Alla inlägg under juni 2015

Av Sirpa Niva - 8 juni 2015 23:18

Nu har Måndagen också passerat och nya veckan är igång.

Inte ett ord från Nettbuss.
Att vänta såhär tycker jag är jobbigt.

Nu har jag ju fullt upp förstås så det går ju ingen nöd på mig så.
Men jag vill veta!
Vill de ha mig eller inte?!

Jag vill så det värker:)
Komma igång med det nya...

Dagen har rullat på med körningar som varit ganska intensiva.
Började med busshaveri på första turen, i Kungsör, mitt i en korsning.
Den ville inte, vad jag än gjorde så tvärvägrade den starta.

Så knöligt att bli stående så.
Bilister irriterade då de måste välja en annan väg och vissa blev ståendes tills jag vinkade fram dem...bussen stod med varningsblinkerserna på.
Jag hade ju knappast parkerat där, mitt i korsningen, mitt i svängen.

Människor är vanddjur och blir helt ställda ibland när det inte går i deras invanda mönster.
Då måste vi hjälpa dem vidare.

Fick ut en annan buss och fortsatte med den till Eskilstuna, 25 minuter försenad.
Avgick 15 minuter sen från Eskilstuna och kom åter till Kungsör när bärgaren drog iväg med den havererade bussen.

Det ser så eländigt ut när en stor buss hänger som en trasa på bärgaren och dras iväg mot sin vilja.
Ser ut som bussen skäms över den ovärdiga behandlingen.

Jaja:) jag vet!
Men tänk nu på att allt har liv i min värld:)Även bussar...

Körde ikapp min försening till Köping, sedan var det frid och fröjd.

Det är bara att köra på så gott det går, ingen ide att stressa upp sig, det blir inget bättre av.
Som förare mår man bara dåligt av det.
Lugnt och samlat och förklara för kunderna vad som hänt.
Vi får ju inte köra över hastighetsbegränsningarna ändå.
Oftast löser sig förseningen vartefter ändå.

Vi måste också ha förståelse för kunden.
Alla har ju ett mål med sin resa och tider att passa.
Klart det väcker irritation att få vänta först i ovisshet och sedan komma senare fram.

Nu väntar jag på besked.

Nettbuss...nu går jag och lägger mig så hör av er imorgon.
Snälla:)
Så jag får nåt besked.


ANNONS
Av Sirpa Niva - 8 juni 2015 11:17

Nu tog jag språnget ut i luften igen :)
Var ner till min hyresvärd och sade upp lilla lyan.

Kommer att dra mig till Surahammar.

Min dotter och svärson gillar inte att jag bor kvar här längre då inte ens trapphuset är säkert längre.
Sådant himla liv utanför och skallrande porslin när tunga fordon passerar.
Det räcker nu.
Vill inte leva på ett ställe där jag måste ha min cykel stående i hallen för att få ha den kvar.

Jag flyttar dit där jag har familj och även rötter från många år.

Tre månaders uppsägningstid.
Lät dem veta att jag kan flytta när som helst.Bara jag får 14 dagar på mig att flytta och städa.

Känns bra:)

ANNONS
Av Sirpa Niva - 8 juni 2015 09:11

Jag såg fram emot denna arbetshelg med stor glädje, på Fredagen redan, då det kändes nästan olidligt att vänta på besked från Nettbuss om ev anställning.

Vet inte om jag med denna energi nedkallade den turbolens som blev, eller vad som egentligen hände.
Full fart blev det iallafall.


Känner nu att jag landat i mig själv igen och det är bra.
Har blivit en hejare på att bearbeta händelser och känslor.
Livet rullar ju ständigt på och varje dag för med sig nytt och inte alltid så kul händelser.

Men men :) Det är bara att låta hjärnan och känslorna bearbeta det som skett, sortera innehållet och acceptera fakta.
Inget kan förändras av det som redan skett.
Nuet gäller och framtiden väntar.

Valet är mitt...hur jag vill ha det framöver.
Är ju en person som älskar livet och glädjen i att leva ett givande och innehållsrikt liv.
Då får jag också räkna med att det sker saker längs färd som inte alltid är så angenäma.

