Alla inlägg under oktober 2014

Av Sirpa Niva - 18 oktober 2014 08:27

Gårdagen blev återigen en kompakt dag, fylld av aktiviteter.
förundras över människor som säger sig ha tråkigt :) Hur bär de sig åt?!


Min hälsa känns tillräckligt återställd för att jag skall komma igång med träningen ordentligt.
Det brinner i knutarna vad gäller löpträningen inför Tunnel Run i Stockholm 22/11.
Har knappt tagit ett löpsteg på månader.Bara gått mängder, cyklat och joggat.
Det räcker ju för att hålla igång men jag vill kunna springa hela tunnelloppet utan att lungorna sprängs.

Min yngsta dotter C som ska springa Göteborgsvarvet med mig nästa år kommer med mig till Stockholm.
Jag satte henne till att ordna med hotellrum åt oss på Scandic Ariadne i samband med loppet.
Det kommer annars vara svårt att ta sig till platsen då det är 42000 löpare som skall starta

Hon fixade ett dubbelrum åt oss och vi åker dit dagen innan.
Min start går sedan 12.20 på Lördagen.Det blir superbra.
Tar det lite som en mor och dottergrej också :) Vi har alltid skoj!

Så till gårdagen igen.
På Torsdagen cyklade jag de 12,5 milen till jobbet.
Jobbade lång dag och valde ta bussen hem.
Planerade lite speciellt:)
Igår blev det så dags att prova gå till jobbet.
Bra kläder, lätt ryggsäck och sköna skor på.
Traskade iväg via centrum och brevlåda, mot Köping.
Det är ju inte världens roligaste väg att gå på, men med min mentala inställning så blev inte det något problem.
Kilometer efter kilometer avverkades och tiden gick.
Hade Runkeeper igång på min arm så jag hade lite check på tempot.
Hann 1 km på ca 9 minuter så jjag var nöjd.
Mot slutet, där det dessutom blåste kallt så fick jag lite ont i ljumskarna.Annars var kroppen helt ok.Fräste ur näsan otaliga gånger under färd, så det är en hel del skräp som ska ur luftvägarna innan andningen är helt ok.

Knappt 2 timmar senare landade jag så på jobbet.
13 km Kungsör-Köping.
Tycker att det var helt ok tid för såpass lång sträcka.

Duschade varmt och länge.Var i god tid då detta var ett test på hur lång tid jag behöver på mig.
Åt lite, drack kaffe och skojade med kollegor innan det var dags att arbeta.
Körde för en kollega idag då han tar mitt pass på Onsdag, då dottern och jag skall till Ullared.

Jobbade 13.40 - 22.45
Underbar solnedgång som jag tyvärr inte fick med på bild men jag lägger ut en från tidigare tillfälle

Sedan skulle cykeln hem :)
Hade med mig extra kläder då det var + 2 grader vid det laget.
Som tur vindstilla.

Cyklade hem i mörkret.Kände mig trött i kroppen, segt och tungt.
Men det genomförde jag också :)

[Bild]

Kollade för skojs skull min kalofäriflrbrukning och den låg på 1300 av bara gång och cykliing.
Det är bra...köra igång förbränningen ordentligt.
Måste då också tillföra näring vilket jag kan slarva med....inte bra.

Äter självklart men inte tillräckligt.

Nu har jag druckit mitt morgonkaffe.
Hör hur grannarna vaknar till liv och själv behöver jag i duschen för att sedan ta Älsklingens lilla söta bil till jobbet.Han har Volvon till sin flytt.

Åker direkt eftef jobbet ikväll till Surahammar och dotterns inflyttningsfest.
Blir inte så länge där då jag har arbetsdag Söndag också.
Vill hinna cykla då.

ANNONS
Av Sirpa Niva - 17 oktober 2014 07:46

Min stackars granne fick nog ett hemskt uppvaknande denna morgon då jag själv vaknade av mitt skrikande.

