Alla inlägg under september 2014

Av Sirpa - 25 september 2014 17:17

Igår tog jag mig en ensam biltur bort till Byrum för att få se raukarna på hösten också.
Brukar besöka denna förunderliga plats minst ett par gånger varje sommar.
Då är det en hel del människor där.
Husbilar brukar stå uppställda lite varstans.

Nu var det bara jag där.
Lika fantastiskt som alltid

Älskar denna plats som formats av naturens krafter.
Överallt på dessa klippor kan man se fossiler.
Jag brukar gå omkring och känna på dessa och tänka på hur detta djur en gång i tiden levt i havet.
Nu kan jag ta på den med min egen hand...miljoner år senare.

Av Sirpa - 25 september 2014 07:22

Nu har jag varit singel i ett halvår.
Det är en känsla som från början var skrämmande...att gå vidare utan min älskade vid min sida.
Det var jag själv som gjorde valet att avbryta vårt samboskap och med det tog också vårt förhållande slut under total känslomässig kaos.

Ur denna sorg och den känsla av misslyckande som följde, saknaden efter min älskade, saknaden som var på väg att förgöra mig, spränga mitt hjärta, ur detta föddes en beslutsamhet.En vilja att förändra allt det som pågick, som bara sög kraft.
Som inte gav något annat än trötthet och litenhet.

Det var dags att verkligen få ordning på allt som tärde, som inte gav mig annat än sömnlösa nätter och dagar av oro inför framtiden.

Tankarna var många, splittrade och ibland helt galna.
Vad ville jag med mitt liv?!
Hur ville jag att mina dagar skulle se ut?
Var ville jag bo?
Vad var viktigt för bara mig och mitt välmående?
Vad fick mig i balans och harmoni igen?
Vilka människor ville jag ha kvar i mitt liv och varför??

Det var många pusselbitar som skulle hitta sin rätta plats för att kunna bilda ett fungerande liv.
Ett liv i harmoni och kärlek, till framtidstro och läkning av söndertrasat hjärta, själ i tårar.

Kämparglöden har alltid haft sin boning inom mig så det var inget som behövde återskapas.

Många samtal med mina döttrar och även svärsöner fick mig på rätt köl med självförtroendet
Den hade fått sig en rejäl törn, för att inte tala om självkänslan.

Det var så många andra människor som fått en helgongloria i det liv jag lämnat att min gloria fått vingar, flytt sin kos alldeles.
Den strålglans av glädje jag burit var släckt, utblåst.
Mitt värde var i botten rent ut sagt.
Jag var allt annat utom en människa värd att älska, att måna om eller ens se på eller prata med på annat vis än negativ kritik.

Ur denna känslomässiga misär skulle jag så återuppbygga den människa som för inte alltför längesedan funnits där.
En kvinna som älskade livet, som var stark, stolt och värdefull för många.
Som kände sig älskad.
En älskande kvinna som gjorde allt hon förmådde för att få sin älskade att må bra.Jag gav all min kraft till vårt liv i det som jag trodde var min framtid.

Allt var bara en fasad....

Jag räckte inte till!
Inte på långa vägar räckte jag till för det liv som var tänkt.

Mina döttrar hämtade bort mig ur det kraschade livet.
Till att ha mig under sina vingars beskydd så jag fick chans att hitta tillbaka till mig själv igen.

Sakta men säkert skapade jag mitt nya liv.
Letade boende,hittade ett till sist som jag ville ha.På en för mig helt ny ort.Kungsör :)
Köpte mig en stor härlig husvagn, fin dragbil och bodde så i husvagnen och planerade framtiden.

Arbetet hade jag som ett ankare i tillvaron.Älskar mitt arbete som bussförare, mötet med nya människor och världens underbaraste kollegor.
De bästa tänkbara chefer!
De är också min familj :)

Tanken om en sommar på Öland växtre fram och jag tog min vagn och bil för att vara en vecka i stillhet och ro på mitt Öland, i Maj.
Det var fantastiskt!
Jag mådde pyton stundtals.
Grät floder, gick på stranden och lät hjärtats sorg svämma över och skölja rent längs sin väg ut.

Jag sov tungt om nätterna.
Vaknade tidigt och tänkte, skrev av mig och låt allt komma fram, verka ut

Ur detta började jag sakta resa mig.Kom igång med min träning och mådde i detta ännu snabbare bättre.
Balansen började finna sin ro och jag kunde åter känna glädje i hjärtat.
Jag började återigen le och stråla.

