Alla inlägg under juli 2015

Av Sirpa Niva - 12 juli 2015 20:49

Känns bra att ha allt mitt samlat på ett ställe igen.

Gick upp vid 8 tiden imorse, kaffe i soffan.
Planerade kommande timmar i huvudet och kom fram till att bara var att ge järnet.

Plockade med lite frukost i bilen.
Hämtade ett stort släp från OKq8 här i Sura.
Hyrde den för tre timmar så det blev full sprutt till Kungsör.

Ställde ekipaget på gatan och bar ner allt som jag orkade bära ensam.Ställde utanför släpet och fyllde Volvon.

Straxt kom grabbarna.
Nya hyresgästen och en kompis till honom.
Vi hjälptes åt med allt och snart var allt mitt borta från lyan.
Han hade redan sina grejer där.

Tackade hjärtligt för hjälpen och snabbade mig iväg mot Surahammar.
Hällregn längs vägen och det duggade lite när svärsonen och jag tömde släpet vid huset.

Skyndade mig tillbaks med släpet och hann precis inom 3 timmar:)
Pjuh!
Handlade glassar, fikade med familjen när jag landat hemma.

Svärsonen och jag bar upp min soffa till deras övervåning.
Byggde ihop min säng och gjorde iordning i rummet under resten av dagen.
Med avbrott för att röja i förrådet och försöka få plats med möblerna där.

Åkte med dottern och handlade på Willys.Vi tog lite fika sedan.
Svärsonen körde hem sönerna till deras mor.

Dottern tvättade kläder hela dagen.
Packade om hennes och lilltjejens väskor och de åkte sedan på kvällen nedåt Öland igen.
De blir där en vecka till, minst.

Nu är det kväller för mig.
Är jättetrött!

Ny vecka väntar.
Nytt arbete med allt vad det innebär.


ANNONS
Av Sirpa Niva - 12 juli 2015 02:31

Sitter här på natten och lyssnar när familjen pysslar med sitt, efter att de kommit hem från Öland straxt innan midnatt.

Huset fick genast liv igen och det känns härligt.
Visst har jag haft det jättebra de två veckor Titti, Ville och jag huserat här för oss själva, men jag/vi har saknat familjen.

Imorgon åker jag med bil och hyrsläp till Kungsör och hämtar mina möbler.
Sover i soffan denna natt.
Den är jätteskön att sova i :)

Blir kul att få iordning "mitt" rum.
Inreda den efter min smak, med de saker jag vill ha nära mig.
Klädförvaringen är redan iordning.

Den tar ganska stor plats då jag inte har en aning om hur länge jag kommer att boa här i huset.
Snart är det ju höst...

Tiden går så oerhört fort.
Mycket händer hela tiden och tidvis hänger inte min själ med riktigt.
Jag känner mig vilsen....

Då gäller det att dra i handbromsen så inte allt blir en stress som tar över livet.

Kommande veckor får det bli mitt nya jobb som får full focus.
Vill in i nya rutinerna.Nya bussarna med allt vad det innebär.
Lära känna mina nya arbetsgivare och kollegor.

Min bästa vän har semester i flera veckor så jag kommer inte att ha honom att luta mig emot heller om det är någonting jag behöver hjälp och stöd med.

Alla adresser behöver ändras.
Den stora ändringen är redan avklarad men jag måste kontakta de övriga vartefter.

Kontakta facket för koll hur jag bär mig åt som timanställd vad gäller avgiften.

Annars är det ju bara låta livet ramla på i sin takt.

Leta bostad kommer jag självklart göra hela tiden.
Har lämnat in intesseanmälan till mäklare om något lämpligt dyker upp.
Jag kommer inte att ta något som inte känns hundra bra..

Sedan kvarstår ju problemet med att jag inte kommer beviljas lån förrän jag har en tillsvidareanställning...
Reglerna är ju sådana, bara att gilla läget.

