Nu är morsan och jag på Öland i våran härliga husvagn.
Jag åkte i husvagnen ner hit på Skärtorsdagen/Långfredagen.
Vi övernattade utanför Västervik då morsan hade jobbat hela dagen först och klockan var mycket.

Sedan från Västervik åkte min kompis Ville med i min vagn.
Han tycker inte om att åka och jag tyckte att han var så tröttsam.
Bäddade ner mig i hörnet i våran goa säng och sov hela vägen.
Skönt när det gungar lite.
Morsan kör försiktigt och våran stora boggievagn går så lugnt och fint på vägen.

Ville han satt på diskbänken och klagade.Jag bad honom vara tyst men det hjälpte inte.
Fjantig kille!
Förstår sig inte på att njuta av livet.

Vi skulle ju till vårt Öland.

När vi sedan var framme fick Ville och jag gå ut.
Det tycker vi om att göra.Funkar bra nu när campingen inte är öppen.
Sedan måste vi gå i sele för vi katter får inte vara lösa när andra husvagnar kommer hit.

Nu stod vi inte på våran egen plats.Det får vi inte göra för någon lag som bestämmer det.
Nåt med strandrätt...
Morsan sa att det funka bra ändå att stå på lite undantag.

Villes husse skulle hjälpa till på campingen med lite grejer inför kommande säsong så vi fick stå där det pågick stugbyggen och annat stök.

Jag var ut korta stunder men det är inte min grej att gå ut.Trivs bättre med att sova och softa i våran fina vagn.

Testar olika sovstilar medans morsan vilar bredvid mig i bädden.

Hon inledde vistelsen här med 12 km träning första morgonen.
Sedan blev hon risig och vilar nu, andra dagen med mig i husvagnen.

Hon har tur om hon klarar sig från att bli riktigt sjuk då hon varit i kontakt med genomförkylda barnbarn innan.

Jag njuter av att ha henne hos mig ständigt.
Jag får massor med pussar och kel, klia på magen och mys.
Sedan får jag smaka när morsan äter macka med ost...gillar ost.

Imorgon ska vi åka hem till Kungsör igen.Då måste jag åka bil och det gillar inte jag.
Morsan har skaffat en stor och säker bur som jag får ytor att vara på.
Med mat och vatten och bajalåda i hörnet.

Det kommer att funka bättre.
Vi har redan testat och jag fixar det.

Vi kommer ju att göra några resor till och från Öland denna säsong så morsan är angelägen om att jag skall åka tryggt och bekvämt.

Nu ska jag sova lite till....
Mjau på er!

Jag har under långa perioder i mitt liv varit Blodgivare och det tycker jag känns fantastiskt.
Att kunna hjälpa med något som min egen kropp producera, genom att jag lever, äter och mår bra.
Jag är ju frisk som en nötkärna så dumt vore att inte fortsätta som givare.

Blev stoppad för 6 år sedan då jag hade cellförändringar.
En bit av min livmodertapp togs bort och prover togs.
Det visade sig vara godartat och ett år senare vid provtagning blev jag helt friskförklarad.

Det räckte inte för Blodcentralen i Västerås utan de ville rådgöra med min läkare innan jag fick fortsätta som givare.
Den vägen blev det...de kontaktade mig inte mera så jag tog för givet att jag inte längre var lämplig som givare.

Tiden gick och jag funderade på detta och talade med sjukvårdpersonal om detta och ingen kunde förstå varför jag inte skulle kunna fortsätta ge.

Jag var ju oerhört värdefull då jag även var Plasmagivare.
Gav Blodplasma väldigt ofta.
Det behövs ju vid brännskador och framställning av läkemedel.

När jag nu flyttade till Kungsör och blev att arbeta i Köping så tyckte jag att det var dags att kontakta Blodcentralen igen.

Ringde dem i Februari och berättade min historik och de kunde inte se något problem i att jag skulle kunna bli givare igen.
Jag blev jätteglad och tid bokades för provtagning.

Skärtorsdagen kl 11.00 var jag så på plats på Köpings Lasarett.
Blodcentralen där.
Möttes upp av en jättegullig man som välkomnade mig dit och noggrant informerade om vad som skulle göras detta besök.

Jag fick fylla i en Hälsodeklaration och med heder och samvete intyga och skriva på att allt var sanningsenligt.
Läsa igenom information och sedan blev det koll av statusen på mina blodkärl på armarna.
Jag har bra kärl i båda så jag kan ge från båda armarna.
Det är en gåva att kunna göra det.

