De senaste åren har jag verkligen vandrat en helt egen väg i livet.

Ger mig på saker som jag inte har en aning om hur det kommer att sluta.
Tex när jag gav mig på försöket att komma in på Prästutbildningen, efter att ha fått kallet.
Det tog två år innan jag ens förstod vad som var på gång.
När jag sedan väl lyssnade så slutade allt med att jag inte hade tiden längre.
Jag kämpade i motvind i nästan två år till men stupade på tröskeln till Högskolan, avsaknad av två ämnen från gymnasienivå.
Jag var för gammal för att hoppa på det tåget.Hann inte läsa in dessa.

Det var snopet och ganska jobbigt att inse fakta.
Men det dröjde inte länge förrän jag förlikade mig med tanken och slog mig ner som bussförare i KAK regionen.På en lugnare depå med härliga kollegor.

Bara det var ett jättesteg att ta.
Börja arbeta i en stad där jag som barn for illa ordentligt.
Blev utsatt för en vuxen mans sexuella begär efter barn.
Första tiden var obehaglig.
Jag mindes platser och händelser, ord som sades och hot som jag fick leva under.

Nu har jag kommit över den otäcka känslan:) Jag har själv övermannat rädslan.Vunnit över den.
En stor seger längs min livsvandring.

Redan förra året pratade jag med min chef om att ev börja köra som timanställd.För att kunna styra min egen fritid bättre.
Vara ledig när det passade mig och jobba mera när det var läge för det.

Han gillade inte min ide alls och jag lade det åt sidan då.
Tänkte också på den ekonomiska tryggheten, att veta hur mycket jag tjänade varje månad.

Nu vill jag utmana den biten iallafall
Jag har mina fasta kostnader och vet hur mycket som måste in för att min ekonomi skall rulla runt.
Samtidigt har jag ju bara mig själv att rå i.
Behöver inte ta hänsyn till någonting annat.

Dessutom dök detta härliga tillfälle upp, att få köra dessa underbara bussar.
Nettbuss. Bus4you
Tillsammans med kollegor jag tycker om skulle jag få möjligheten att hoppa på något helt nytt.
Något fräckt utmanande:)
Sånt gillar jag!
Att komma in på ett ställe som styrdes helt av ett bolag.

Så tufft och uppkäftigt att peta in lilafärgade, jättesnygga, superkomfortabla bussar och bara nypa kunder med lyxiga skinnsäten, glada och goa förare som verkligen trivs i utmaningen.
Som brinner för sitt arbete och företaget de valt att jobba för.
Gillar det skarpt!!

Där kände jag att jag ville hänga på.
Få vara med och utveckla, utöka och ta andelar med de verktyg vi själva har.

Två rädslor utmanar jag i detta.

Först att bli timanställd med vetskapen att jag kanske får bara 50% hos dem i månaden.
Sedan att ta valet att även vara timanställd hos min nuvarande arbetsgivare.
Med arbetsområde Västerås med omnejd, samt KAK.

Nettbuss kör ju på Stockholm Arlanda och det blir också en utmaning.
Köra i Stockholmstrafiken och även stressen och mängden med trafik på Arlanda:)
Så häftigt!

Jag skulle också vilja prova på sträckan till Oslo.
Det vore riktigt kul.

Så mina rädslor betar jag av vartefter och livet känns bara rikare för var dag som går.
Jag vill inte sitta ner och bara finnas till utan livet skall ha en guldkant ständigt.
Jag behöver utmaningar i mitt liv och det känner jag att detta val blir.

Valet ger mig en större rörelsefrihet.
När jag jobbar så kan jag göra det ordentligt och sedan vara ledig lite fler dagar.
Åka ner till min älskade husvagn och bara njuta av tillvaron där.

Som det är nu så måste jag jaga lediga dagar och det kostar på så mycket kraft och energi som jag slipper sedan.

Jag vill ha Nettbuss som min huvudarbetsgivare och de har första tjing på min tid.
Focus ligger på dem och resten får min nuvarande arbetsgivare del av.