Det var många år sedan jag hade en mardröm....
Den var riktigt hemsk!

Drömde att jag satt i bussen och det var mörkt.Jag hade några kunder inne i bussen och skulle släppa på en man som stod vid hållplats.
Han steg in och log mot mig, lite osäkert och nästan blygt.
Han beklagade att han inte hade något att betala med och berättade tyst att han nyss släppts ut från fängelse och skulle hem.

Sedan visade han nån legitimation eller nåt sånt med hans bild och det var från fängelset tolkade jag det som.
Hade aldrig sett något sånt tidigare.

Jag tyckte synd om mannen som stod där i dörren, nyss utsläppt i frihet från fängelset och inte kunde ta sig hem.
Så jag log snällt mot honom och sade att han fick åka ändå.
Jag hade inte hjärta att lämna en människa sådär när han behövde hjälp.
Han tackade så mycket och skulle ta sin väska för att sätta sig...men ställer ner den igen och lutar sig närmare mig och ler stort...
Hela hans attityd var plötsligt helt förändrad.
Ögonen glödde på honom och leendet var hårt och kallt.

Han börjar flirta rått med mig och jag värjde mig mot orden...
Ber honom att gå och sätta sig...
Han kommer så ännu närmare och ska ta på mig, jag hade då redan rullat iväg bussen från hållplatsen.
Jag säger åt honom hårt att inte röra mig...sätter upp en hand som skydd.

Då drar han sig tillbaka och tar sin väska och går bakåt och jag kan andas ut.
Känner hur mitt hjärta hamrar i bröstet och jag är jätterädd, samtidigt som jag känner ilska börja växa i mig.
Hela mitt försvarssystem är igång och jag har svårt att tänka klart.

Då känner jag plötsligt hur en hand tar tag i min hals och jag dras åt sidan.
Han har kommit fram igen utan att jag märkt det och ger sig på mig...
Bussarna vi har är ju så öppna så vi sitter totalt oskyddade.

Med hög röst säger han åt mig att han ska ha mig, att han inte haft kvinna på länge.
Jag kämpar med att få stopp på bussen som vid det laget rullar på i sin hastighet på 90 vägen.
Bussen kränger och mannen sliter i mig så jag inte når något med händerna...jag trycker på bromsen för att få hejd på bussen.
Vill ju inte köra av vägen och skada mina övriga kunder...kämpar med ratten och mannens grepp om min hals ökar...

Nu har han vräkt sig fram igen så jag ser hans otäcka flin och känner hans händer överallt och jag kämpar enot allt vad som går samtidigt som jag får stopp på bussen, mitt i vägen.

Kommer inte åt att larma då han drar mig bakåt mot stolen..hans händer är överallt på mig och det gör ont för han är rå och hårdhänt...

Jag slåss för livet och i ett läge då hans grepp om min hals lättar något så får jag luft och börjar skrika...jag vrålar allt vad jag förmår och försöker med all min kraft att komma undan mannens hemska händer.
Han skrattar rått och skriker att jag ska vara tyst, att han ska ha mig där på plats och ställe....
Jag vrålar igen i full panik... Det gör så ont på min hals...bränner och mina bröst som han rått och hårt tagit på...
Herregud...
Mitt i kampen ser jag de övriga kunderna i bussen sitta med sina hörlurar på och titta ut högenom fönstret ut i mörkret.
Fullständigt oberörda av min ensamma kamp där vid ratten....
En man sitter och tittar framåt och ser allt men han är helt tom i blicken...som att han ser men vill inte agera....


Jag kommer åt att med stor möda larma, samtidigt som jag skriker allt vad jag kan...skriker och slåss..
Det gör så ont överallt och jag kämpar för mitt liv...mannens råa skratt och hemska ord....

Jag vaknar i min säng...av ett skrikande, det är jag själv som skriker.
Innan jag förstått att det är en dröm jag vaknat ur så hinner det gå en stund..jag är helt skräckslagen och gråter där i mitt vakna tillstånd.
Pulsen på topp och jag skakar...
Jösses vilken mardröm....