Händelserna är nedskrivna och det som finns kvar att göra är att skriva en invidentrapport på jobbet och gå vidare.

Ur detta går jag med en erfarenhet rikare.
Nu vet jag hur det känns att bli spottad emot....bara för att jag inte låter någon åka gratis, som bestämt sig för att göra det genom att hota, bråka och kalla mig vid hemska namn.
Från min sida helt oacceptabelt!!

Jag är i stunden glad att personen ifråga inte kom åt att spotta På mig.
Klok nog att inte konfrontera inne i bussen.

Det är sorgligt att det finns människor som i sin tur mår så fruktansvärt dåligt att de bär sådana känsloyttringar inom sig.
Tyvärr hamnar vi förr eller senare i deras väg och får ta emot inneboende frustration.

Jag är glad att det var jag som drabbades av detta då jag kan hantera det.Bearbeta och komma vidare.
Jag pratar och skriver, jätteviktigt!
Sådant finns annars risk att man bär inom sig som en tagg och det är inte bra.För många taggar kan skapa en bitterhet som tär på ens energi.

Jag älskar atg köra buss och att finnas för människor.
Jag tycker om att lösa problem och skapa en trygghet hos andra.
Ordstrider och konflikter försöker jag undvika så långt det bara går.
De flesta av gångerna går att lösa ändå.
Med flexibelt tänk och öppenhet för att lösa det inträffade.

Allt kan ju omöjligt flyta på gnisselfritt när vi arbetar med människor och mig ger det en tillfredställelse att göra mina kunder glada, nöjda och väl behandlade/bemötta.
En sådan kund minns det och återkommer med glädje i hjärtat.

Summerar och sätter punkt för helgen som gått och ser fram emot den nya vecka som börjat:)
En spännande vecka på många sätt och vis.

Såg denna skylt sitta uppe på Akutmottagningen i Västerås och den säger allt.

Den sätter en sund gräns för vad som är ok.
Eller vad tycker du?

Av Sirpa Niva - 8 juni 2015 01:14

Hade precis parkerat min nystädade buss, låst in väskan då min mobil ringde.
Det var yngsta dottern som med orolig röst berättade att barnbarnet ramlat ur sängen, när hon busade i den.
Hon blödde rejält från ena örat och hade landat på huvudet.
Örat hade slagit i en kant på sängen.

Hörde henne gråta i bakgrunden.
Dottern satt i kö till 1177 precis.

Larmade på, låste och slängde mig i bilen och for i ilfart till Surahammar.
Plockade med dotter och barnbarn och åkte till Akuten i Västerås.
Med inrådan från 1177.
Kunde vara hjärnskakning.

Kom in till en rar läkare som försiktigt undersökte lillan och testade lite olika saker för att se hennes funktioner.
Hon ömmade i nacken på höger sida så det blev nog en smäll där.
Örat hade slutat blöda och fick vara.
Lite tejp på bara.

Kom hem efter jag kört hem tjejerna först.
Nu jättetrött!!

Av Sirpa Niva - 7 juni 2015 16:35

Vaknade imorse så fruktansvärt ledsen och förtvivlad.
Hade sådan smärta i själen att jag trodde att jag skulle gå sönder.

Ringde och pratade en stund med Trafikledningen i Västerås.
P tack för värdefullt samtal!

Efter det orkade jag ta på första koppen kaffe och ge Titti hennes frukost.
Titti var helt förstörd över att se mig så ledsen.

Bloggade om händelsen igår och det kändes ganska befriande att få ner det i ord.
Samtidigt upplevde jag allt på nytt, kom på fler detaljer som jag inte reflekerat över igår.

Bytte om och gav mig ut på en lång, rask promenad.
Ville inte se människor eller bilar så jag styrde stegen ganska snart in i skogen.
Där var det fridfullt.
Med fågelsång som bakgrundsljud till mina tankar.

Gick och gick...ända tills magen började knorra frukosthungrigt.
Styrde stegen hemåt.
Nästan 8 km blev det även denna morgon.