Jag vet att behovet är störst vid storhelger och semestrar och det passar mig bra.
Min lediga tid på Öland har jag helst i Maj och September, då det är lugnt där och jag kan bara vara och njuta:)

Så det som ligger framför mig känns riktigt spännande och härligt:)
Om nu Nettbuss vill ha mig.
Hoppas de förstår vilken tillgång jag blir.
En flexibel glad skit som älskar att köra buss och mötet med människor.

Jag brukar sällan ha problem med överförfriskade personer på bussen, men idag var det dags.

Han var så packad att jag var på vippen att neka honom åka.

Det var på bussen från Västerås, sista turen.
Kände när jag kom till Köping att det började lukta cigarett i bussen.
Såg i spegeln att den skyldige hade båda händerna framme och det syntes ingen cigarett.

Han vinglade omkring i bussen och hade ingen koll på vart han var.
Jag talade om det för honom och han avlägsnade sig på nästa hållplats.

Kände bara att jag inte vill ta upp ciggen med honom, ingen ide med en människa som är helt utanför sina sinnen.
Genomsökte bussen och hittade en nedtrampad fimp på golvet.
Det luktade ännu.

Suck!
Vad trött jag blev....
Gråtfärdig!
Det är ju så fruktansvärt farligt, så stor risk för brand.
Nog är begäret stort när man riskerar liv.Fast han hade väl knappt koll på att han satt på en buss ens.

Tur att det gick bra och att fimpen var på golvet och inte i ett säte.
Plockade bort det som blivit nedskräpat den sista turen.
Hade sopat och skurat bussen på min rast.
Den såg hemsk ut när jag tog den på eftermiddagen.Kollegan före har bara dumpat den med fulla papperskorgar och golvet skräpigt och skitigt.

Jag skulle aldrig utsätta en kollega på samma sätt.Även fast jag inte har städ och tvätt av buss så plockar jag bort allt som skräpar.

Ser verkligen fram emot att börja köra Bus4you där alla tar samma ansvar och håller snyggt.

Innan jag åkte hem så släpade jag bort en stege till en buss som en go kollega skall köra imorgon.
Hon är en liten, äldre dam som jag inte vill, skall klättra på stegar.
Satte upp två flaggor på takhörnen på hennes buss.
Svenska flaggans dag imorgon ju:)

Hela kvällen pratade jag på messenger med en go vän jag har :) som jag aldrig ens träffat, men vi pratar och skojar om allt möjligt.
Skönt att ha hans sällskap sådär.
Även fast han var massor med mil bort.
Jag skrev till honom bara när jag stod still på ändhållplats.

Betalkortsterminalen fungerade inte under hela mitt arbetspass.
Tydligen nåt med banken.

Åkte så hem när jag larmat på.Jag var sist i garaget idag.

Kom hem till en söndersliten ytterdörr i trappen.Låset sönderslitet och dörren likaså, gick inte ens att stänga.

Vilken kväll!!
Känner mig inte trygg alls.
Nyss skrålade ett fyllegäng förbi, nedanför fönstret, på väg hem från krogen längre ner på gatan.
Tur att porten är på baksidan.
Inte för att det heller hjälper längre.

Hoppas bara att min bil får vara ifred.

Detta som skett gör att jag kommer söka nytt boende med ljus och lykta i Surahammar.
Får väl göra som min vän och jag skojat om ikväll:)
Vi får köpa ett hus ihop och slå oss ner i Sura och båda jobbar i Västerås.
Han har möjlighet att få jobb där lätt, blivit erbjuden redan.

Vem vet vad som händer i framtiden:)
Men du L...vi kanske skulle träffas först, eller vad säger du?
Sen kan vi välja hus:))
Och skaffa en massa katter:))

Min morsan gör mig helt galen snart.
Hon tjatar om Nettbuss och nåt som hon kallar Bus4you.

Hon säger att hon väntar på att telefonen skall ringa och att hon väntar på ett svar från det där Nettbuss.

Mjaurr...Kan dom inte bara ringa henne så hon slutar tjata och fara omkring.
Hon har svårt att hålla sig stilla, utom när hon sover.

Hon far omkring med dammsugaren, dammtrasan och skurtrasan.
Det är jättefint härhemma nu, rent och blankt.
Jag ligger i den renbäddade sängen och bara njuter av friden och det rena.