Solen i livet kom fram och gav mig stryrkan på nytt.
Sedan dess har allt bara gått framåt och det tack vare den vilja jag har inom mig.
Styrkan jag bär och kärleken till livet.Till livet i gemenskap med de människor som älskar mig som den jag är.
Som inte vill förändra mig och göra om mig till någon annan.
Som orkar bära mig även i stunder då jag är trött och i behov av vila.

Jag är idag så stark och stabil som det går att vara.Jag trivs med mitt liv som jag själv skapat.
Vägen har inte varit spikrak hit :) det kan jag medge men det som hänt har jag agerat i, förlåtit och gått vidare.

Som singel känner jag mig trygg och glad.Vaknar varje morgon med ett leende på läpparna.
Jag bygger inga luftslott av någonting längre.Lever i verkligheten. I det som är livet för mig här och nu.

Jag har skaffat mig nya vänner och det kommer in nya människor i mitt liv hela tiden, vissa stannar och andra vandrar vidare.
De som stannar är de som vill ha mig i sitt liv, som jag vill ha i mitt.
Vi har en glädje i varandra som är av stor betydelse för den själsliga utveckilng som pågår hos varje individ.

Jag älskar mitt liv.
Den är inte gnisselfri eller fullständigt sorglös.Alla bär vi någonting som ger oss en tår i ögat ibland när de stunderna kommer.
Men jag tror på en lösning i allt som sker, i slutänden blir det bra:)

Jag lever i Guds kärlek.

Någonstans i min framtid finns min livspartner, det vet jag.
Jag har inte bråttom någonstans i mitt liv.Mår så bra i det som är :)

Med öppet hjärta lyssnar jag av allt som sker med ett leende.

Ibland blir det nödvändigt att visa fram klorna och fräsa ifrån då det kommer in individer som hotar min trygghet.
De vandrar vidare i vetskapen om att jag inte är en människa man leker med eller utnyttjar för sina egna behov.
Jag är stark!

Av Sirpa - 25 september 2014 05:35

Har funderat en hel del över hur jag ska lägga upp min träning inför Göteborgsvarvet 2015.

Har ju tidigare använt mig av helt fantastiska träningsprogram inför lopp som Stockholm Marathon och även tidigare Halvmarathon.
Det har fungerat väldigt bra för mig.

Gick in och läste om program som finns att skaffa och de kostar ju en del.
Fick mitt i detta även suget att kunna någon gång få möjligheten att få träna i grupp, men likasinnade.
Det känns lättare på något vis att få bekräftat att träningen går bra, att jag gör rätt.

Har tidigare varit distansmedlem och tyckte väldigt mycket om det.

I det medlemskapet ingår

Ett träningsprogram på den nivå jag själv vill.
Jag får dagens träning till mig via mejl varje dag, jättebehändigt!

Tun off den 26/10 med träff på Stockholm Stadion tillsammans med alla andra.

Träningströja som brukar vara jättesnygg och som jag bär med stolthet.

Sedan får jag tillgång till att träna varje söndag med alla de andra i Stockholm.
Med ombyte och utgång från Stadion,vilket i sig bara är så häftigt :)

Vid vissa tillfällen kommer det dit föreläsare av olika slag.
Då jag var medlem förut fick jag möjlighet att lyssna på och se tex Ewvy Palm, Isabella Andersson och idrottsläkare samt kostkunniga.
Fick höra om idolernas resa till framgång och lära mig hur kroppen fungerar under press.
Hur maten är vilktig i rätta propotionerna i förhållande till träningen.

Ständig information från teamet.
Videofilmer på träningen och alla viktiga stretchövningar som ingår.
Styrketräningen som behövs för överkropp och ben.
Nog så viktig för att hålla ihop.

Rabatt på träningsresa till Portugal under våren.
Är jättesugen på den men den kostar...vore en fantastisk upplevelse, en resa till träningsläger en vecka.
Med bara focus träning, mat och vila.
Vore så häftigt!!

Sedan tycker jag att det är härligt att träffa och prata med min stora marathonidol Anders Szalkai som är skaparen av Team Stockholm Marathon och som också utformar programmen på de olika nivåerna.

