Alla inlägg under juli 2014

Av Sirpa - 9 juli 2014 22:48

Idag körde jag på Ölandsbron över till ön och det är tredje gången detta år.
Det fantastiska som sker varje gång är känslan som infinner sig inom mig.

Jag blir så glad,ryser av välbehag på hela kroppen.Ler som en sol och måste bara varje gång lägga av ett litet glädjetjut:)

Mitt älskade Öland!
Denna gång kom jag över bron för att stanna i nästan 6 veckor.

Semester!!

Av Sirpa - 8 juli 2014 04:08

Vaknade riktigt tidigt denna sista morgon på Vallby Prästgård.
Nu ska Titti och jag dra vidare i livet,vidare i vår nya tillvaro.

Vi har haft många månader här med våran husvagn,den för oss enda bostad vi har fram till 1/8.
Den är självvald,istället för inflytt i någonting vi inte trivs i,kanske på en ort vi inte vill stanna på.
Nu har vi haft det jättebra i våran husvagn:) här på gården med våra nära och kära precis intill.

Idag kopplar vi på och mellanlandar först på mitt arbete i Köping några timmar innan vi drar vidare mot Norrköping.
Stannar natten där och besöker en nyfunnen vän.
Imorgon rullar vi så vidare mot vår härliga 6 veckor långa semester på Öland:)

Blev så glatt överraskad av min älskade dotter i förrgår när jag trött och svettig anlände hem efter lång arbetsdag.
På bordet i husvagnen stod en fin låda och väntade :)
En låda fylld av allehanda nyttoprylar och färdkost

Samt ett kort som rörde mig till tårar.
Med ord som berättade hur fin min närvaro varit här,hos dem,tillsammans med mitt barn,svärson och barbarn.
Mina Älsklingar!

Det är som att klippa en andra navelsträng,resan härifrån mot framtiden.
Jag har haft det så bra!
Känt mig så välkommen och älskad,hela tiden!

Jag skall om nån timme åka och jobba till 10.
Kommer sedan åter på min långrast.Packar in det sista i vagnen,kopplar på och åker iväg efter bad,dusch och pusskalas med de mina.

Jag vet att det kommer bli tårar vid avskedet men vi vet också att vi snart kommer att ses igen,nere på Öland:)

Tiden går och vi med den.
Varje dag är en resa i livet,i det liv som vi själva skapar.

Min själ och mitt hjärta är fyllt av tacksamhet för allt jag får vara med om och leva,denna vår stund på jorden.
Vi skapar själva vårt eget paradis,i kärlek och harmoni

Av Sirpa - 6 juli 2014 06:06

Jag har kommit upp i en ålder av 55 år och det är jag så glad över:)
Det låter kanske inte riktigt klokt i allas öron,men så är det.

Att befinna sig som kvinna i denna ålder är för mig riktigt bekvämt,bekymmerslöst och lyckligt.
Jag har allt jag behöver.

En underbar familj med tre vuxna barn och alla de tre med egna barn och egna liv.

Jag har ett fantastiskt arbete som jag älskar.Mina kollegor har blivit som en andra familj,som jag trivs med.
Mina kunder tillför mig glädje och energi,varje dag.

Min hälsa är på topp:)
Har nyligen lyckats få bort sockerberoendet jag hade och med den också magbesvären som hängde ihop.Gått ner några kilon som var i vägen i uniformsbyxorna.

Jag är sambo med min underbara lilla katt som är min följeslagare,vart vi än befinner oss.

Jag älskar min träning som nu legat på is ett tag pga skadat knä men som i dagarna blivit framtagen igen,löpträning.

Jag har en bil som är som skapt för mina behov.Flexifuel:)Kör på billig Etanol nu när bensinen är så dyr.
Snygg,kraftfull nog för att dra min härliga 6.5 meter långa Sävsjö husvagn.

Min ekonomi är helt ok.
Jag kan leva bra och unna mig det jag behöver.
Klara mig fint med de ägodelar som jag kommer att flytta till en söt liten etta i centrala Kungsör i Augusti.
Denna lilla söta pärla vid Mälaren men kuperad terräng,där jag kan utöva mitt intresse,löpning.

