Igår Onsdag hade jag ledig dag från mitt arbete som bussförare.
Tycker att det är så skönt med ledig dag mitt i veckan :)
Det infaller ibland då jag jobbar helgen istället, vilket är dags nu kommande helg.

Skulle hjälpa min dotter med en uppgift på hennes arbete.
Var där några timmar och upplevde gamla minnen från den tid då barnen var små.
Företaget jag var till har jag själv varit delaktig i att skapa tillsammans med barnens far.
Jag gick från rum till rum och kände in hur det var att se allt nu.
Mycket var sig likt och jag såg bilder, tavlor som jag själv satte upp för säkert 15-16 år sedan :)
Det var skojigt att vandra runt.

Jag hade med min äppelkaka och bjöd på till de som arbetade.
Min dotter och jag hjälptes åt med att fixa en adventshälsning till Facebook.
Jag fick äran att vara med
Praktikant:)

Tack mitt barn för mysiga timmar!

Nu har jag kommit till ett läge i tillvaron då det är dags att köra fastan som jag hade tänkt redan i våras.Sista, planerade löpartävlingen är över och min infektion i kroppen har försvunnit.
Bra läge!

Vitaminfasta, med bara flytande i 6 dagar.Juicer och the, buljong.

Min mage mår pyton efter alla smärtstillande tabletter, nässpray med cortison, slemhinneavsvällande tabletter, hostmedicin och jag vet inte allt som jag fått lov att utsätta kroppen för, vid den envisa luftvägsinfektion som bitit sig fast i 7 veckor innan den gav med sig och försvann.

Just nu har jag istället ont i magen varje dag.Slarvar med maten då det känns som magen är bättre en stund när den får något att jobba med.
Efter en stund sväller den och gör ont.Riktigt jobbigt när jag arbetar.Bär ju uniform och för att fixa sitta så måste jag ha uppknäppta byxor.

Igår kom jag till beslutet att ge den 6 dagars paus.Vila med bara flytande föda.
Jag vet att det hjälper, återfår sin balans.

Den skillnad jag skall göra i fastan är att jag inte kommer att lägga bort kaffet helt.Minska ner givetvis.
Kanske att det kan gå efter några dagar men jag känner att detta inte är viktigast för mig i nuläget.

Vägde mig nyss bara för att se hur mycket skräp och slagg det kommer att lämna min kropp.

Jag har ömmande blåsor på läpparna och dessa kommer sig av obalansen i magen.

Har nu denna morgon inledit med en kopp kaffe.Hade tänkt att gå ut på några kilometers promenad.Vaknade med lätt huvudvärk så jag väljer att straxt ta en varm dusch och "äta" min frukost innan avfärd till dagens arbete.

Frukosten består av 2 dl Katrinplommonjuice blandat med vatten.Den skall intas lugnt och stilla med en sked, som att man äter soppa.

Detta skall bli jättespännande och genomföra.Jag har slarvat med nedtrappningen så troligtvis kommer kroppen att bli förvånad och kanske rentav arg för att fasta födan försvinner.
Vi får se:) Jag kör!
Vet att jag kommer att må så mycket bättre om en vecka.

Nu hopp i dusch!

[Bild]

Första Advent är snart här.
Med det kommer det också att tändas massor med ljus runtomkring oss i Novembermörkret.

Själv fick jag redan igår så vackra stjärnor utanför mitt fönster då Kungsör hängde upp stjärnorna över Drottninggatan.
Två av dem har jag alldeles utanför :)
De gör mig så glad!

Idag bar jag själv ner mina kartonger med allt pynt som jag förvarar på vinden.
Det är alltid lika roligt att öppna låda efter låda och njuta av det som ligger däri.
Noga nedpackat efter föregående jul.

Plockade nu upp ljusstakar och stjärnor.Hjärtat på ytterdörren självklart bland det första upp.
Fönstren var det viktigaste idag kände jag.
Resultatet blev bra och ljusen sprider sitt varma sken i mitt hem:)

Kommer att pynta vartefter dagarna går.Vill göra det i lugn och ro, njuta och må bra.

Lämnade min vän hos sig och begav mig hemåt med glatt sjungande hjärta.
Vi hade ett fantastiskt dygn tillsammans som bara gav mersmak.

Handlade innan jag kom hem till min och Tittis lilla lya.
Titti kom trött och gäspande och frågade vart jag varit någonstans.
Berättade för henne, gav Sheba och hennes insulinspruta.Hon mådde bra min lilla kattjej.

Mockade ur hennes låda noga, plockade undan det jag handlat.
Packade upp väskan jag haft med och värmde sedan på risgrynsgröt till lunchmat.Till det ostsmörgås.

