Alla inlägg under januari 2015

Av Sirpa Niva - 19 januari 2015 04:42

Helgen har gått helt i kyrkans och vilans tecken.
Har inte ens tränat i Söndags som det var tänkt och jag lider inte av det:)
Känns bara kanonbra i knopp och kropp att jag tillåtit mig sova ut och bara softa annars.

Självklart har hushållsstsslorna blivit gjorda och resten av tiden blev i kyrkan.
Med nya sysslor, människor och intryck.
Mina känslor var efter Lördagens Kyrkvärdsutbildning så stora att jag hade svårt att företa mig något mera. Så omvälvande att åter hitta tillbaka till min sanna tro, som ger mig en stor, härlig och trygg grund att stå på.
Var totalt 10 timmar i kyrkan i helgen:)
Härligt!

På kvällen igår fick jag så ett, för oss välbehövligt samtal i telefon med min käresta.
Han kämpar med sitt och vi har inte träffats sedan i Torsdags.
Så blir det periodvis då båda har egna liv.

Idag har vi varit ett par i 8 veckor och hunnit med att uppleva så mycket.
Sådant som inte hör vårt liv till egentligen.
Allt går framåt och jag lever i tron att vi sedan ska får vår egentid i lugn och harmoni.
Utan detta ständiga kaos utifrån.

Att vi ska få en chans att landa i varandra någon gång.

Straxt är det hopp i uniformen, iväg till veckans första arbetspass.
Förmiddagsvecka:)
Ska göra denna vecka till den hittills bästa i mitt liv.

ANNONS
Av Sirpa Niva - 18 januari 2015 08:52

Igår eftermiddag då jag kom hem från kyrkan så var jag jätteglad, hungrig och samtidigt fullständigt utmattad i hjärnan.
Det var intensiva timmar under helt fantastiska förhållanden, med människor, som för mig, allesammans är helt nya.
Vi har träffats en gång tidigare, under det första Kyrkvärdsmötet jag var med på här i min nya församling.
Alla var vi unika personligheter, samlade för att tillsammans ta in nya vetanden som vi Kyrkvärdar inte visste så mycket om.
Vetanden som är nog så viktiga för vårt gemensamma arbete med kyrkan.


Nu var timmarna fyllda av fantastiska berättelser om kyrkans inventarier i form av textilier, kyrksilver, konstverk och allehanda föremål som pryder våra vackra kyrkor i församlingen.

Väldigt intressant att höra hur gamla och välbevarade förmål det finns, som säkert de flesta inte en tänker på.
Allt bara finns där till allmän beskådan.

Nu fick vi veta hur allt sköts om och vårdas, hur vi kan medverka som Kyrkvärdar till att med vår omsorg se till att allt får leva vidare till eftervärlden.
Allt måste ju tas om hand och vårdas, för att behålla sin prakt och skönhet.

Allt har även en fantastisk historia som sträcker sig hundratals år tillbaks i tiden.
Till kungligheter och människor av stor betydelse för vår nutid.
Allt detta vill vi föra vidare till kommande generationer och en dag hör vår omvårdnad till historien .

Tänk den dag när mina barnbarns barnbarn kan berätta att jag varit där i just denna kyrka och putsat silvret:)

En härlig tanke känner jag

Att jag var så trött i huvudet efter dessa 6 timmar beror på att jag suger i mig som en svamp av allt vi fick höra.

Hur det tex i vissa Kalkar (vinbägare) finns en liten benbit från ett helgon i foten.En Relik.
Det hörs hur den skramlar därinne.Vi har inget sådant i vår kyrka tyvärr.

På varje föremål går det att se tidens gång, hur nednött materialet är och att det visst går att restaurera men många gånger förstörs det ursprungliga.

Vi fick veta bla hur ringar på Kyrkvärdarnas fingrar kunde repa och förstöra om föremålet bara på ett sådant sätt att det kom åt att skava.

Hur rengöringen och torkningen var viktig för att inte starta processer i materialet.Förstöra guldförgyllningen.

Lika intressant är det att se prästens kläder.Dess färger och betydelse.
Fantastiska hantverk!
Gjorda av fingrar för länge sedan, med stor vördnad och kärlek.

Fukt och mal är de största fienderna för beklädanaderna.men även människohanden, hanteringen av dessa.
Rummet där de förvaras skall hålla rätt temperatur och luft.

Stearinljus skall inte förvaras i samma rum helst då dessa drar till sig gnagare, råttor.
Som bekant så äter ju råttor allt och de ger sig även på textilier till sist.