Jag dejtar någon man som jag finner intressant längs min livsvandring.
Lite spännande men inte mer än så.
Har blivit så oerhört kräsen och bekväm med min singeltillvaro att det nog måste någon väldigt speciell för att få mig att välja något annat civilstånd.

Jag trivs:)
Som fisken i det rena klara vattnet.
Njuter av tillvaron och känner en tillfredsställelse med allt jag företar mig.
Under våren for jag ner en vecka till Öland med katt och vagn.
Bara njöt i en veckas tid av tiden där.
Både med döttrar och barnbarn samt ensam.
Det var regnigt och stormigt men vad gjorde väl det:)
Öland är paradiset oavsett väder

På senare tid har jag haft den stora lyckan att få vara med mitt minsta barnbarn.Vi har lärt känna varandra så bra och trivs med varandra.
Denna lilla söta,glada,pigga spelevink.

Han är mitt lilla gryn som jag ser fram emot växa upp i min närhet.
Jag vill följa hans livsvandring.Finnas för honom ständigt när han behöver sin mormor.

Sedan har jag ett till härligt barmbarn som jag inte träffar lika ofta men har ändå en jättefin kontakt med.
En liten tjej:)
Vi ska ses på Öland om några dagar.
Mormors tösabit:)
För henne är jag Nonno.
Det är en ärofylld titel!

Vi har många härliga veckor framför oss på Öland dit jag kommer att fara med katt och ekipage om några dagar.
6 veckors semester.
Dagar fyllda av träning,vila,rekreation och upplevelser för sinnena på denna vackra ö.

Så visst har jag fantastiskt liv:)
En tillvaro jag vill leva i och finnas för de som behöver mig.

Jag har även två fina killar som är mina bonusbarnbarn som jag träffar då och då.
Sedan tre egna barnbarn som är farmor till och tyvärr inte fått möta på fyra år snart.
Det är en historia som ger mig sorg i hjärtat men som jag har lärt mig leva med.
Vår tid kommer:)
Det vet jag.

Jag lever,är lycklig och trivs i min ålder.Mer än någonsin tidigare i livet.

Av Sirpa - 5 juli 2014 17:34

Nu är det bara 3 arbetsdagar kvar till jag ska åka nedåt Öland
Längtar så!!

Monterade på stativ för cykelupphängning på husvagnen
Två cyklar upphängda.
Min och äldsta barnbarnet:)

Lastade in cafegrupp och en del annat som jag vill ha i förtältet.
Får bra plats allting i min stora härliga Sävsjö

Nu är det bara resten kvar.
Jobbar eftermiddagen och kväller och packar vidare imorgon

Av Sirpa - 4 juli 2014 20:37

Dag 12 och 13 blev riktigt röriga vad gällde mathållningen.
Började känna att jag hade fått ordning på min mage,blivit av med sockersuget och tappat de kilon som jag tänkt mig.
Allt kändes prima:)
Åt extra av allt som ingick i de dagarnas mat samt att jag åt flera skivor av gott nybakat bröd som min dotter bakat.
Så de dagarna blev slarviga.

Nu är kuren över och jag skall fortsätta plocka bort flera kilon med hjälp av löpträningen som jag kan köra igång igen.
Knät har läkt.

Av Sirpa - 4 juli 2014 05:08

Känner mig så glad:)

5 arbetsdagar kvar innan 6 veckor på Öland:)
Jihaaaaa!!!!

Av Sirpa - 3 juli 2014 06:38

För mig innebär det att jag ständigt har fotspår vid min sida,att jag aldrig är ensam.
Det känns oerhört tryggt.

Min tro syns inte utåt,den märks inte om man inte vet om det.
Jag lever precis som andra människor.
Skrattar och gråter.
Är arg ibland och till och med använder svärord.

Min tro är ingenting som jag prackar på andra människor.Pratar inte om det mer än de gånger som Gud och tron kommer på tal i något sammanhang.