Tog på tv:n och såg på en rogivande musikgudstjänst.
Duschade och gjorde mig frukost.
Åt och lade mig sedan att vila innan jobbet.

Mådde inte bra men ändå bättre än när jag vaknade.
Klädde om och åkte till jobbet.
Pratade med en rar kollega där.

Körde igång min dag med att köra från Köping till Kungsör och vidare Eskilstuna.
Kände mig bara tom.
Trevliga kunder och det var jag tacksam över.

Fruktansvärd blåst ute så ett rejält grepp om ratten var nödvändigt.
Samt koncentration då kastvindarna slet i bussen.

Hjälpte en gammal rar dam ut ur bussen med hennes rollator, hon var så tacksam.Fick en vänlig klapp på axeln.
Jag suger i mig av vänlighet och omtanke som en svamp nu.
Behövs mängder för att återfå min balans igen.

Låter timmarna tuffa på i sin egen takt.Gör det jag skall och håller tyst.
Har nu rast innan resten av passet skall köras...

Längtar efter min glädje, mitt hopp och balansen i tillvaron.

Av Sirpa Niva - 7 juni 2015 06:49

Jag önskar just nu att jag kunde stänga av hjärnan för en stund, så den fick vila.

Jag önskar att jag kunde stänga hjärtats känslor ett tag så det inte gör så ont...

Svidandet i själen...
Hoppet som kommit vilse inom mig.

Jag önskar att jag bara kom vidare ur smärtan som sliter i mig just nu...

Någonstans längs gårdagens händelser tappade jag min självkänsla fullständigt.
Mitt värde som människa....

Vad hände?
Jag var så glad när dagen började.
Så tacksam och lycklig över allt jag har, över den kärlek jag fått lyckan att leva i, verka i.

Jag hade en betydelse i andra människors liv.

Just nu.. Här och nu, känner jag mig så liten och betydelselös.

Det räcker inte att göra sitt bästa, det räcker inte!
Vad mer kan jag då göra?
Jag vet inte!
Har inte längre orken att tänka, se ljuset, glädjen.

Min kämparglöd är släckt!

Jag har gjort vad jag mäktar med...

Mitt leende har slocknat...

Av Sirpa Niva - 7 juni 2015 05:38

Gårdagen....6/6 2015
Svenska Nationaldagen blev ett fruktansvärt jobbigt minne i mitt liv.

Känner att jag vill lägga den bakom mig så snart det bara går, i själ och hjärta.De hårda orden och den kränkande behandling jag blev utsatt för.

Fick verkligen bevis för hur lite vi bussförare betyder i vissa människors ögon.
Hur vi kan behandlas på det mest vidriga, nedlåtande sätt som det bara går i detta land, i vår yrkesroll, när vi försöker sköta vårt arbete på bästa sätt.

Jag har själv hittills haft det bästa tänkbara bemötandet mot mina kunder och medmänniskor, men det har jag inget för, känner jag nu.

Återigen var det dags att bli utsatt för totalt oacceptabel behandling, för att jag inte tillät kunder åka gratis i min buss.

Jag blev kallad vid ord som jävla kärring, kossa, idiotjävel och som inte det räckte, spottad emot.....

Ett gäng på ca 10 ungdomar, i blandade åldrar hade redan varit på bussen före mig och krävt att få åka gratis, då vi inte tar emot kontanter.
Jag blev varnad för detta gäng redan innan jag lämnade Köping, av de två manliga kollegor som åkte i bussen före.
Förare och en elev han hade med sig, som var ute på linjekännedom.
Två stora karlar som dessa ungdomar redan varit på.

Vid busstation i Kungsör, i min egen bostadsort.

Även de hade blivit utsatta för hårda ord.

Nu stod turen till mig.
Jag var fast övertygad om att lösa situationen på ett diplomatistiskt och shysst sätt, men fick aldrig en chans.
De var redan så uppretade och triggade sins emellan av nekandet från föregående buss.