Konstverken som vi ser i kyrkorna, altartavlan, predikstolen och alla tavlor hålls noggrant dammfria, då damm och fukt i samverkan blir ett hot mot materialet, färgen och tavlans hållbarhet.

Det finns mängder att berätta om vår dag tillsammans men jag behåller det inom mig.
Idisslar och lägger i min minnesbank.
Nu vet jag som Kyrkvärd, vad jag skall vara uppmärksam på och göra om jag ser att något är i behov av extra omvårdnad.
Annars bidrar jag ständigt till att hålla rent och snyggt.

Idag skall jag vara med på mitt första uppdrag som Kyrkvärd.Kommer att assistera de två värdar som redan är i tjänst.
Blir spännande att se vilka uppgifter de två anförtror mig:)

Jag har vilat efter utbildningen igår och sovit en lång, god natt så jag är redo för uppdraget.

ANNONS
Av Sirpa Niva - 18 januari 2015 05:12

Igår när jag var tillsammans med mitt Kyrkvärdsgäng på Kristinagården samt i Sakristian i Kung Karls Kyrka, insåg jag hur mycket saknaden efter det kyrkliga livet tagit plats i min själ.
Har inte insett detta förrän nu när intrycken från allt igår, sjunkit in i mig.

I allt det turbolenta som skett i mitt liv, det senaste året, självklart med egen påverkan och egna val, tagna beslut och vägval, så har min tro på Gud kommit på sidan.
Lagts liksom vilande på något vis.

Jag har inte riktigt förstått eller tagit till mig att det funnits en kraft som burit mig hit, som funnits vid min sida och givit mig den styrka jag behöver för att komma framåt.
En styrka som också tillåtit mig att stanna upp och bara känna in själen under färd.

I allt detta som skett har jag känt ett tomrum inom mig, som jag inte riktigt förstått.
En saknad efter någonting som jag hade under en period i mitt liv, men som kom bort en tid.
Just denna tid som jag vandrat de senaste 10 månaderna, sedan jag lämnade mitt livs tilltänkta.

Min Gudstro fick sig en törn, ett tvivel lade sig som ett tomrum i mitt hjärta, i min själ.
Jag vände Gud ryggen, trodde att han inte ville veta av mig då jag som mest behövde Honom.

Återigen kom känslan inom mig att, ensam är stark, vilket inte stämmer då jag ständigt har Honom vandra bredvid mig.
Jag vände inte ryggen helt, utan tillät inte mig inte att se in mot ljuset som Han ständigt bär, genom sin närvaro.

Igår öppnade jag så ögonen, hjärtat och själen.
Släppte in Hans kärlek med full kraft igen.
Först, försiktigt och trevande.Tveksamt, nästan blygt tittade jag upp mot Honom på korset.
Verkligen tittade och öppnade upp mitt inre, släppte in Honom i det tomrum som jag burit på under de månader som gått.

Själen börjar komma till ro igen och tomrummet fyllas av kärlek.
Snart är min själ ikapp igen i Guds nåd och trygga famn

Han fanns ju där, för mig.
Har funnits för mig, precis hela tiden.
Vid min sida, hållit min hand och ledit mig, dit där jag är idag.

Tillåtit mig gråta ut den sorg som mina egna val fört med sig.
Tillåtit mig känna den stora glädjen att åter igen ta för mig av livet, med allt vad det innebär.

Jag var tom i tvivel över om jag skulle duga, räcka till som Kyrkvärd.
Att den tid jag hade att ge i tjänsten skulle vara tillräcklig.
Nu vet jag:)
Självklart räcker det!
Det finns ju inga satta gränser eller tidsmarginaler i tron.

Av Sirpa Niva - 17 januari 2015 20:24

Skriver om denna dag imorgon:)
Behöver idissla intrycken från härliga timmar med bästa gänget i Kungsör

Av Sirpa Niva - 17 januari 2015 07:27

När vi lever mitt i livet, allt rullar på i ett kanske intensivare tempo, så är det lätt att glömma bort hur viktig vila är.
Vila kan består av flera olika delar.
Sömn, aktiviteter vi trivs med, umgänge med människor vi tycker om eller bara vara och ingenting göra.

För min egen del har jag lärt mig med åren att vila för mig är framförallt sömn.Stundtals behöver jag sova långa, många timmar.
Det känns genast i hela mitt välbefinnande om jag slarvat med sömnen.