För mig innebär min Gudstro att jag känner mig trygg,vilar i Guds famn i både glädje och sorg.
Det känns fint.

Det har inte alltid varit så....

Som barn var jag starkt troende och gick i Söndagsskola som det hette på den tiden.
Berättelserna ur Bibeln var spännande och ibland nästan lite skrämmande.
Jag hade en Faster i Finland som levde i stark tro och hon pratade ständigt om Guds vilja och kraft.
Hon läste ur sin Bibel för mig och jag förstod inte mycket av det hon sade,men såg att det gjorde henne glad,lugn och trygg.

Jag konfirmerades...
Det gjorde ju kompisarna så det blev en fullt naturlig grej att hänga på.

Då hade jag ganska nyligen mist min far som var min trygghet i livet.
Mitt ankare i tillvaron.
Jag var endast 12 år när han lämnade jordelivet.
Han endast 35 år gammal.
Mitt liv fick en helomvändning.
Från att vara ett barn fick jag över en natt i stort sett,bli vuxen och axla familjens överlevnad då mor rasade fullständigt och vi stod själva i vårt nya fosterland som vi kommit till 7 år tidigare från Finland

Mor och mina två syskon 7 och 2 år gamla.

Jag tyckte då att Gud var hemsk!
Hur kunde han göra så mot oss?
Vad hade vi gjort för att bli staffade så hårt?
Vad hade jag gjort?
Jag letade efter fel jag begått för att få sånt straff....
Gud måste hata mig för något jag gjort,var min tanke där mitt i sorgen och kaoset.

Vuxna släktingar klappade mig på huvudet och sade att jag inte skulle gråta,på min fars begravning.
Jag skulle inte vara ledsen,allt skulle ordna sig.
Gud fanns med oss sade min Faster...
Jag förstod ingenting?!
Hur kunde Gud finnas med oss när han tagit min pappa ifrån mig?
Hur menade hon?
Jag svalde gråten,bet ihop och var stark..

Jag frågade aldrig utan jag var arg på Gud istället,jag hatade mig själv för att jag säkert gjort något ont för att förtjäna det straff Gud gav mig.
Jag var arg på pappa som lämnat oss ensamma...arg,ledsen och förtvivlad.
Fylld av ångest över hur allt nu skulle bli..
Livet blev därefter,hatet till mig själv styrde,jag började skada mig själv.

Jag hatade min spegelbild...
Slutade äta...svalt,kräktes och mådde fruktansvärt dåligt.
Rasade i vikt...säkert 20 kg på några månader bara...
Ingen såg hur jag mådde.Låtsades vara stark för familjens skull.

Mamma fick stöd och hjälp av vänner.
Hon reste sig ganska snart efter pappas bortgång.
Hon lärde sig svenska så hon kunde axla ansvaret för familjen.

Ingen frågade hur vi barn mådde!
Ingen såg oss.

Var fanns Gud i den stunden?
Under de åren då vår familj kämpade för sin överlevnad.

Livet fortsatte på det viset.
Då pappa lämnat oss lämnade också kärleken,kramarna och värmen oss.
Kvar blev kamp,kyla,krav och enorm bitterhet från mors sida.
Vi levde i det med förståelse..hon var bara 34 år när hon blev lämnad ensam med oss.

Åren gick.
Mycket vatten rann under broarna.
Mitt liv präglades av den tiden enormt och jag vill inte gå in på allt som åren bar med sig,utan det jag vill få fram nu hur stark min tro är.

Att ha fullkomligt hatat Gud och mig själv så har jag lyckats klättra dit jag är idag.
Vägen har varit lång och väldigt smärtsam många gånger men allt det jag upplevt och gått igenom har skapat den person jag är idag.

Stark,trygg och glad.
Med en livsglöd som ger mig själv och min närmaste omgivning energi.
Jag älskar mitt liv som är idag och min Gudstro bär allt detta.

Livets pussel har lagts på plats.
Jag lever här och nu och vet inget om morgondagen:)
Det känns kanonfint!