Nu är klockan mycket om alla har lagt sig.Barnbarnen sover sedan ett par timmar tillbaks.
Dottern tog sig en dusch och vi har hunnit prata en del.

Nu ska jag sova några timmar....



ANNONS
Av Sirpa Niva - 11 juli 2015 14:21

Blev paff när jag gick ner till kaffebryggaren denna morgon...det var sol ute!
Så som det regnat under flera dygns tid så hade jag gett upp hoppet om att kunna klippa gräsmattan, innan familjen kommer hem från Öland.

Tog mitt morgonkaffe i sängen, i vanlig ordning.Med båda katterna som sällskap.

Pratade på messenger med en nyfunnen vän som ger mig mycket positiv energi.
Det är en del av livet som jag tycker är så fantastiskt.
Att plötsligt springa på någon som det bara flyter på i kommunikationen med.
Nästan så man pratar i kors och ändå förstår varann.
Det är häftigt!

Sånt vill jag ha mera av i livet.
Människor som jag har ett mentalt utbyte av.
Som ger hjärnan stimulans och tankebanorna får en skjuts framåt, eller åt sidan:)
Nya vinklingar av tillvaron.

Ringde även min bäste vän och kollade läget.
Jag vet att han har det tufft på många sätt och då kändes ett samtal på rätt plats.Stor arbetsbörda axlade han dessutom.
Självklart...som alltid så slutade vårt samtal med att vi hickade av skratt båda två.
Humorn är A och O i vår vänskap.
Har alltid varit och kommer så förbli.

Du är ju bara bäst!
Du lyfte min dag och min själ fick sig balsambehandling som hjälper mig framåt.
Tack min älskade vän!
Jag är så glad att du finns i mitt liv med din vänskap.

Kom så igång med gräsklippningen.
Bubbade ut den stora motorklipparen från förrådet och lyckades få igång den på första försöket:)

Gräset var på sina ställen jättelångt och fuktigt efter allt regn.
Klippte på och det gick galant.
Pausade för frukost ute i solen.
Det smakade himmelskt gott:)

Fortsatte klippandet på framsidan.
Sedan åkte kantklipparen fram och handskar på så jag kunde rensa ogräs.
Allt hade frodats i regnet och innan dess värmen.

Pausade då och då med att hänga tvätt och ladda i nytt.
Bäddade rent.
Planterade om tomatplantor.
Dammsög hela huset.
Rensade vidare och det blev ett fint resultat.

Låg en stund i solstolen och bara njöt av friden och värmen.

Nu har jag pausat från alla sysslor och fixat mig en god sallad.

Det är ju så himla gott med sommarens färska, svenska tomater och sallad.
Älskar oliver, fetaost och sedan olja över allting.
Toppat med kvistar av Basilika.
Så gott!!

Huset börjar vara i skick för att välkomna familjen som kommer hem från Öland idag.

Av Sirpa Niva - 11 juli 2015 08:25

Sov en orolig natt...
Stördes av drömmar som jag inte minns, men det var inga trevliga sådana.
Vaknade lite vemodig och förbryllad på nåt vis.

Lite förvånad över mina känslor igår när jag parkerade bussen på Köpingsdepån och gjorde mig redo för att lämna allt bakom mig där.

Det gjorde ont i hjärtat!

Har ju varit med om så mycket roligt på denna depå.
Alla glada skratt och tokigheter i fikarummet.
All hjälp från kollegor när jag haft jobbigt, tröst när jag gråtit av förtvivlan tex när vi fick lov att ta bort Laban.
Förståelsen över att jag har känslor och visar dem.Både glädje och sorg.

Jag minns glädjen jag kände första året av att ha detta som min arbetsplats, som ett andra hem.

Hjälpen jag fått med bilen, husvagnen och annat som trillat över mig.

Mycket kom över mig där jag stökade med det sista.
Satte undan körplanen, redovisade kassan för sista gången som anställd 6069 i Köping.

