Det senaste dygnet blev verkligen innehållsrikt, skrämmande och framförallt energikrävande.
Jag fick ta fram all min kampvilja och tron, hoppet och bönen om att klara ut problemet.

Stormvindar på upp till 24 sekundmeter hotade mitt boende här på Norra Öland.
Allt gick bra och tältet ligger nu i delar, isärplockat, nermonterat inne i min dotters stora, rymliga förtält.
Hade inte krafterna att göra rent alt igår utan satte tid och focus på att få ner tältet.

Går nu i efterhand igenom i tanken på vad jag kunnat gjort bättre för att slippa all oro jag kände då det var som värst på natten här i min självvalda ensamhet.

Det jag kunnat gjort var ju att genast på morgonen jag vaknade efter ankomsten kvällen innan, tagit ner tältet redan då.
Borde ha förstått att det skulle bli jobbigt.
Men det gjorde jag inte, hörde varningarna på radion timmarna innan att det var klass 1 varning vid Öland.
Trodde i min enfald att mina grejer skulle stå pall mot en storm.Nytt tält med alla säkerhetsåtgärder tagna.

Nu gjorde den ju det :)
Med mycket möda och stort besvär som det så smart heter.
Rädd utav bara sjutton hann jag också bli under de timmar det blåste som värst.

Visst ...jag hade kunnat be om hjälp tidigare med att få ut Frontlastaren som vindbrytare...men det var återigen tron och hoppet som kom först.

Allt löste sig till det bästa och campingägaren kallade mig för envis då han såg att jag tagit ner mitt stora tält ensam.
Jag gjorde ju det för att jag kunde glra det.Hade jag haft minsta tvivel om att inte klara det så skulle jag låtit bli.
Skulle aldrig tagit risken att förstöra grejerna på det viset, efter att ha fixat stormens framfart.

Ja jag är envis och bestämd.
Vet mina begränsningar, hur långt krafterna räcker.
Gör det jag måste först och vilar sedan.
Det är det jag gör nu...vilar!

Lade mig jättetidigt igår kväll.
Låg och njöt av friden, lugnet och havets brus på avstånd.
Allt annat var tyst...så behagligt tyst!

Det är ju såhär hela livet ser ut.
Vägen till målen är inte spikraka...de är kringelkrokiga och fulla av sidovägar.Kanske måste man tänka om mängder med gångervoch ändå inte nå målet som var tänkt från början.
Då får det vara så.
Bara att tänka om!
Välja en annan väg och göra sitt bästa med det som bjuds av livet just då.

Jag hade tänkt att ha denna vecka som träningsvecka för att komma igång med min löpträning.
Så blir det...om än med ett avbrott som också var ett rejält träningspass.
Träning i viljestyrka, tron på den egna förmågan.För att inte tala om vilket fyspass det vart :)
Kroppen och hjärnan fick sig en riktig genomkörare.
Vilket nu kräver återhämtning en stund.

Jag har tagit värktabletter mot den kraftiga värk jag har i fingerlederna och i underarmarna.
Ser hur lederna är svullna och vissa lite varma.
Det är bara att inse att delar av min kropp börjar visa att de fått slita ont igenom de år jag levt här på jorden.

Jag är medveten om att detta kommer förvärras vartefter åren går.
Kommer under vintern att söka hjälp hos läkare för att få medicin.
Det är säkerligen Artros jag har.Det finns hjälp att få.

Just nu får värktabletterna göra sitt jobb.Det räcker bra för mig, så jag får njuta av tiden här på Öland.Denna sista vecka av campingsäsongen här.
Om några dagar kommer min dottermed familj också hit till sitt boende och plockar ner allt.

Troligtvis åker vi gemensamt härifrån på Söndag.Med våra stora ekipage.

Jag är så tacksam över att jag skapat den här möjligheten att njuta av livet här, i mitt eget paradis.
Som det är nu så står jag helt ensam med min vagn, bredvid en skog, vid havets strand och inte en människa på flera hundra meters håll.
I detta känner jag mig fullt trygg.

Jag och Titti katt själva här i våran varma, mysiga husvagn :)
Så underbart härligt!
Jag skulle inte vilja byta detta mot någonting annat :)
Detta är vårt liv som vi själva valt och skapat.

Det kallar jag livskvalite' i sitt esse!

Straxt kommer jag att blåsa ut ljuset på bordet bredvid mig.
Somna om och drömma om något fint.
Kanske om kärleken som jag har runt ikring mig i livet.
Barnen, barnbarnen och mina vänner.
Alla finns för mig.
Jag vårdar dem i mitt hjärta, med tacksamhet över att de finns för mig.

I min framtid finns också mannen som jag kommer att älska av hela mitt hjärta och som kommer att älska mig för den jag är.
Blir så spännande att se vem han är :) Jag vet bara att han finns!
Den känslan räcker för mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det tidig Tisdag morgon och jag vaknade efter en natt med djup, nästan medvetslös sömn. Natten innan var det svårt att komma till ro då jag anlände rätt sent och skulle upp tidigt. Det blev slarv med matintaget också igår och det gjorde nog...

Söndagen bjöd på jättefint somigt väder, men hu så kyligt. Men kylan märkte jag inte av där vid bussratten. Hann äta frukost denna morgon innan det bar iväg till Kristinehamn för lastning av tågresenärer till Karlstad och Oslo. Jag fick med mång...

Kände mig trött och hungrig när jag gick ut till bussen och hämtade laddsladden till min mobil. Passerade receptionen på hotellet och kunde inte motstå att köpa mig en Linssallad med handskalade räkor och kokt ägg som kostade 89:- Har köpt nåt...

Vaknade jättetidigt i husbilen. Det bar minusgrader ute och det kändes inne hos mig där i bilen. Pannan gick igång ofta. Bryggde på gott starkt kaffe och låg sedan kvar i söngvärnen en stund. Hörde hur kollegor hämtade sina bussar. Jag fick ...

Måndagen började jag med att haltande av smärta kliva upp tidigt och få igång kroppen innan det var dags att köra barnbarnet till skolan och direkt därefter åka och besiktiga min lilla bil. Jättetrevlig besiktning. Dekra i Svista hemma i Eskilstun...