Det vill jag att morsan också ska göra, men hon bara flänger omkring.
Plockar med våra blommor, fixar hos spindelgumman i terrariet, plockar i lådor och far hela tiden med någonting.
Jag blir knäpp på henne!

Nu muttrar hon om att helgen kommer bli riktigt lång då det är kört med samtal från Nettbuss.
Att det då blir nästa vecka.

Vad ska jag göra med henne?

Som tur är så ska hon jobba kväll idag och likaså i helgen...
Då kan hon terrorisera nån annan med sitt muttrande och fixande.

Inte lätt att vara katt hon en morsa som ska/vill byta arbete.

Min morsa är sådan att hon vill komma igång med förändringen som står framför oss, i vårt liv.
Tydligen skall vi flytta och det håller hon också på och fixar med.
Hon pratar om att vi kanske ska köpa ett litet hus eller en lägenhet på markplan.
Då kan jag vara ute också, säger hon.

Bara jag får en massa pussar och kramar och Sheba serverat när jag begär det så är jag nöjd.

Jag förstår morsan med detta att flytta.Där vi nu bor är det så otäckt med trafiken utanför.
Ibland vaknar jag helt förskräckt av att det skakar i hela rummet när det far förbi nån stor, tung lastbil eller traktor utanför.

Vi får ingen ro här längre, jag och morsan.Vi är värd någonting bättre.

Sen tjatar hon också om att hon kommer närmare jobbet om vi flyttar.
Det nya jobbet som hon nu bara tjatar om...Suck!
Visst har jag det jobbigt?

Snart sticker hon till jobbet.
Då får jag vila öronen.

Nettbuss...Mjaaur...ring henne så hon blir min lugna goa morsa igen.

Pussar

Titti katt

Kände när jag vaknade imorse att kroppen var pigg och alert.

Bestämde mig snabbt för att det fick bli en rask promenad i den härliga, lite smått kyliga sommarluften.

Första kilometrarna var benen lite sega och det smärtade lite överallt i muskler och senor, innan jag blivit ordentligt varm.
Sedan var det bara att traska på:)
Så himla skönt att kunna röra på mig ordentligt, utan att börja hosta.

Vackert nere vid vattnet.
Båtarna låg i och det doftade sommar överallt.Syrenerna blommade.
Likaså Liljekonvaljerna i skogsdungarna.

Jag mådde riktigt gott där jag gick med raska, lätta steg.
Tog bilder som vanligt av den njutfulla omgivningen.

Det blev ganska långt jag hann under mina 1 1/2 timme som jag var ute.

10 km :)

Superbra!
Ska göra samma sak både Lördag och Söndag innan mitt arbete i helgen.

Nästa vecka blir det så dags att byta över till att jogga för att åter få igång löpningen.

Jätteskönt att anlända hem.
Trött i benen och hjärnan härligt skarp och klar.Fin utrensning av tankarna sådär under en längre promenad.
Det behövde jag verkligen.

Stretchade för att slippa ifrån stelhet efteråt.
Dammsög lyan och bäddade rent i sängen innan dusch och en sen frukost.

När jag som 50 åring började med löpträning så skaffade jag mina första, riktiga löparskor.
Det var ett par Nike med dämpade sulor, för skonsam träning.

Dessa skor körde jag så småningom slut på och skaffade nya.

Har två par i omlopp hela tiden för att variera.Det behövs både för fötterna och steget.
Samt ännu ett par, lite grövre som får jobba när det är vinter och dåligt väglag.

Nu har jag gjort slut på två par till och det skär i mig.Skor som är så härligt insprungna och sköna.
Helt slut i sulorna och nu även med stora hål vid tårna.
Hälarna finns det knappt något kvar av.

Hade på mig mina nya på Göteborgsvarvet och det tog ett tag att nöta in dem så de satt bra.

Mina första, Nikeskorna ligger i förvaring på vinden.
Dem har jag inte hjärta att skiljas ifrån.

Men jag kan ju inte spara på alla:) så idag sade jag farväl till två par Saucony.Riktiga trotjänare som burit mig många lopp.
Som Stockholm Marathon, Halvmarathon, Göteborgsvarvet.
Flera Midnattslopp och mängder av andra lopp överallt.