De gånger jag pratat med honom så har jag njutit så av hans person, ödmjukheten och den enorma kunskap han har om löpning i olika åldrar.
Alltid trevlig och vänlig även då han haft ångan uppe för fullt med förberedelser inför något

Han springer oftast med i någon grupp under Söndagarna som ledare.

Jätteinspirerande!

Sedan på själva tävlingsdagen har Teamet ett eget tält där vi kan hänga innan, få massage,tips och råd, dryck och energi

Jag har säkert missat ta med något sim följer med i Distansmedlemskapet.
Hur som så köpte jag mig en plats.

Run off 26/10 så nu får jag checka av med jobbet om ledigt den dagen för det vill jag inte missa.
Det blir första, korta tröningspasset och mängder av information som är nödvändig.

Detta fick jag till en kostnad av
535:- vilket jag inte tycker är mycket.

Ser fram emot att komma igång.
Tränar gör jag ju redan så det är inget problem.
Gillar att ha strukturen och diciplinen på träningen.
Jag vet att om hag följer programmet och klarar träningen så fixar jag loppet.
Nu återstår bara att ta beslut om jag ska anmäla mig till maran.
Kör träningen för att klara Göteborgsvarvet men framförallt för att ha kul :)
Göra det jag själv tycker är givande och roligt.



Av Sirpa - 24 september 2014 18:47

Efter mitt träningspass idag samt bastu/dusch och frukost så tog jag mig en kort vila innan det var dags för dagens jobb.

Tog ju ner mitt förtält igår och hängde in delarna i dotterns familjs förtält på tork.Det var sådant slit med nedtagningen av det 6.5 meter långa och 2.5 meter djupa tältet att jag var så slut i fingerleder, underarmar och även orken i övrigt efter natt med kort sömn.
Valde att lämna rengöring av allt till idag.
Drog så igång med detta efter min korta vila.
Alla delar av tältet som varit mot marken var ju leriga, sandiga och behövde torkas med vått.

Slet med det en bra stund.
Kunde ju inte ta ut någonting i gräset för det var blött efter morgonens regn.
Molnen hängde tunga hela tiden över och det kom en skur då och då.

Jobbade vidare.Inget får ju vara smutsigt då detta kan leda till mögel och annat obehagligt med mitt fina tält.
Är rädd om mina grejer, vill att de ska hålla länge.

Det hängde tältdelar överallt.
Jag var tacksam över att ha denna yta att vara i.
Sedan var det dags för tvätt av alla pinnar, sandpinnar som är extra stora samt skruvar och jordankare från stormlinorna.
Hink med vatten och diskborste är bästa redskapen

Fint blev det :)

Tog mig efter jobbet en välförtjänt paus och fick då besök av en glad och go campingägare som checkade av om jag var intresserad av en annan plats nästa säsong än den jag bokat.
Denna plats är jättenära min familj.
Något mindre än den jag bokat men när vi tittat på platsen och jag såg för mig hur bra det skulle bli så nappade jag på förslaget :)

Kommer så nära mina barnbarn att de bara har kanske 5-6 meter till mitt boende :)
Jippiii vad glad jag blev!!
Lilltjejen kan komma och gå som hon vill och det jättetryggt.

Firade detta med att ta en kopp kaffe och ringde min dotter och berättade.
Stor glädje även där!

Att det kan bli så himla bra:)

Jobbade vidare med att spänna ut de jordiga och sandiga presenningarna på gräsmattan så får moder natur göra jobbet med att tvätta av dem med regn och blåst:)

Fastsatta med tältpinnar så inte vinden stjäl dem ifrån mig.
Nu är det bara att det regnar på :)

Att önska är ju uppehåll i helgen så dotters familj får ihop sitt tält torrt och fint.
På Söndag är ju meningen att vi rullar hemåt med allt vårt pick och pack.
För denna säsong kramar och pussar vi och säger Tack Tack

Av Sirpa - 24 september 2014 16:05

Efter morgonkaffet var det dags att kravla in i träningskläderna och ge mig ut i regnet.
Jag hade bestämt mig för att ge mig ut, oavsett väder.
Gick förbi Sevicehuset och knäppte igång bastun.
Hade planerat att vara ute minst 5 km.Det blev det dubbla:)

Regnet piskade, blåsten slet i mig men envist tog jag mig framåt.Min nya vindjacka var riktigt bra.Den håller inte väts ute men det räcker bra med vinden.

Såg stormens spår längs stranden.
Mängder med tång, långt upp på stranden.Plattfiskar som strandat överallt.
Det krasade under skorna av alla snäckskal som drivit iland.