Kände mig så glad och lätt i själ och hjärta.Lugn och trygg.

Härlig helg bakom mig med hotellvistelse i Stockholm med yngsta dottern och Tunnel Run i färskt minne, med allt vad den bjöd på.
Lördagsmorgon med långpromenad innan frukost.
Så skönt att ha krafterna tillbaka och känna livets puls i ådrorna igen.

Känner en glädje inom mig som bär mig med sin energi, som ett stilla bubblande i blodet.
Framtiden ter sig oerhört spännande.
Nya vägar har visat sig och dörrar öppnats.

En ny människa har plötsligt trillat in i mitt liv :) En människa som fanns i min närhet då jag var ung och bodde i Surahammr och arbetade där.
Jag minns honom från den tiden.En blyg kille som knappt vågade se på mig ens.
Vi är lika gamla,bara några månader emellan våra snart 56 år.

Nästan 40 år senare i livet korsas våra vägar :) Där står vi nu... vi väljer att gå vidare tillsammans :)
Hand i hand...

Gårdagen tillbringade jag hos min nya vän, vi pratade massor, häntade kinamat att äta och pratade sedan vidare.
Känns riktigt bra...

Han hade då haft jouren som brandman/befäl och det var straxt dags att lämna över den till en kollega då larmet gick.
Första gången jag hörde och upplevde det.
På med skor, jacka och full fart ut och iväg.Med blåljus och tut på.

Kändes verkligen annorlunda att uppleva detta från det hållet.
Annars är det ju jag som flyttar mig snabbt åt sidan då det kommer utryckningsfordon, både med buss och personbil.
Klart intressant, lite pulshöjande.

Nu var det ett falsklarm så straxt lade sig lugnet igen.
Räckte bra för mig:)

Intressant att se min vän i action.Det var snabba ryck och koncentration på uppgiften.Inget annat existerade.

Jag fick mig en liten rundvandring på brandstationen.Han tvättade befälsfordonet medans jag försiktigt beundrade de stora utryckningsfordonen.
Jättekul att se hans arbetsplats.

Återgick till vårt efter att jouren lämnats över till nästa ansvarige.

Detta var första smakprovet på det som kommer att bli min vardag som det känns nu;)

Jag skrev igår redan om förberedelsarna inför loppet och nu var det då dags för genomförandet.

Dottern och jag sökte reda på platsen där grupperna skulle samlas, för att sedan gå till starten i den första tunneln.

Hon tog bilder på mig och oss.Jag var förväntansfull, glad och lite nervös.
Det var ganska kallt just där vi stod, rått i luften. + 2 grader hade termometern visat på.
Det gällde att hålla igång kroppen för att inte bli stel och kall.

Det var jättehärlig stämning.
Vissa ifrågasatte hur det kom sig att jag hade orange väst och inte gul som de.
Förlarade och visade stolt att min startavgift kostat mera och att pengarna gick oavkortat till Stadsmissionen :)
Fick medhåll av några andra som också hade orange på sig.
Kändes jättebra!
Att få springa ett lopp i ett gott syfte, kunna hjälpa utsatta i vårt samhälle.
Så underbart bra gjort av arrangörerna.
Sådant vill jag se mera utav.
Nu hade det inbringat hela 750.000:- till Stadsmissionen.
Helt suveränt!

Kramade dottern hejdå för en stund.
Hon skulle hålla tummar och tår för att min andning skulle hålla.
Att jag fick genomfört loppet som jag så gärna ville.
Samtidigt förmanade hon sin mor för att inte utsätta mig för hälsofara, genom att pressa mer än luftvägarna klarade.
Lovade henne det.

Ett sista toabesök innan startfållan.Långa köer till toaletterna.
Sedan startgruppssamling.
Det blev varmt och skönt när vi samlades så många, gick lugnt och sansat till starten.
Där var det så häftig stämning:)
Glädje, prat och förväntansfullt sorl.
Många tog bilder för att minnas detta unika tillfälle.
Likaså gjorde jag :) Fanns en perfekt avsats att klättra upp på för att få en överblick.

Speakern hyllade oss i Charitygruppen extra och tackade för pengarna vi skänkt.Applåderna dånade i tunneln:)

Många hade med sig jackor och tröjor som de slängde av sig på en speciell avsats för det.Dessa skulle också gå till utsatta människor i vinter, så de skulle slippa frysa.
Så himla bra!

Starten gick med en rejäl knall.
Ledet rullade sakta igång och vi hade redan tidigare blivit uppmanade att hålla till höger om vi visste med oss att vi skulle vara långsammare än de snabbare löparna som ville fram.
Så gjorde jag, valde höger.

Insåg ganska snart att detta skulle funka bra då jättemånga, redan i det läget valde att gå.
Jag gick några hundra meter, raskt för att sedan övergå till en behaglig jogg.
Snart passerade jag 2 km markeringen och andningen fungerade fint.
Tog det jättelugnt!
Knäppte bilder i det långsamma tempot.Plockade upp lite bortslängda handskar som jag ville ha som minne.

Det var så himla vackert arrangerat i tunnlarna.Njöt i fulla drag.Lampor lyste upp våra reflektvästar :) Så mäktigt.

Olika teman med konstverk.
Vissa av dem skulle bli kvar i tunnlarna efter att de öppnats för biltrafik.
Vi hade vid starten uppmanats att njuta av det unika, vackra som serverades oss.
Så det gjorde vi, väldigt många av oss.

Tog inte så mycket bilder för jag kände att jag ville se och uppleva allt med mina sinnen, inte genom kameran.
Fortsatte kilometer på kilometer.
Log av glädje och lycka över att få uppleva detta.

Säkerheten i tunnlarna var rigorös.
Det stod sjukvårdskunnigt folk var 150:e meter och bevakade så alla mådde bra.
Det spelades trummor så det dånade och det ljudet gav en enorm energiboost inom oss alla.
Helt fantastiskt!

Vissa stressade fram löpande, kryssade mellan oss som höll långsammare tempo.
De var över på vår högra sida och krånglade vilket jag var lite fundersam över:)
Vänstersidan var ju den snabba sidan så de utsatte ju sig själva för hinder.
Nåja ...inte mitt problem.
Var bara nära att bli nedsprungen några gånger, trots att jag höll till höger allt vad det bara gick.
Jag ville ju själv jogga i mitt tempo.

Jag var så glad över att ha fått starta i en så tidig grupp.
Grupp 3 av 15 grupper totalt.
Tack vare detta så var ju tunnlarna rena och fina.Det var ett fint flyt.Underlaget slätt och torrt.

Två vätskestationer, varav den senare serverade Glögg och Pepparkaka:)
Gott och skojigt!

Det gav den sista skjutsen för dem som var trötta där vid 7.5 km.
Själv hade jag inga som helst problem med orken, hade joggat på i så lugnt tempo så kroppen skulle ha en chans.Gick emellanåt, i uppförsbackarna.
Insåg mot slutet att jag lätt kunnat springa normalt i stort sett hela loppet.

Gick i mål glädjestrålande och jättestolt över att ha fixat detta, trots att jag bara för några dagar sedan fortfarande hostade och var tömd på krafter efter min kraftiga, långvariga luftvägsinfektion.
Kändes helt underbart!
Jag tjoade och skuttade vid målgång.

Fick påsen med medaljen i och dryck.
Lite energipåfyllning.
Ringde min dotter som kom och kramde mig, glad och stolt över morsans prestation.
Hon sa att det inte märktes på mig att jag tagit mig fram en mil.
Fick en mugg, gott,starkt kaffe av henne.Vi försåg oss med glögg också innan vi sökte oss till bilen som stod kvar i parkeringsgaraget vi hotellet.
Det var väldigt mycket folk överallt men ändå en jättebra ordning och ett lugnt tempo.

Dottern körde snabbt och smidigt ut oss ur stan.
Vi körde lite fel först då jag satt och tjattrade som en papegoja istället för att koncentrera mig på vägvalet.
Vad gjorde väl det :)
Vi vände och kom rätt.

Dottern hade skämt bort mig med att köpa godis, dryck och snacks som vi båda njöt av på vägen hem.
Jag var strålande glad, svettig och lycklig.
Jag hade grejat detta:)
Samt att min goa älskade dotter och jag fått ett jättefint dygn tillsammans.
Mina vänner på Facebook hade stöttat mig och burit fram mig med sin energi, det gjorde mig så glad.
Att de ville delta i mitt liv på det viset var fanastiskt.

Dottern stannade hos sin familj i Surahamnar och jag själv fortsatte hem till min vän, som bor bara en bit bort:)
Vi fick en stund tillsammans i glatt samspråk, kaffe och visning av hans boende samt klappa om hans sambos, de två pratiga kattkillarna:)
En härlig stund!