Nu är de helt slut och har blivit ersatta av nya.
Tidens gång...

Egentligen borde jag skaffa nya tidigare...men det är svårt att göra sig av med något som sitter bra och är sköna.

Kommer hädanefter att införskaffa tidigare så de inte behöver gå sönder helt innan de nya är inkörda:)

Sitter i min säng, dricker kaffe.
Lyssnar på en syrsas gnisslande inifrån min spindelfrökens terrarium.
Hon fick sin mat härom dagen.
Köpte 10 syrsor från Zoo butiken i Köping.
Nu frossar hon i sig dem, en efter en.

Hon är vacker min lilla ludna sambo:)

Gårdagen blev inte riktigt som jag tänkt mig.
Eller...ska jag säga att den slutade inte som jag tänkt mig.

Åkte efter frukost till min äldsta dotter i Eskilstuna, samt minsta barnbarnet.
Fick en fin gåva från dem.
Mors dagsgåva i efterskott!

En korg fylld med måbragrejer från Bodyshop.
Härligt!
Sånt uppskattar jag verkligen.

Vi åkte vidare till Surahammar och mina barns fars företag.
Därifrån gick jag sedan till Ciccis Klipp och fick mina ögonfransar fixade.
Det blev jättebra:)
Bästa resultatet hittills och det säkert för att jag fått så mycket nya, egna, fina fransar som hon kunde bygga förlängningarna på.
Så snyggt!

Detta är en lyx som jag unnar mig så länge jag bara har ekonomisk möjlighet till.

Handlade lite på Willys och köpte första Svenska Jordgubbarna för iår.
50:- litern.

Åkte sedan alla tre hem till min yngsta dotter.
Intog lite lunch och efter det vet jag inte vad som hände.....
Jag blev bara tröttare och tröttare.

Låg en stund på soffan hos dottern med barnbarnen lekande runtikring och baservalpen busande.
Mysigt att ha dem så nära.

Äldsta dottern och jag hade tänkt att grilla lite gott kött hos dem i Eskilstuna, men jag fick lov att styra om och fara hem till mig, så fort vi återvänt till E-tuna.

Jag var trött, kallsvettig och helt färdig.Magen var svullen och värkte.


Kom på det hemma sedan att det var ju självklart anspänningen från Onsdagen som släppt :)
Jag hade ju byggt upp en sådan förväntan inför det som komma skulle.Maxat energierna i mig och hjärnan jobbade på högvarv.
Anställningsintervjun och väntan på den.
Jag var dessutom vaken i 24 timmar det dygnet, då jag valde att åka med min vän till Arlanda med hans tur.

Bus4you lockade mig så oerhört så jag offrade vila till att åka med och insupa min kommande arbetsplats:)
Eventuellt, kommande arbetsplats.

Jag har ju inte fått något svar ännu om jag blir anställd.....

Väntan är lite jobbig:)
Det blir sådan omvälvande, härlig förändring i mitt liv så jag känner att varje dag av väntan är lite som att tuffa på tomgång, inför någonting fantastiskt.

Jobbar självklart med tanken att det kanske inte går vägen.
Nettbuss kanske inte väljer mig och då får jag tänka om och välja nya vägar.
Livet står ju inte och faller med detta men nog skulle jag bli grymt ledsen och besviken ett tag.

Mitt liv har ju aldrig varit ett surfande på silverfat så styrkan att bära ett nederlag kan jag ta.

Nu tror jag inte att jag får ett nej:)
Nettbuss kan inte vara utan mig!

Kvällen hemma vilade jag.
Sov en stund på soffan och kände redan efter det att jag mådde bättre.
Åt lite innan sängdags.

Har nu sovit tungt och drömfritt en hel natt.
Mår toppen igen.Krafterna har återvänt.Magen är iordning och livet ser bra ut :)

Just nu känner jag för att ge mig ut i solskenet på en lång promenad.
Min hosta är ett minne blott.
Känner att det är läge att dra igång träningen så jag får bort de där 3-4 extrakilona jag bär på just nu.