Sedan togs blodtrycket som låg aningen högt då jag var upp i varv inför min avfärd mot Öland.
Men inget alarmerande.

Nålen sattes i av hans försiktiga, kunniga händer.Kände ingenting.
Några rör av mitt blod tappades och de skickas in för tester.

Det som kollas är Blodsjukdomar, som tex Hiv, Hepatit och Syfilis.
Sedan görs en blodgruppering och mitt blodvärde(Hb) kollas.
Jag som kvinna måste ha minst 125g/L

Jag hör ju inte till någon riskgrupp och har inte rest någonstans på flera år och riskerat få med någon parasit från utlandet.
Så det skall vara bra allting.

Vi pratades vid om allt möjligt.Det var tyst och lugnt i det lilla tappningsrummet.
Lite annat än i Västerås där det var full rulle hela tiden med givare som kom och gick, maskiner som pep och sköterskor som snodde runt för att hinna med allt.
Blodpåsarna låg på hög.

I Köping är det tre givarstolar så det kommer att bli lugna och vilsamma stunder de gånger jag kommer dit för att ge.
Nära mitt arbete också och det är behändigt.

Väntar nu 3-4 veckor på provsvar och sedan kan givningarna börja.

Anmälde mig också som akutgivare om det skulle behövas.
Att rycka ut om något speciellt hänt och mycket blod behövs.

Detta är en värdefull insats, att kunna ge blod som är så viktigt för oss alla.

Samtidigt får jag själv en hälsokontroll varje gång då vissa prover tas då.
Likaså lever jag själv ännu mera medveten om min egen hälsa.
Att äta bra och sköta min kropp för att kunna ge av mitt blod till någon medmänniska som behöver.

Jag är ju frisk och hälsomedveten.

Söndagen/Påskdagen tillbringade jag och Titti i husvagnen.
Tog endast en kortare promenad ner till havet med dotter och Bassetvalpen Ludde.
Även deras katt Ville följde med oss:)
Han gillade inte havet som väsnades mycket, då det var blåsigt och kallt.

Skönt att komma ut lite.
Men sedan frös jag så hemskt.
Hade undertemp hela dagen.
Kände mig febrig men det var åt fel håll i kroppstemperaturen.

Satt sedan i min bädd med tröja, raggsockor och mysfilt.
Titti och Ville höll mig sällskap.

Kändes lite kymigt att inte kunna göra det jag tänkt här på Öland, under Påsken.
Hade tänkt träna och vara i rörelse och umgås med dotterns familj.
Nu blev det sängläge istället.
Sov, läste, bloggade.
Det var ju också kul förstås:) Bara att leva i det som råder.
Kroppen kräver vila och det skall den få.

Sov sedan hela natten ovaggad.
Fantastiskt med tanke på att jag inget gjort under dagen.
Tydligt tecken på att vilan är nödvändig.

Det regnade mest hela eftermiddagen.
Jag blev bjuden på mat i andra husvagnen.Det som var kvar av Påskmaten dagen innan.
Gott!
Hade ingen större aptit men åt lite ändå.

Lade mig redan vid 21 tiden för natten.

Vaknade tidigt denna Annandags morgon.Fåglarna sjöng överallt i träden och jag hörde Canadagässen flyga över i sina formationer.
Våren är verkligen här.

Hör nu havets brus lite dämpat.
Hoppas på en vacker soluppgång som jag kan avnjuta genom husvagnsfönstret.
Ger mig inte ut denna morgon.
Känner mig inte pigg nog ännu.Halsen lite skrovlig och tempen låg fast jag har jättevarmt i vagnen, fryser.
Kollade tempen nyss och den var på 35 grader.
Min normala kroppstemp är låg annars med 36.4
Kroppens varningsklocka ringer och jag lyssnar, vilar och återhämtar mig.

Dricker kaffe.
Ljuset tänt.
Älskar dessa fridfulla stunder:)
Titti har gått ut en stund.
Jobbigt för henne att ta hand om mig hela tiden:)

Familjen åker hemåt idag då de börjar jobba imorgon.
Jag har en dag till som jag fick av en rar kollega.
Han kör mitt imorgon.

Blir skönt att njuta av tillvaron här ett dygn extra.
Hoppas bara att mina krafter återvänder snart.Annars blir det tuff färd hem de 47 milen som Titti och jag skall färdas.