Alla inlägg den 25 maj 2015

Av Sirpa Niva - 25 maj 2015 16:51

Någonting är fel med mig idag.
Jag mår inte bra!

Känner mig ensam och övergiven, fast jag själv väljer att vara ensam.
Orkar inte med några människor idag.

Förmiddagens arbetspass gick hyfsat.Hostar rätt mycket och det sliter på mig, känner jag.
Gör ont i luftstrupen och sliter i halsen.
Ringde till tandläkaren som jag hade tid hos idag och berättade att jag hostar.
Det går ju inte att ligga och gapa, laga tänder och så när jag hostar i ett.

Får vackert betala en avgift på 465:- då jag ringde för sent.Skulle gjort det igår...men hostade ju inte då, så det fanns ju inte på kartan att jag måste avboka

Detta gjorde mig knappast gladare.

Jag saknar min vän så oerhört mycket.
Jag klandrar honom inte, livet förändras och vi med den.
Människor kommer och går i våra liv.
Jag trodde att vårt vänskapsband var starkare än så...men jag hade nog fel.

Jag vet inte!

Skulle behöva hans vänliga ord och mysiga kramar när jag känner mig som jag gör idag....

Det gör ont inombords....
I själen...hjärtat.

Jag mår inte bra idag....

Längtar efter att denna dag tar slut så morgondagen kommer med nya krafter, nytt hopp nya insikter.
Jag vill inte vara jag idag...

ANNONS
Av Sirpa Niva - 25 maj 2015 04:40

Nu när varvet är fixat och vardagen knackar på dörren så känns det lite tomt på något vis.

Målet...Göteborgsvarvet, har varit en bild som jag sett framför mig ända sedan förra årets genomförande.
Då med ett skadat knä som lade av helt efter 15 km, som då tvingade mig att gå de sista 6 km.
Kändes lite snopet den gången minns jag...för den träning jag utsatt kroppen för under 6 månaders tid var till för att genomföra Stockholm Marathon.
Skulle först tagit Varvet och 14 dagar senare Maran.
Så allt kom liksom av sig då.

Därav kändes det viktigt för mig att få årets Göteborgsvarv gjord på bästa sätt.

Vet med mig just nu att jag bär på några kilos övervikt och det är mitt nästa mål.
Att bli av med dem och fortsätta min träning.

Känner mig lite stel i kroppen idag.
Sov inge vidare inatt och det är ju inte så konstigt.
Kroppen var orolig.
Magen är knasig efter alla kolhydrater jag utsatt den för.

Allt kommer att ordna till sig vartefter dagarna går.

Sitter nu på jobbet och skall straxt köra ut på dagens första tur.
Min tjänst idag börjar 4.47
Tycker om dessa tidiga mornar.
De känns värdefullast.

ANNONS
Av Sirpa Niva - 25 maj 2015 02:05

Landade hemma i lilla lyan igår eftermiddag.
Titti katt trött och jag själv, yr i mössan av allt i helgen.

Försåg mig med mat först av allt innan en kort vila, sedan uppackning av bagaget.

Natten mot Lördagen sov jag tungt,på hotellet i Göteborg.
Som en klubbad oxe, berättade min dotter efteråt.
Det blev ju lite dåligt med sömn innan, med sent jobbskift och tidigt iväg på Fredag morgon, mot Göteborg.
Ca 4 timmars sömn var i minsta laget.

Så natten mot Göteborgsvarvsstarten blev en uppladdning med sömn oxå:)
Dottern hade oroligt tittat till mig på natten, då jag tydligen sovit, helt knäpptyst.

Hade laddat med både mat och dryck kvällen innan så kroppen var väl nöjd och försåg sig med vilan som sista steg i uppladdningen.

Vaknade 8 på dagen D.
Kokade vatten och fixade kaffe.
Hade med frystorkat hemifrån förstås:)

Sedan följde en mental förberedelse.
Stor frukost, check av tävlingsområdet och startgrupp.

Val av kläder.
Strumpor testades.
Naglar och tår kollades av.Inga vassa kanter eller något fick skava.

Efter dusch plattade min dotter håret på mig för att det skulle vara ur vägen
Målade mina naglar:)
Hör liksom till mina lopp att naglarna är snygga i en glad färg.
Denna gång guld.

Kepsen på plats.
Tidschipet på fotleden.

Dottern packade ryggsäcken med det som skulle med.
Vätska, energi och extrakläder.

Jag var focuserad på loppet totalt.
Nervös på hotellet och vägen till loppet.men väl på plats kom lugnet.

Mängder med människor i farten.
64 000 startande och alla anhöriga på det.
Vi rörde oss på området.Köade till toan och bara laddade.
Jag ville inget äta mer än energibar efter frukosten.
Ville inte ha en massa i magen under loppet.

Dottern ville ha bilder på mig där jag var glad och laddad men det var svårt, då jag var så focuserad på min kommande utmaning.
Blev ett tillgjort smil bara.

Hann få en bild av C när han skulle starta, i grupp 3 redan.
Ville skicka så han hade till sin blogg.
Göra honom lite glad med ett minne från sitt lopp och ge honom lite extra energi genom detta.

Lämnade så dottern till sina timmar av väntan på mig.
Köade en sista gång till toan innan jag slöt mig till startgruppen,
Nummer 17 var min grupp.

Fortfarande i det läget hade jag ingen aning om hur detta skulle gå.
Skulle jag orka?
Skulle mina lungor palla med?
Fanns det nog med ork och kraft i min kropp som inte alltför länge sedan låg helt däckad i lunginflammation.
Räckte den träning jag hann få för att ta mig runt dessa 21 km?

Fast besluten att ändå testa om jag mäktade med utmaningen, stod jag då där.
Taggad, focuserad och nästan förbannad:)
Jävlar enamman i mig tog över allting.

Starten gick 15.07 och saktade joggade vi igång.
Kändes bra!
Tuggade på km efter km.
Intog vätska när det fanns.
Fortsatte, kände efter vad kroppen sade.

Huvudet skärpt, benen starka.
Pratade med mig själv...jobba med benen, upp med ryggen, bak med axlarna, stolt hållning.
Låt benen göra jobbet, där finns styrkan.

Vid 5 km började jag att le:)
Det funkade allting!
Jag gick i uppförsbackarna.
Allt annat joggade jag på i ett tempo som funkade för mig.
Många gick, några helt slut vid 5 redan.

10 km:) Känslan enorm.
Allt funkade, sakta men säkert.
Det var en härlig stämning längs hela vägen.
Publik som bar oss, musik spelades.
Peppande ord och rop.

Vätska i form av energidryck och vatten ofta.

Jag jobbade på så gott det gick.
Leende och fast övertygad om att klara detta.
Vid 18 tyckte mina ben att detta var jobbigt.De började kännas som betongklumpar.
Jag känpade på.
Hade tagit min medhavda energikick vid 10, kändes lagom för att räcka hela vägen.

Kämpade på, ryggen jättetrött och smärtande.Fötterna kändes jättebra.
Benen helt slut.
Publik och funktionärstödet enormt på slutet:)
Jag kämpade och slet, log och bara njöt av tanken att jag skulle klara detta.

Så sista 200 metrarna innan mål...folkhavet bar oss fram i mål där vi strömmade in i ett vimmel av trötta, svettiga och medtagna tävlande.

Jag bara vrålade då jag passerade mållinjen!

Fyfa....Jag klarade det!
Mot alla odds så klarade jag loppet.

Göteborgsvarvet 2015 var mitt mål:)

Dottern hade inte uppfattat min målgång utan vi slöt upp vid mötesplatsen vi bestämt.
Det var packat med folk överallt.

Stelbenta löpare och stressade anhöriga.
Fick vatten, banan och ett lite kexchoklad vid målgången.

Väl framme på hotellet kände jag hur tröttheten, stelheten infann sig i min kropp.
Tog ett varmbad efter lång och smärtsam stretch.

Dottern ordnade mat åt oss på rummet.
Hambugartallrik
Den var supergod:)
Hon såg till att jag drack och fyllde på vätskedepån igen.

Vädret var jättebra denna gång.
Sol, lite blåsigt och ca +14 grader.
Varmt rejält i lä och full sol och straxt kompenserat med vind och lite kyligare.

Jag var supernöjd och glad.
Fixade den vackra medaljen!
Var så stolt!
Tiden var urusel såklart men det bekom mig inte.


Byxorna jag valde att springa i var perfekt, linnet skönt och snyggt.
Skorna perfekt.
Mina Saucony Mirage från förra året.

Tack för allt Göteborgsvarvet!
Som vanligt, jättebra arrangerat och härlig folkfest.
Tack all publik och alla funktionärer.

Vi ses år 2016:)
Var så säker!

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2
3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15
16
17
18
19
20 21 22
23
24
25 26 27 28 29 30 31
<<< Maj 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se