Njuter av all prakt i min dotters och svärsons trädgård.
Blommor och tomatplantor i mängd...

Vaknade imorse med känslan att efter första kaffekoppen bär det iväg ut på en rejäl Powerwalk.
10 km brukar vara lagom.

Nu blev det inte så utan jag låg kvar i sängen och lyssnade på, hur det fullkomligt hällde ner från himlen.
Inte hade jag någon lust att ge mig ut och bli genomblöt på en minut.

Tänkte som så att det säkert blir bättre väder under förmiddagen.
Då skulle jag byta om och ge mig ut minsann:)

Satte igång och möblerade om på mitt rum....
Ville få till ett eget stuk på allt.
Praktiskt tänk är min grej.
Saker och ting skall ha sina bestämda platser så det blir enkelt att leva i det.

Spindelgumman fick sig en lampa och placering i rummet så hon får dagsljus in i terrariet.

Mina stoltheter...medaljerna från Göteborgsvarvet och Stockholm Marathon, fick sina platser på väggen.
De triggar mig till vidare träning.

Hmm...träningen idag blev det ingenting med.
Svärsonen och jag frossade i hämtmat.Jag var sugen på Kebabtallrik redan i förrgår, så det blev det för mig idag:)
Calzone för svärsonen.

Jag har inget dåligt samvete för det heller då det kändes som min kropp ville ha just sådan mat.
Fett och onyttigt.

Ligger nu och bara mår gott i sängen.
Har fixat med en hel del som fått stå åt sidan under mina första arbetsdagar.
Kraft och tid har jag ägnat åt Nettbuss Bus4You.
Denna lediga dag får bli en vilodag, det som nu är kvar av den.

Har pratat på messenger med min goa vän i Ludvika.
Han följer min blogg och månar mycket om mig.
Han kommer med förmaningar om vila och återhämtning längs min färd.
Det känns att han verkligen bryr sig om mig och det känns härligt.

En man som vill mig väl utan att kräva en massa tillbaka.
Som verkligen tycker om mig i min egen roll som människa.
Det är få förunnat att ha det så i livet:)
Jag är lyckligt lottad och väldigt tacksam över det.

Tack L för att du finns för mig.
Du får mig att känna att jag har en betydelse i tillvaron.

Du har bett mig under ett tag nu att tänka på min hälsa...nu gör jag det:)
Jag vilar!

Inte likt mig att byta träning mot en Kebabtallrik:)
Chockad??

Jag har bott i Surahammar i många år tidigare.
Flyttade till Västerås för ca 12 år sedan och det var ganska skönt tyckte jag då.
Att komma bort från den nyfikenhet som lever i ett mindre samhälle.

Jag minns när jag började vänta mitt andra barn, min älskade första dotter som idag är 29 år.

Människor på samhället visste före mig att jag var gravid.
Min man hade fått frågan nere i centrum om jag väntade barn.
Rätt kul :)
Detta var alltså bara några veckor in i min graviditet.

Min dåvarande make är ju kändis här i Surahammar då han drivit förtag här i många år och även bidrar aktivt för ortens överlevnad.

Han är en väldigt driftig och social person som givit mig mycket glädje i livet.En kämpe som inte ger upp i första taget:)
En person som jag beundrar.

Min yngsta dotter med familj valde att flytta hit igen ifrån Västerås.
Nu har de ett eget hus och det är där jag boar för stunden, tills det boende jag vill ha dyker upp.
Åtminstone ett boende jag kan trivas i tills den dag mitt hus blir till salu:)
För det är ju min dröm.
Ett eget hus här och just nu är det inte genomförbart då jag inte har någon fast anställning.

Ingen bank lånar ut till någon som är timanställd på två företag.
Det inger inte dem någon trygghet.

Min tid kommer:)
Jag har gjort detta val för att jag så gärna vill jobba med det jag gör idag.
Är med från början i gänget som kör för Nettbuss Bus4You i Västerås.
De startade upp linjen Västerås-Arlanda-Örebro den 18/5 2015 och jag hoppade på det den 1/6.
Det är därför jag är timanställd endast.
Jag fegade ur när första gänget sökte och fick fast tjänst.

Visst man kan väl tycka att jag borde ångra att jag inte hakade på då när de sökte, men det kändes inte hundra bra för mig i den stunden.
Hade CV och ansökan klar i datorn, med ett knapptryck bort bara.
Men jag valde att avstå, just då.

Några veckor senare åkte jag med min bästa vän på hans körning och sedan var det kört:)
Så underbar arbetsmiljö, fantastiska kunderoch härliga bussar.
Arlandas atmosfär och allt kändes bara så rätt.

Jag ringde, sökte, gick på intervju, väntade spänt på svar, fick det, sa upp mig på VL som fast anställd och gick ner på timme, flyttade och där är jag nu:)
Timmis på två företag.
För att jag brinner så för Bus4You.

