För första gången på 7 veckor så vaknade jag på morgonen, utan att hosta.Har tidigare väckts av hostattacker som fullkomligt slitit mig ur sängvärmen.
Kändes konstigt!

Så befriande också att gå upp, gå på toa, ge Titti hennes morgon Sheba, ladda kaffebryggaren och fortfarande inte hosta något :)
Jääääjjjj!!!

Luftvägarna känns mycket öppnare och renare.Pyttelite ont i halsens bakvägg, som jag tidigare hostade blodig och sårig.
Kladdiga ögon men inget mer än så :)

Snablar i gatan, det har vänt och blir bättre och det snabbt.
Vilan gör verkligen underverk med min kropp.
Säkert har den goda chokladasken igår ett finger med i spelet ;)

Titti var så glad över att morsan hennes kunde sitta i sängen och gosa med henne, utan att väsnas så det gav henne obehag.

Det är bra att jag är piggare.
Nu gäller det bara att jag håller i detta.
Har en förmåga att ge järnet så fort kroppen visar tendenser att tillfriskna.
Den ska få denna dag och en dag till med vila.

Har skrivit till min chef om detta och hoppas att han kan ge mig en annan tjänst på Torsdag då jag har busstädning halva arbetspasset.
Ingen bra grej då jag får gå ut och in i kalla bussar ute.
Körning är det bästa, då får jag vara i värme.
Får se om han lyckas lösa detta, att jag får byta tjänst.

Denna 7 veckorsperiod har verkligen fått mig att tänka till.
Att frånvaron av den vila,jag tillvägrade mig själv gjorde att förloppet blev så långt.

Jag måste släppa på min arbetsmoral
Jobbet är faktiskt inte det viktigaste....för vad ska jag med ett jobb till om jag inte har hälsan i behåll.
Hälsan kommer för mig att vara nummer ett, hädanefter!

Självklart blir jag inte hemma med minsta lilla krämpa, men när veckorna går och jag bara blir sämre av att kämpa på med arbetet, som jag nu förstått var riktigt förrädiskt för mig.
Värme, kyla och drag ....som godis för luftvägsinfektionen.
Den fick verkligen härja fritt.
Det sade min käresta flera gånger till mig, men jag lyssnade inte på honom.
Tyckte bara att han var överbeskyddande.

Träningen var jag ju noga med att lägga ner så det skötte jag bra.
Rätt tänk där åtminstone.

Då jag var till TSM i Stockholm så trodde jag ju att jag var frisk.
Känner att dessa 5 km inte gjorde någon större skillnad.
Hade väldigt roligt den dagen och glädje är väldigt viktigt för välmåendet.

Så nu idag ska jag småplocka lite härhemma.Sortera in papper i en pärm som bara legat och skräpat i månader.
Kanske försöka få ihop en hylla som trilskats och peta in mina böcker i den.
Titti skall till veterinär idag och det är ett måste, hon behöver mera insulinsprutor och för det krävs ett besök.
Mer än så gör jag inte idag, utan vila gäller.
De sysslor jag nu räknade upp är ungefär en femtedel av det jag gör i friskt tillstånd.
Jag är ju en aktiv individ och trivs med att ha det så.

 

Eva

11 november 2014 21:08

Just det jag skrev och menade för några dagar sedan......jobbet är inte det viktigaste, utan hälsan. Man ska ha ett liv utanför jobbet, både dagligen och när pensionen kommer, och kör man kroppen i sank så vad har man för glädje av det.
Försök nu hålla i dina nyvunna insikter och kunskaper, var rädd om hälsan och kärleken :-D

Sirpa

12 november 2014 00:24

Tack Eva!
Hälsan är i behåll.
Kärleken släpper jag fri för vinden.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det tidig Tisdag morgon och jag vaknade efter en natt med djup, nästan medvetslös sömn. Natten innan var det svårt att komma till ro då jag anlände rätt sent och skulle upp tidigt. Det blev slarv med matintaget också igår och det gjorde nog...

Söndagen bjöd på jättefint somigt väder, men hu så kyligt. Men kylan märkte jag inte av där vid bussratten. Hann äta frukost denna morgon innan det bar iväg till Kristinehamn för lastning av tågresenärer till Karlstad och Oslo. Jag fick med mång...

Kände mig trött och hungrig när jag gick ut till bussen och hämtade laddsladden till min mobil. Passerade receptionen på hotellet och kunde inte motstå att köpa mig en Linssallad med handskalade räkor och kokt ägg som kostade 89:- Har köpt nåt...

Vaknade jättetidigt i husbilen. Det bar minusgrader ute och det kändes inne hos mig där i bilen. Pannan gick igång ofta. Bryggde på gott starkt kaffe och låg sedan kvar i söngvärnen en stund. Hörde hur kollegor hämtade sina bussar. Jag fick ...

Måndagen började jag med att haltande av smärta kliva upp tidigt och få igång kroppen innan det var dags att köra barnbarnet till skolan och direkt därefter åka och besiktiga min lilla bil. Jättetrevlig besiktning. Dekra i Svista hemma i Eskilstun...