Det kommande året.

Det år som snart är slut ... 2014 har verkligen varit innehållsrikt på många sätt och vis.

Kan tyckas underligt att jag sitter på natten, dagen innan Julafton och tänker på det kommande året.
Detta beror helt enkelt på att jag sakta men säkert håller på att avsluta det gamla året, känner in allt som skett.Sorterar, smakar av och lämnar bakom mig.

Natten är tyst och stilla, sånär som på nån bil som leker ute på Drottninggatan, utanför mitt fönster.Det är halt ute och det inbjuder nog till lek och skoj bland de unga bilburna.
Det är ju så livet är menat, att man skall ha skoj...så mycket det bara går.

Att varje morgon få vakna till ett hjärta som smågnolar av glädje, rofyllt och lyckligt.
Känna att det är skoj att kliva ur sängen och känna hopp och spänning inför den nya dagen....det är lycka, för mig iallafall.

Så var inte början på detta år för mig.
Jo kanske den första månaden, innan kraven blev för stora, min glädje förtogs.
När jag sedan kom till insikten att livet med mannen jag då levde med inte var menad för mig, så tog allt en rasande vändning.

Jag ville ha ett värde som den människa jag själv är, inte leva i skuggan av andra.Inte vara en människa som ständigt fick höra hur mycket fel jag begick.
Inte bara finnas som en nödvändig individ för att den andres livspussel skulle gå ihop.
Jag passade ju inte in i det pusslet ändå, med alla mina fel och brister.
Eller som jag själv kände ibland....ett misstag i hans liv.
Vi fungerade i mångt och mycket, men inte i det viktigaste, kommunikationen.
Där brast allt!
Vi kunde inte tala med varandra över huvud taget och då kan man inte leva under samma tak.

Så jag valde, med hjälp av mina döttrar att lämna honom för gott, efter många år av försök och destruktivt leverne i hans närhet.
Det kan tyckas kargt att skriva så hårda ord, men idag är jag i den insikten att livet med honom var bara ett val som gjorde mig själv illa.
Vi passade inte ihop alls.

Skönt att komma så långt i tanken :)

När jag kommit så långt innebär det ju att jag kan släppa in en ny kärlek i mitt liv, med nya visioner om en framtid som bär.

Det val som jag gjorde för över ett år sedan, att börja köra buss på Köpingsdepån, var ett lyft för mig.
Jag klarade av att bryta mig loss från det gamla, invanda.
Lämna allt som sög mig kraft, utan att tillföra något.
Arbetsbördan i Västerås, storstadshetsen och invanda mönstar i allt i livet.

Det var ett stort steg för mig som står mitt i livet.
Ett steg som jag är både stolt och lycklig över att jag tagit :)

Det jag ville ha med mig, har jag.
Samt en massa nytt och fantastiskt.
Alla mina nya vänner, nya vägar att rulla fram på, nya möten med människor.
Min nya församling här i Kungsör.
Mitt lilla boende i ettan som blev mitt val av bostadsort.

Jag har ju ingen som helst koppling till Kungsör utan valet kom sig av att stället är så vackert, med fina miljöer och närheten till allt jag behöver.
Mina barn, arbetet och träningsmöjligheter.

Jag trivs med mitt liv.
Känner att jag ror båten själv, det är ingen annan som är här och bestämmer vad jag skall göra, hur jag skall tala eller föra mig.
Ingen som söker och ställer diagnoser på mig för att kunna sätta mig på plats, in i ett bestämt fack av person.
Jag behöver inte sådant i mitt liv.Jag är den jag är och det finns inget ont i det.
Jag är stolt över att vara den jag är!

I dagsläget är jag ännu stoltare då jag fått in en man i mitt liv som verkligen älskar mig för den jag är.
Som valt mig för att han är stolt över att vara vid min sida.
Stolt och glad över att få vara min utvalde.

Jag är så lycklig över att våra vägar möttes...om än lite kringelkrokigt :) med ett annat möte först som visade sig vara helt fel.
Så är ju livet, krokigt och vingligt
Vägarna är många och ibland tar man fel vid korsningarna.

