Alla inlägg den 1 augusti 2014

Av Sirpa Niva - 1 augusti 2014 16:05

Inatt kom så delar av min familj åkande till sin vagn.
Hörde min yngsta dotter med barnbarnet rulla in tyst på sin plats.
Svärsonen har arbetsdag idag så han kunde inte deltaga ännu.

Jag sov lite längre denna morgon då jag bestämde under vakna nattimmar att jag väljer sova ut,istället för att ge mig ut och träna som jag gör mest varje morgon:)

Kände värmen stråla från förtältet när jag straxt efter 7 slog upp ögonen.
Tog min morgonkopp med kaffe,läste sms som inkommit under natten.
Bikini på och gav mig ut på en kort promenad längs stranden.
En vacker morgon

Stranden ren och fin.sanden torr och behaglig,len och mjuk.

Cyklade till receptionens butik,inhandlade färska frallor.
Laddade en maskin tvätt.
Förberedde inför vårt strandhäng som barnbarnet bestämt redan under gårdagen med sin mor.

Satte upp mina parasoller,brassestol och filt utlagd där vi skulle hålla till.

Sedan följde gemensam frukost.
Viktigt innan det stora sandslottsbygget skulle igång.
Byggjobb tar energi.
Vi byggde ute på en liten sanddyn för att få den riktigt fina sanden och med tanken att havet får återta vårt bygge när den kände för det.

Vi byggde mur mot vågornas angrepp,flyttade undan tång och små räkor som höll till i vattnet runtom byggplatsen.
Solen strålade ned på oss,vilket medförde pauser med bad och bollspel.

När slottet så stod klart påminde den så mycket om slott som trollen har i sagorna att det fick heta Trollslottet.
Fint blev det!.

Dagen var fantastiskt varm och vacker.Vita bomullstussar på himelen endast.

Mot eftermiddagen började det blåsa så vi bröt upp och började förbereda kvällens kräftis som skulle hållas längs våran gång här på campingen

ANNONS
Av Sirpa Niva - 1 augusti 2014 03:43

Vaknade mitt i den tysta natten med hjärtat fyllt av tacksamhet och ro.
Att befinna mig på denna ö ger mig en sådan inre frid att jag kan ge min själ spelrum i det oändliga.

Det har tagit dessa veckor att landa i denna själafrid.Att landa i detta steg av min inte utveckling.

Ännu finns det en hel del att bearbeta inom mig,det känns som att det inte är någon utmätt tid för att komma till den fullständiga öppenheten,för att uppnå det fullständiga,lagda pusslet.
Om det ens är meningen att den skall bli fullständigt lagd.

Livets väg är så oerhört faschinerande många gånger.Att vakna varje morgon med det egna valet som en grundbult är så givande.
Samtidigt lite skrämmande på något vis.
Någonting inom mig säger att det i framtiden finns ett liv för mig i gemenskap,kärlek och närhet till en annan människa.
En människa som älskar mig kravlöst,som samtidigt tillåter sig själv att verka ut sitt eget liv,sin egen livsstil.Sina egna behov.

Det egna livet,det egna tänket har kommit att bli ett måste för mig.
Jag vägrar utsätta mig för situationer där jag skall pekas på med hela handen,att jag skall vara på ett visst vis för att passa in i andra människors mönster och fackindelade liv.
Detta gäller även blodsband.

Jag vill verkligen vara den jag är.
Göra det jag vill,vid precis de tidpunkter jag vill.
Detta har jag fått höra att jag är egoistisk.
Ja,må så vara!
Då är jag väl egoistisk som vill leva mitt eget liv och verkligen lägga krutet på att må bra.Att lägga min kärlek och energi där jag känner att den är värdefull.

I min värld kan jag känna,att den enda gång jag i min tur kan leverera fullt ut till mina nära och kära,är just när jag själv mår bra.
Då finns tid,utrymme och focus till att ge kärlek,omtanke och omsorg till de som behöver det från mig.
Jag vill kunna må bra i att ge,att leverera känsla och empati.