Jag blev ett lätt offer i deras värld.
10 ungdomar mot en ensam kvinnlig förare.
Det var bara att ge järnet så skulle de få åka ändå, var nog deras tanke.
Jag försökte hjälpa, finna lösningar och när det inte lyckades började orden och namnen hagla över mig.

Till sist kontaktade jag Trafikledningen i Västerås och bad om hjälp och råd.
Trafikledaren kontaktade polisen i Köping.
Orkade inte strida mera och fann situationen helt utom min kontroll.
Det spelade ingen roll vad jag sade så mötte det ingen gehör från gänget.

Straxt var det dags för mig att åka.
Jag körde fram till hållplatsen och tog på en kund.
Hela gänget stod utanför och orden fortsatte.
Jag hörde fraser som..
Gå in bara, hon kan inte göra nåt...
Skit i henne, gå och sätt dig bara...
Jävla kärring...fan vad oshysst...

En kille såg hånfullt på mig och sa att jag skulle minsann få ta det sedan när jag fick höra hur de farit illa av att jag inte låtit dem åka...
Att de brukar få åka gratis...

Vem låter kunderna åka utan att betala för sig??
Vem?
Om detta påstående var sant så får jag en viss förståelse till att vi har detta problem att tampas med.
Sådant sprids som en löpeld, att man får åka gratis.

Kom iväg i god ordning, i tid.
Mötte polisbilen längs vägen när jag åkte mot Köping, i full fart.

Hoppas de åtminstone kom till tals med dessa ungdomar och att de fick med sig något i tanken.
Att det inte är ok att bete sig hur som helst...
Från vår sida en riktig markering iallafall att vi inte tar emot allt, att det finns gränser.
Vi bussförare är människor som försöker sköta vårt arbete så bra det någonsin bara går.
Allafall gör jag det!
Med glädje och yrkesstolthet, hjälpsamhet och vänlighet.
Så långt det bara går!

Suck!

Jag har hittills älskat mitt arbete men nu ligger det bara som en jobbig ångestklump i magen, att återigen idag, ge mig ut och försöka göra mitt bästa.
Det jag vill är att alla som åker i min buss gör rätt för sig.
Betalar för sin resa.
Antingen med förköpt biljett, sms biljett eller betalkort.
Alternativen är många...

Hot, hårda ord och kränkande behandling av mig är ingen lösning.
Ingen som utsätter mig för sådan behandling, får åka med.
Jag brukar göra mitt yttersta för att hjälpa alla.
Igår lyckades det inte och det får jag bära med mig som knivar i mitt hjärta och min själ.

En ny dag...och det känns inte bra!
Jag mår riktigt dåligt!!

Min arbetsglädje är borta...mitt hopp om värdig behandling existerar inte idag...
Jag är sänkt!!

Av Sirpa Niva - 6 juni 2015 12:42

Sov lite oroligt inatt då det var så livat utanför.
Det hindrade inte mig från att gå upp hyfsat tidigt och bege mig ut i duggregnet.

Svenska Nationaldagen idag:)

Märktes på att det var lite flaggor hissade lite varstans.Annars lugnt på morgonen.

Gav mig ut med beslutet i benen att raskt ta mig fram 10 km på varierat underlag.
Det blev asfalt, grus och sköna slingan i skogen.
Avverkade många uppförsbackar för att riktigt bränna fläsk och bygga kraft.

Hade på mina nyaste skor.
Saucony Hurricane som jag köpte i Göteborg på mässan, när vi hämtade nummerlapparna till Varvet för 14 dagar sedan.

Regnet avtog och det blev riktigt skönt ute.Skogen doftade så friskt och gott.

Gick förbi en gata här i Kungsör där det växer och blommar oerhört vackra Rhododendron buskar.
Färgprakt!

Allt hade bara börjat blomma så det kommer bli underbart där.

Avslutade min powerwalk med ett besök hos Bagarns

Väl hemma efter 11 km blev det stretch dusch och frulle.
En stunds vila innan dagens arbete

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2
3
4 5 6 7
8 9 10 11 12 13
14
15
16
17 18 19 20 21
22
23
24
25
26 27 28
29 30
<<< Juni 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se