Ligger kvar i bädden här i min husvagn,klockan är bara straxt efter 6.
Den väckte mig för att jag skulle ge mig ut och träna...känner inte för det just nu.
Brukar ju vara ut en mil,minst,nästan varje morgon.
Beror lite på hur dagen i övrigt sett ut.

Titti katt ligger bredvid mig och spinner,väntar på att få sin frukost.
På husvagnstaket tassar det omkring små fåglar som plockar flugor,jag hör hur de pickar till med näbben och kvittrar till då och då.

Min dotter och hennes lilla son,mitt älskade lilla barmbarn,sover ännu.
Kan höra hur han suger på sin napp,förnöjsamt hummande i sin trygga sömn,tätt intill sin beskyddande mor.

Vi har en lång resa framför oss idag och det blir tufft för den lilla att sitta fastspänd i sin barnbilstol så många timmar.Säkert 7 timmar med stopp för blöjbyten och bensträckare.
Så vilan nu behövs.

Jag ligger och tänker på allt som hänt sedan jag lämnade Örebro under kaotiska förhållanden.
Lämnade mannen jag trodde var min sambo,kanske blivande man för resten av mitt liv.
Så blev det nu inte,jag klarade inte av det sätt han behandlade mig,hur jag blev en del av inredningen i hemmet,något som bara fanns där när han kom hem från alla sina intressen och uppdrag.
Jag var en någon!
Ingen som han behövde lägga kraft och energi på att visa kärlek eller omsorg.
Den lade han på andra människor som i hans liv var mycket viktigare och betydelsefullare än jag.

Så ville jag inte leva.
Vårt liv slutade med att jag blev idiotförklarad,utskälld och nedvärderad pga av att min hälsa vacklade då jag var trött efter en längre tids hårt arbete med flytt,byte av arbetsplats och iordningställning av vårt gemensamma hem.

Jag flydde från det livet.
Med hjälp av mina barn som såg hur dåligt jag mådde.
Aldrig att jag stannade i ett liv där jag inte hade något värde som individ.

Hur jag mådde tiden efter går att läsa om i början av min blogg.
Det var en känslomässigt tung tid och jag är så glad över vägen jag vandrat fram till idag.
All den hjälp jag fått av mina döttrar,svärsöner och barnbarn.
De står troget vid min sida allesammans och verkligen visar med sin kärlek och sina omsorger,hur värdefull jag är som människa.
Att jag är bra och att mitt liv har samma värde som alla andras.

Jag har från den jobbiga tiden fått med mig så mycket värdefullt.
Kärleken från min familj.
Mina nya kollegor på min arbetsplats som jag kommit att älska av hela mitt hjärta.

Min älskade katt som troget följer mig vart jag än är.

Livet har vänt från att ha varit i stor lycka och framtidstro
Till att krascha totalt i känslomässig kaos,bostadslöshet och förvirring

Till att åter byggas upp,sten för sten till det som är idag.

Jag har åter hittat balansen i mitt liv.
Jag har ett boende som väntar på mig,väntar på att få bli färdigflyttad och inredd.
Känner ingen brådska med det:)
Jag har ju allt,om än lite kringstrött på flera ställen.Det gör inget:)

Arbetet finns där på Måndag.
Längtar dit:)Till mina fina,kärleksfulla och omtänksamma kollegor.

Min älskade familj har jag fått tillbringa semestern tillsammans med här på Öland i många dagar.
Många fler dagar än jag vågade hoppas på.
Min minsta lilla skruttunge har jag fått ha nära mig:)
Totalt i två veckor och det gör mig varm om hjärtat att få den närheten till honom.
Även till min äldsta dotter som nu varit hos mig här på Öland i en veckas tid.

Andra dotter mer sin familj har bott nära intill i sin husvagn och vi har haft guldkantad tid här tillsammans.

Så underbart!

Alla samlade stundtals!!

Idag åker vi hem.
Packar bilen full och åker först och lämnar av dotter och barnbarn hos sig.
Sedan far jag vidare till mitt älskade stök i Kungsör.

Titti katt blir kvar över helgen i Eskilstuna hos dotter,hon får vara utekatt de dagarna innan hon sedan flyttar till vårt i Kungsör.
Varför jag väljer göra så är att jag åker tillbaka hit imorgon Fredag för att ställa iordning vagn och tält för att börja arbeta.
Återkommer sedan sista veckan i September hit,skördefestveckan.
Efter den drar jag så hem allt.

Så detta blir nästa steg i mitt liv:)
Hem kort för att fixa lite i bostaden och återvända imorgon med andra dottern och lilla barnbarnet,mormors lilla tjej:)

Nu ska jag gå upp och ge min hungriga lilla kisse hennes Sheba.
Brygga kaffe och påbörja mina sysslor inför resan som startar om ca 3 timmar.

Livets väg...steg för steg i ljusets tecken.Med Guds Änglars vakande hand över oss.