Borta vid Lyckesand låg det en död säl långt uppe på land.
Såg lite konstigt ut att den var så långt upp.Kan knappast ha drivit iland under stormen.

Plockade vackra stenar där jag valde att gå raskt istället för att jogga.
Inga bilder idag från träningen då jag inte hade med mig iPhonen i regnet.

Det tog rejält på krafterna med vinden hårt emot kroppen.
Kändes skönt att få ta ut mig ordentligt, visste ju att den sköna bastun väntade.

En mil senare landade jag så vid Servicehuset och återstartade bastun som hunnit stänga ner sig.
Hämtade duschprylar, foppatofflor och morgonrock.
Frös vid det laget, humöret var på topp ändå.

Så underbart skönt med riktig träning.
Inte bara vara ute och gå.

Bastun värmde min kalla kropp och jag kunde slappna av och bara njuta av hettan.
Kände hur mina ansträngda muskler sakta slappnade av.
Bastade i säkert 30 minuter innan dusch.

Efter detta härliga belönade jag mig med en frukost som blev väldigt sen.
Smakade himmelskt.

De regnvåta träningskläderna hängde i vagnen på tork då de skall få jobba på samma vis imorgon.

Älskar min träning här på Öland :)
Oavsett väder.

Av Sirpa - 24 september 2014 02:23

Det senaste dygnet blev verkligen innehållsrikt, skrämmande och framförallt energikrävande.
Jag fick ta fram all min kampvilja och tron, hoppet och bönen om att klara ut problemet.

Stormvindar på upp till 24 sekundmeter hotade mitt boende här på Norra Öland.
Allt gick bra och tältet ligger nu i delar, isärplockat, nermonterat inne i min dotters stora, rymliga förtält.
Hade inte krafterna att göra rent alt igår utan satte tid och focus på att få ner tältet.

Går nu i efterhand igenom i tanken på vad jag kunnat gjort bättre för att slippa all oro jag kände då det var som värst på natten här i min självvalda ensamhet.

Det jag kunnat gjort var ju att genast på morgonen jag vaknade efter ankomsten kvällen innan, tagit ner tältet redan då.
Borde ha förstått att det skulle bli jobbigt.
Men det gjorde jag inte, hörde varningarna på radion timmarna innan att det var klass 1 varning vid Öland.
Trodde i min enfald att mina grejer skulle stå pall mot en storm.Nytt tält med alla säkerhetsåtgärder tagna.

Nu gjorde den ju det :)
Med mycket möda och stort besvär som det så smart heter.
Rädd utav bara sjutton hann jag också bli under de timmar det blåste som värst.

Visst ...jag hade kunnat be om hjälp tidigare med att få ut Frontlastaren som vindbrytare...men det var återigen tron och hoppet som kom först.

Allt löste sig till det bästa och campingägaren kallade mig för envis då han såg att jag tagit ner mitt stora tält ensam.
Jag gjorde ju det för att jag kunde glra det.Hade jag haft minsta tvivel om att inte klara det så skulle jag låtit bli.
Skulle aldrig tagit risken att förstöra grejerna på det viset, efter att ha fixat stormens framfart.

Ja jag är envis och bestämd.
Vet mina begränsningar, hur långt krafterna räcker.
Gör det jag måste först och vilar sedan.
Det är det jag gör nu...vilar!

Lade mig jättetidigt igår kväll.
Låg och njöt av friden, lugnet och havets brus på avstånd.
Allt annat var tyst...så behagligt tyst!

Det är ju såhär hela livet ser ut.
Vägen till målen är inte spikraka...de är kringelkrokiga och fulla av sidovägar.Kanske måste man tänka om mängder med gångervoch ändå inte nå målet som var tänkt från början.
Då får det vara så.
Bara att tänka om!
Välja en annan väg och göra sitt bästa med det som bjuds av livet just då.

Jag hade tänkt att ha denna vecka som träningsvecka för att komma igång med min löpträning.
Så blir det...om än med ett avbrott som också var ett rejält träningspass.
Träning i viljestyrka, tron på den egna förmågan.För att inte tala om vilket fyspass det vart :)
Kroppen och hjärnan fick sig en riktig genomkörare.
Vilket nu kräver återhämtning en stund.