Det känns nästan som mitt eget på nåt vis.
Allt vi gör tillsammans, företaget och kollegorna.För våra gäster och för varandra.
Allt känns bara så Jag:)
Jag vill vara med och jobba, kämpa, strukturera och få till en depå i Västerås som rullar och fungerar med alla kuggarna på plats så småningom.
Jag tycker ju om att få en ordning och att få med alla i båten:)

För att få den tiden och orken att brinna för det hag tror på så blev valet av bostadsort given.
Närheten till Västerås.
Det välkända, hemtama.
Här kan jag bara leva utan att det kostar någon extra energi.

Med närheten till en av familjerna som hör ihop.
Min mor likaså, finns här och hon blir ju inte yngre direkt.
Nu kan jag ha möjligheten att stötta och hjälpa henne lite.

Likaså vara med mitt barnbarn.
Närheten och det välkända känns bra.
Det enda jag behöver bul till är att komma till och från jobbet och husvagnen till Öland:)

Mycket nyfikna ögon får jag när jag handlar på Willys.
Alla verkar känna alla och det pratad åt alla håll och kanter.
Frågorna ligger säkert på hög vem denne långhåriga kvinna i uniform är.
Säkert nån som kommer ihåg mig:)

Kul är det och jag trivs.
Har ju inget emot uppmärksamhet sålänge ingen kryper innanför skinnet på mig.
Jag är ju öppen och bloggare men jag väljer helst själv vem som jag vill ha nära.

Surahamnar :) Åter hemma.

Nu har jag gjort tre arbetsdagar på min nya arbetsplats.
Det känns jättebra att kunna ägna mig åt ett ställe bara.

Den månad som passerat, kan jag lova, har inte varit någon enkel match.
Att slutföra en månad så fylld av arbete.
Med enormt långa arbetspass på ordinarie anställningen, med bara någon enstaka ledig dag.

Sedan i detta också kämpa med att lära mig allt det nya på Nettbuss.

Försöka hinna träna in helt ny bussmodell, med allt vad det innebär...tvätt, städ, toatömning, tank, påfyllning av vätskor och förråd av allt som behövs i bussen, nytt biljettsystem, nya färdvägar och i detta ha pressen på att det inte får bli för mycket arbetstid.

Det är tur att jag har rutinen av att hantera människor...det ligger i min natur.

Mitt i detta har jag också flyttat.
Packat, lastat och kört grejer i min bil mellan orterna, mellan arbetena.
För att till sist under ledig helg flytta alla möbler.

Just nu står allt ute i förråd och garage hos familjen där jag bor, i en enda röra.

All min tid och kraft går just nu åt till att komma in i mitt nya arbete.
Försöka hitta egna rutiner till att få allt att flyta.
Inget är sig likt från dag till dag.
Biljettsystemet ändras, uppdateras och förändras.

Tankningen uppdateras och stängs ner vilket ger oss myror i huvudet och ett himla åkande till mack längre bort, på en arbetstid som inte räcker till för det.
Min rast igår gick helt åt skogen.

På en arbetsdag på nästan 13 timmar fick jag 45 minuters total rast,
Kris när tanken var nästan tom och ingen visste råd.
Resten av tiden som skulle varit rast gick åt till att söka hjälp,prata med trafikledning och frakta buss till mack.
För att hinna till nästa tur med resenärer som skulle till Arlanda.

Inte en tur blev ens försenad pga problemen.
Det vägrade jag!
Gästen fick inte bli lidandes för att det strulade hos oss.

Nya förvirrade kollegor tillkommer som inte vet hur de skall bete sig mitt i allt detta.
Jag är också ny:)
Fick ändå beröm av en av dessa kollegor som tyckte att jag ingav sådant lugn, när jag sade att det ordnar sig, på något sätt, alltid:)

För det gör det ju...ordnar sig!
Det kräver sin tid och möda stor.
Den satsar jag gärna då jag lever på känslan att allt så småningom landar i någonting riktigt bra.

Sån är jag!
Lever ständigt på hoppet.
Att ett slitgöra kommer att medföra en förbättring länge fram och att allt finner sin plats i slutänden.

Just nu är det rörigt, framförallt i min hjärna.Den hinner inte smälta allt det nya, utan jobbar på och sorterar på natten, då jag behöver vila och återhämtning egentligen.
Min mathållning är bedrövlig.
Jag äter det jag får tag i, i farten.
Om jag äter alls...
Träningen existerar inte och detta får min mage att krascha fullständigt.

Har sovit i tre oroliga timmar nu då jag vridit och vänt i sängen, insnodd i mitt genomsvettiga täcke.
Titti katt försöker vara nära mig och ge mig kraft och ro.
Känner hennes tass på min arm och hör henne spinna.
Hon känner att jag har en stress, en oro i mig hela tiden.
Då lägger hon sin energi till att få mig lugn.

Min älskade kisse!

Jag måste upp om 1 1/2 timme.
Så en stunds sömn till skulle sitta bra.
Jag vet att detta är en övergående period.
Om 14 dagar är jag varm i kläderna, har hittat rutinerna och kan känna att jag behärskar mitt arbete.

Då blir det snart dags att ge mig på nästa projekt.
Lära mig alla linjer i Västerås på nytt,
Ett helt nytt biljettsystem som startar i Augusti i Västerås och sedan börja jobba timmar hos VL också för att kunna försörja mig.
Behöver ju heltid.

Kan känna att jag tagit vatten över huvud såhär på natten när jag är helt färdig.
Men jag ger mig inte!
Detta leder till någonting gott.
Det vet jag.
Så jag kämpar på.

Jag tror på det jag gör...även när jag är dödstrött och magen sprängvärker.

Bus4You är värd detta:) det vet jag!

Det är så lätt att tro på en människas goda ord.
Så lätt att tro att orden är menade....

Att ha en betydelse i en människas liv...en människa som man själv håller av

Sedan går dagarna och inga mer ord kommer....
Inte ens ett farväl...

Jag får allt svårare att tro på människors goda ord...ord av obetydelse.
Vad skulle det annars vara..

Titti har kommit upp i en hedersvärd ålder av 15 år.
Min lilla sambo och följeslagare i livet.

Imorse tidigt tog jag ut buss från depå och körde en tur till och från Arlanda.

Sedan var jag klar för dagen på Nettbuss.

Åkte till VL för att hämta kartor och åka lite linjekännedom.
Kom till sans med den iden när jag talat med min chef i Göteborg.
Jag får inte jobba för mycket tid....

Så jag nöjde mig med att äta mina mackor och ta en kaffe på VL och prata med gamla kollegor som jag saknat när jag jobbat i Köping.

Kände hur trött jag var när jag straxt efter lunch åkte hem till Sura.
Laddade tvätt i maskinen.
Plockade fram mina pärmar med viktiga papper.
Tänkte ändra adresser.
Jag har ju eftersändning men det är rätt skönt att ändra så det inte blir fördröjningar i postgången.

Tog mig kaffe och lade mig ner en stund i soffan på altanen.
Somnade och sov över en timme.

Sov jättedåligt natten innan så det var välbehövligt med den stunden i soffan.

Hängde tvätt och vek torrt och rent.
Det är sådant som familjen hade på Öland under sina två veckor.
Mycket tvätt med tre barn och fotbollskola.
Ladda ny maskin innan jag bytte och och åkte till Cicci för att få fransarna fixade igen.

Tog lite längre denna gång och det blev kanonsnyggt.
Passar perfekt i nya jobbet där jag vill se fräsch ut, alla tider på dygnet.

For vidare och tog en fika hos min mamma.
Lät henne prata av sig om sitt.
Gick bort till Timmervägen på en lägenhetsvisning.
Det var inget för mig.
Liten lya med små mörka rum.
Tackade för mig ganska snart och gick bort till mamma igen.
Prata en stund till, krama på henne och åkte sedan till huset.

Hopp i duschen.
Hängde mer tvätt och vek torrt.
Fixade lite mat att ta med imorgon, även till svärsonen.
Vattnade tomater och blommor ute.
Gav katterna sin mat och fiskarna.


Prata med dottern på Öland och gjorde kväller jättetidigt.
Saknar min vän som jag inte haft kontakt med på några dagar.
Hoppas han har det bra och njuter av sin semester.

Nu sova.
Ska upp 1.45 för att börja jobba 2.40 i Västerås.
Ska ta över bussen som kommer från Örebro, släppa hem den föraren som har ett jättepass bakom sig.

Min dag kommer imorgon att hålla på till 15.30
Tre gånger till Arlanda.

Det var verkligen en annorlunda känsla imorse när jag gick upp.
4.00 ringde väckningen och jag steg genast upp.
Kaffe på, katterna fick sin frukost och sedan var det bara att göra allt klart för avfärd.

Hann hänga en maskin tvätt också:)

På med Nettbuss uniformen, snygga slipsen och självklart det vackra armbandet min dotter gav mig igår.
En gåva för att fira mitt nya jobb:)

Det armbandet är verkligen Jag.
Älskar den!!
Passar i sitt sammanhang.

Jag känner hela tiden att jag har ett beskydd, en vakande hand över mig.
Rent av omsluten av änglavingar nu när jag huserar själv med allt det nya.

Lär mig ständigt genom att våga prova, söka kunskap och viljan att lära mig är på topp.

Var på depån en halvtimme innan jag skulle börja.
Vill vara i god tid för att ta in allt och göra rätt.

I bussen jag hade denna dag var det annorlunda alkolås i, en annan mätare med munstycke som fanns förut på mitt förra jobb.
Hade ett munstycke låg i min väska:)
Vilken himla tur:)
Den får nu följa bussen så inte kollegorna behöver råka ut för samma sak.

Körde 5.50 turen till Arlanda.
Några kunder som hade väldig överseende med att jag inte riktigt fick handdatorn att samarbeta.
Efter ett tag vaknade den till liv och vi kunde rulla iväg i rätt tid.

Mina gäster sov gott mest hela vägen och de tackade för sig och en man försäkrade sig om att han kunde köpa biljett på bussen när han åkte hem om några dagar.
Han ville verkligen åka med oss igen:)
Inget annat gällde..härligt!
Självklart kunde han det svarade jag leende och välkomnade honom åter.

Kort paus vid Terminal 3-2

Tog mig lite kaffe och macka som jag hade med.Plockade fint i bussen.

Känner mig så grymt stolt hela tiden när jag håller på med "min" buss.
Älskar att ha ansvaret för att det ska vara rent och snyggt, skönt och behagligt.

Våra gäster skall njuta av att åka med oss.
Bus4You är skönast, trevligast, snabbast och bäst!
Så är det bara:)

Efter hemkomst till depån i Västerås så tog jag reda på om busstvätten var lagad efter gårdagen, då den tydligen varit sönder.
Tvättade bussen, det behövdes.

Likaså ville jag tömma toan för att lära mig hur det går till.
Trixade och fixade bussen i läge ovanför avtömningshålet i backen.
Hittade inte knappen för det men tog reda på även det, vart den satt.

Tankade den lilla skvätt jag gjort av med under min tur till Arlanda och hem igen.
Bara för att öva på det också.

Bussen var jättefin när jag parkerade den.Nästa förare skulle bli glad:)
Det enda jag skulle gjort var en vändstädning inne.
Valde att göra allt för min egen tränings skull,

Åkte till mitt andra jobb och hälsade på.Hämta anställningspappret och pratade med lönekontoret.
Jag får ju betala tillbaka en hel månadslön då jag gått ner på timtid, då det är förskottsutbetalning.
Svider rejält!
Men så är det...även fast jag jobbat över 20 år.
Bara att gilla läget.

For sedan till Maxi en sväng då jag hade rast.
Sedan var det dags att åka och hämta Ludvikabussen.
Föraren skulle ha rast och under tiden tog jag hand om tankning, påfyllning vätskor, toatömning och invänding städning.
Yttre tvätt behövdes inte då den var blank och ren.

Kul att plocka omkring och fixa.
Fyllde på papper och påsar pch annat.
Gjorde rent på toan och förarplatsen.

Sedan körde jag den åter till Centralen och den väntande, mätta och nyrastade föraren.

Tidigare medans jag väntade på bussens ankomst kramade jag på en kär kollega som jag så sällan träffar.
Det kändes varmt i hjärtat att få prata en kort stund med henne.
M :) din kram värmde verkligen, ända in i själen.
Jätteroligt att träffa dig!

Hoppas vi ses imorgon när jag kommer över några timmar på linjekännedom, så jag hittar i stan när jag skall köra timmar sedan när Nettbuss inte behöver mina tjänster för fullt.

Fast jag önskar ju verkligen att de vill ta in mig på heltid.
Vilken dröm....

När Ludvikabussen var på plats kunde jag sätta mig i Lillbilen och åka åter depån.
Tidigare hade jag sett till att den fick bensin i sin tank också, när jag ändå var på rull och macken ligger ju längs vägen till Centralen.

Trött, glad och riktigt tiffreds med allt jag klarat av denna första dag på mitt nya arbete, landade jag så på depån igen.
Låste in nycklarna.

Gick så till bilen för att åka hem.
Satt bara en stund och kände in allt jag varit med om idag.
Allt nytt jag lärt mig och alla människor jag träffat.
Både gamla och nya kollegor.
Trevliga, tacksamma gäster och mysigt vinkande förarkollegor på Arlanda:)

Vilket jobb jag har...
Helt fantastiskt!
Jag trivs så oerhört med att få ha det egna ansvaret och ändå veta att om det är något jag absolut inte klarar så finns det råd att få...hos Trafikledningen i Göteborg:)
Likaså de gulliga killarna på Arver som också finns att rådfråga.

Men det skall mycket till innan jag ger mig och ber om hjälp...försöker alltid först själv och för det mesta ger det bra resultat.

Nu tackar jag för mig för denna dag.
Den fortsatte hemma sedan men det får jag skriva om senare.
Nu är jag jättetrött, lycklig och skall upp 3.30 imorgon för att först av allt se till att en kollega får sin buss som han skall ha den dagen.

En liten extra önskan från Göteborg.