Under sömnen "städar" hjärnan, sorterar intryck och upplevelser.
Raderar sådant som inte är så viktigt och behåller resten.
Där i sorteringen är det viktigt hur vi mår.
Är vi inne i någonting som är oerhört krävande och jobbigt, kan det bli att hjärnan väljer att behålla det jobbiga och sorterar bort glada, positiva intryck.
Vi gör i den pressade stunden helt fel val....
Kanske somnar vi med en sorg i hjärtat och väljer att vakna på samma sätt.

Själv somnade jag sent inatt.
Låg och tänkte på en hel del jobbiga ting som hänt senare tid.
Sådant som tagit min energi och påverkat mig mycket och lämnat spår som måste av min hjärna bearbetas

Tankar som ställer frågan...hade jag kunnat gjort annorlunda, kunde jag ha påverkat mera.. osv..
Helt knäppa tankar som i stunden av trötthet kändes helt ok att lägga energi på.

Nu när morgonen är här och en ny dag börjar, ser jag på de tankar i natten som helt vansinniga.
Varför i hela fridens namn lägger jag energi på sådant som ligger bakom mig?
Totalt vansinnigt!
Jag kan inte påverka det som redan skett.Jag kan inte ändra historien.
Ändå valde jag att sitta i min säng och tänka på det viset.

Där kommer behovet av vila in.
Min hjärna var helt enkelt för trött för att tänka sunda, klara och positiva tankar.
Den behövde in i vila och inget annat.

Vaknade så av mobilens väckning, med lätt huvudvärk och en känsla av otillräcklighet inom mig.
Lite olustigt...
Har nu druckit morgonkaffet och hjärnan börjar hitta hem till sitt normala tillstånd :) för mig normala,känslan av glädje och hopp.
Att känna in den nya dagen med allt vad den har att erbjuda.

Framför mig ligger en dag av ledighet från mitt arbete.
Jag skall straxt gå upp och ta en skön dusch för att spola bort de sista resterna av nattens tankar.

Efter frukost skall jag möta mitt härliga Kyrkvärdsgäng och tillbringa 6 timmar av tiden idag, tillsammans med dem och lära mig nya saker inom mitt kyrkliga område.
Har längtar efter denna dag i några veckor nu och den skall jag se till att den blir fantastisk.

En dag som kommer ge mig positiv energi och stor glädje.

Av Sirpa Niva - 17 januari 2015 00:38

Har haft en riktigt lång arbetsdag idag.
Började 13.40 och fick åka hem 23.05.Intensiv körning och delvis fruktansvärt halt.

Blåsten har varit värst...rejäl sidvind med riktiga kast som sugit tag i bussen så jag fått lov att hålla krampaktigt i ratten.
Sådant gör ju hela körningen ordentligt tuff då jag inte kunnat slappna av en sekund.
Pjuh!!

Känner i mina fingerleder att händerna fått jobba på bra.
Likaså i nacken...ömt och stelt!
Jag brukar sällan känna av körningen då jag tränar och håller kroppen i sådan form att körningen inte bekommer.

Skulle tro att kollegorna känner sig på samma vis ikväll.
Är glad över att jag har ledig helg.
Jättetrött!

Ut imorgon bitti och springa bort det ömma och stela.

Av Sirpa Niva - 16 januari 2015 11:23

Sängen kändes så varm och go imorse när jag vaknade och intog morgonkaffet..bar emot att lämna den för att kliva i träningskläderna, för att ge mig ut i halkan och slasket.
Hörde på bilarna som passerade utanför att det var blött.
Isgator och regn/snöslask är inte det ultimata träningsunderlaget.

Fick nya broddar att trä på mina löpardojor av min käresta igår och det gjorde att jag kände större motivation.

Temperaturen visade på + 1 grad och det blåste rejält kunde jag se på julbelysningen som svajade utanför mitt fönster, över gatan.

Gav mig ut, glad i hågen då broddarna kändes helt suveräna.

Det rasslade under skorna där jag joggade fram i lugnt tempo.
Mötte människor som balanserade på sina bara skor på isen som låg knagglig och våt, överallt.
Det var endast körbanorna som var hyfsat rena, där bilarna åkte.

Tog mig bort till min mysiga slinga längs åkerkanten.
Där var det en hel del hundbaja, mitt på träningsspåret och det var ingen glädje direkt att trampa i eller hoppa över, ständigt.
Ingen avslappnad träning, så jag styrde upp mot gatorna och blankisen istället.
Riktigt vått på sina ställen så strumporna var efter ca 2 km genomvåta.
Men det gjorde inget:)
Jag var glad och lycklig över att ha övervunnit latmasken i sängen och tagit mig ut i den vackra morgonen.
Solen tittade upp så fint och jag njöt.

