Alla inlägg den 7 februari 2015

Av Sirpa Niva - 7 februari 2015 07:25

Igår eftermiddag innan jag påbörjat mitt arbetspass ringde min yngsta dotter, som har hand om min lilla katt några dagar.
Titti, min lilla söta, underbara pratkatt <3.Hon fyller 15 år i år.

Min dotter ringde för hon var orolig över att Titti var alldeles vimsig.
Hon hade fått insulinkänning, som händer då och då.
Vi tog till de åtgärder som behövs med Druvsocker och omsorg, mat och kärlek.
Efter en stund ringer hon igen att Titti mår bättre, hon är kontaktbar, pratar och tittar som hon brukar.
Hade ätit mat och druckit vatten.

Vi kunde slappna av.
Det är jobbigt varje gång detta händer och jag är så glad över att Titti var hemma hos dem och inte ensam härhemma och jag på jobbet.

Insulinet hade hon fått på morgonen så det var underligt att hon fått känningen på eftermiddagen, förbryllande....

En timme senare ringer min dotter i förtvivlan....Titti skriker och gråter i bakgrunden.Hon har tydligen kissat ner sig fullständigt i sin bädd, där hon sovit ut efter anfallet.
Hon krampar och har stundtals svårt att andas.Skriker, jamar och gråter förtvivlat.
Camilla tar beslutet att åka in till Strömsholms Djursjukhus med henne.
Hon hade redan ringt dem.

Jag sitter ju fast i min buss som jag kör och kan inget göra.
Min svärson är hemma med barnen och dottern kör mot Strömsholm, med Titti invirad i en filt, i sitt knä för att ha full koll på henne.

Hon berättar att Titti i den stunden är tyst och tom i blicken...inte bra alls.
Vi lägger på så hon får ta hand om situationen.
Väntan blir hemsk då jag kör mot Skinnskatteberg med kunder i bussen.
Försöker tänka på annat och är helkoncentrerad på körningen.
Våra telefonsamtal är korta, sakliga och med proppar i öronen så händerna alltid är fria för att sköta allt runt ikring.

De flesta samtal sker på ändhållplats.
Ibland har jag inget val än att jag måste ta samtal som kommer in.
Jag har ju ett liv också och är inte bara bussförare.

Jag kan ju inte bara ställa bussen och gå därifrån, det fungerar inte i praktiken.

Senare ringer hon och berättar att Titti är i goda händer.
Hon hade varit helt apatisk och kall i hela sin lilla kropp, då de anlände till Strömsholm.
De hade omedelbart fått komma in och genast kallades Veterinär in.
Min dotter berättade om hur allvarligt läget varit, det var fråga om minuter, kanske sekunder innan Titti fallit i koma och kanske aldrig mer gått att väcka till liv igen.

Hon fick Glukos direkt i blodet och prover togs.Hade nästan genast kvicknat till och blivit kontaktbar igen.

Sedan kom frågor om vad som kunde vara orsaken och det vet vi ju inte.
Min dotter hade kommit hem från sitt arbete och hittat Titti i det tillståndet.
Insulinet hade hon fått på morgonen, 7-9 timmar tidigare.
Allt var jätteunderligt!

Beslut togs att Titti blir kvar över natten så de kan hålla henne under uppsikt.Kändes tryggt med det beslutet.
När min dotter lämnat henne så var hon jättetrött men fullt medveten och pratade till svar när hon tilltalades.
Min lilla pratkatt.

De lovade att höra av sig så fort något hände, annars ringa under Lördag förmiddag då provsvar också var klara.

Jag är så tacksam över att min dotter är så handlingskraftig.
Hon fattar beslut och det snabbt när/om något händer.
Denna gång blev hennes beslut så rätt då det räddade livet på Titti.
Hade hon kommit in 15 minuter senare hade inte Titti gått att rädda, berättade veterinären.

Min älskade dotter och svärson!
Ni är det underbaraste som finns och hos er är min älskling i så goda, trygga händer.

Timmarna gick och telefonen var tyst.
Det var ett gott tecken.

Vi talades vid några gånger under kvällen, när jag var på ändhållplats och stod stilla.
Jag körde klart mitt pass och åkte hem, helt färdig vid 00.30 tiden.
Så tomt hemma utan min lilla sambo.

Jag kan inte få in i mitt huvud att hon skulle ryckas bort ifrån mig, hon och jag hör ihop.Det får inte ske!!

Visst, hon är 15 år snart men fullt frisk i övrigt, förutom sin diabetes.
Glad, go och älskvärd liten tjej som jag fullkomligt avgudar.
Det var därför hon var hos min dotter när jag var upptagen med annat, några dagar.
Det är där hon har sin kompis Ville också..hon trivs hos dem.
Har ständigt sällskap :)
Det värmer mitt hjärta.

Nu väntar vi på samtalet....




ANNONS

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10
11
12 13 14 15
16
17 18 19 20 21
22
23 24 25 26 27 28
<<< Februari 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se