Direktlänk till inlägg 6 april 2015
Jag har under långa perioder i mitt liv varit Blodgivare och det tycker jag känns fantastiskt.
Att kunna hjälpa med något som min egen kropp producera, genom att jag lever, äter och mår bra.
Jag är ju frisk som en nötkärna så dumt vore att inte fortsätta som givare.
Blev stoppad för 6 år sedan då jag hade cellförändringar.
En bit av min livmodertapp togs bort och prover togs.
Det visade sig vara godartat och ett år senare vid provtagning blev jag helt friskförklarad.
Det räckte inte för Blodcentralen i Västerås utan de ville rådgöra med min läkare innan jag fick fortsätta som givare.
Den vägen blev det...de kontaktade mig inte mera så jag tog för givet att jag inte längre var lämplig som givare.
Tiden gick och jag funderade på detta och talade med sjukvårdpersonal om detta och ingen kunde förstå varför jag inte skulle kunna fortsätta ge.
Jag var ju oerhört värdefull då jag även var Plasmagivare.
Gav Blodplasma väldigt ofta.
Det behövs ju vid brännskador och framställning av läkemedel.
När jag nu flyttade till Kungsör och blev att arbeta i Köping så tyckte jag att det var dags att kontakta Blodcentralen igen.
Ringde dem i Februari och berättade min historik och de kunde inte se något problem i att jag skulle kunna bli givare igen.
Jag blev jätteglad och tid bokades för provtagning.
Skärtorsdagen kl 11.00 var jag så på plats på Köpings Lasarett.
Blodcentralen där.
Möttes upp av en jättegullig man som välkomnade mig dit och noggrant informerade om vad som skulle göras detta besök.
Jag fick fylla i en Hälsodeklaration och med heder och samvete intyga och skriva på att allt var sanningsenligt.
Läsa igenom information och sedan blev det koll av statusen på mina blodkärl på armarna.
Jag har bra kärl i båda så jag kan ge från båda armarna.
Det är en gåva att kunna göra det.
Sedan togs blodtrycket som låg aningen högt då jag var upp i varv inför min avfärd mot Öland.
Men inget alarmerande.
Nålen sattes i av hans försiktiga, kunniga händer.Kände ingenting.
Några rör av mitt blod tappades och de skickas in för tester.
Det som kollas är Blodsjukdomar, som tex Hiv, Hepatit och Syfilis.
Sedan görs en blodgruppering och mitt blodvärde(Hb) kollas.
Jag som kvinna måste ha minst 125g/L
Jag hör ju inte till någon riskgrupp och har inte rest någonstans på flera år och riskerat få med någon parasit från utlandet.
Så det skall vara bra allting.
Vi pratades vid om allt möjligt.Det var tyst och lugnt i det lilla tappningsrummet.
Lite annat än i Västerås där det var full rulle hela tiden med givare som kom och gick, maskiner som pep och sköterskor som snodde runt för att hinna med allt.
Blodpåsarna låg på hög.
I Köping är det tre givarstolar så det kommer att bli lugna och vilsamma stunder de gånger jag kommer dit för att ge.
Nära mitt arbete också och det är behändigt.
Väntar nu 3-4 veckor på provsvar och sedan kan givningarna börja.
Anmälde mig också som akutgivare om det skulle behövas.
Att rycka ut om något speciellt hänt och mycket blod behövs.
Detta är en värdefull insats, att kunna ge blod som är så viktigt för oss alla.
Samtidigt får jag själv en hälsokontroll varje gång då vissa prover tas då.
Likaså lever jag själv ännu mera medveten om min egen hälsa.
Att äta bra och sköta min kropp för att kunna ge av mitt blod till någon medmänniska som behöver.
Jag är ju frisk och hälsomedveten.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 |
5 | |||||
6 | 7 | 8 |
9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 |
17 | 18 | 19 | |||
20 |
21 | 22 |
23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 |
28 | 29 | 30 | ||||||
|