Direktlänk till inlägg 18 januari 2015

Att leva i en saknad

Av Sirpa Niva - 18 januari 2015 05:12

Igår när jag var tillsammans med mitt Kyrkvärdsgäng på Kristinagården samt i Sakristian i Kung Karls Kyrka, insåg jag hur mycket saknaden efter det kyrkliga livet tagit plats i min själ.
Har inte insett detta förrän nu när intrycken från allt igår, sjunkit in i mig.

I allt det turbolenta som skett i mitt liv, det senaste året, självklart med egen påverkan och egna val, tagna beslut och vägval, så har min tro på Gud kommit på sidan.
Lagts liksom vilande på något vis.

Jag har inte riktigt förstått eller tagit till mig att det funnits en kraft som burit mig hit, som funnits vid min sida och givit mig den styrka jag behöver för att komma framåt.
En styrka som också tillåtit mig att stanna upp och bara känna in själen under färd.

I allt detta som skett har jag känt ett tomrum inom mig, som jag inte riktigt förstått.
En saknad efter någonting som jag hade under en period i mitt liv, men som kom bort en tid.
Just denna tid som jag vandrat de senaste 10 månaderna, sedan jag lämnade mitt livs tilltänkta.

Min Gudstro fick sig en törn, ett tvivel lade sig som ett tomrum i mitt hjärta, i min själ.
Jag vände Gud ryggen, trodde att han inte ville veta av mig då jag som mest behövde Honom.

Återigen kom känslan inom mig att, ensam är stark, vilket inte stämmer då jag ständigt har Honom vandra bredvid mig.
Jag vände inte ryggen helt, utan tillät inte mig inte att se in mot ljuset som Han ständigt bär, genom sin närvaro.

Igår öppnade jag så ögonen, hjärtat och själen.
Släppte in Hans kärlek med full kraft igen.
Först, försiktigt och trevande.Tveksamt, nästan blygt tittade jag upp mot Honom på korset.
Verkligen tittade och öppnade upp mitt inre, släppte in Honom i det tomrum som jag burit på under de månader som gått.

Själen börjar komma till ro igen och tomrummet fyllas av kärlek.
Snart är min själ ikapp igen i Guds nåd och trygga famn

Han fanns ju där, för mig.
Har funnits för mig, precis hela tiden.
Vid min sida, hållit min hand och ledit mig, dit där jag är idag.

Tillåtit mig gråta ut den sorg som mina egna val fört med sig.
Tillåtit mig känna den stora glädjen att åter igen ta för mig av livet, med allt vad det innebär.

Jag var tom i tvivel över om jag skulle duga, räcka till som Kyrkvärd.
Att den tid jag hade att ge i tjänsten skulle vara tillräcklig.
Nu vet jag:)
Självklart räcker det!
Det finns ju inga satta gränser eller tidsmarginaler i tron.

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sirpa Niva - Tisdag 16 juli 03:19

Min balkong :) en blomstrande och grönskande oas

Av Sirpa Niva - Måndag 15 juli 06:52

Lägger upp mina inlägg i lite kortare och flera delar från händelserika dagar då jag förra veckan tappade två långa inlägg. De bara försvannnär jag skulle ladda upp ett foto Det är jobbigt tycker jag när inläggen jag gör har den känsla jag sjäkv...

Av Sirpa Niva - Måndag 15 juli 06:14

Jag har nu kört två dagar Eckerö i rad och det är i tuffaste laget. Upp 3.30 och isäng vid 22 tiden. Egentiden blev i Lördags i Grisslehamn då jag valde att inte åka med båten. Körde först dit mina goa gäster och ställde bussen. Bytte om till tr...

Av Sirpa Niva - Fredag 12 juli 23:42

Min lilla fina Titti skulle fyllt 19 år idag. Saknar henne för alltid. ...

Av Sirpa Niva - Fredag 12 juli 23:05


Igår blev jag avlöst av en kollega i Bålsta. Han kom med en depåbil och tog över min buss och jag körde bilen till Västerås Såg direkt jag tog bilen att det var nästan tom tank. Körde på hemåt i hällregn och mycket trafik. Det var ju fredag och ...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3 4
5 6 7 8 9 10
11
12 13 14 15 16 17 18
19 20
21
22
23 24 25
26 27 28 29 30 31
<<< Januari 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se