Alla inlägg under januari 2015

Av Sirpa Niva - 15 januari 2015 08:38

Vaknade vid 7 tiden redan och det var alldeles för tidigt.
Somnade inte förrän vid 3 inatt efter att ha kommit hem från arbetet vid 23.30
Kom isäng vid 24 tiden men sov inte, utan gav min käresta det stöd han verkligen behöver för att ta steg framåt i sitt liv.

Det är en bra bit att vandra och det finns bara en sak att göra...ett steg i taget, framåt och det målmedvetet.
Inte blicka bakåt eller tillåta det förgågna nafsa i hälarna.
Det bara suger energi som behövs för framtiden.
Det som varit är passerat, går inte att göra om eller förändra.

En människa som är van att sköta allt själv, hjälpa andra ständigt med allt möjligt och finnas tillgänglig ständigt, behöver själv stanna upp till slut och se sig om i sitt inre.
Ställa sig frågan...Hur mår jag?

Är allt som sker ok för mig?

Orkar jag axla allt som ligger framför mig nu?

Kan jag tänka mig att ta hjälp?

Det finns tillfällen i livet då vi måste svälja vår stolthet och be om hjälp...vi måste tillåta oss det för att orka helt enkelt.
När livskvaliten inte längre existerar, utan allt blir bara måsten, en börda som blir så tung att den tar över allting.
Välmåendet och glädjen är borta, orosmolnen hängerr mörka och tunga ovanför huvudet..då måste något göras och det omedelbart.

Livet måste få en radikal ändring.
Tankar som gnager behöver upp i dagsljuset, det duger inte att sticka huvudet i sanden och tro att allt ordnar sig, bara tiden får gå.

När det gått så långt är faran att människor vi har ikring oss drar sig undan, skräms bort av det passiva, destruktiva och energisugande.

Just i den stunden då vi som mest behöver stöd och råd, någon som lyssnar.
Det duger inte att ständigt förkasta det stöd vi kanske får från någon som bryr sig.

Vill vi framåt i vårt liv så måste vi bestämma oss för det!
Börja bena i allt som står i vägen.
En sak i taget.
Det duger inte att fladdra omkring överallt och tro att det är lösningen.
Ett steg....två steg....ständigt framåt!

Det är ok att tillåta nåt steg tillbaka och vila i det, sålänge det inte blir en vana.
Ta då hellre ett steg framåt och stanna där...vila och bygg styrka för nästa steg, kanske genom att i vilan göra någonting vi verkligen tycker om.

För i en framåtsträvan behövs energi och det kommer inte in av sig självt, vi måste tillåta den komma till oss.
Gärna i form av positivt tänkande medmänniskor.
De finns inte i vår närhet för att stjälpa oss utan för att hjälpa...bara genom att finnas där.

Putta inte bort dem!

Ta emot och sug in energin från deras livsvilja och kämparglöd.
Oftast är det människor som själva en gång stått i en livskris och tagit sig upp.Som bestämt sig för att stanna i det ljusa, glada och positiva.

Släpp in dem i ditt liv!
Du behöver dem.

Det finns en anledning till att vi sitter i den situationen som vi befinner oss i.

Vi har själv tillåtit det ta över vårt liv, bjudit in det destruktiva genom att låta negativa tankar ta över.
Vi har hamnat i en nedåtgående spiral....
Den måste vändas!
Nu...inte sen utan Nu!!

ANNONS
Av Sirpa Niva - 15 januari 2015 01:35

Får jag presentera min härliga kollega Benny Stigsson, som jag lärde känna för drygt ett år sedan.

Jag hörde talas om att det fanns en konstnär på Köpingsdepån redan innan jag ens började jobba där och när jag väl träffade Benny så blev jag själaglad:)
Han är en glad, go och ödmjuk människa som man bara tycker jättemycket om, från första stund.

Förra året var jag på hans Vernissage i Kungsör och blev helt såld på hans sätt att måla.Att återskapa det hans själ och ögon ser, genom penseln och ner på duken ger verkligen mersmak till att vilja se mera av hans härliga målningar.
Ljuset, skuggorna och det levande i bilden gör att man fångas in i hans hands skapelse.

Nu i Januari har han en vernissage i Köping som jag kommer att gå på, var så säker.
Jag längtar så efter att få ha något av hans verk på min vägg snart..för så kommer det att bli.

ANNONS
Av Sirpa Niva - 14 januari 2015 12:26

Jag är inne i en period då jag trivs så oerhört med att pyssla, städa och fixa hemma i min lilla lya.
Boar sådär lite extra:)
Kanske har det att göra med att vädret varit ruggigt och kallt.

