Dagarna som gått har varit ganska jobbiga och svåra att bära.
Som jag tidigare skrev så har det varit ett grymt energiutflöde under de senaste månaderna.

Vissa saker har jag inte ens orkat hantera utan lagt åt sidan, just pga att min ork inte räckt.

Mina egna behov och göromål har fått stå åt sidan pga av allt annat som tagit min kraft.
Då talar jag om den mentala orken.
Min hjärnas kapacitet har helt enkelt inte räckt till att göra sådant och befinna mig på ställen, där jag får kraft, glädje och energi.

Jag har burit på en annan människas problem och levt i en väntans, tärande bubbla.

Glädjen har saknats mest hela tiden.
Besked har levererats till mig att bara vänta, vänta och se vad som händer.
Någon gång kommer en lösning.

Gemenskapen med denna människa har helt styrts av en annsn persons kraftövertag över människans liv och framåttänk.
Vänta och se....jag ska bara....snart så...när detta är över...hon säger att....

Jag har hindrats från att visa min glädje över vår gemenskap, bara för att inte "störa processen"
Inte reta någon som har den totala makten över situationen.

Jag skulle finnas men inte synas...
Gömma mig för att inte fara illa eller bli utsatt för vrede och onda ord.

Jag har kämpat, givit mitt stöd, funnits och verkat in i det sista av min egen ork.
När sedan frågorna började komma över mitt val av energipåfyllning så började mitt tålamod tryta.

Varför i himmelens namn skall jag behöva leva i detta?
Varför ska jag lägga all min energi på något som inget ger tillbaka.
Inget annat än dumma, sårande skämt och plumpa, missriktade kommentarer som bara plattade till mig mer och mer som människa.

Jag hade ju inget annat värde i sammanhanget än att vara någon att ösa skiten över, ha som bollplank och slasktratt.
Vart var mitt värde som människa?
Jag styrdes totalt av andras människors vilja och behov....

Näää.....
Igår fick jag nog!
Så in i vassen nog att jag bara satt och vrålade rakt ut, lät min egen ilska och ångest över läget bara komma ut.
Lät det bara komma!

Jag accepterar inte längre att vara en relationsreparatör, skilsmässoterapeut och bodelningscoach!!!

Dessa människor får lösa sina problem själva.Jag vill inte vara med!
Jag måste inte vara i detta och gnagas sönder av oro och andras problem.
Det är inte mina problem och jag behöver inte bära dem!!!

Jag hoppade av karusellen och det med besked

Jag vill vara ifred!
Leva mitt eget trygga, lugna liv.
Åka dit jag vill och vara precis den jag är.
När människor i min närhet började fråga hur jag mådde, vart min glädje och strålglans tagit vägen så började jag själv också tänka sunt.

Jag ville ha Mitt liv tillbaka och det har jag nu fått.
Jag själv styr min tid, mina dagar och rår över mitt energiutflöde.

Idag blir en dag av själarepatation.
Jag ska bara existera..
Sköta mitt arbete och leva, andas, be och skriva ur mig.
Vilar i detta.

Det kommer säkert en sorg i mitt hjärta och den skall jag bota själv.

Det viktigaste är att jag tagit bort energiutflödet.

Detta inlägg är inget kul att läsa men jag lovar....Snart strålar jag igen:)
Snart!