Just mina nära och kära är en sådan viktig del i mitt välmående.
För de människor som jag har kvar i min närhet,efter en rejäl utrensning,är verkligen sanna.
Det känner jag med varje cell i min kropp,att de vill mig väl.

Det knackar på nya människor på min själs dörr och ber att få komma in.
Det är jag inte beredd till ännu.
Jag behöver tiden till att möblera om en stund till i mina inre rum,sortera och välja.
Ta beslut om vad jag vill ha kvar,vad jag kan tänkas behöva göra något åt,innan nytt plockas in.

Det finns människor som granskar mig,värderar och bedömer.
Som i sin tur tycker sig tro att jag kan tänkas passa in i deras livsmönster.
Det känns jättebra,fast där finns ett hinder...kör inte över mig!
Pressa mig inte,styr mig inte.
Jag behöver få vara delaktig och hänga med i tanke och leverne.

Jag tillåter inte att någon annan bygger drömmar åt mig,eller rensar vägar för att uppnå något de själva vill i sitt liv,med mig som medvandrare.
Jag är jag och så kommer jag att förbli.
Aldrig igen att jag låter mig styras av någons livsstil,någons begär efter att få ha mig instoppad i ett tryggt fack för att behaga.

I denna process är mitt älskade Öland min rekreation.Mitt liv i husvagnen,nära havet med min lilla sambo,Titti katt.

Min vistelse här på ön är både fantastskt och skrämmande.
Den inre rensningen som pågår inom mig tar kraft,enorm kraft vissa dagar.
Jag kan vakna redan trött av att min hjärna haft storstädning under natten.

Då finns inget skönare än att ta på mig träningskläderna och vandra ut i den vackra Öländska naturen.
Havet,solen,måsarnas skrik och vågornas sköna brus.
Allt blir som en underbar,urrensande sång inom mig.

Nattens tankar kommer till klarhet och jag kan vid träningspassets slut gå och le med hela min kropp och själ.
Det är en sådan befrielse att få leva i allt detta vackra.

Jag njuter,av varje stund,av varje steg.Min blick får vila i havets våg eller den sköna himelens olika nyanser,molnens formationer.

Havet och sandstranden är i ständig rörelse.Inte en morgon är den andre lik.Så levande!

Det är ju livet jag får återspeglat i allt detta jag passerar,som jag lever mitt i.
Livet är i ständig rörelse,i det oändliga.Det tar aldrig slut,denna vår Guds skapelse.

Livet och pulsen finns ständigt,även om vi själva kan för stunden tyckas stå still.
Vi berörs ständigt av livets olika skeden.Det är där det är så oerhört viktigt att få chansen,att gå in i oss själva och verkligen få tiden och möjligheten att känna efter.
Vem är jag?Hur mår jag?
Leta i de inre rummen och städa i lugn och ro.
Rensa,bena,vända och vrida på känslor,händelser och få en ordning någonstans i slutänden,som passar just mig.

När detta gjorts,då kan jag se att utrymmet finns för att plocka in nya intryck,nya vyer och framtida visioner.

Människan är ju en framåtsträvare.
Men vi är också en himla massa känslor som vi längs färd måste med omsorg vårda.
Bära med värdighet och vårda med ömhet.
Det går inte att bara ånga på och tro att allt bara löser sig,bara jag kommer bakom nästa kurva så finns svaren klara.
Det fungerar inte så.

Vi måste få landa någonstans och bara vara.Låta dagarna gå och tiden passera utan krav och påverkan från någonting annat än det som sker inom mig själv.

Mitt Älskade Öland.
Paradiset på jorden.Guds skapelse till oss som har förmågan att se det vackra med denna fantastiska plats,detta ljus,denna frid och renhet.

ANNONS

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4
5
6
7
8 9
10
11 12 13 14 15 16
17
18
19
20
21 22 23 24
25
26
27 28 29 30 31
<<< Augusti 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se