Det kan ju bli måttagning för en ny, jättesnygg bussuniform :) så jag vill känna mig bra i kroppen och formen den dagen.

Pjuh!! Väntar, väntar, väntar!!

Nettbuss...ring!!!
Ge mig positivt svar!

Hjärnan säger just nu att det vore rätt skönt att ge mig ut och jogga eller åtminstone gå en stund.

Kroppen svarar...Varför då?
Det är så skönt här i sängen:)

Jag vet inte vilket jag skall lyssna på.

Sitter i sängen och idisslar gårdagen.
Ringde nyss min närmaste chef och berättade vart jag står i processen.
Kommer jag försvinna eller bli kvar hos honom.

Det ligger nu ett telefonsamtal bort.
Troligen får han ett samtal först och sedan står turen hos mig och knackar på dörren.

Pjuh!!
Det är tur att jag har en arbetshelg framför mig.
Fast egentligen hade jag nog valt att åka till Öland, till min älskade husvagn.
Joggat på stranden och bara rensat tankarna, då hjärnan brinner på mig just nu.

Frågorna hopar sig i mig och i dessa frågor finns svaret, i just det telefonsamtal som jag väntar på.

Nettbuss...vill ni ha mig?

Om detta går min väg nu så innebär detta att jag kommer att flytta.
Drar mig närmare Västerås och för min del blir det Surahammar.

Om jag kommer in på Nettbuss så blir jag också timanställd på VL och då med både Västerås och Köping som arbetsplats:)

Det finns liksom ingenting som ger mig anledning att vara kvar i Kungsör.

Känner att jag behöver komma till ett tystare och lugnare boende
Nu bor jag mitt i city i Kungsör, med trafiken dånande utanför fönstren.
När större fordon passerar, skallrar tavlorna på väggen och porlinet klirrar i köksskåpen.
Inte nå vidare rogivande.

När jag flyttade hit kändes det jättebra då.Jag behövde liv och rörelse ikring mig.
Nu känner jag att den tiden är över.
Lugn och ro är önskvärt.

Att bli timanställd är helt nytt för mig.
För många, säkert en känsla av otrygghet.
För mig en frihetskänsla istället.
Självklart är ekonomin en oerhört viktig del av livet, men jag känner ingen oro.
Vet ju vilka utgifter jag har och sedan styr jag mina timmar efter behovet.

Sedan är det kollegor som har åsikter om mitt val i livet:)
Jag lyssnar och bekräftar att jag hört...och gör som jag vill:)

Busskörningar finns alltid.

Känner jag att några dagars ledighet är behövligt, äka ner till Öland tex så kan jag göra det.

Nettbuss tjänster är ju långa också så det bygger på timmar ganska snabbt.
Jag kommer ju själv få hålla reda på vilotiderna så allt går lagligt till och det kommer jag vara jättenoga med.

Ska lusläsa in lagarna så det blir absolut korrekt.

Nu ska jag se till att få någonting uträttat denna lediga dag.
Dammsugaren får jobba lite innan dusch och avfärd till min äldsta dotter i Eskilstuna.

Väntar på samtal:)

Gårdagen blev en spännande dag, en lång dag.

Jag gick upp 3.30 på morgonen för att hinna med en dusch innan mitt arbete.
Mitt huvud var helt låst vid det som skulle ske på eftermiddagen.

Jobbintervju med Nettbuss:)

Jag har ju aldrig förut varit på en anställningsintervju så detta var helt nytt för mig.
56 år gammal och första jobbintervjun:)rätt komiskt egentligen.
Hitills med de fåtal jobb jag haft så har det varit ett telefonsamtal bort bara, sedan en handskakning, en underskrift på ett papper.

Då har jag varit arbetsverksam sedan jag var 16 år gammal:)

Spännande med nya händelser.

Började först med att köra min egen tjänst som startade 5.20
Morgonen segade sig fram och jag var lite nervös.

Tvättade och städade min buss noga innan kaffe.
Sedan följde en utbildning på VL:s nya biljettsystem som träder i kraft i Augusti.

Efter detta fick jag tillstånd av min goa chef att avvika för att förbereda kommande äventyr på eftermiddagen.