Nu är jag 9528 och timanställd, tillgänglig för Västerås i första hand men också förhoppningsvis Köping vid behov.

Mitt eget val allting!
Ja jag vet :)
Men det behöver ju inte betyda att jag inte får känna mig kluven ett tag.
Det är ju ändå ett stort steg jag tar i livet.
In i någonting helt nytt och ändå bekant i viss mån.
Bussyrket kan jag ju.
Några kollegor är vänner sedan innan och det känns skönt.

Idag låter jag känslorna sväva fritt.
Tankarna får sin tid och plats.
Många pusselbitar ligger vid sidan om och bara väntar på sin plats:)

De får ligga där ett tag.
Jag behöver tid för att lägga allt tillrätta och just nu känns det bara som att jag behöver tomgångstuffande...ett tag.

Samla krafter, vila i nuet och bara vara i det som är.

Själen behöver komma ikapp....
Hjärnan och kroppen har kört sitt rejs och behöver vänta in själen.

Det blir dagens huvudämne:)

Av Sirpa Niva - 10 juli 2015 07:51

Står nu på Järnvägsstationen och väntar på min buss.

Ska köra min sista vända till och från Eskilstuna.

Levererade tårtor till depån först.
Tömde mitt skåp och gav nyckeln till chefen.

Känns lite konstigt....

Men det är nu livet är.
Jag behöver mera än detta.
Utmaningar..

Av Sirpa Niva - 9 juli 2015 11:32

Landade hemma i huset alldeles vimmelkantig men ändå jättelycklig efter min tredje ensamkörning för min nya arbetsgivare Nettbuss.

Börjare efter lunch i depån med att ta över en buss från goa kollegan V.
Vi hade mycket att prata om hon och jag och det var svårt att slita sig, samtalsämnena tog aldrig slut.

For ner till Centralstationen.
Stolt och glad som en påfågel på utställning:)

Inga gäster denna vända så det blev en tomtur till Arlanda.
Tränade micprat, både svenska och engelska.
Har ju inge problem med pratet som så men vill få till det proffrigt.

På Arlanda fick jag på två engelsktalande herrar som njöt av turen till Västerås på första parkett.
Hörde deras samtal och det var bara glädje och positivitet över åktur, buss och bemötande.

Väl framme i Västerås ville herrarna att jag skulle flytta till england och köra buss för de sade sig aldrig ha träffat på en så duktig bussförare tidigare:)
Att jag körde som en dröm.

Sånt vill man höra och framförallt när jag då bara gör det jobb som jag älskar och njuter själv av.

Fick förarbyte där och det var en kollega från vl.
Vi hade en hel del att tala om.Båda konstaterade vi att det var det bästa vi gjort, att byta till Nettbuss:)
Han trivs som fisken i vattnet.

Härligt att höra!
Såg också hans sanna glädje i ögonen och leendet.

Jag hade min korta rast och den tillbringade jag, kaffedrickande och pratandes med en vän som jag inte träffat på över 10 år.
Mycket att prata om förstås.

Fick ett tefefonsamtal från trafikledningen i Göteborg att min buss är sen från Arlanda.
Något hade hänt.

Den kom inrullande ca 10 min sen och jag fick bråttom att logga in.
Fick själv ta in alla gäster först och medans jag sedan gjorde klart förarplatsen trillade det in flera kunder som egentligen väntade på en konkurrent:)
De valde oss istället.
Inte mig emot men detta gjorde att jag blev ännu senare.

Gästerna tog det med ro.

Så kom vi då iväg.
Pustade ut och njöt av att ha nyfikna, härliga nya kunder i bussen.
Bad om ursäkt för vår försening som berodde på omständigheter vi inte rådde över.