Nu har jag valt rätt väg känns det som.Vi har varit ett par bara en månad men det känns som mycket längre.
Mycket har vi till skänks i vårt oerhört lika tänk, om det mesta.
Vi är ändå inte lika som människor...det skall man inte vara.
Det är ju ingen spegelbild man söker utan en människa som gör det egna livet helt, komplett.
Man tillför varandra någonting ständigt.
Det gör vi :)

Det liv vi idag lever är inte enkelt.
Vi strävar framåt, hand i hand.
Jobbar på det motstånd som finns i vår närhet.
Det gamla i hans liv har ännu inte släppt taget, utan biter sig envetet fast och suger energi.
Vi håller ihop även fast det tär.
I detta byggs vår gemensamma styrka också och det bådar gott för framtiden.
Vår kärlek växer i detta.
Vi växer sakta men säkert samman och jag skulle tro att en sådan start ger en grund i vårt liv som kommer stå stadig, förankrad och trygg.

Båda behöver vi trygghet.
Det hittar vi i varandra, med varandra.

Där står jag idag, i slutet på detta året 2014.Inne i något nytt och spännande, givande och glädjande.
Mitt liv känns fint och jag är lycklig.

Lycklig tillsammans med min härliga familj, min älskade, arbetet med allt vad det innebär och min hälsa på topp.
Kan livet vara skönare så säg :)

Titti sitter som en tänd stjäna bland paketen under granen.
Hon är så söt min lilla sambo.

[Bild]

Den som jag alltid har gjort och kommer alltid att göra.

Potatisen skalar och strimlar jag för hand.Inga maskiner eller nåt annat dravel till hjälp utan bara en vass kniv.
Resultatet blir sedan supergott med grädde och smör.

Det hade jag igår, Söndag morgon, gav mig ut i den kyliga, friska morgonluften.

Termometern visade på -5 och det blåste lite lätt.

Joggade på längs gatorna i mitt älskade Kungsör.
Njöt av friden och morgonrodnaden.

Tog bilder i vanlig ordning.

Ett varv på min slinga i skogen innan jag styrde stegen ned till vattnet.

Är så faschinerad av alla träd som är fulla av Mistlar, de finns överallt här

Innan jag fullföljt min runda på 8 km så blev det fina bilder vid vattnet.

Frostigt på marken på sina ställen men jag valde att inte ha broddar idag.
Annars kändes det bra att komma ut och röra på döfläsket :)
Ligger efter i träningen men känner ingen press över det.
Jag har bättre med tid efter helgerna.

Kom hem till stretch och dusch innan frukost.

Det brukar heta att ensam är stark....

Visst, så kan det kanske vara i vissa lägen, men jag tror inte att det håller i längden.
Självklart om det gäller den inre styrkan, som alla behöver för att ha en stadig och trygg grund att stå på.

I detta behöver vi andra människor.
Vi står inte stark ensam om det blåser storm, vi behöver varandra.

Jag kunde verkligen känna det nu under de senaste veckorna, då det hänt väldigt mycket runt ikring mig/oss som jag själv inte kunde råda över.

Jag behöver verkligen närheten av min käresta, som i sin tur behöver mig.Det räcker inte med att samtala via telefonen, sms eller messenger.
Vi behöver den fysiska närheten, som stundtals berövats oss pga av andra människors behov och frustration.

Vi har vikt oss av hänsyn till detta.
Lagt våra behov och känslor för varandra i andra rummet.
Vi har valt bort de fysiska mötena för att inte störa andra i deras livskris...
I ren omtanke och omsorg om människan i denna situation.

Nu får det vara slut med detta!
Vi behöver varandra i vår nyförälskelse och vår gemensamma vandring in i framtiden.
Vi behöver få känna att vi hör ihop och kan leva med varandra i nuet.

Den glädje vi känner i varandra skall ha utrymme att få blomstra, utan att förtas eller förgöras av sådant som skett tidigare, i liv som vi inte ens kände varandra.
Vi är här och nu....det tar ingen ifrån oss!

Vi är kära och har en framtidstro...
Det skall vi leva i.

Min kära, jag saknar dig!
Kom hem snart!

Jag vet att universum har en balans som håller om vi själva hjälper till.
Att ge är lika med att få, det gäller ju allt!
Kärlek, omtanke, glädje, generositet osv.....
Detta gäller på samma vis med sorg, bekymmer och oro....svaret kommer ganska snart

Själv hamnade jag i en obalans som det till sist var svårt att ta mig ur.
Jag var så tömd på energi att jag kippade efter andan som en fisk på torra land.
Kände som att universum inte riktigt svarade....

Fick svårt att se det positiva och glädjen i saker som skedde då det var i sådan rask takt att jag inte hängde med helt enkelt.
Allt blev bara till ett givande....

Jag ropade på hjälp helt enkelt...från nära och kära, vänner och bekanta.
Fick genast svar....

