Nu har jag bytt ut den del som hade gått sönder, för att kunna använda vattnet i vagnen.

Det var knöligt och trångt att komma åt, men min finska sisu vägrade ge upp.
Så nu har jag vatten i kranarna:)
Till spolingen i toan och varmvatten i beredaren.
Superskönt!

Vagnen är ju en 94:a så det är ju inte konstigt om saker börjar falla för ålderstrecket.

Kul att kunna fixa själv.
Jag är ju sådan att jag vill förstå funktionerna med allt och då är det lättare att byta och fixa.

Fyllde på vatten försiktigt.
Drog igång pumpen och lyssnade.
Stängde av och checkade så allt stod rätt till.
Fyllde upp varmvattenberedaren.
Sedan ett par kannor till i vattentanken.
Kollade alla kopplingar så inget läckte.
Såg bra ut överallt.
Testade nya kranen i köket som Caravan bytte i våras.
Den är kanonbra:) jämn och fint duschmunstycke med bra tryck.

Kände mig nöjd och glad när allt var igång.
Pumpen går jämt och fint.
Fick lite extra träning då den vattenpost som finns 100 meter från min vagn var avstängd eller sönder.
Så det blev Servicehuset längre bort som gällde:)
Hämtade med 13 liters kanna därifrån

Tycker om att greja med min husvagn.
Ju mer jag lär mig om den, dess lättare blir det om något behöver göras.

Hann njuta av den biten när nästa fel dök upp.Tvärstopp i avloppet i badrummet!
Fick inte loss det hur jag än försökte.
Skruvade loss vid handfatet.
Tror att nåt hänt vid avloppstanken.
Det gick inte ens att blåsa luft genom slangen så något är helt blockerat.

Det får jag ta tag i imorgon:)
Ordnar sig alltid.
För att komma åt avloppstanken måste jag in under min bädd.
Blir en del stök och bök...
Men så är det:)

Nya tag imorgon!
Nu sova

Ligger på soffan i husvagnen och lyssnar på regnet som trummar mot taket.
Det känns så tryggt och härligt att bara vara i såna här stunder.

Efter en god natts sömn var jag laddad för ett längre gångpass, högre tempo och lite mera som riktig träning.
Med inslag av jogg.

Efter kaffet fick det bli så.
Ut i det strålande vädret:)
Var så glad och pigg när jag styrde stegen mot havet.
Så vackert!

Allt det härliga låg bara där och väntade på att jag skulle komma och njuta av det.
Sanna mina ord:)
Det gjorde jag, njöt i fulla drag.
Av solen, havets vågor, vinden och den klara morgonluften.

Traskade på kilometer efter kilometer.
Förbi Böda Sand och vidare mot Lyckesand.
Där var sanden riktigt tung och slitig att gå i.
Fötterna sjönk ner för varje steg och det sög i musklerna.
Så härligt, effektiv träning.
Kände det i rumpa och lår, även ryggen fick sitt.

Stundtals var det så varmt att jag tog av mig till bara löparlinnet.
Havet låg där så inbjudande.
Blev så sugen på att ta ett bad, men lyckades behärska mig.

Kommer att bada innan jag åker härifrån, det är säkert.
Älskar ju kalla bad, då det nyper i skinnet och kroppen krymper några storlekar en stund.

Sanddynerna låg och väntade på årets alla soldyrkare som kommer att ligga under sina parasoll och njuta.

Vände hemåt efter 5 km.
Var redan då riktigt trött i benen.
Joggade korta bitar, då och då.
Kändes bra.

Traskade på i bra tempo.
Tog bilder i mängd under de nästan två timmar jag var ut.
Landade vid vagnen riktigt nöjd, trött i musklerna.
Stretch och sen frukost.

Jag vet att jag tjatar väldigt mycket om min älskade lilla sambo, Titti katt.
Det kommer jag att fortsätta med, var så säker:)

Hon är min livskamrat och följeslagare längs min vandring här på jorden.
Vi hänger ihop, hon och jag.
Har en närhet som ger oss båda en trygghet.
Vi vet var vi har varandra och det känns jättebra.

Titti är en självklarhet att ha med överallt.
Som nu under vår tillvaro här på Öland.

Titti får inte vara lös på campingen.
Det är så mycket andra djur här.
Många har hundar och en del även katter och då funkar det inte att ha sina små älsklingar springa lösa.

Titti får vara i förtältet och sedan ute i sele.
Hade tänkt bygga en form av inhägnad åt henne av kompostgaller, men tänkte om.
Inget hon skulle trivas med.

Hon är ju innekatt hemma i Kungsör så detta är ändå en frihet för henne.

Såhär när jag är ledig, får vi mängder med tid tillsammans och det gillar vi båda.
Långa stunder sover mitt lilla hjärta.
Hon är gammal och ganska trött.

Då får hon sova ifred.
Ser att hon trivs med att ha mig omkring, stökande och småpratande.

Är hon mammig så kommer hon till mig och vill ha uppmärksamhet.
Det får hon ständigt:)
Är hon inte i djupsömn så hör det till vår livsstil att jag ger henne en mysig klapp eller säger några ord, då jag passerar henne.

Vi är ett hon och jag.
Fylls av tacksamhet varje dag över att vi får all den bonustid vi får, sedan hon fick sin diabetes för 5 år sedan.
Vore det inte för insulinsprutorna jag ger henne, två gånger om dagen så skulle hon inte leva.

Vi behöver varandra, Titti och jag:)

Varje morgon vi vaknar tillsammans är en gåva.
Min lilla älskling!