Bussen ville bråka med mig under färd så den immade igen vindrutan.
Med hjälp av kollegas råd och samtal till trafikledningen så löste sig läget vartefter.
Jag är ju ingen dununge vid busstatten så lösningar uppfann jag varefter:)

Framme på Arlanda var rutan klar igen och jag kunde lugnt ta emot glädjen över bra körning från gästerna.De tyckte att jag kört fantastiskt och ordnat problemen galant.
Med lugn och glädje:)

Gästerna ska inte se mig annat än sådan, även fast det kan vara kaos i mitt inre när saker och ting inte fungerar.
Det skall inte drabba gästen!

Snabbgenomgång av bussen och pålastning av väntande gäster på alla tre terminalerna.
Jättekul!

Gick ca 6 min sen från Arlanda och det var inget problem.
Vindrutan blev immig igen men denna gång visste jag råd, hur jag snabbt skulle eliminera problemet.

Landade i Västerås med bara nån minuts försening och återigen fick jag så ta emot gästernas glädje och lycka över att ha fått resa så bekvämt.

Vilket arbete:)
Det är lätt att jag vänjer mig vid detta.
Tänk om gästerna visste hurdan lycka deras ord ger mig.
Så mycket elände som jag fått utstå på mitt förra arbete med hårda, kränkande namn och ord.
Spottningar och hot bara för att jag skötte mitt jobb.

Jag är exact samma Sirpa i detta arbete.Lika glad och trevlig och kör med omsorg, smidighet och mjukhet, som jag alltid gör.

I detta arbete har jag verktygen till att göra ett bra arbete, må bra själv och på så vis ge gästen som åker med mig, det denne vill ha.

Jag kan vara mig själv:)
Så himla underbart!

Måste inte vara på min vakt hela tiden.
Får inga fulfingrar längs vägen där jag rullar fram.
Jag är stolt och glad:)
Det syns och hörs.

Slutade kvällen med att för första gången tvätta min egen lila skönhet:)


Likaså tanka och fylla vätskor.
Städa ur och fixa.

Åkte så hemåt långt senare än jag skulle slutat för det tog tid för mig att klura med sådant jag inte gjort förr vid avslutet för dagen.
Ville inte stressa och göra fel.

Ringde trafikledningen och pratade om problemet med imman och bussen skulle in imorgon på en koll vad det är som felar.
Säkert inget stort problem.
Det löser killarna på Arver:)

Kom hem trött, nöjd och hungrig.

Stolt och glad över min dag som jag fixade:)

Nu är det två dagar kvar i gamla jobbet och sedan är jag Nettbussare:)

Av Sirpa Niva - 8 juli 2015 08:43

Vilken skillnad det är på min sömn här i huset, jämfört med det jag fick i Kungsör, där mitt i smeten på Drottninggatan.

Kände mig sällan utvilad där, med den ständigt störda sömnen.
Här finns inget som bryter min vila.
Dessutom vetskapen att huset är larmat gör ju saken än bättre, tryggt och lugnt.

Idag är det regnigt ute, lite mellandag sådär.Gör mig bara gott att det inte är så varmt.

Ska köra Nettbuss idag.
Två vändor, till och från Arlanda.
Rast i Västerås i 45 minuter.

Kommer kännas som en ledig dag för mig då jag ännu inte känner att körningen av detta sköna fordon och mötet med alla goa resenärer inte är ett arbete.
Mera som ett nöje:)
Hoppas den känslan består ett tag.

Tänk att jobba med sådant på heltid....vore fantastiskt!

Bus4you:)
Aldrig trodde jag väl detta när jag för första gången mötte en sådan buss på E18.
Att jag själv skulle ha det som arbete.
Nu är jag där....om än på timme bara, men var sak har sin tid.
Hoppet lever om att jag får mer tid än så.
En trygghet som anställd hos Nettbuss.

Skulle detta ske så kan jag fullfölja min nästa dröm.
Köpa mig och Titti ett hus här i Surahammar och slå oss till ro.
Det vore så skönt.

Ingen bank ger lån till någon som är timanställd, det är jag fullt medveten om.Sedan spelar det ingen roll att jag jobbat hela mitt liv och aldrig haft en anmärkning.
Jag satsar verkligen vågat med att byta arbete såhär.

