Direktlänk till inlägg 7 juni 2015
Jag önskar just nu att jag kunde stänga av hjärnan för en stund, så den fick vila.
Jag önskar att jag kunde stänga hjärtats känslor ett tag så det inte gör så ont...
Svidandet i själen...
Hoppet som kommit vilse inom mig.
Jag önskar att jag bara kom vidare ur smärtan som sliter i mig just nu...
Någonstans längs gårdagens händelser tappade jag min självkänsla fullständigt.
Mitt värde som människa....
Vad hände?
Jag var så glad när dagen började.
Så tacksam och lycklig över allt jag har, över den kärlek jag fått lyckan att leva i, verka i.
Jag hade en betydelse i andra människors liv.
Just nu.. Här och nu, känner jag mig så liten och betydelselös.
Det räcker inte att göra sitt bästa, det räcker inte!
Vad mer kan jag då göra?
Jag vet inte!
Har inte längre orken att tänka, se ljuset, glädjen.
Min kämparglöd är släckt!
Jag har gjort vad jag mäktar med...
Mitt leende har slocknat...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
|||
15 | 16 |
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 |
24 | 25 |
26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | ||||||||
|