Åkte hem till min yngsta dotter och hon hjälpte mig att fixa mitt hår som roade sig mig att se ut som en risbuske, just en dag då jag ville vara till min fördel.

Hon fixade detta.
Min älskade unge som finns för mig i vått och torrt.

Kände mig så, efter en kopp kaffe, redo att åka in till Västerås.

Var i kontakt med min gode vän och x kollega om det kommande.
Vi gjorde upp om att ses efter min intervju för jag kände att jag behövde honom och hans lugnande effekt på mig.
Vi har alltid så goda och givande samtal och idag var det verkligen läge för det:)

Parkerade en bit bort och gick först av allt till Domkyrkan, tände ljus och satte mig i den härliga miljön som jag trivs i.

Kände hur friden lade sig inom mig och jag blev lugn.
Nu var det bara en knapp timme kvar till mötet med min ev nye arbetsgivare.

Nettbuss...Bus4you
De lila härliga Scaniavagnarna som tyst och fint glider fram på vägarna.

Gick så till Stadshotellet, satte mig i lobbyn och väntade.

Så kom han då:)
Mannen som jag bara talat med i telefon och lite i text.

Med en vänligt leende och tryggt handslag önskade han mig välkommen till vår intervju.

Den kommande timmen kändes verkligen annorlunda.
Där jag fick med egna ord presentera mig själv, mitt liv inom bussbranschen och hur jag tänkte om framtiden med dem som ev arbetsgivare.

Vi talade om fritidsintressen, min blogg:) samt inställningen till Bus4you, som jag redan brinner för med full låga:)

Det som erbjöds från deras sida var timanställning och det funkar för mig, just nu iallafall.
Självklart är ju drömmen en heltidsanställning men jag får ju ta detta då jag inte hängde med i första omgången, då Nettbuss sökte heltidare.

Hoppet finns inom mig att den dagen kommer då jag kan få ett eget, fast schema att köra efter.

Men just nu känns detta bara spännande.Kommer jag in med halva mig i företaget och kan visa vartefter att jag passar till detta så kommer Nettbuss inte vilja vara utan mig:)

Solklart!

Fyller ut resterande tid med timmar på min nuvarande arbetsplats.

Efter en knapp timme var vi så klara och jag vinglade ut i blåsten, yr av allt som sades och fylld av hopp att detta kan bli min framtid.
Att jag som person och bussförare, servicemänniska, anses som passande för detta arbete.

Letade mig ut på stan, införskaffade lite mat.Kontaktade min vän och åkte sedan ut till depån för att äta tillsammans och prata om allt som jag fick till mig den senaste timmen, av mitt liv.

Han lugnade mig och sade att det kommer gå bra.
Kändes skönt att få en liten kram av honom och känslan av trygghet infann sig inom mig.

Tiden gick och han skulle gå på sin körning.Jag följde med för det kändes inte rätt att åka hem i stunden.
Jag ville vara kvar i miljön.
Åka med och ta in känslan av att ratta fram detta härliga fordon.

Jag pratade med gamla Västeråskollegor som saknat mig sedan jag slutade i Västerås och flyttade över till Köpingsdepån.
Jättekul:)

Sedan for vi mot Arlanda.
Jag sög i mig av känslan, vi pratade massor och jag bara kände hur jag ville in i detta, så snart som det bara var möjligt.

Jag skulle få vänta till nästa vecka då ett samtal med min chef var det som stod på tur.
Jag hade lämnat honom som referens.
Sådan väntan är så fruktansvärt lång då jag är en människa som är van att agera snart om något skall göras.

Kvällen gick, samtalen många.
Var med och tvättade buss, tankade, tömde toan, fyllde vätskor och stängde igen för dagen.

Tackade min vän för att jag fått varit med honom och att han stått ut med mitt prat:)

Nu är det bara och vänta och se om vi blir kollegor på nytt.

Sedan skall jag skicka in ett utdrag från brottsregistret till dem, som är naturligt nuförtiden.
För mig helt främmande:)
Men det ordnar jag självklart, har inget att dölja.

Nettbuss!
Jag väntar på telefonsamtalet.