Fortsatte så hem till Kungsör, till min egen sambo som väntade.
Uppack av väskor, dusch och mat.
Jag var hög av glädje över så mycket:)
Dygnet med min dotter, loppet och mötet med min vän som var så efterlängtat.
Vi har ju setts kort ett par gånger och det har givit mersmak.
Har en ständig, stundtals intensiv kontakt som känns jättebra.
Vi får se vad detta leder till.Han var oerhört stolt över min prestation idag och tycker mycket om att jag har ett eget liv och är den människa jag är.
Det är A och O för att kunna fungera med mig, nära.

Detta lopp har jag sett fram emot så oerhört mycket, ända sedan startanmälan gjordes förra året.
Så speciellt lopp som bara kan upplevas en enda gång.

Nya tunnlar i Stockholm som straxt invigs och tas i bruk.
Först skulle detta lopp genomföras och den har lockat till sig över 42 000 deltagare:)
Helt fantastiskt!
Vilket intresse för detta unika lopp.

Det bästa av allt tycker jag är att det fanns platser att köpa som kostade extra, im man tog en sådan så gick hela startavgiften oavkortat till Stadsmissionen.
Självklart köpte jag en sådan plats:)

Vi som gjorde det fick egen färg på västar och handskar, orange.

Jag tyckte själv att det kändes hedersvärt att kunna tillföra någonting bra, bara av att springa ett lopp som jag älskar att göra.

Var så stolt över att få en sådan väst och dessa häftiga handskar.

Denna Lördagsmorgon vaknade jag tidigt på rummet vi bodde i, jag och min dotter som var med mig.
Tog mig en kopp kaffe innan jag väckte henne vid 7 tiden.
Gjorde oss iordning, gick nedför trapporna från 11:e våningen.
Helt enkelt för att känna efter vad min andning tyckte.
Kändes bara fint:)

Har ju haft ihållande hosta och elände i veckor som hotade mig från att deltaga idag.
Kom hit på ren chansning.

Vi åt en härlig frukostbuffe.

Småjoggade uppför trapporna till rummet
Duschade, testade de kläder jag skulle springa i.
Softade, tog bilder på färjor som passerade alldeles utanför vårt fönster.

Kände att jag började bli nervös så vi packade ihop våra saker, checkade ut och gick ner med bagaget till bilen i garaget.
Gick så ut på tävlingsområdet.
Såg oss omkring.
Tid ca 1.5 timme till start

Fredagen flöt på i ett bra tempo kan jag lova.
Gick upp tidigt, sover ju inte länge,om jag inte är sjuk förstås och behöver återhämtning.
Väskan packades klart, Titti fick det hon behöver.Dusch, frukost och iväg vid 10 tiden mot Surahammar.

E18 var i vanlig ordning avstängd så det blev lilla vägen till Kolbäck och vidare.Gjorde inte mig något, blir bara så lack på den tunga trafiken som stressar och pressar som galningar när de omleds.
Klart jag förstår att de har en tidspress, det har jag med i jobbet som bussförare...men det tjänar inget till att "trycka på" trafiken framför.
Hastighetsbestämmelser råder, av en anledning.
Tycker så synd om de människor som bor längs vägen.All denna trafik dundrande förbi på en väg som inte är anpassad för det trycket.

Tog lite kaffe och macka innan dottern och jag styrde mot Stockholm.
Jag körde.Vi hade massor att prata om, topphumör :)
Kul med mor och dotterdygn.
Tog oss fram till Scandic Ariadne i Värtahamnen.
Checkade in oss hos en jättetrevlig recetionist, fick köpa plats i garaget under för 150:- och där får vi stå tills vi är klara med loppet imorgon.
Så bra:)

Intog vårt fantastiskt fina rum på 11:e våningen.Med utsikt över vattnet :)
Vilket läge!

Tog oss sedan med gps hjälp till Intersport Drottninggatan och hämtade mitt startkit.
Parkerade under Åhlens.
Trafiken var grym i stan, trångt, stillastående och stressig.
Jag var lite less en stund när vi kom framåt bara några meter åt gången.
Tyst och lugnt i parkeringshuset.

Hämta kitet, bara kort kö där.
Köpte ny armväska till mobilen på Claes Olsson.
Mat intogs på vårt favoritställe John Chris, Club Sandwich.
God:)

Skrev till min nya vän i Surahammar.
Vi har tät kontakt :)
Mysigt!

Gick så till bilen och körde åter till hotellet.Jag själv var ganska trött och ville komma till ro och även läsa in loppets instruktioner.
Alltid roligt med förberedelserna.

Skriver mer om dessa senare, det är lite speciellt till detta lopp.
Softade på rummet med den vackra utsikten.
Silja Galaxy gled förbi och lade till.

Somnade vid 23 tiden.
Skönt rum att sova.