja singellivet före att hela tiden bli placerad i andra rummet.

Jag hör till den sortens människa som behöver få höra att jag är älskad,att jag är vacker och att jag duger till som människa.
Det behovet bara finns där...jag kan inte utplåna den hur gärna jag än vill.

När detta inte tillgodoses och dessutom blir trampat på så blir jag så heligt förbannad att jag uttrycker mina känslor i klartext.

Nu när morgonen är här och jag egentligen skall ge mig ut på ett 24 km långt träningspass så vill jag bara inte.
Jag vill inte träna!!!
Jag vill ligga i min säng och bara finnas till och vila,äta och göra sådant som jag inte unnat mig på evigheter.
Att göra ingenting!

Jag somnade väldigt sent inatt då jag var ledsen,upprörd och fast besluten att avsluta relationen med mannen jag älskar.
Ja hej,vad jag lyckades bra med detta avslut.
Nu ligger jag här och längtar mig sjuk efter honom,precis som vanligt.

Jag är så arg på honom emellanåt att jag önskar att känslorna bara gick att stänga av.
En STOP knapp för kärlek helt enkelt.
Sedan ploppar det upp igen som gubben i lådan.
Längtan,saknad och de goda tankarna om alla de goda,fina stunderna vi brukar ha.

Varför kan jag inte stanna i beslutet att få till ett avslut?
Gå vidare i livet.
Är han bara en vana för mig...att ha honom nära.
Älskar jag honom?
Hur kan man älska och ändå känna att jag vill lämna honom?
Jag begriper ingenting längre!!

I stunden som nu är så känner jag bara ilska och förbannar mig själv för mina veliga beslut.

Denna dag ska jag iallfall inte göra många knop.Tung i huvudet av sömnbrist och träningsviljan helt bortblåst.