Nu har jag varit singel i ett halvår.
Det är en känsla som från början var skrämmande...att gå vidare utan min älskade vid min sida.
Det var jag själv som gjorde valet att avbryta vårt samboskap och med det tog också vårt förhållande slut under total känslomässig kaos.

Ur denna sorg och den känsla av misslyckande som följde, saknaden efter min älskade, saknaden som var på väg att förgöra mig, spränga mitt hjärta, ur detta föddes en beslutsamhet.En vilja att förändra allt det som pågick, som bara sög kraft.
Som inte gav något annat än trötthet och litenhet.

Det var dags att verkligen få ordning på allt som tärde, som inte gav mig annat än sömnlösa nätter och dagar av oro inför framtiden.

Tankarna var många, splittrade och ibland helt galna.
Vad ville jag med mitt liv?!
Hur ville jag att mina dagar skulle se ut?
Var ville jag bo?
Vad var viktigt för bara mig och mitt välmående?
Vad fick mig i balans och harmoni igen?
Vilka människor ville jag ha kvar i mitt liv och varför??

Det var många pusselbitar som skulle hitta sin rätta plats för att kunna bilda ett fungerande liv.
Ett liv i harmoni och kärlek, till framtidstro och läkning av söndertrasat hjärta, själ i tårar.

Kämparglöden har alltid haft sin boning inom mig så det var inget som behövde återskapas.

Många samtal med mina döttrar och även svärsöner fick mig på rätt köl med självförtroendet
Den hade fått sig en rejäl törn, för att inte tala om självkänslan.

Det var så många andra människor som fått en helgongloria i det liv jag lämnat att min gloria fått vingar, flytt sin kos alldeles.
Den strålglans av glädje jag burit var släckt, utblåst.
Mitt värde var i botten rent ut sagt.
Jag var allt annat utom en människa värd att älska, att måna om eller ens se på eller prata med på annat vis än negativ kritik.

Ur denna känslomässiga misär skulle jag så återuppbygga den människa som för inte alltför längesedan funnits där.
En kvinna som älskade livet, som var stark, stolt och värdefull för många.
Som kände sig älskad.
En älskande kvinna som gjorde allt hon förmådde för att få sin älskade att må bra.Jag gav all min kraft till vårt liv i det som jag trodde var min framtid.

Allt var bara en fasad....

Jag räckte inte till!
Inte på långa vägar räckte jag till för det liv som var tänkt.

Mina döttrar hämtade bort mig ur det kraschade livet.
Till att ha mig under sina vingars beskydd så jag fick chans att hitta tillbaka till mig själv igen.

Sakta men säkert skapade jag mitt nya liv.
Letade boende,hittade ett till sist som jag ville ha.På en för mig helt ny ort.Kungsör :)
Köpte mig en stor härlig husvagn, fin dragbil och bodde så i husvagnen och planerade framtiden.

Arbetet hade jag som ett ankare i tillvaron.Älskar mitt arbete som bussförare, mötet med nya människor och världens underbaraste kollegor.
De bästa tänkbara chefer!
De är också min familj :)

Tanken om en sommar på Öland växtre fram och jag tog min vagn och bil för att vara en vecka i stillhet och ro på mitt Öland, i Maj.
Det var fantastiskt!
Jag mådde pyton stundtals.
Grät floder, gick på stranden och lät hjärtats sorg svämma över och skölja rent längs sin väg ut.

Jag sov tungt om nätterna.
Vaknade tidigt och tänkte, skrev av mig och låt allt komma fram, verka ut

Ur detta började jag sakta resa mig.Kom igång med min träning och mådde i detta ännu snabbare bättre.
Balansen började finna sin ro och jag kunde åter känna glädje i hjärtat.
Jag började återigen le och stråla.

Solen i livet kom fram och gav mig stryrkan på nytt.
Sedan dess har allt bara gått framåt och det tack vare den vilja jag har inom mig.
Styrkan jag bär och kärleken till livet.Till livet i gemenskap med de människor som älskar mig som den jag är.
Som inte vill förändra mig och göra om mig till någon annan.
Som orkar bära mig även i stunder då jag är trött och i behov av vila.

Jag är idag så stark och stabil som det går att vara.Jag trivs med mitt liv som jag själv skapat.
Vägen har inte varit spikrak hit :) det kan jag medge men det som hänt har jag agerat i, förlåtit och gått vidare.

Som singel känner jag mig trygg och glad.Vaknar varje morgon med ett leende på läpparna.
Jag bygger inga luftslott av någonting längre.Lever i verkligheten. I det som är livet för mig här och nu.

Jag har skaffat mig nya vänner och det kommer in nya människor i mitt liv hela tiden, vissa stannar och andra vandrar vidare.
De som stannar är de som vill ha mig i sitt liv, som jag vill ha i mitt.
Vi har en glädje i varandra som är av stor betydelse för den själsliga utveckilng som pågår hos varje individ.

Jag älskar mitt liv.
Den är inte gnisselfri eller fullständigt sorglös.Alla bär vi någonting som ger oss en tår i ögat ibland när de stunderna kommer.
Men jag tror på en lösning i allt som sker, i slutänden blir det bra:)

Jag lever i Guds kärlek.

Någonstans i min framtid finns min livspartner, det vet jag.
Jag har inte bråttom någonstans i mitt liv.Mår så bra i det som är :)

Med öppet hjärta lyssnar jag av allt som sker med ett leende.

Ibland blir det nödvändigt att visa fram klorna och fräsa ifrån då det kommer in individer som hotar min trygghet.
De vandrar vidare i vetskapen om att jag inte är en människa man leker med eller utnyttjar för sina egna behov.
Jag är stark!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det tidig Tisdag morgon och jag vaknade efter en natt med djup, nästan medvetslös sömn. Natten innan var det svårt att komma till ro då jag anlände rätt sent och skulle upp tidigt. Det blev slarv med matintaget också igår och det gjorde nog...

Söndagen bjöd på jättefint somigt väder, men hu så kyligt. Men kylan märkte jag inte av där vid bussratten. Hann äta frukost denna morgon innan det bar iväg till Kristinehamn för lastning av tågresenärer till Karlstad och Oslo. Jag fick med mång...

Kände mig trött och hungrig när jag gick ut till bussen och hämtade laddsladden till min mobil. Passerade receptionen på hotellet och kunde inte motstå att köpa mig en Linssallad med handskalade räkor och kokt ägg som kostade 89:- Har köpt nåt...

Vaknade jättetidigt i husbilen. Det bar minusgrader ute och det kändes inne hos mig där i bilen. Pannan gick igång ofta. Bryggde på gott starkt kaffe och låg sedan kvar i söngvärnen en stund. Hörde hur kollegor hämtade sina bussar. Jag fick ...

Måndagen började jag med att haltande av smärta kliva upp tidigt och få igång kroppen innan det var dags att köra barnbarnet till skolan och direkt därefter åka och besiktiga min lilla bil. Jättetrevlig besiktning. Dekra i Svista hemma i Eskilstun...