Eller så är det bara så att jag vill vara och pyssla i mitt eget...känna mig trygg.Ha det fint och ordning omkring mig.

Lagar mat som jag tycker om.
Igår blev det Köttfärsås och idag kände jag för pizzadoft i hushållet.
Jättegott!
Tar med mig till jobbet av pizzan, lagom att äta på kvällen.

Känner också att det är dags för planering av husvagnslivet i sommar.
Tänkte dra er husvagnen till Öland redan till Påsk, då jag är ledig 4 dagar.

Detta år har jag en helt egen säsongsplats, där jag skall bygga trallgolv i förtältet.
Kommer att bli härligt:)
Min älskade husvagn som boar inomhus nu under vintern.

Straxt ger jag mig av till dagens arbetspass.
Kommer bli gott med pizzabiten till mat senare:)

Av Sirpa Niva - 14 januari 2015 08:51

Sov väldigt gott och djupt natten till Tisdag.Säkert för att jag fått vara med mitt lilla barnbarn dagen innan:)
Han ger mig sådan varm glädje i mormorshjärtat.
Livsenergi som håller mig på topp.

Vaknade 7, tog på kaffe och gav Titti frukost...som vanligt:)
Tände mitt ljus och satte igång och bloggade.
Det var mycket som samlats i mitt huvud under natten, som behövde få komma ut.

Stack sedan ut på en träningsrunda som blev endast 5 km idag.
Det var så fruktansvärt halt överallt att jag trippade fram som Bambi, även med broddar på.
Isgator och vatten på det!
Det blir lite underlig joggstil med sådant underlag.
Kom hem och körde ett löpstyrkepass på rumsgolvet, på yogamattan.
Kändes bra med stretch på det.
Fick nöja mig med det för denna gång, bättre än inget iallafall.

Satte igång och stekte lök och nötfärs, 2 kg färs som jag omvandlade till min egen, speciella köttfärssås.
Koka på pasta och fixade matlådor.

Duschade när detta var klart ca 2 timmar senare.
Åt min frukost vid spisen, vid matlagningen.
Fick lov att öppna fönstret i köket för fläkten över spisen är en sån där kolfilterpryl som inte gör någon större nytta.Det hjälpte:)

Vilade vid tv:n en timme drygt innan det sedan var dags att ta på mig för att åka till mitt nattpass på jobbet.
Är inte så jätteförtjust i eftermiddagsskiften men det funkar bra ändå.Jag anpassar.

Har lärt mig att ta en kort vila innan, annars blir dagen grymt lång.
Går ju upp tidigt ändå.

Kvällen var lugn.Långkörningar och fruktansvärt halt.
Lång rast på två timmar.

Pratade med kärestan.Hans arbetsplats skall dra in på folk, är inte lönsamt.
Nu får han världens tillfälle att byta arbete:)
Han får säkert vara kvar om han vill då han hör till brukets inventarier ;)
Men jag hoppas att han tar chansen nu att påbörja någonting nytt och mer givande.

Kom så hem vid 00.30 och sent isäng.Jättetrött

Bilden tog jag över ett öde Västerås Centralstation 23.00 Tisdag kväll.

Hade med en kund på bussen från Köping som jag bjöd på skjutsen.
Han var helt bedrövad efter att ha vaknat på polisstation i Köping och mindes inget om kvällen.
Vet inte riktigt vad som hänt honom.
Ingen plånbok och mobilen borta.
Kände medlidande med honom och det var ju självklart att jag såg till så han kom hem.
Han var ju en medmänniska.

När han skulle gå av kom han fram till mig, klappade mig på armen och tackade för att jag brydde mig.
Vi önskade varandra gott och han gick sin väg...med huvudet nere, tyngt av problem och förvirring.

Av Sirpa Niva - 13 januari 2015 08:43

Måndagen var för mig en ledig dag efter arbetshelg.
Det var riktigt skönt med känslan att vakna, ta det lugnt och bara tänka tanken att dagen var min egen, som varje dag är:)
Kände att livet skulle bjuda på något extra denna dag.

Fick det bekräftat efter att jag kom in från mitt träningspass i snö och halka.
Svettig och öm i benen läste jag frågan från min äldsta dotter, som väntade i text i min telefon.

...Vill mamma komma och åka pulka med oss idag?

Blev jätteglad och svarade genast att det ville jag.Skulle bara duscha och äta frukost först.