Jag vill ha denna arbetsplats och jag hoppas innerligt att de en dag förstår värdet av mig som anställd och tar in mig på fast tjänstgöring.
Detta får bli det ställe jag kommer köra som pensionär hos, så småningom:)

Jag är ju ändå 56 år och det är inte många som sadlar om så som jag gör nu, i denna ålder.
Men jag vill leva fullt ut.
Inte sitta och må dåligt i det jag ändå tillbringar så lång tid på, arbetet.

Självklart finns det upp och ner dagar i allt man gör, det har livet lärt mig.
Men jag känner att allt det jag fått utstå i mitt långa liv måste få en utdelning i någonting gott.

Den största belöningen är mina barn och barnbarn självklart:)
Inget vore jag utan deras kärlek i mitt liv.De är den största gåvan livet givit mig!

Jag är ju den sortens människa som gillar utmaningar i livet.
Bus4you i Västerås är en sådan.
Jag ser verkligen potentialen med den satsningen och är glad över att få vara med från början och ro skeppet.
Allt kräver sitt som nyhet.
Saker och ting behöver synkas in och hitta sin struktur och balans.

Det viktiga är att vara öppen för allt som sker.Våga öppna munnen och ta del av allt, på ett bra sätt.
Våga testa, tänka om ifall det inte blir som det var tänkt.
Jobba på som ett lag och inte strida mot varandra.

Om man inte klarar detta så är det fel ställe att jobba på.
Här satsar vi, provar och jobbar på.
Tillsammans!
Så drivs ett företag.
Jag har varit med förr:)

Livet är en prövning och det gäller att våga, det är endast då man kan vinna.



Av Sirpa Niva - 7 juli 2015 23:29

Sov länge imorse då jag kom till ro så sent på natten.

Vaknade tidigt men lyckades intala mig själv att det räcker inte med 3-4 timmars sömn om jag skall vara igång till sena kvällen.
Somnade om och vaknade 7.30

Upp och tog kaffe.
Ville kom in och det blev frukost för tassälsklingarna.

Lastade ur bilen och stuvade om i förrådet så allt mitt får plats på samma ställe, inte spritt överallt.
Nu är det bara möblerna kvar i lyan.

Körde bort en massa återvinning som familjen samlat i sopskåpet:)
Hopp i duschen.
Fixade med något att äta idag på jobbet.
Körde en maskin tvätt.

Sedan var det dags att dra mot Köping.
Tankade i Sura.For sedan till Köping och Maxi.
Kom ut med lite smått och gott.
For till jobbet.
Satt och pratade med kollegor.

Sedan körning till Skinnskatteberg.
Rast, kort sådan.
Sedan långkörningar till 20.00 på kvällen.

Hade tråkigt för första gången i mitt arbete.
Inga kunder och jag vill vidare nu från det här harvandet.

Kände verkligen att jag fick nog när en överförfriskad dam som är ständigt i det tillståndet (sorgligt)
Skräning och stökig...
Hon lägger av en stinkande rap mitt ibland kunder, framme vid mig...kände mig illamående en stund.

Gahh...kände bara att det var så nog det kunde bli!!

Blev avlöst av kollega på station och åkte depåbilen till garaget.
Snabbt i bilen och till lyan.

Lastade in Spindelgumman med terrariet, väldigt försiktigt för att inte stressa henne.
Likaså tv:n och lite annat innan jag åkte gem till Sura.
Var jättetrött då.
Lastade in terrariet, matvarorna och tv:n.
Fixade kvällskaffe och katterna fick Sheba.
Ville gick ut för natten.
Klockan var då 22.30

En gammal vän kontaktade mig på Facebook och vi ska försöka hinna fika imorn på min rast på stan.
Kul:)
Det var många år sedan han och jag sågs.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16
17
18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28
29
30 31
<<< Juli 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se