Avslutade passet vid 6 km.
Innan dess blev det en vända upp till höjden vid gamla vattentornet.
Det är en härlig trätrappa att träna i där och underbart i soluppgången

Landade hemma hos Titti katt som tyckte att jag var fullkomligt knäpp som gav mig ut sådär, när soffan fanns hemma, inbjudande och skön.

Sprang ner i källaren, ladda tvättmaskinen innan löpstyrka.
Titti katt hjälpte mig med armhävningar, plankan, situps och allt jag nu höll på med.
Hon hejade på och småmjauade när jag pressade mig i en 2 minuters planka

Det är jätteroligt att ha hennes delaktighet i min träning.

När stretchen var klar så kände jag mig lite matt i benen och väldigt glad och nöjd över prestationen idag

Titti softade ner ordentligt efter frukosten.

Av Sirpa Niva - 16 januari 2015 02:50

Alla har vi någonting i vårt liv som vi trivs med sådär extra bra.
En plats, ett ställe där vi har möjligheten att bara vara.
Göra precis det vi själva vill, kan och känner för.
Stänga av allt som händer runt ikring och bara existera.

Själv har jag flera sådana platser:)
De skapar jag med min kärlek till livet.
Ser till att må bra där jag befinner mig, gör det bästa av stunden, där och då.
Det är tex med mina barn och barnbarn, med min käresta, jobbet, kyrkan eller helt enkelt bara när jag är ute och tränar.
Sådant ger den energi jag behöver för att räcka till åt alla och envar som behöver mig i stunder som tillvaro är jobbig för dem.

Tankning av min egen energi helt enkelt.
Det gäller att ha "vattenhål" nära och ofta i sin egen tillvaro, så inte krafterna töms ut och den egna tillvaron holkas ur, mattas av.

Där kommer min absoluta favoritplats in:) Mitt älskade Öland!
Mitt största Paradis på jorden.

Där tankar jag min energi i precis allt som finns.
Husvagnslivet på Kyrketorps Camping, mina träningspass på stranden, i skogen och längs vägarna.
Tillvaron med barn och barnbarn.
Utflykterna till Byrum, Byxelkrok, Löttorp.
Besöken i kyrkorna runtomkring och min absoluta favorit...Borgholms Kyrka:)
Bara namnet gör mig varm av glädje!

Shoppingen runtom på de ställen som bara finns under sommarhalvåret.
Alla bad :) Lyckesand med sitt nakenbad.Simma och sola utan kläder...helt underbart!

Solnedgångarna vid Byrums Raukar.
Soluppgångarna på vår egen camping:) Jag får aldrig nog av dem.
Lika underbart vackert varenda morgon då jag oftast är uppe före alla andra, för att få ha stranden för mig själv, i rofylld stillhet och skönhet.

Gud så jag längtar!
Denna himmelska plats på jorden som bringar mig sådan lycka.
Som får mitt hjärta att sjunga av glädje.

Vinden i håret, den varma sanden mellan tårna.
Solen vacker och varm, full av strålande skön energi.
Havets mjuka vågor som rullar in mot strand, i evighet...som det alltid har gjort.
Denna plats får mig mjuk av lycka!

Min älskade husvagn.
Drömvagnen som jag hittade förra året när mitt liv var kantad av förtvivlan och vilsenhet.
Den har kommit att bli min allra skönaste boning på jorden.
Finns inget som slår det!
Det är mitt palats,min borg och mysställe nummer ett:)

Snart är våren här.
Tiden går fort.Ljuset kommer snart åter.Det blir varmare och dagarna längre.

Min längtan växer för var dag som går.
Denna längtan bär jag inom mig då jag lever i nuet och njuter av allt annat i mitt liv.
Ständigt finns livets puls närvarande.
Jag ser till att ständigt ha en guldkant i min tillvaro.
Livet är ju menat att användas till någonting bra.Göra det bästa av det som Gud givit oss att förvalta.
Det egna livet, de egna valen i tillvaron.
I en tillvaro i samverkan med andra människor.Nära och kära först och främst men också alla de andra vi möter i vår tillvaro.

Jag är också övertygad om att min lilla livskamrat Titti katt har en viss längtan till vår behagliga tillvaro på Öland, i våran egen husvagn.

Titti är en husvagnskatt:)

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3 4
5 6 7 8 9 10
11
12 13 14 15 16 17 18
19 20
21
22
23 24 25
26 27 28 29 30 31
<<< Januari 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se