Jag har tagit värktabletter mot den kraftiga värk jag har i fingerlederna och i underarmarna.
Ser hur lederna är svullna och vissa lite varma.
Det är bara att inse att delar av min kropp börjar visa att de fått slita ont igenom de år jag levt här på jorden.

Jag är medveten om att detta kommer förvärras vartefter åren går.
Kommer under vintern att söka hjälp hos läkare för att få medicin.
Det är säkerligen Artros jag har.Det finns hjälp att få.

Just nu får värktabletterna göra sitt jobb.Det räcker bra för mig, så jag får njuta av tiden här på Öland.Denna sista vecka av campingsäsongen här.
Om några dagar kommer min dottermed familj också hit till sitt boende och plockar ner allt.

Troligtvis åker vi gemensamt härifrån på Söndag.Med våra stora ekipage.

Jag är så tacksam över att jag skapat den här möjligheten att njuta av livet här, i mitt eget paradis.
Som det är nu så står jag helt ensam med min vagn, bredvid en skog, vid havets strand och inte en människa på flera hundra meters håll.
I detta känner jag mig fullt trygg.

Jag och Titti katt själva här i våran varma, mysiga husvagn :)
Så underbart härligt!
Jag skulle inte vilja byta detta mot någonting annat :)
Detta är vårt liv som vi själva valt och skapat.

Det kallar jag livskvalite' i sitt esse!


Straxt kommer jag att blåsa ut ljuset på bordet bredvid mig.
Somna om och drömma om något fint.
Kanske om kärleken som jag har runt ikring mig i livet.
Barnen, barnbarnen och mina vänner.
Alla finns för mig.
Jag vårdar dem i mitt hjärta, med tacksamhet över att de finns för mig.

I min framtid finns också mannen som jag kommer att älska av hela mitt hjärta och som kommer att älska mig för den jag är.
Blir så spännande att se vem han är :) Jag vet bara att han finns!
Den känslan räcker för mig.

Av Sirpa - 23 september 2014 18:19

Vaknade vid 8 tiden imorse.
Somnade ju ikring 3 inatt...har sovit tungt,gungad till sömns i stormen.

På morgon small det ännu i tältduken och det slet i stormlinorna,men allt hade lugnat ner sig till hälften mot inatt.
Kände mig lättad och glad över att allt klarat sig från större skador.

Titti katt mådde också bra igen.Hon var lugn och hungrig som en liten tiger :)
Vi tog oss Sheba och kaffe.
Steg upp och gick ut i det röriga,regnvåta tältet.
Vätan hade tagit sig in under stormen.Mattorna blöta.

Tog med gardinerna och mattorna, hängde upp dem i dotterns förtält.

Såg mig omkring runt våra husvagnar.Igår kväll kom det ju en klotgrill farande över gräset.
Den hade smitit från min dotters tomt :)
Frontlastaren stod stolt och stor med sitt hedersuppdrag bakom sig.
Vakta mitt tält mot stormen.Bryta blåsten.

Kände stor tacksamhet över att campingägarna ställde dit den som skydd.

Bestämde mig för att ta ner mitt tält idag.Så fort vinden lugnat sig.
Diskade, åt min frukost och lastade sedan ner saker som skulle undan in i förvaringsutrymmet under min säng.
Jättesmart grej!

Mycket gick ner där.
Vill ju inte ha en massa grejer i vägen i vagnen då jag ska stanna veckan ut här.

Kände att jag var rasslig i halsen, hade ont redan inatt.Troligen kylan i stormen.

Vinden avtog vartefter dagen gick.
Satte igång och rev tältet på eftermiddagen.
Stormlinor och pinnar satt stenhårt fast.Jobbade på och det var småtufft då vinden friskade på emellanåt, hotade med att dra med tältduken.
Plockade ner den i bitar.

Såg ut som ett slagfält ett tag runt husvagnen :)

Det är jättejobbigt att ta ner så stort tält ensam, men jag gjorde det ändå.
Frontlastaren hämtades av campingägaren och han kallade mig för envis :)
Ja det är jag!
Tack vare min envishet så har jag mitt tält kvar efter stormen.
Jag gjorde allt som jag bara förmådde och det lyckades.

En tältstång hade fått ta emot mycket tryck och böjts.