Jag har ännu inte fått ner min puls till viloläge, trots att det gått en halvtimme säkert och jag druckit kaffe...
Vilken kamp...

ANNONS
Av Sirpa Niva - 16 oktober 2014 23:46

Sov ända till 7.15 denna morgon.
Riktigt djupt....

Kändes fantastiskt att bara hosta några gånger och det var bra i luftvägarna.Kan nog lita på att det är över för denna gång.

Bestämde mig för att cykla till jobbet.

Började dagen med kaffe och blogginlägg.Titti katt var så glad när jag stannade länge i sängen, hos henne i värmen.

Sedan var det dags för dagens sysslor.Laddade maskin med tvätt, bar ut sopor, diskade en riktigt stor disk.
Satte upp lite tavlor.
Gick igenom post som jag inte hunnit checka på ett par dagar.
Ringde min mor.Pratade med min käresta.Mejlade min präst i Västerås.
Hängde två maskiner med tvätt.
Packade väskan för dagens jobb.
Lagade till en god omelett till matlådan.
Åt en sen frukost.
Mockade ur Tittis låda.

Sedan lite smått och plock innan det var dags att trampa till jobbet.
Tog det lugnt och kände efter vad kroppen tyckte.
Lite tungt att andas i motvinden, men det funkade.
Landade på jobbet och duschade direkt.På med uniform och smink.

Jobbade mina timmar i ett behagligt tempo.Var glad över vara igång med träning igen.
Har saknat det enormt!

Tog bussen hem för att imorgon gå till jobbet.Sedan cyklar jag hem imorn.

Lite kort om dagen bara...är jättetrött nu och sovdags.

Av Sirpa Niva - 16 oktober 2014 10:10

Jag gav ju löfte om att skriva lite om de fantastiska föreläsarna som jag fick glädjen att se och höra på i Måndags.
Satt under hela dagen och förde anteckningar i min mobil medans jag lyssnade.Allt blev så kompakt då det var sju olika personligheter som talade om sitt.

Börjar med Thomas Bodström

Advokat, fd Justitieminister, fotbollspelare och författare.
Har gett ut 8 böcker.Jag har inte läst något av honom skrivet, kommer att göra det.

Nu har han skrivit en bok om sin mor.Han valde att skriva om henne då han tyckte att hon är en spännade person.
Han började skriva boken och berättade hur han letade fakta, släktforskade och att mamman under färd insjuknade i Alzheimer.
Han pratade med sina syskon om det var lämpligt att han gav ut boken ändå, alla var ense om att det var rätt.

Hans berättelse var gripande, både sorglig och rolig.
Han berörde med sitt sätt att berätta om sin kärlek till modern och tacksamheten över hur hennes sätt att vara som mor präglat honom.
Givit honom hans styrka att våga prova livet.
Göra det han kände var rätt och våga tro på sig själv.
Ställa siktet långt fram.

Hon hade själv varit bestämd i sina åsikter.Hållit ihop familjen och stöttat överallt i en övertygelse som var stor och stark.Feminist

Tomas hade hon lärt att både läsa och skriva innan han ens börjat skolan och hon var säker på att han skulle bli något stort.

När hon insjuknade blev allt jättekonstigt då hon inte längre var den starke.
Ingen förstod i början vad det handlade om.
Hennes sjukdom har fört ihop familjen, syskonen, ännu tajtare än tidigare.
De har tillsammans hittat ett system som fungerar för dem alla.

Tomas talade om vikten av att ha ett eget liv trots att sjukdom finns med i bilden.Att hitta det pisitiva i sjukdomen även fast det kunde te sig som svårt.
Att inte ha dåligt samvete över att leva sitt eget fullt ut, tillåta sig att vara glad och lycklig.

Han talade om Altzheimerfonden där han är Ambassadör.

Tomas hade verkligen gåvan att ingjuta ett lugn, en acceptans till att leva ett liv tillsammans med en älskad, nära som var sjuk.

Han gav bevis för att det går att påverka sin egen inställning med tankekraft och gemenskap, i ett läge där det inte går att göra någonting annat än att leva i situationen.

Han berättade om när den dagen kom då hans mor inte längre kände igen honom.....inte ett öga var torrt bland oss som hörde och såg honom.

Det finns så mycket mera att skriva om allt han talade om, men jag gjorde valet att korta ner allt.

Boken kommer jag att läsa i en framtid.
Den heter Det man minns.
Känner just nu att det är för nära inpå hans egen berättelse.
Den kan säkert lära ut en hel del om förhållningssätt till något oundvikligt.
Om människors oanade styrkor.

Tack Thomas!

Av Sirpa Niva - 16 oktober 2014 08:56

Gårdagen blev sådär riktigt lång igen...en dag fylld av både roliga och mindre kul händelser.

Gick upp klockan 6 efter att ha jobbat till sena kvällen dagen innan.
Var jättetrött men också i detta väldigt förväntansfull inför dagen, som både min älskade och jag väntat på.

Dagen då han skulle få tillgång till sitt nya, helt egna boende.
Ett boende där ingen kan komma och styra, bestämma och tråka.
Där vi kan vara tillsammans utan att bli störda.
Härligt!

Jag gick upp omgående och tog mig en kopp kaffe under tiden som dagens kläder och annat packades ner.

Bar allt till bilen med en stol som sällskap.
Skulle behövas i lägenheten för diverse uppsättningar av gardiner och lampor.

Landade så vid huset.
Fyllde båda bilarna knökafulla med kartonger och annat.
Nallen tyckte att det skulle bli spännande att flytta och satt längst fram i Volvon och log med hela sin lurviga kropp.

Åkte in till stan.
Skulle hämta nyckeln på ett ställe som låg en bit ifrån boendet.
Blev lite väntan där.
När så nycklarna var i handen så fick vi veta att det inte var städat ännu i lägenheten.....
Skrutt!!
Den hade stått tom i veckor!
Jag kunde inte vara tyst och bara gilla läget utan sa som det var, att vi stod med bilarna fullpackade och jag hade tidspress.Skulle vara på mitt arbete om tre timmar.
Att nycklarna var i handen och då skall lägenheten vara inflyttningsklar...

Det gav effekt och vi blev lovade att städning skulle ske snarast.
Åkte så dit och gick in....

6:e våningen och lägenheten var mysig.Skitig men det skulle ordnas.

Härlig utsikt och speciell planlösning.

Nyrenoverat badrum och rummen tapetserade, målade nyligen.

Köket gammeldags med låga bänkar men det kanske inte gör så mycket då min käresta inte är så lång.

Han kommer att trivas där :) Det är viktigast!

Bar upp grejer, fixa kaffe och intog en sen frukost.
Sedan fick jag bråttom att duscha och byta till uniformen.
Volvon skulle vara med vid flyttens fortsättning och jag tog lilla Pierre till mitt jobb.
Liten, kvick och söt bil.

Jobbade så från 12.30 till 22.30 ..
Bara långkörningar hela tiden.
Trivsamt men huuu...så långt arbetspass.
Var jättetrött när jag kom hem efter att ha städat och tvättat min buss sist av allt.
Min älskling hade slitit vidare med sin flytt ensam och lyckats få en blå stortånagel...hmmm...hur han nu var sig åt?
Han var nog bra trött när han väl kom ner i sin bädd i nya lyan

Av Sirpa Niva - 15 oktober 2014 06:53

Om några timmar får min älskade nycklarna till sitt nya liv.
Till sin lägenhet som han längtat så efter att få landa i och komma vidare i. Börja leva på riktigt...

