Det är sanslöst vad en väntan kan bli lång.Svårt att ha tankarna på annat när hjärnan är focuserad på en sak.
För mig i stunden, att få åka till Strömsholm och hämta hem min lilla sambo.
Titti katt.
Det är så tomt utan henne.

Har tillbringat natten hos min dotter då jag kände att jag inte klarar av att vara i Tittis och min lilla lya i Kungsör.
Den känns öde utan hennes närvaro.

När hon inte finns där så känner jag hurdan närhet vi har, min katt och jag.
Vi lever tätt inpå varandra.
Sover tillsammans.Pratar ständigt.
Vi har inrättat våra rutiner på morgonen med frukost åt henne i samband med att första kaffekoppen för dagen bryggs.
Sedan kryper vi ner i sängen och pratar, dricker kaffe, lyssnar på morgonandakten, bloggar och bara är den stunden, nära vatandra.Alltid med ett levande ljus tänt.
Våran egen tid, Tittis och min.

Titti spinner och ser på mig i ögonen.
Hon kurrar till ibland, stryker sig mot min hand som smeker henne varsamt över hennes mjuka, varma päls.
Hon blundar och njuter av vår stilla, rofyllda stund.
Det är bara hon och jag, där och då, i den stunden.

Dessa stunder vill jag ha tillbaka så snart som möjligt, så vi får komma till ro.Bortom all smärta, skräck och oro.

Jag vill komma hem från mitt arbete och se hennes glädje över att jag finns för henne.
Hon är alltid först.Jag hälsar på henne med glädje och klappar om och frågar hur hon haft det.
Hon svarar alltid tillbaka med något ljud:)

När vi sedan gör kväller och skall lägga oss sitter hon klar i sängen och väntar på att jag skall krypa ner.
Kramar och prat.
Spinning och kel innan vi somnar tätt intill.
Min lilla katt och jag.

Jag vaknar ibland på natten av att hon sitter intill mig och spinner.
Hon tittar på mig med sina vackra ögon och bara njuter.
Det är som att hon vill visa hur mycket vårt liv betyder för henne också.

Vi ska åka med våran husvagn till Öland även detta år.
Även fast Titti inte tycker om bilförden så är tillvaron för oss, tillsammans så härlig där i husvagnen.
Samma morgonrutiner har vi även då :)

Jag saknar henne så!

Telefon ring...så jag kan hämta hem min älskade livskamrat.

Vaknade för andra gången denna morgon. Först vid halv 6 tiden och det var för tidigt, då jag hade möjlighet att vila, sova mera.

Nu är klockan snart 8, det är ljust ute.
Jag ligger i gästsängen hemma hos min dotters familj i Surahammar.
Kaffekoppen doftar härligt bredvid mig på bordet.
Tassimo Original:) som jag fixade till i Tassimobryggaren här på svärsonens kontor.Min tillfälliga boning.

Fick igår vid 9 tiden samtal från veterinär Sofie på Strömsholm.
Titti mådde något bättre och hade inte krampat något mera.
De hade hittat en infekterad tand och tagit bort den, satt henne på antibiotika.
Hon trodde att den var orsaken till att Titti blev så akut dålig med insulinkänning och kramper.
Hon hade också förhöjt levervärde som kunde bero på anfallet.

De behövde Tittis insulin för blodsockret låg väldigt högt nu efter glukosbehandlingen, som krävdes för att häva anfallet.
De hade inte Lantus i lager så vi behövde leverera dit det hemifrån.

Samtidigt frågade hon om Titti kunde vara kvar ett dygn till och bli mera stabil innan hemgång och det tyckte jag lät bra.
Ingen hemma kunde ju klara henne om anfallet återkom, så vi bestämde ett dygn till inlagd.
Hon behöver ständig uppsikt ett tag och jag arbetade hela dagen.

Min dotter körde dit insulinet då jag var tvungen ge mig av till min långa arbetsdag.
Kändes galet fel att inte kunna göra det själv och jag är så tacksam för allt som min dotter gör för Titti och mig.

Titti var väldigt trött och medtagen.
Veterinären pratade om insulinet och kosten som de alltid gör.
Det är bra, jag lyssnar och tar in det hon säger.

Jag hade lyckan med mig idag :) Ringde till några kollegor och bad om hjälp att få vara ledig Söndag för att kunna hämta Titti och vara med henne hela tiden.
Kari, min vän förbarmade sig över oss.
Han har själv hund som han älskar och gör allt för så han visste hur jag känner mig.
Tack min vän!

Efter arbetet, på kvällen åkte jag så hit till min dotters familjs hem.
Ska stanna här några dagar.

Väntar nu på samtal från Strömsholm.
På att få hämta hem min lilla älskling ifrån sjukhuset.
Jag är så glad att allt gått bra för det har det ju gjort då inget samtal kommit efter jag pratade med veterinären.

Titti och jag skall vara här så hon får någon hos sig hela tiden.
Idag är jag ju ledig.
På Onsdag far jag och mina döttrar till Ullared så det var tänkt att Titti ändå skulle vara här.
Smidig lösning att vi blir här båda.

Jag är yr huvudet efter allt som hänt, all den hjälp jag fått.
Så tacksam över alla som ställer upp för oss.All den stöttning vi fått på Facebook och råden vi fått.

Alla förstår kärleken vi har till våra familjemedlemmar- djuren.
Titti har ju hängt med oss i 15 år och hon är så sammansvetsad med mig och även med min dotters familj.
Hon och familjens katt Ville blev bästisar häromdagen och trivs jättebra tillsammans.
Ville har letat efter Titti och han var jättesöt och go med mig när jag kom igår.
Det var som att han tröstade och med sitt sätt talade om att allt skulle gå bra.
Vi hjälps åt som familj och det är fantastiskt.

Inatt åkte min dotter och hämtade min svärson från festligheter i Västerås och då sov jag den stunden med mitt lilla barnbarn.
Likaså häntade jag henne från dagis här i veckan och vi gräddade pannkakor hon och jag:))
Jättemysigt!
Så vi hjälper varandra.

Älskar min familj.Precis på samma sätt som min andra dotters familj i eskilstuna.Vi finns för varandra!

Nu väntar vi på samtalet från Strömsholm.
Dusch och frukost.