Var nyss ut i köket och bredde mig smörgås.
Magen lugnar ner sig mer och mer och den hårda krampen i magsäcken börjar slappna av.

Jag är jättetrött men har svårt att somna nu.Säkert bara för att jag sov en stund på eftermiddagen.

Titti katt har kommit in till mig i sängen.Hon har mått dåligt ett par dagar.Det är hennes diabetes som kommit i obalans, igen.
Hennes ålder börjar ta ut sin rätt och jag börjar förstå att våra dagar tillsammans är räknade.

Jag kommer inte att tillåta att hon lider av sin sjukdom.
Vi har kämpat tillsammans med insulinsprutor och druvsocker, växelvis det senaste året.
Jättesvårt att hålla hennes nivå stabil.

Nu har hon varit utan insulin i tre veckor och varit pigg som en ungkatt:)
Full fart på henne.
Sedan slutar hennes kropp att tillverka eget insulin plötsligt och där är vi nu.
Jag kunde efter stor möda, klor, fräs och bråkstund, ta ett blodsockervärde på henne.
Hemskt att behöva sticka henne för att få fram en droppe blod till provet.
Sockret låg högt igen så jag har åter lagt in insulin, i små doser till att börja med och ökar vartefter och hittar en balans så småningom.

Nu är hon lite piggare igen.
Trött men klar i ögonen.
Jag tar med Titti till Öland när vi åker imorgon.Jag vill ha henne under uppsikt dygnet runt nu så hon inte dippar åt andra hållet.

Det är tufft!
Men så är ju livet.
Våra vägar kan inte följas åt för evigt.
Vi ser hur de närmaste dagarna fortlöper.
Hennes bästa är det viktiga för mig.
Min älskade lilla livskamrat!

Inget blev som jag planerat idag.
Tänkte ge mig ut på en löprunda, innan jag skulle hämta min bil från verkstaden.
Sedan duscha, äta en god frukost innan det var dags att klä mig i uniformen och iväg till jobbet.

Det var planen....

Det som skedde var att jag vaknade med magvärk som snart gick över i kramper och upprepade besök på toan.
Det skar i magsäcken av smärta.
Insåg snart att inget skulle bli som jag tänkt.
Ringde min chef och förklarade läget.
En ersättare måste ordnas.
Jag var inte arbetsför med en kraschad mage.

Sängläge gällde.
Ägnade hela förmiddagen åt det.

Somnade en stund mot eftermiddagen.
Duschade och kände att det lugnade sig något i magen.

Blev uppringd av min vän som månar om mig på sitt omtänksamma vis.
En ny människa som redan bryr sig om mig mycket.
Kände mig piggare efter samtalet med honom.

Senare kom familjen hem och det blev mer liv och rörelse härhemma.
Åt litegrann och det kändes hyfsat.
Har ont men det är bättre än under förmiddagen.

Hoppas det känns bättre imorgon.
Vi skall ju åka till Öland på eftermiddagen.
På dan är jag med mitt barnbarn och då behöver jag vara piggare.

Straxt äta lite till..

Det är inte alltid så lätt att i stundens inlevelse, mitt i livet, lyssna på signalerna från sin egen kropp.

Jag är ju en människa som lever fullt ut, ständigt.
Är igång med alla cylindrar min vakna tid på dygnet.
Vill göra mitt bästa, tillföra det jag kan för att min omgivning skall må bra och trivas.

Jag kämpar, strävar framåt, letar lösningar.
Finner jag lösningar så levererar jag dem.Det är inte alltid så bra då alla inte är intresserade av det jag har att tillföra.
De vill köra sitt eget rejs.

Ändå, fast de ser att det inte fungerar i längden.Att väldigt många far illa och inte finner sig tillrätta i det som pågår, som tär på allas energi och tar död på engagemang.

Jag kan känna att jag gjort vad jag mäktar med och nu är det stopp...
Min kropp sade ifrån!
Magen har lagt av fillständigt av stressen och den vägrar vara med.
Den har ställt upp dammluckorna på vid gavel och låter forsen flyta fri.
Samtidigt som den protesterar högt och ljudligt, smärtsamt och krampande.

Jag har tvingats dra i handbromsen och bara stanna upp i tillvaron.
Försöka hjälpa min kropp att hinna ikapp.
Magen pallade inte den sista arbetsdagen innan min 5 dagar långa ledighet.
Min enda "semester" denna sommar.

Det är inte ett dugg synd om mig.Jag ville in i matchen och jag fick det efter ett tag.
Men jag är inte välkommen som en lagkamrat utan lagd på undantag.
Timanställd...som inte duger till annat än just som timanställd.
Som plockas fram när det behövs.

Nu ser jag värdet av det jag uträttat under de senaste tre månaderna.
En kropp som protesterar högt av att ha pressats till det yttersta.

Jag hanterar stess med glans, det är inte tal om annat,
Men inte när den är konstant, vecka efter vecka.
Då händer saker i min kropp och jag måste dra i bromsen.

Där är jag nu.....

Att jag aldrig lär mig!

Önskar att jag bara fick sova bort smärtan i min mage nu...

Vad jag längtar efter mina lediga dagar på Öland!

Det skall bli så skönt efter alla arbetsdagar som jag kämpat på ända sedan Maj månad, då jag var därnere senast.

Fixade till boendet då med golv i förtältet, snyggt nytt vindskydd.
Köpte nya möbler till förtältet så det blev tipp topp:)

Sedan bytte jag jobb och semestern i Augusti försvann helt.

I stunden som råder, med den röra som är på jobbet så känner jag att det kanske inte var bästa lösningen.
Visst känns det helt rätt att hoppa av det jobb jag hade, det vill jag inte ha tillbaks.

Men att inte ha någon semester blev våghalsigt....känner att jag gör av med enormt mycket energi i det nya och har knapp påfyllning någonstans ifrån.

Jobbar med det, att lösa inflödet:)
Hitta energitillskott i tillvaron.

Jag får mycket från min familj som jag bor hos.
Lilla barnbarnet och min dotter samt svärson.

Det kommer in nya människor i mitt liv som jag tycker om.
V min nya kollega:) Hon är en härlig person som jag trivs att tala med, vi har liknande värderingar och våra åsikter överensstämmer i mycket.
Det ger goda samtal.

Sedan har jag kort träffat en ny vän från Stockholm :) Vi hann prata några minuter i Lördags när han körde Mälaren runt på sin mc.

Vi pratar på telefon och via sms.
Han känns som en person jag vill ha i min närhet.
Skall bli spännande att lära känna.
U :) välkommen in i mitt liv!
Du tillför mig energi.

Arbetet tillför en hel del via gästerna som åker med mig, fina bussarna och jobbet som så.
Men utflödet är grymt och frustrationen jobbig dagligen då det är så mycket som inte fungerar i allt det nya.
Lösningarna verkar sitta hårt inne och förståelsen för att vi inte fixar de tider som lagts på oss är så krävande att jag bara vill vara ledig några dagar nu och koppla bort jobbet helt ur huvudet.

Jag vill att allt ska fungera på en sunt sätt, då blir det arbetet jättebra.
Allt behöver landa i verkligheten så rullar det på fint.
Jag ger det tid att göra det och väljer att inte kämpa så hårt själv, utan bara gilla läget och göra vad jag kan för att få det att fungera.

Jag kör ett eftermiddagspass idag.Samma som igår, så jag vet vad som väntar.Pjuh

Imorgon Onsdag skall jag vara med mitt lilla barnbarn som är febrig.
Sedan på eftermiddagen åker vi till Öland:)

5 dagar ledigt!
Jihaaa!!