Fixade till utanför husvagnen så det går att vistas där utan tält.
Med möbler och en liten matta

Tältet ligger i delar i min dotters förtält.Ska ta imorgon när jag fått krafterna åter och tvätta bort jord och smuts.
Låta allt torka väl innan jag packar ner i förvaringsväskan.
Tvätta alla tältpinnar, rulla ihop stormlinorna fint.
Allt ska vara snyggt och klart för att ta fram nästa säsong.

Nu är det kväller,vinden har lagt sig nästan helt.
Jag är jättetrött!
Ont i händerna, fingerlederna efter allt slit.

Imorgon vill jag träna först av allt.
Funderar på att värma bastun i servicehuset imorgon:)
Vore jätteskönt efter ett träningspass.

Älskar mitt Öland mer än någonsin :)
Nu har vi fixat en rejäl storm tillsammans
24 sekundmeter!!

Mitt Älskade Öland!

Av Sirpa - 23 september 2014 12:08

Gårdagen, kvällen och natten går verkligen till historien för denna glada Ölandscampare

Jag anlände ju hit till mitt underbara ställe vid havet.
Till min husvagn och härliga, mysigt inredda förtältet.

Ägnade morgonen åt att träna och må bra.Duschade.Åkte till Löttorp och handlade.Behaglig tillvaro.
Hörde varningar om att det skulle blåsa upp under eftermiddagen.
Busväder hemma såg jag på facebook.

Säkrade upp allt som gick.Kollade både mitt och dotterns tält och vagn.

Plötsligt började det vräka ner vatten från himmelen...då var klockan 13 drygt.
Samtidigt i stort sätt kom blåsten.
Körde fram Volvon för att bryta blåsten mot förtältet.

Tiden gick och blåsten tilltog.
Det började komma enorma kastvindar som tog tag i tältduken,lyfte taket, slet i väggarna och släppte efter med en stor smäll varje gång.

Husvagnen gungade och skakade varenda gång.
Dessa kastvindar kom oftare och tilltog i styrka varenda gång.
Jag började bli riktigt orolig då...
Pratade med min dotter i telefon.
Samt med två vänner jag har som förstod att min situation började bli obehaglig.

Såg hur campingägarna åkte runt bland de andra vagnarna och tog resa på parasoller och annat som for omkring.

Vinden tilltog.Det var sådant dån inne i vagnen att jag inte hörde radion längte.Titti katt var rädd och visste inte vart hon skulle vara.
Lilla gumman!
Vi var rädda båda två.
Så maktlösa!

Ringde till sist campingägarna och de kom över med en stor Frontlastare och ställde i vägen för stormens raseri.
Jag själv lade ner att jag hade av tyngd på tältgolvet då vinden tog sig in under tältmattan och lyfte allt.

Skruvade åt alla stag och stänger på tältet...vid flera tillfällen för det skruvade upp sig vid alla tillfällen som det slet och slog i väggar och tak.
Öronbedövande dån!

Filmade då det var som värst.
Jag bara väntade på stunden då stänger skulle knäckas av trycket och allt skulle rasa samman.
Om detta skedde var risken stor att allt skulle bli likt att stort segel och välta husvagnen.

Jag var riktigt rädd!

Det enda jag kunde göra var att bevaka alla fästen,vingmuttrar och skruvar så det var draget ordentligt.
Saknade verktyg, dem hade jag tagit hem för min flytt.
Klantigt!!

Fick råd och tips av mina vänner som fanns via telefon som stöd.
Dottern skickade rapporter om vindstyrkan...som ökade ända till midnatt.
Vindstyrkor på 24 sekundmeter i kastvindarna och byarna.
Herregud!!
Kände mig bra liten och utlämnad.

Vågade inte gå ut för att inte släppa efter på tältduken så den skulle snedbelastas.Ville hålla allt intakt.

Dottens tält stod emot fint då det stod mer skyddat innanför.
Var jätteglad för det!

Timmarna gick.Varje kvart var jag ut i tältet och rätade upp stänger som rört på sig,drog åt skruvar och bad till Gud att skona mitt tält!

Fick också veta att delar av Norra Öland var strömlösa.
Väntan blev lång och jag gav upp vid 3 tiden på natten...då hade ökningen avtagit och byarna var mera stabila i styrka.Tältet stod emot krafterna och jag somnade utmattad i den gungande,ryckande vagnen
Med rullgardinen öppen och lyset på ute i tältet somnade jag efter timmar av kamp mot vädrets makter

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3
4
5 6 7
8
9 10 11 12 13 14
15 16 17 18
19
20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30
<<< September 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards