Mitt liv har varit händelserikt och åren som gått, har gett mig insikten av vad som är av värde för mig och mitt välmående.

Det sägs ju att så länge man själv inte mår bra så räcker man inte till åt andra.
Det stämmer så bra!
Energin räcker knappt till åt att hålla det egna flytande.
Då finns det inte plats för annat.
Det bästa är att avskärma sådant som tar ens kraft och energi.

Det händer oss alla någon gång i livet att det bara blir för mycket.
Det vet jag, om någon.

Tiden behövs för att reparera det egna, tärande inombords.
Ta hand om de allra närmaste och lämna resten åt sitt.

När det sedan gått den tid som behövts, så kan vi sakta men säkert börja plocka in pusselbitarna i livet som saknas.
Ta in det igen, som vi själva vill ha med oss på resan igenom livet.

Jag själv var en sådan pusselbit :)

I en nära och älskad persons liv.
I dennes livspussel.

Igår var jag med om en så underbar händelse, som jag drömt om i många år.
Jag fick träffa mina tre underbara barnbarn:) som jag är farmor till.
Farmors tre härliga små ungar.

Jag klarar inte av att skriva så mycket mera om just händelsen utan beskriver min känsla i det, här och nu.

Tre små individer, som var och en bär en del av mina egna anlag inom sig.

Hjärtat stannade i bröstet på mig då jag fick se dem.
Försiktigt, lite blygt hälsade vi på varandra.
Vi spelade fotboll och pratade lite om allt som kändes var bra.

Vi sågs i drygt 2 timmar och jag lovar att de två timmarna var de värdefullaste i mitt hjärta.
Likvärdiga med mina barns födelse och barnbarnens ankomst till världen:)
Jag var så lycklig!

Vi tog det försiktigt för att inte bara klampa in i de små personernas liv.
Ett steg i taget.
Sakta men säkert kommer de små att få ha farmor med i sitt liv.
Efter 4 1/2 år åtskilda.

Balansen börjar på att vara återställd i vårt liv nu.
Pusselbitarna tillrättaläggs och livet kommer vidare.
Utan hål och tomrum i hjärtat.

Känslan och minnet av de vackra ögonen som blygt såg på mig.
De små, mjuka armarna som kramade min hals, då jag på knä omfamnade de små vid avfärd hemåt.
Känslan var och är obeskrivlig.
Jag har längtat så efter detta och drömt om hur det skulle kännas.

Nu vet jag :) Det är helt underbart!!

Mina små är tillbaka i mitt liv igen, med sin mor och far.
Min älskade son som jag saknat så det känts som hjärtat skulle värka sönder vid tanken.

Jag har klarat mig tack vare de ord min son sade till mig för 4 år sedan.
...Mamma, ha tålamod!

Det har jag haft.
Just tålamod att vänta in denna dag som jag själv inte kunnat påverka.
Denna dag då jag fick till mig hela familjen...inte bara delar av den.

Nu har jag närheten till alla 7 barnbarn.Alla får jag träffa, krama om och skämma bort så mycket jag själv vill.

Jag är så oerhört lycklig att jag i skrivandets stund sitter med lyckotårarna rinnande ur mitt hjärta.
Känner hur livet pulserar i mina ådror.
En känsla av frihet har infunnit sig i själen och sinnet har fått ro.

Jag är Mormor och Farmor :)
Så mycket jag själv vill!!
Varje dag, timme, minut och sekund.
Varje hjärtslag och andetag har jag mina gullungar i mitt liv

Lättnaden är enorm.
Kärleken strömmar i mig och livets pussel är tillrättalagd.
Mina nära och kära finns med mig i mitt liv igen:))

Mitt liv är komplett!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det tidig Tisdag morgon och jag vaknade efter en natt med djup, nästan medvetslös sömn. Natten innan var det svårt att komma till ro då jag anlände rätt sent och skulle upp tidigt. Det blev slarv med matintaget också igår och det gjorde nog...

Söndagen bjöd på jättefint somigt väder, men hu så kyligt. Men kylan märkte jag inte av där vid bussratten. Hann äta frukost denna morgon innan det bar iväg till Kristinehamn för lastning av tågresenärer till Karlstad och Oslo. Jag fick med mång...

Kände mig trött och hungrig när jag gick ut till bussen och hämtade laddsladden till min mobil. Passerade receptionen på hotellet och kunde inte motstå att köpa mig en Linssallad med handskalade räkor och kokt ägg som kostade 89:- Har köpt nåt...

Vaknade jättetidigt i husbilen. Det bar minusgrader ute och det kändes inne hos mig där i bilen. Pannan gick igång ofta. Bryggde på gott starkt kaffe och låg sedan kvar i söngvärnen en stund. Hörde hur kollegor hämtade sina bussar. Jag fick ...

Måndagen började jag med att haltande av smärta kliva upp tidigt och få igång kroppen innan det var dags att köra barnbarnet till skolan och direkt därefter åka och besiktiga min lilla bil. Jättetrevlig besiktning. Dekra i Svista hemma i Eskilstun...