Direktlänk till inlägg 30 juni 2015

Mitt hjärta snörde ihop sig...

Av Sirpa Niva - 30 juni 2015 07:23

Igår upplevde jag en händelse i mitt arbete som återigen fick mig att tänka till det där lilla extra.

Jag hade precis börjat min arbetsdag och rullade fram till första hållplatsen
Kände mig glad och lycklig, hade tidigare fått höra att jag är värdefull som medmänniska och det låg kvar som en skön bomullstuss i mitt hjärta.

Tänk vad vänlighet och omtanke betyder mycket för oss människor.
Hur mycket det vi säger och det vi gör påverkar andra.
Hur mycket vi med kroppspråk förmedlar till varandra.Så mycket mera än orden har inverkan.

Brukar tänka på detta med hur vänlighet sprider sig som ringar på vattnet, hur leenden skapar leenden även i den mest sammanbitnes ansikte.
En helt annan människa blommar upp ur ett leende ansikte och det gör också underverk med själen hos den individen.

Ett hopp tänds ur leendet
En värme sprider sig inombord och allt ter sig genast så mycket lättare och ljusare.

Jag kände mig varm och glad.
Tillfreds med allt som sker i mitt liv just nu och det tror jag nog, syns på mig.

Vid hållplatsen jag rullade fram till stod en liten kille i kanske 18-20 årsåldern.
Ihopkrupen i sin munkjacka, med huvan uppdragen.

Han steg upp på min buss och sträckte fram ett betalkort och sade tyst till mig...Du, jag vet inte om det finns några pengar på kortet, jag festade igår och blev nyss utsläppt från fyllehäcken hos polisen.
Jag minns inte vad jag gjort.

Min första tanke var...ujuj då har det gått hårt till.
Tänkte också på att det var Söndag dagen innan och det brukar ju inte vara någon vanlig krogdag.

Medans jag grejar med betalkortet sä ser jag killen titta oroligt och lite blygt emot mig.
Ögonen är sorgsna och liksom slocknade.

Jag ser hur han darrar och jag kan inte låta bli att ta på killens arm och fråga hur han mår....
Min beröring får honom att sänka axlarna och slappna av något.
....Du darrar ju hela du, säger jag till honom och han svarar att han fryser så fruktansvärt och är helt slut.
Känner sig hemsk då han inte minns vad som hänt.

Han tittar på mig igen och mitt hjärta blöder.Denna kille är någons barn och har nu varit ut på äventyr som inte var menad att sluta som det gjort.

Kortet hans var mycket riktigt tomt....
Återigen tog jag honom på armen och sa att jag skall se till att han kommer hem och får komma till ro och sova.
Ett hopp tändes i hans trötta ögon och han tackade...

Jag tänkte att om det blir kontroll så betalar jag själv hans biljett.
Detta människobarn behövde komma hem till sitt.

Han satt ihopkrupen på en stol hela vägen och skakade.
Säkert effekten av en rejäl fylla.
Kunde inte låta bli att återigen tänka på att detta var någons son och jag kände i stunden ett ansvar att se till att han kom hem.
Oavsett vad han gjort!
Det var inte min sak att döma honom, utan göra det jag kunde för att få honom vidare i tillvaron.

När jag släppt av honom höjde han handen till ett tack.

Jag vet att han kommer minnas detta.
En bussförare, en mamma som förbarmade sig över honom i en jobbig stund.
Såpass mycket människokännare har jag blivit efter 20 år i detta yrke.

Omtanke värmer!

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sirpa Niva - Tisdag 22 okt 05:35


Det står inte på förrän November knackar på dörren. Tiden går så grymt snabbt. Dagarna rullar på och jag har fullt upp, även fast jag inte jobbat ordentligt på över en vecka. Var ju sjuk först men har nu varit arbetsför sen i Lördags. Endast en ...

Av Sirpa Niva - Måndag 21 okt 18:23


Tog hem några bitar av ett trägolv som jag hade på en balkong då jag bodde på Klockartorpet. Gav golvet till min yngsta dotternär jag flyttade. Nu ska hon flytta och golvet återvänder till mig. Hon kan inte ha den där hon ska bo. Se så fint de...

Av Sirpa Niva - Måndag 21 okt 09:30


Just nu är det en sån där period då det är lite beställningskörningar. Det gör mig rastlös då jag så gärna jobbar efter att ha varit hemma och sjuk. Självklart har jag att göra saker hemma också men det är ju inget som ger mig lön. Denna månda...

Av Sirpa Niva - Söndag 20 okt 08:35


Idag skulle du ha fyllt 82 år om du fått vara kvar i livet. Du rycktes hastig bort ifrån oss i en ålder av 35 år endast. Kvar var mamma, jag 12 år gammal, syrran 7 år och brorsan knappt 2 år. Ibland undrar jag hur livet sett ut om du fått vand...

Av Sirpa Niva - Söndag 20 okt 05:06


Skrev på ett långt inlägg i nästan en timme. Valde ut foton med omsorg. När jag sedan skulle lägga ut den så försvann den ut i intet. Förstår inte vad som händer när detta blir. Försökte spara i Utkast men där finns den inte. Känns inte bra al...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2
3
4 5 6 7
8 9 10 11 12 13
14
15
16
17 18 19 20 21
22
23
24
25
26 27 28
29 30
<<< Juni 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se