Alla inlägg den 24 september 2014

Av Sirpa Niva - 24 september 2014 18:47

Efter mitt träningspass idag samt bastu/dusch och frukost så tog jag mig en kort vila innan det var dags för dagens jobb.

Tog ju ner mitt förtält igår och hängde in delarna i dotterns familjs förtält på tork.Det var sådant slit med nedtagningen av det 6.5 meter långa och 2.5 meter djupa tältet att jag var så slut i fingerleder, underarmar och även orken i övrigt efter natt med kort sömn.
Valde att lämna rengöring av allt till idag.
Drog så igång med detta efter min korta vila.
Alla delar av tältet som varit mot marken var ju leriga, sandiga och behövde torkas med vått.

Slet med det en bra stund.
Kunde ju inte ta ut någonting i gräset för det var blött efter morgonens regn.
Molnen hängde tunga hela tiden över och det kom en skur då och då.

Jobbade vidare.Inget får ju vara smutsigt då detta kan leda till mögel och annat obehagligt med mitt fina tält.
Är rädd om mina grejer, vill att de ska hålla länge.

Det hängde tältdelar överallt.
Jag var tacksam över att ha denna yta att vara i.
Sedan var det dags för tvätt av alla pinnar, sandpinnar som är extra stora samt skruvar och jordankare från stormlinorna.
Hink med vatten och diskborste är bästa redskapen

Fint blev det :)

Tog mig efter jobbet en välförtjänt paus och fick då besök av en glad och go campingägare som checkade av om jag var intresserad av en annan plats nästa säsong än den jag bokat.
Denna plats är jättenära min familj.
Något mindre än den jag bokat men när vi tittat på platsen och jag såg för mig hur bra det skulle bli så nappade jag på förslaget :)

Kommer så nära mina barnbarn att de bara har kanske 5-6 meter till mitt boende :)
Jippiii vad glad jag blev!!
Lilltjejen kan komma och gå som hon vill och det jättetryggt.

Firade detta med att ta en kopp kaffe och ringde min dotter och berättade.
Stor glädje även där!

Att det kan bli så himla bra:)

Jobbade vidare med att spänna ut de jordiga och sandiga presenningarna på gräsmattan så får moder natur göra jobbet med att tvätta av dem med regn och blåst:)

Fastsatta med tältpinnar så inte vinden stjäl dem ifrån mig.
Nu är det bara att det regnar på :)

Att önska är ju uppehåll i helgen så dotters familj får ihop sitt tält torrt och fint.
På Söndag är ju meningen att vi rullar hemåt med allt vårt pick och pack.
För denna säsong kramar och pussar vi och säger Tack Tack

ANNONS
Av Sirpa Niva - 24 september 2014 16:05

Efter morgonkaffet var det dags att kravla in i träningskläderna och ge mig ut i regnet.
Jag hade bestämt mig för att ge mig ut, oavsett väder.
Gick förbi Sevicehuset och knäppte igång bastun.
Hade planerat att vara ute minst 5 km.Det blev det dubbla:)

Regnet piskade, blåsten slet i mig men envist tog jag mig framåt.Min nya vindjacka var riktigt bra.Den håller inte väts ute men det räcker bra med vinden.

Såg stormens spår längs stranden.
Mängder med tång, långt upp på stranden.Plattfiskar som strandat överallt.
Det krasade under skorna av alla snäckskal som drivit iland.

Borta vid Lyckesand låg det en död säl långt uppe på land.
Såg lite konstigt ut att den var så långt upp.Kan knappast ha drivit iland under stormen.

Plockade vackra stenar där jag valde att gå raskt istället för att jogga.
Inga bilder idag från träningen då jag inte hade med mig iPhonen i regnet.

Det tog rejält på krafterna med vinden hårt emot kroppen.
Kändes skönt att få ta ut mig ordentligt, visste ju att den sköna bastun väntade.

En mil senare landade jag så vid Servicehuset och återstartade bastun som hunnit stänga ner sig.
Hämtade duschprylar, foppatofflor och morgonrock.
Frös vid det laget, humöret var på topp ändå.

Så underbart skönt med riktig träning.
Inte bara vara ute och gå.

Bastun värmde min kalla kropp och jag kunde slappna av och bara njuta av hettan.
Kände hur mina ansträngda muskler sakta slappnade av.
Bastade i säkert 30 minuter innan dusch.

Efter detta härliga belönade jag mig med en frukost som blev väldigt sen.
Smakade himmelskt.

De regnvåta träningskläderna hängde i vagnen på tork då de skall få jobba på samma vis imorgon.

Älskar min träning här på Öland :)
Oavsett väder.

ANNONS
Av Sirpa Niva - 24 september 2014 02:23

Det senaste dygnet blev verkligen innehållsrikt, skrämmande och framförallt energikrävande.
Jag fick ta fram all min kampvilja och tron, hoppet och bönen om att klara ut problemet.

