Alla inlägg den 21 juli 2015

Av Sirpa Niva - 21 juli 2015 22:22

Har verkligen börjat känna mig som en äkta Nettbussare.

Gör reklam för oss ständigt och gästerna kommer till oss :)

Fick med en man min sista tur från Arlanda idag som skulle åkt med konkurrenten.
Jag talade om vad vi erbjöd och när han gick av i Västerås gav han tummen upp och sa att han kommer resa med oss nästa gång.

Detta är ju bara så härligt:)

Hade många gäster idag som knappt ville lämna bussen när vi väl landat i Västerås:)
De var alldeles saliga över komforten och min mjuka körning <3

En man som jag bjöd in och titta i bussen frågade om det var hovförare bara som fick köra denna lyx:)

Javisst svarade jag ...bästa, noga utvalda förarna.
Han sken som en sol när han såg på mig.

Känns bra!

ANNONS
Av Sirpa Niva - 21 juli 2015 10:38

Mådde pyton när jag vaknade denna morgon.
Gårdagens arbetsdag fullkomligt sög ur mig orken rejält.
Jobbade från 6 på morgon till 20.00 på kvällen.
Då hade jag kört tre vändor till Arlanda.Fått rasterna sönderhackade och sist av allt tog jag min buss till depån för tank, städ och toatömning.
Skulle blivit avlöst på Centralen, men något hade hänt så min avbytare körde annat.

Jag har inget emot förändringar.
Gillar att fixa men just igår var jag redan så trött att detta kändes ordentligt.

Vaknade med huvudvärk efter en natt som var fylld av oroliga drömmar.
Nu behöver jag vara ledig ordentligt ett par dagar.

Bytte om efter kaffet till träningkläder och gav mig ut.
Fast besluten att gå powerwalk i 10 km.Styrde stegen bortåt.
Benen och musklerna protesterade men jag kämpade vidare, i våldsamt tempo.
Efter ca 4 km började allt kännas bättre, kroppen lossnade vartefter och blev medgörlig.
De sista 2 km var en fröjd för både kropp och själ.

Allt fick sig en ordentlig genomkörare.
1 1/2 timme i härligt frisk luft och puls hela tiden var perfekta medicinen för mig.
Kom hem till huset, svettig och jättenöjd.
Körde en stund med rockringen jag fått av min vän.
Den är superbra med sina tyngder som ger en fin effekt runt mage och midja samt höfter.

Jag vet ju att min träning är viktig för mitt välbefinnande.
Ändå blir det stundtals att jag väljer bort den i ren tidsbrist eller trötthet.
Blir ju bara tröttare av att inte träna.

Så nu är det färdigslarvat med den biten.Kanske skulle anmäla mig till ett lopp fram mot höstkanten så jag har det att styra efter och träna till.

Känner mig så mycket bättre nu efter stretch, dusch och en näringsrik, rejäl frukost.

Om drygt en timme är det dags att ge mig iväg till jobbet igen för att avverka ett eftermiddagspass.
12.30- 21.30 idag.

Sedan har jag min veckovila.
Två dagar ledigt och dem skall/måste jag ha för att orka och vara laglig.

Onsdagen har jag och äldsta dottern bestämt att ägna oss åt att umgås och hitta på någonting roligt:)
Vi får se vad det blir.

ANNONS
Av Sirpa Niva - 21 juli 2015 06:47

Men till vilket pris....

Just nu är jag så trött att jag har svårt för att motivera mig till någonting.

Det känns att semester vore välbehövligt...men det går ju inte!!

Jag har ju själv gjort valet att byta arbete när tillfälle gavs, så jag får stå mitt kast.
Gjorde valet att byta bostadsort för att helt enkelt få den vila och ro jag behöver, för att klara av att påbörja någonting nytt i mitt liv.

Jag vet och känner att valen jag gjort, stegen jag tagit är de rätta.
Men det gör mig inte mindre trött just nu!!

Att vara Ambassadör för en nyetablering är helt fantastiskt, underbart och energigivande.

Samtidigt som det äter på en själv....
Att ständigt vara i focus för människors kritiska, värderande bedömningar är tufft, utmanande och väldigt peppande för mig som person.

Jag älskar att ge av mig själv.
Sprida glädje, energi och känslan av pålitlighet.
En människa skall kunna luta sig emot mig och känna att jag står pall.
Att jag fixar deras problem och löser deras oro.
Jag tar inte över deras problem och laster, det får man inte göra, för då står jag själv på knä snart.
Men jag gjuter olja på vågorna i deras dilemman.

När frågorna haglar över mig, levererar jag svaren så gott det bara går.
Ibland har jag inte lösningar på allas problem och hänvisar då vidare.

Jag vet vart gränsen ändå går, på hur mycket en människa klarar.

Jag är Nettbuss ansikte i Västerås.
En av de ansikten som just nu ger järnet för att det skall gå bra för oss.

Bus4You är mitt skötebarn och jag har gett mig den på att detta skall lyckas.
Vi får nya gäster ständigt...fler och fler får upp ögonen för hur bra vi är.
Vilka fina bussar vi har, vilken service de får av oss i alla lägen.
Hur snabbt och smidigt vi tar oss till och från Arlanda.

Igår tex begicks ett misstag vid ett byte av gäster mellan bussar hos oss.
Två gäster kom inte med sin vidareanslutning.
Jag ägnade nästan hela min rast åt att lösa det inträffade och lyckades.
Jag gav mig inte!
Det kändes jättebra för mig att detta ordnades upp.

Misstag kan alla begå, vi är ju bara människor.Det viktiga är att gästen inte lämnas strandsatt utan får hjälpen vidare.
Dessa herrar var väldigt tacksamma och de kommer ihåg sådant.
För det säkert vidare...Att Bus4You löste problemet.
Med ihärdighet och ett leende, klapp på axeln.

Jag kände mig nöjd.

När jag rör mig ute med min uniform på, med slipsen som jag än sålänge, lånar av min kollega
(Har inte fått någon egen ännu)
Så känner jag mig stolt!
Stolt och glad.

Ingen ser på mig att jag nästan går på knä av allt det nya, de grymt långa arbetsdagarna och raster som försvinner i arbete.
Ingen ska se hur jag och mina kollegor kämpar med problem längs vägen i allt det nya.

Ingen ska se att jag gett bort min underbara semestermånad på Öland, vid min härliga husvagn...för att jag så gärna vill jobba med det jag nu gör.
Ingen ska se det på mig för jag är Ambassadör....
Jag står pall, jobbar och ger järnet för någonting jag tror på och brinner för.

Jag älskar mitt arbete :)

Så himla mycket att jag gjort valet att jobba som timanställd och sänkt min lön med nästan 15% för att få göra någonting jag själv känner är värdefullt.
Jag har valt att vara timanställd för första gången i mitt yrkesverksamma liv, som varat i 40 år.
För att få vara med och ro skeppet, ge det vind i seglen för att vi ska kunna fara fram över vägen, med glada, nöjda och tillfredställda gäster.

Vi är bäst!
Så är det bara :)

Och just nu är jag så himla trött....så trött att jag inte riktigt vet hur jag skall ta mig framåt.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16
17
18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28
29
30 31
<<< Juli 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se