Redan samma morgon då jag lade ut anropet i universum började tillströmningen av energi :)

När jag kom till arbetet fick jag en lite låda av min chef med orden...Sirpa, du har fått en present för något du gjort!
Spännande!
Det visade sig vara en söt liten thermos som jag fick i gåva från företaget då jag deltagit i en Aktivitetskampanj, där man varje dag som innehöll någon form av träning eller fysisk aktivitet, som kunde läggas på dagens normala fysiska rörelse, skrevs upp.
Min träning gav där extra glädje och uppskattning.
Jättekul!

Gåvan ledde till många glada skämt och skratt som i sin tur ledde till att min energi ökade direkt.
Med detta i hjärtat rattade jag ut min buss i Decembermorgonens mörker.
Mådde så mycket bättre.

Straxt började det snöa och för mig blev det tjut av glädje vid den insikten att morgonen skulle genomföras i snöfall, med resultatet att marken täcktes av vitt som gav ljus.
Vi behöver allt ljus som går att frambringa denna mörka årstid.

Passade på att skicka en kärleksfull hälsning till min käresta som nyligen gått upp ur sin sängvärme, för att åka till sitt arbete.
Jag visste och kände i den stunden att han i sin tur behöver få känna glädje och kärlek för att bygga på sina energier.
Livet vi har just nu är inte bara glädje och nyförälskelse, utan också en kamp med människor som har det svårt och tungt i sina liv, som vi försöker ge av vårt till, så mycket vi bara mäktar med.
Just i stunden på gränsen till övermäktigt.
Vår kärlek stod inför enorma prövningar...så vi behövde verkligen ge varandra av allt vi har

Min färd fortsatte så mot mera snö och härligt möte.
Körde från Skinnskatteberg i ymnigt snöfall som fick torkarna på min buss att stundtals kladda igen, så jag fick liv att stanna och göra rent den för hand.
Njöt av snöfallet i håret då jag stod ute i kylan och rengjorde de igenisade torkarna.

Fick under denna resa som tog lite extra tid, pga av rådande väglag njuta av en kunds glada och goda välvilja.
De gånger han åker med mig brukar vi samtala om träning, löpning, skidåkning och andra glädjeämnen i livet.
Så även denna gång.Han hade med sin hustru varit iväg på en träningsresa utomlands i värme och sol, i 14 dagar och var brun, utvilad,vältränad och pigg:)
Fylld av energier som han så gärna delade med sig av till mig.
Så härligt!

Jag var så glad när han steg ur med orden...ha nu en fin dag!
Han menade det verkligen.
Fick nu denna resa veta att han arbetar som polis och har då i detta också förmågan att se hur en medmänniska mår och kunna bedöma vad denne behöver.
Han tolkade mig så rätt:)
Jag behövde verkligen denna energiboost ifrån honom.

Tack min vän!

Dagen fortsatte i samma anda.
Jag fick kramar och upplyftande ord ifrån mina älskade kollegor, som har hjärtan av guld.
De ser också genast när en vän behöver hjälp, stöd och ord som värmer.
Tack ni fina!
Det behövs så oerhört lite för att få en medmänniska på rätt köl igen.
En kram, ett ord eller bara en blick som säger...du är bra!

Jag älskar ju själv att dela med mig av mitt och nu fick jag verkligen känna hur välbehövligt det kan vara om man är sänkt för stunden.

Dagen slutade med att jag i sängen satt och tänkte igenom allt som skett.
Hurdant gensvar jag fått då jag ropade på hjälp när jag själv inte orkade bära allt som skedde runt mig.
Inte orkade bära andra människors problem och sorger.
Svaret var fantastiskt och jag var då på kvällen, fullständigt utmattad men glad:) jag visste att nästa dag skulle ge ännu mera.
Somnade med detta i mitt hjärta..

Var riktigt sänkt ett par dagar.
Har fått fantastisk hjälp med att lyfta blicken igen och suga i mig av energi från nära, kära, vänner och bekanta.
Händelser och upplevelser har fått mig på rätt köl igen efter att jag var totalt tömd på energi...
Skriver mer senare om de specifika händelser som fick mig glad

Det händer så mycket just nu att mina krafter sakta men säkert försvinner.
Nivån är så låg nu och jag får ingen påfyllning någonstans ifrån.

Varför skall det vara så....när jag behöver stöd och energi finns ingen som kan ge mig det....varför??

Det som läggs på mig idag stärker mig inte....
Nu behöver jag hjälp....annars orkar jag inte mera...jag skiter i allt och drar