Senaste tiden har varit fylld av en färd i en Bergochdalbana.
Känslorna har kastats från fullkomligt lyckorus till förtvivlan och smärta.

Det senaste som skedde gav mig ett öppet sår i själen.
Ett sår som fick mig att gråta, skrika ut det som skar i mig.Som fick mig att tappa fattningen och greppet.
Jag var helt vilse nån dag.
Kände att jag inte förtjänade denna behandling...

Det slutade med att jag drog mig in i mitt eget skyddande skal, bort från det som vill mig ont.

Att en människa kan vilja en oskyldig så mycket ont?!
Det är för mig så oerhört svårt att förstå...
Att samma människa har så mycket hat och ilska inom sig att hon skadar och sårar sina närmaste, sina egna avkommor.

I samma andetag tänker jag också på hur någon kan tillåta sig själv bli så illa behandlad av personen?!
Varför ta emot alla hån och hemska ord?
Hur blir det så?

Jag vet inte om jag ens vill förstå.
Om det gör känslan bättre inom mig.

Min hjärna har jobbat med dessa tankar några dagar nu och börjar landa i en verklighet som känns bra igen.
Jag råkade komma i vägen för denna människas dåliga mående och det är ju inte personligt riktat mot mig, egentligen....även fast hon skrek mitt namn högt och spydde ur sig svavelosande och kränkande ord.

Det fick kanske henne att må bättre i stunden och i den tanken stannar jag.
Finns ingen som helst anledning för mig att lägga någon kraft på detta mera.

Min själ har nu landat i sin harmoni och mitt liv är åter i balans.Jag står med båda fötterna på jorden och kan nu lägga kraft och kärlek på min livskamrat.
Han behöver mig nu, mer än någonsin!

Känns skönt att kunna få en distans till allt och se med klara ögon på allt som hänt.
Kunna sortera bort sådant som inte behövs i vårt liv, som bara suger kraft.

Jag har styrkan att kämpa för det jag vill ha och tror på, det är mannen som nu i denna stund är på sitt arbete, trött och tyngd av sin smärta.
Med ett ok på sina axlar som tar hans energi.

Att ha burit detta lass, som han gjort under en längre tid får mig att förundras över hans styrka som människa.
Han är en givare, en hjälpare som kräver så oerhört lite tillbaks.
Han mår bäst av att ge till andra.

Jag lever i tron att det är Vi som gäller, nu och i framtiden.
Det är målet för mig, här och nu.
Min känsla och själ säger att det är rätt väg, om än väldigt krokig och tärande många gånger.
Någonstans framöver kommer allt att lossna och det över en natt:))
Det vet jag!

Dags för två själar att bli ett.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det tidig Tisdag morgon och jag vaknade efter en natt med djup, nästan medvetslös sömn. Natten innan var det svårt att komma till ro då jag anlände rätt sent och skulle upp tidigt. Det blev slarv med matintaget också igår och det gjorde nog...

Söndagen bjöd på jättefint somigt väder, men hu så kyligt. Men kylan märkte jag inte av där vid bussratten. Hann äta frukost denna morgon innan det bar iväg till Kristinehamn för lastning av tågresenärer till Karlstad och Oslo. Jag fick med mång...

Kände mig trött och hungrig när jag gick ut till bussen och hämtade laddsladden till min mobil. Passerade receptionen på hotellet och kunde inte motstå att köpa mig en Linssallad med handskalade räkor och kokt ägg som kostade 89:- Har köpt nåt...

Vaknade jättetidigt i husbilen. Det bar minusgrader ute och det kändes inne hos mig där i bilen. Pannan gick igång ofta. Bryggde på gott starkt kaffe och låg sedan kvar i söngvärnen en stund. Hörde hur kollegor hämtade sina bussar. Jag fick ...

Måndagen började jag med att haltande av smärta kliva upp tidigt och få igång kroppen innan det var dags att köra barnbarnet till skolan och direkt därefter åka och besiktiga min lilla bil. Jättetrevlig besiktning. Dekra i Svista hemma i Eskilstun...