Få lägga det gamla bakom sig och lägga kraften, energin och glädjen på allt det nya som kommer in.

Oro och tunga tankar kan bearbetas och läggas bakom.
För varje sekund som tanken finns i det förgågna så går vi miste om en sekund av framtiden...
Det tycker jag är viktigt att minnas.

De goda stunderna, timmarna och människorna som passerat läggs i en fin minnesbank,där tillfälle för glada minnen skall finnas tillgångliga, nåbara.De minnena blir sedan härliga att plocka fram då och då, i stunder av saknad efter dem...
Självklart kommer en saknad att finnas....prata om det, gråt och låt det komma ur.Du har din älskade att luta dig emot i de stunderna.
Minns det! Jag finns min kära :)

Inget går att radera!
Allt är levt och allt har skett.
Tankarna är tänkta, känslorna är upplevda.

Du styr din egen framtid min Älskade
Bara Du!

Minns detta då vi hämtar nycklarna idag.Även fast vi är två så styr Du dina tankar, känslor och handlingar.

Låt Aldrig någon få stjäla Din tid.
Ditt liv eller förminska Dig som människa!
Aldrig!

Du är en unik, fantastisk människa med förmågor som få.
Du har ett Hjärta av guld och är lika mycket värd som alla andra.

Du är min Kärlek, mitt nu och min framtid Robert <3

Jag Älskar Dig!!

Av Sirpa Niva - 14 oktober 2014 12:00

Måndag morgon vaknade jag av att någonting lät...det var väckaren i min mobil som spelade sin lugna melodi.
Hade lagt mobilen på laddning på skrivbordet i min härliga hytt.

Första sekunderna visste jag knappt vart jag var någonstans...öppnade ögonen och såg då att jag befann mig på kryssningsfartyget Silja Galaxy :)

Just ja !!
Jag var ju ute på havet.

Hör till den morgonpigga sorten av människor och det är jag så glad över, för jag får uppleva så mycket mysigt, vackert och rofyllt stilla under mina mornar.

Nu tog jag på mig kläder som var bekväma, såg mig i spegeln snabbt så jag inte såg alltför skrämmande ut.
Gav mig ut på båten.
Lätt huvudvärk som säkert kom sig av tung, djup sömn under natten.

Klockan var bara 6.15 svensk tid ( 5.15 lokal tid, finsk )
Sökte reda på min frukostbuffe och slog mig ner.
Några få medresenärer hälsade godmorgon, annars var det bara båtbesättningen som var i rörelse.

Försåg mig med det jag var sugen på, mycket gott serverades.
Buffen var helt orörd :)
Kaffekoppen doftade så gott.




Satt så och tittade ut i mörkret.
Något ljus skymtade förbi, säkert hus i finska skärgården.

Kunde gå in i mig själv och bara vara, just där i den stunden.
Med min goda frukost och friden runtomkring.

Gick igenom gårdagen i tankarna.
Hur mycket som skett under bara några få timmar.

Funderade över hur dagen skulle komma att bli.
Vi hade allesammans fått programmet för dagen och den skulle bli verkligen intensiv.
Gällde att kunna sortera alla intryck i huvudet och bara plocka in det som var av värde.

När så magen tyckte att frukosten räckte till tog jag ett kort besök igen i Taxfree, hitta mer godis till mina ungar därhemma:)

Båten skulle lägga till i Åbo så det blev lite mera liv och rörelse överallt.
Jag drog mig tillbaka till min fina hytt.

Tog en lång, varm skön dusch.
Sängen såg inbjudande ut, lade mig och gick igenom påsen vi fick i gåva igår noga.

Det var en hel del snått och gott.
En sminkväska,nagellack,filt,burk med oliver,thehuva,sjal.
Vi fick också hämta ut en söt liten flaska mousserande vin som jag kommer ge bort då jag inte nyttjar alkohol själv.
Blir en fin liten gåva.

Vilade en stund innan det var dags att klä upp för dagen.
Bekväma kläder och skor.