Så blev det att jag satte mig i Emil Volvo, åkte till Eskilstuna i ymnigt snöfall.Till min äldsta dotter och mitt lilla barnbarn.
Ett kärt återseende:)
Lillkillen blir så glad varje gång vi ses.
Vi levde ju så nära varandra, den lilla familjen och jag då jag bodde hos dem förra året, först i huset nån vecka och sedan i min husvagn utanför, på gården i 4 månader:)
Vi kom då varandra väldigt nära, mitt lilla barmbarn och jag.

Nuförtiden ses vi inte så ofta som vi skulle vilja då vi har våra arbeten, både dottern och jag och lillkillen går på förskola.
Så de stunder vi ses bär en skimrande guldkant.
Varje kram och puss från den lille är så underbar, varje leende en gåva från Gud :)

Vi hade mycket att prata om dottern och jag.Vi åt lunch tillsammans och åkte sedan till Maxi då jag behövde storhandla.
Lillkillen hjälpte mormor med varuvagnen.

Jag hämtade ut en Prinsesstårtstubbe som jag fick som gåva vid flytt till Kungsör.Likaså 100:- i rabatt när jag handlade.Trevligt
Fick avstämning i kassan och allt stämde bra som vanligt.
Har aldrig haft något fel vid scanningen, men får ändå avstämning väldigt ofta.
Kan ju bero på att jag handlar på Maxi i Köping, Västerås och Eskilstuna, växelvis.

Åkte så hem till Prästgården igen och lillkillen fick åka lite pulka.
Vädret var inte till sin fördel där i vind och snörusk så det blev bara en kort sväng på gården.

Vi fikade och åt at tårtstubben, jättegott:)

Klockan hade blivit en hel del så jag valde att åka hemåt.
Hämtade svärsonen först ifrån hans maskiner.Han skulle bara hem och äta för att sedan ge sig ut och ploga en massa timmar.

När jag åkte hemåt så spöregnade det.Så från morgonens -8 och snöväder, hade det svängt över till + 3 och spöregn.
Vädret är knepigt denna vinter.

Kom så hem till min lilla mammiga kattfröken.Vi softade ner i soffan framför tv:n och bara var.
Njöt av tanken på hur fin dagen varit, tillsammans med mina nära och kära.
Det är guldkant i tillvaron:)
Vara mormor och även farmor som jag är.
Hoppas på att få vara farmor "på riktigt" snart.Längtar efter de tre små som jag inte träffat på 4 år.

Av Sirpa Niva - 12 januari 2015 10:01

Morgonens joggpass blev riktigt tuff på sitt eget lilla vis.
Det snöar ymnigt idag och under snön ligger isen...
Huu...riktigt otäckt på sina ställen.

Hade broddarna på mig men det var ändå inte att lita på.
Fick lov att jogga försiktigt och samtidigt bestämt sätta ner hela foten, varje steg så jag fick bra fäste.
Ibland hjälpte inte ens det utan jag kanade på broddarna.

Är nu hemma i säkerhet efter 6 km i detta väglag.
Pjuh:)
Bra träning i sig för det blir även övning för balansen.

Värmde upp först till Minneslunden och tände ett ljus inne i den täckta, fina ljusbäraren.

Kändes lite underligt att det snöade och var -8 graders kyla.
Snön kom från sidan då det blåste en del, stack som nålar i ansiktet och ögonen.

Skönt att ha passet gjort!
Stolt över mig själv, över att ha trotsat vädrets makter och fått min träning.

Dusch och frukost.
Titti hjälpte mig med disken:) hon tog hand om yoghurtfatet.

Av Sirpa Niva - 12 januari 2015 07:50

Så skönt att vakna till efter en skön natts sömn och bara tänka tanken...jag är ledig :)
En hel dag som bara är min!
Som jag gör vad jag vill med.

Känner jag för det så kan jag stanna i sängen hela dagen....vilket självklart inte blir av :)
Jag är inte den sorten som spenderar en ledig dag i bara slöhet.
Vill göra någonting av min tid.

Gick upp, tände det levande ljuset, som jag gör varje morgon.
Den har blivit en symbol av rofylldhet på morgonen, en lugn, stilla och harmonisk start på en ny dag.
Ny dag fylld av möjligheter, av händelser som gör att jag utvecklas till den person jag vill vara, den jag är :) redan i mångt och mycket.

Tänker på gårdagen...
Den blev intensiv på flera sätt.
Arbetade mina timmar först i ett vackert vinterlanskap.Väldigt lugnt på vägarna och det syntes inte många spår efter gårdagens snöoväder.
Vägarna fint plogade, solen kunde anas ovan det lätta molntäcket som vilade över snölandskapet.