Stormvindar på upp till 24 sekundmeter hotade mitt boende här på Norra Öland.
Allt gick bra och tältet ligger nu i delar, isärplockat, nermonterat inne i min dotters stora, rymliga förtält.
Hade inte krafterna att göra rent alt igår utan satte tid och focus på att få ner tältet.

Går nu i efterhand igenom i tanken på vad jag kunnat gjort bättre för att slippa all oro jag kände då det var som värst på natten här i min självvalda ensamhet.

Det jag kunnat gjort var ju att genast på morgonen jag vaknade efter ankomsten kvällen innan, tagit ner tältet redan då.
Borde ha förstått att det skulle bli jobbigt.
Men det gjorde jag inte, hörde varningarna på radion timmarna innan att det var klass 1 varning vid Öland.
Trodde i min enfald att mina grejer skulle stå pall mot en storm.Nytt tält med alla säkerhetsåtgärder tagna.

Nu gjorde den ju det :)
Med mycket möda och stort besvär som det så smart heter.
Rädd utav bara sjutton hann jag också bli under de timmar det blåste som värst.

Visst ...jag hade kunnat be om hjälp tidigare med att få ut Frontlastaren som vindbrytare...men det var återigen tron och hoppet som kom först.

Allt löste sig till det bästa och campingägaren kallade mig för envis då han såg att jag tagit ner mitt stora tält ensam.
Jag gjorde ju det för att jag kunde glra det.Hade jag haft minsta tvivel om att inte klara det så skulle jag låtit bli.
Skulle aldrig tagit risken att förstöra grejerna på det viset, efter att ha fixat stormens framfart.

Ja jag är envis och bestämd.
Vet mina begränsningar, hur långt krafterna räcker.
Gör det jag måste först och vilar sedan.
Det är det jag gör nu...vilar!

Lade mig jättetidigt igår kväll.
Låg och njöt av friden, lugnet och havets brus på avstånd.
Allt annat var tyst...så behagligt tyst!

Det är ju såhär hela livet ser ut.
Vägen till målen är inte spikraka...de är kringelkrokiga och fulla av sidovägar.Kanske måste man tänka om mängder med gångervoch ändå inte nå målet som var tänkt från början.
Då får det vara så.
Bara att tänka om!
Välja en annan väg och göra sitt bästa med det som bjuds av livet just då.

Jag hade tänkt att ha denna vecka som träningsvecka för att komma igång med min löpträning.
Så blir det...om än med ett avbrott som också var ett rejält träningspass.
Träning i viljestyrka, tron på den egna förmågan.För att inte tala om vilket fyspass det vart :)
Kroppen och hjärnan fick sig en riktig genomkörare.
Vilket nu kräver återhämtning en stund.

Jag har tagit värktabletter mot den kraftiga värk jag har i fingerlederna och i underarmarna.
Ser hur lederna är svullna och vissa lite varma.
Det är bara att inse att delar av min kropp börjar visa att de fått slita ont igenom de år jag levt här på jorden.

Jag är medveten om att detta kommer förvärras vartefter åren går.
Kommer under vintern att söka hjälp hos läkare för att få medicin.
Det är säkerligen Artros jag har.Det finns hjälp att få.

Just nu får värktabletterna göra sitt jobb.Det räcker bra för mig, så jag får njuta av tiden här på Öland.Denna sista vecka av campingsäsongen här.
Om några dagar kommer min dottermed familj också hit till sitt boende och plockar ner allt.

Troligtvis åker vi gemensamt härifrån på Söndag.Med våra stora ekipage.

Jag är så tacksam över att jag skapat den här möjligheten att njuta av livet här, i mitt eget paradis.
Som det är nu så står jag helt ensam med min vagn, bredvid en skog, vid havets strand och inte en människa på flera hundra meters håll.
I detta känner jag mig fullt trygg.

Jag och Titti katt själva här i våran varma, mysiga husvagn :)
Så underbart härligt!
Jag skulle inte vilja byta detta mot någonting annat :)
Detta är vårt liv som vi själva valt och skapat.

Det kallar jag livskvalite' i sitt esse!


Straxt kommer jag att blåsa ut ljuset på bordet bredvid mig.
Somna om och drömma om något fint.
Kanske om kärleken som jag har runt ikring mig i livet.
Barnen, barnbarnen och mina vänner.
Alla finns för mig.
Jag vårdar dem i mitt hjärta, med tacksamhet över att de finns för mig.

I min framtid finns också mannen som jag kommer att älska av hela mitt hjärta och som kommer att älska mig för den jag är.
Blir så spännande att se vem han är :) Jag vet bara att han finns!
Den känslan räcker för mig.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3
4
5 6 7
8
9 10 11 12 13 14
15 16 17 18
19
20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30
<<< September 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se