Låg en stund och bara såg ut genom hyttfönstret på den vackra miljön utanför.
Mådde riktigt bra!
Var laddad inför dagen.

Låg och tänkte på allt som hänt detta år...hur livet tagit en helt annan vändning än det jag trott från början.

Känner mig nu som en lycklig och glad människa.Pusselbitarna i livet har jag själv lagt på plats med hjälp av nära och kära.
Ett pussel som känns ännu mera tillrättalagd sedan Robert kom in i mitt liv.
Det som gäller nu är bara att simma lugnt och leva i detta.
Låta allt bara få landa i en rofylldhet i själen och hjärtat.

Glad över min känsla gick jag så ut för att möta allt det härliga, intensiva under dagen.....

Det skriver jag om senare:)

Av Sirpa Niva - 14 oktober 2014 07:58

Söndagsmorgonen ägnade jag åt att packa inför min resa med Silja Galaxy till Åbo.
En resa som jag fått möjligheten till via tidningen M Magasin som ges ut av Amelia Adamo.Denna vackra, driftiga kvinna som har glimten i ögat.

Jag var lite stirrig där under de första timmarna, då jag själv gjort valet att åka egen bil till Värtahamnen.
Min Älskling blev nog lite trött på mig när jag babblade på medans packning av väskan pågick.

Valde kläder som jag visste att jag skulle trivas i, vara bekväm i.
Sådant kan jag känna är ganska viktigt, just i ett sammanhang där jag skulle bli själv och allt var nytt.

Jättespännande:)
Jag gillar ju att göra saker för att utmana min egen styrka, både fysiskt och psykiskt.
Denna resa gör jag dels för att få en energipåfyllning från alla dessa människor jag skulle komma att träffa, men också bevisa för mig själv att jag växer i min utveckling som en frigående, självständigt tänkande kvinna.

Män är underbara och det är framförallt min Älskling:) Puss på dig Robert!
Men de behöver inte vara med i alla lägen.
Denna resa var ju också mest riktad till kvinnor då vi som prenumenerar på tidskriften oftast är kvinnor 55+

Väskan blev klar.Dagen gick och jag körde hem min kära till sitt hus.
Vi hade som vanligt intressanta, goda samtal han och jag.
En hel del ventilerades från våra tidigare liv, från nuet och inför vår gemensamma framtid.

Åkte mot Stockholm och Värtahamnen i hällande regn.Sikten var inte den bästa då jag kom in mot stan och all trafiken.Det låg som ett dis av sprutande vatten från vägen och bildäcken.
Tempot är ju så uppsjåat i Stockholm.
Stod stundtals i stillastående köer och det fick mig lite pirrig igen..
Skulle jag hinna?
Behövde tid på mig att leta parkering också i mörkret och regnet.
Jag hade åkt i väldigt god tid.

Tiden gick och köerna lossnade vartefter.Säkert vädrets påverkan inblandad.
Kom så till hamnen och tiden var inte så bra, fick bråttom att söka fram en parkering som var tillåten att stå på.
Tog mobilen till hjälp och kartor i den.
Hittade så en ca 10 minuter gångväg bort.
Det fick vara bra.
Ut med paraplyet uppfällt, till biljettautomaten.Regnet hällde ner och det var en stor pöl vid automaten.Skorna genomvåta, det blåste kraftigt så paraplyet hotade att blåsa sönder.Kände mig lite tilltufsad där jag stod...

Kort fungerade inte...det bara skrapade när jag satte i mitt bensinkort som stod med på bild och allt på automaten...prova en till med samma resultat...det gick inte.

Sms biljett var det som då kvarstod och med möda pillade jag in allt som behövdes för att få iväg den, där i regnet och blåsten.
Lyckades så :)
Kändes jättebra och jag trallade för mig själv medans väskan plockades ut och bilen låstes.
Trippade så raskt mot Siljaterminalen.
Det slet och drog i paraplyet, fötterna var våta och håret blåst till en enda tuss av mörka testar... Men vad gjorde väl det :)
Jag var ju framme!
Jag hade själv kört till Värtahamnen och det gjorde mig stolt och glad.