Jag har blivit vän med mig själv,förlåtit allt ont som skett mig och gått vidare.
Människor som tagit min kraft och sugit min energi har jag valt bort.
Nya dörrar står öppna,murar rivna och livets puls finns redo för vidare steg.

Av Sirpa - 3 juli 2014 04:29

Gårdagen var så fylld av händelser,arbete och praktiska delar så den sög verkligen kraften ur mig:)
Slocknade som ett ljus i min bädd där jag lagt mig tillrätta med en kopp gott the.
Var i stort sett mitt i ett textsamtal med en ny vän som jag har stort utbyte av att skriva med och lära känna,
Kändes dumt att inte ens ha sagt godnatt...jag somnade ifrån en fråga jag ställt istället.

Nåja:)Det kan inte hjälpas.
Min dag började redan vid 3 tiden och jag slocknade staxt efter 21,så det blev en del vakna timmar och dessutom fattig tillförsel av näring åt min kropp nu i slutfasen av kuren.

Nu har jag vaknat till en ny dag med nya tag.Har ledigt idag,för första gången på länge.
Lät chefen veta att jag rycker ut om något händer,så det kan ju bli en rivstart iväg:)Vem vet!

Ligger i min varma sköna bädd och dricker mitt morgonkaffe,äter mitt rostbröd som jag denna gång rostade i min alldeles egen brödrost här i vagnen:)
Känns jättebra!

Det är en sån härlig känsla att kunna glädjas över de små detaljerna i livet.
Brödrostar har jag ju haft mängder av genom livet i olika modeller...men just denna känns så Min :)

Den kostade 99:- på Coop och hamnade hos mig som värdesätter den så oerhört.

Jag har ett ljus tänt.
Lågan brinner stilla och utifrån hörs vindens sus i träden:)Det ser ut att bli en fin dag

Känner mig så lätt i hjärtat och så glad:)
Livet känns bra! Kanonbra:)

Om några timmar vaknar mitt lilla barnbarn och jag skall hämta över honom till min husvagn så hans mamma får lite välbehövlig sömn,med känslan att inte behöva vakna vid minsta pip.

Han ska få torr blöja och sin morgongröt:)
Lillkillen..mormors lilla Älskling!

Vi har kommit varandra så nära han och jag under de månader jag vistats här på gården,i mitt eget boende men ändå intill deras hus.

Jag och min dotter har också tagit ännu ett steg närmare varandra även fast vi redan var tajta sedan innan.
Min svärson har varit gudomlig mot mig,det syns att han trivts med att ha mig här de månader som den lille varit spädbarn.
Mina älsklingar alla tre

Lillkillen och jag ska sedan fixa med husvagnen.Jag ska väga gasolflaskan och kolla om det är dags fylla på innan Öland.
Vill få allt sädant klart innan Måndag.

Tisdag morgon är det dags att koppla på vagnen och ta med ekipaget till jobbet.När jag jobbat klart så bär det av nedåt landet.
Titti katt är självklart med:)
Vi hänger ihop i allt hon och jag.

Kommer inte orka åka så jättelångt första kvällen.
Stannar troligen i närheten av Norrköping och sover,fricampar innan jag utvilad kör vidare morgonen efter.

Så idag skall vi förbereda massor för att imorgon kunna jobba igen,likaså hela helgen.
Efter detta kommer jag att ha haft två jobbhelger i rad.

Väl nere på Öland väntar min andra älsklingsfamilj:)
Min yngsta dotter med sin familj.
Längtar så efter dem då vi inte setts på ett tag nu.

Vi kommer att hjälpas åt med att resa mitt förtält efter vi fått Sävsjö på den plats som väntar på oss:)
Där skall Alfred (husvagnen) stå uppställd resten av årets campingsäsong.
Känns härligt med tanken...säsongsplats på Öland:)
Betald och klar!

Jag och Titti kommer att vara där i nästan 6 veckor...Jihaaa!!!

Nu skall jag fixa till härinne så lillkillen kan vara hos mig.

Ser fram emot dagen:)

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7
8 9 10 11 12 13
14 15 16 17
18
19 20
21 22 23 24 25
26
27
28
29 30 31
<<< Juli 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards