Hade redan igår bestämt mig för att ge mig ut på en kortare joggrunda på morgonen,innan dusch och frukost.

Vaknade av ett kraftigt mullrande och regnsmatter på husvagnstaket.
Riktigt busväder hängde över mitt älskade Kyrketorp.

Låg kvar en stund i bädden.Bryggde på en go kopp med kaffe och gav Titti av hennes festmåltid från födelsedagen igår,Gourmet Gold:)
Det var uppskattat!

Sedan åkte träningskläderna på med en tunn jacka ytterst som höll borta vattnet en kort stund iallafall.
Var lite sugen på att springa på stranden men avstod då det blixtrade och dundrade rejält.
Stranden är ju en öppen yta och jag skulle då vara högsta punkten.

Valde vägen.
Det blev nog inte mer än ca 3-4 km men jag var nöjd.
Kändes bra i kroppen och jag återvände till varm dusch och frukost i varm och torr husvagn.

Ligger här i min husvagn,mitt i natten och låter hjärnan ha fullt spelrum.
Vaknade till av att det slutat regna och att blåsten avtagit,det är bara lite sus i träden och vågornas brus som hörs,blandat med ett ljud långt utifrån havet från ett fartyg som sakta strävar framåt i mörkret.

Det är i övrigt lugnt och stilla.
Min lilla katt ser lite fundersamt på mig där jag halvligger mot kuddarna i sängen.

Tankarna ligger just nu i den känsla jag bär inom mig,känslan av frihet,känslan av att vara oberoende.Att stå på helt egna ben i tillvaron och känna att benen bär mig,steg för steg framåt i mitt nya liv.

De senaste månaderna har varit intensiva på många vis.Framförallt känslomässigt.
Har varit och kanske ännu är inställd på att en man inte kommer in i mitt liv och stör mig i läkeprocessen som pågår,som säkert kommer att göra det ett bra tag framöver.

Samtidigt vill jag ha en bekräftelse på att jag är bra,att jag är vacker och fullt tillräcklig som en tänkbar framtida partner.
Det är kluvet!
Det tyder på att min helning som människa ännu inte är klar.
Kräver mer tid än så som det känns nu mitt i nattens tankar.

Jag vet ju att mannen som är ämnad för mig finns därute någonstans,men jag känner liksom ingen brådska med att hitta honom,inte än.
Jag behöver min tid,för mig själv och tillsammans med mina nära och kära.
Dras kravlösa kärlek helar mig med en kraft och styrka som bär mig på änglavingar.

Guds närvaro är så påtaglig ständigt inom mig att den i sig ger mig den kraft jag är i behov av för att få själen ren och oskadd.

Jag stannar så gärna i nuet,i känslan att vara bara jag:)
Göra det jag vill,gå dit jag känner för och bara existera,med mig själv som huvudperson.
Jag behöver det!

Tids nog kommer jag att kunna dela min tid med någon man som vill mig väl,som inte letar fel på mig ständigt och påtalar dessa.
Som kan acceptera och älska mig för den jag är.
En människa som vill finnas vid min sida utan att försöka göra om mig efter sina egna behov.

Jag är jag idag och här stannar jag tills det känns rätt att ta nästa steg.
Ingen ska få rätten att försöka störa mig i detta skeende,ingen!