Kom så fram till en proppfull terminal med mängder av glada, förväntansfulla kvinnor.
Jätteköer till incheckningen.
Det låg ett vibrerande täcke över terminalen med alla samtal som pågick, vänner som återsågs, kramar och glada tillrop.

Vi möttes alla av musik, godis och en flaska vatten.
Kapten Amelia hälsade oss välkommen ombord till denna kryssning.Härligt att få se henne live:)
Kom inte åt att ta en bild nära av henne så jag lånar bilden från broschyren.
Hon var kaptensklädd men lugnade oss med orden att det inte var hon som styrde skeppet :)

Kändes härligt att vara på plats.
Mina skor torkade upp vartefter och jag kunde ta av mig den fuktiga jackan.
Fick höra från Amelia att detta var 8:e året i rad som denna kryssning gjordes och att vi denna gång var 750 personer :)varav 20 var män.

Ett skepp fyllt av kvinnor!
Så häftigt!

Vi gick ombord.Fotograferades vid ingången.Log stort mot kameran, jag var ju så glad över detta.
Alla fick varsin kasse med något spännande i:) Kul!!
Gillar sådant.

Letade så fram hytten på däck 9
Nummer 9215
Vilken glädje då jag låst upp och steg in.Så fin hytt!
Stor och rymlig, ljus och härlig.Egen dubbelsäng :) fint badrum och speglar överallt.Som gjord för min smak.

Är ju van från tidigare resor med våningssäng och bara vita färger på en trång yta.
Kände mig som en prinsessa.

Hann inte njuta av detta just då utan det var bara att fräscha till mig lite och ta mig till plan 7 där middagsbuffen serverades.
Suverän:)
Där fanns allt!
En delikat buffe :) jag valde Sushi.
Även lite potatisgratäng och kycklingfile till varmrätt.

Så gott...åt och njöt, samtalade med bordsgrannar och mådde prima.
Granndamerna tyckte att jag var tuff som åkt dit med egen bil, själva var de från Stockholm.

Dessertfat med allehanda bakverk, smakade lite av allt till en doftande, god kopp kaffe.
Vad jag njöt!
Det var pratande kvinnor överallt.
Några lite stressade, stirriga av trötthet kanske, energibrist.
Men merparten var glada, pratiga och förväntansfulla.

Tog mig till hytten.Bytte om till inomhus kläder och skor.
Packade upp kassen vi fått vid ombordstigningen.

Där fanns allt möjligt spännande.

Gick så till den delen där vi skulle få möta våra föreläsare och Amelia själv förstås.
Hon skulle ha en Speed dejt med var och en av dem så vi fick känna på vad som komma skulle under nästkommande dag.

Det hela avslutades med sång och dans av energiknippet från Italien .. Adele Li Puma.
Hon fick med alla i sin sång och glädje.Helt underbart!

Oj vad jag trivdes!
Såg fram emot morgondagen med stor förväntan.

Kvällen fortsatte sedan där med uppträdanden.
Jag valde att dra mig tillbaka då klockan var mycket och jag ville gå upp tidigt nästa dag.
Taxfree var öppen en kort stund för de som skulle av i Mariehamn så jag inhandlade godis innan kväller i hytten.

Njöt av friden i min säng efter allt ståhej.Kände mig glad, jättetrött och väldigt nöjd med allt som hänt under dagen.Somnade vid 1 tiden till Silja Galaxys lätta, tysta brummande.

Måndagen kommer att bli en helt egen blogg då den var så lång och intensiv.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4 5
6 7 8 9
10
11
12
13 14 15 16 17 18 19
20
21
22 23 24
25
26
27 28 29 30 31
<<< Oktober 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se