Det är nu Onsdag morgon och jag befinner mig på Vallby Prästgård i Eskilstuna.
Vaknade i sängen imorse med en overklighetskänsla i mig.

12 timmar tidigare var jag fortfarande kvar på Öland,i min husvagn.
Nyligen hemkommen efter en shoppingrunda i Köpingsvik,där det var storrea i sporttältet och andra grejer.
Jag hade fyndat och det kändes riktigt bra.Kläder för både vardag och träning hade fått följa med mig hem.

Satt i bilen på hemvägen och talade med båda mina döttrar.
Den yngsta av dem befann sig i röken och dimman från den stora skogsbrand som nu härjat i flera dagar och som människor förtvivlat kämpade med.

Jag var på väg i tanken redan andra dagen som branden fick sitt grepp,att åka hem för att på något vis hjälpa till.
Följde allt på fb och nyhetssändningar i radio och på tv.
Allmänheten uppmanades att hålla sig borta från området.
Mina tjejer tyckte inte att jag skulle åka någonstans...vad skulle jag kunna hjälpa med?!
Ingenting! Så jag stannade kvar och följde förloppet och kampen på avstånd.
Hade en maktlöshetskänsla inom mig.
Bad,tände ljus i kyrkan,var med alla som kämpade mot det övermäktiga i tanken.

Måndagen var hemsk.
Branden var rasande,det evakuerades människor från utsatta områden.
Röken vällde mot himmelen och elden for fram med en hastighet som ingen mäktade med att hindra.
Läget såg väldigt illa ut!!

Såg på nyhetssändningar att våra bussar var i arbete med evakueringen.
Skickade en förfrågan till min gruppchef om det var nnågot jag kunde hjälpa till med.
En stund senare ringde han till mig och berättade meallvarlig röst att jag var uppsatt på listan för jourförare som kunde rycka ut och köra evakuerade människor.

Jag förklarade mitt läge att jag i den stunden var 6 timmar bort,att jag omedelbart skulle packa det nödvändigaste och åka hem.

Så skedde...
I flygande fläng packade jag bilen full med grejer,lastade in Titti katt.
Ställde iordning min boning med husvagn och tält så jag kunde lämna det och ca 30 minuter senare var jag på väg.
På rull nedför ön och över till fastlandet,med en helt oförstående kissekatt bak i bilen.

Lyssnade på nyheter hela vägen.
Var på rull i 5 1/2 timme innan jag så landade här på Prästgården.
Min yngsta dotter med familj var redan här då deras hem i Surahammar var så rökigt att det började bli väldigt obehagligt att vistas där.

Vi talades vid om allt en kort stund,uppdaterade läget och såg sedan till att komma isäng.
Då var det midnatt.

Känslan av overklighet hänger i nu med då jag nyduschad sitter och planerar dagen.

Läget med branden har lugnat sig,redan inatt.Det har regnat och för stunden har brandens framfart stoppats.
Evakueringen av Norberg är inte nödvändig och vi kan andas ut en stund.
Det var just för Norbergs del som jag åkte hem.5 000 människor skulle ha fått lov att förflyttas någonstans.

Jag känner mig trygg i att min familj mår bra och jag kan läsa att mina vänner också lever och har hoppet vid liv.

Finns mycket mer att skriva om detta hemska som skett/sker men den tiden behöver jag till annat