Var lite frusen av mig hela dagen efter äventyret i snön igår:)
Hade varmt och skönt i min buss, mådde bra.

Efter arbetets slut tog jag en tur in till Netto och inhandlade lite nötblandningar och en Alladinask som min mor fick på sin födelsedag idag.
Var hos henne i Surahammar vid 15.30 tiden.Satt och lyssnade på henne, fikade och umgicks ett par timmar.Hon hade haft besök av annan släkt innan och var trött, hade ont i sin 76 åriga, slitna kropp.
Lämnade henne vid den finska kanalen på tv:n och åkte vidare till nästa födelsedagsbarn.

Mitt barnbarn som fyllde 11 år :)
Familjen var ute och skottade snö när jag anlände till deras hus.
De trivs så himla bra i sitt vackra hem som är fyllt av värme och kärlek.

Nu med en ny lycka i form av att min älskade svärson äntligen fått igenom, att få ha sina söner hos sig 50% och inte bara vissa helger och som det passade barnens mor.
Han är strålande lycklig och stolt!
Alla tre barnen samlade en hel vecka åt gången.Barnens glädje är helt obeskrivlig i detta nya.
Så härligt att beskåda!
Nu kan de verkligen leva som en komplett familj.

Värmer mormorshjärtat att se <3



Efter kalasandet hos dem, vilket blev middagsmat tillsammans med familjen:) Gott och mysigt!
Så åkte jag och hämtade min käresta, som i sin tur var och firade ett av sina barnbarn:)
En liten tvååring!

Vi for till huset som står mittvi renoveringen.Stök och röra.
Tycker inte att det känns bra att min kära ska leva i detta då han har det tufft annars också.
Han skulle verkligen behöva ordning, lugn och ro.
Men nu är det som det är, tills allt blir klart med bodelningen.
Inget är ju lätt som bekant i skilsmässor och gemensamma liv som går i kras.
Det tar den tid som behövs.

Han får komma hem till min lilla lya, till lugnet här eller åka till sin härliga stuga.

Stannade hos honom några timmar.
Kände mig frusen och trött så vid 22 tiden fick det bli hemfärd till Kungsör.
Skulle sovit kvar men min lilla sambo Titti mådde inte så bra natten innan så jag ville hem till henne.
Min lilla livskamrat:)

Hon mådde bra så kvällen blev lugn hemma.
Var så trött själv att jag kröp till kojs ganska omgående.
Sov tungt hela natten.

Sitter nu och lyssnar på trafiken utanför.Titti har somnat på soffan efter sin frukost.
Känner en harmoni inom mig, samtidigt som känslan av iver över att göra något riktigt bra av dagen:)
Ska nog börja med att ta mig en tur ut, antingen en längre promenad eller en kort jogg.
Har inte bestämt mig för vilket i stunden....vi får se vad det blir:)
-8 grader ute iallafall så det är bara att klä på varmt.



Av Sirpa Niva - 10 januari 2015 09:38

Det gick ju galant att gå i mörkret de 12.5 km som det är till min arbetsplats ifrån hemmet i Kungsör.

Gick längs vägen med ficklampan i beredskap när det kom bilar i möte.
De flesta bländade av i god ordning när de såg min lampa och reflexväst.
Tog hänsyn till mitt mörkerseende och det var jag jättetacksam över.

Knallade fram kilometer för kilometer.
Hann tänka mycket på den sträckan och det blev riktigt skönt att få tömma skallen på funderingar och tankar som gnagde.
Det mesta var löst och tillrättalagt när jag så kom till depån i Köping.
Kände mig lugn och harmonisk, frisk och stark.
Lite stel i benen då det ändå var en bra sträcka att vandra.

12.5 km på tiden 1.55
Det var bra tycker jag själv.
Gick hela tiden, utan att sakta av eller stanna.

Stretchade innan dusch och dryck i magen.
Hade svettats en hel del då vädret och temperaturen slog om under färd.

-8 när jag lämnade Kungsör och -2 när jag kom till jobbet.
Blev halt mot slutet också.

Känner mig pigg och glad och funderar på att gå samma sträcka hem när jag jobbat klart.
Straxt tar jag ut min buss och styr mot Eskilstuna.
Har ätit frukost och gjort iordning lite att ta med i bussen för det kommer att behövas.
Förbrukade 800 kalorier på min promenad :)

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3 4
5 6 7 8 9 10
11
12 13 14 15 16 17 18
19 20
21
22
23 24 25
26 27 28 29 30 31
<<< Januari 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se