Har lagt märke till hur jag slarvar med min mathållning när arbetstiderna är jättelånga och tiderna skiftar.

Måste få till en struktur i detta, annars mår jag inte så bra snart.

När det blir sådant slarv så sticker vilten också.
Lägger på mig onödiga kilon runt midjan och de gör mig missnöjd med mig själv, för jag vill vara tillfreds med min kropp, som jag äntligen lärt mig att tycka om efter alla år av fullkomlig avsky för min egen spegelbild,

Jag vill inte bära på extrakilon som jag inte behöver, så är det bara.

Ändring av kosthållning behövs.
Mera riktig mat med, inte mackor och dietbars, som tuggas under körning när tiden inte räcker till.

Den diciplinen är nödvändig!

När jag åter dåligt under dagen så kommer sötsuget och även hungern när jag kommit hem och skall i vila.

Frukosten är den enda måltid jag inte slarvar med och det är säkert räddningen för min ork.
Som tryter mot eftermiddagen.
Morgonen och förmiddagen går galant, de första 6 timmarna men som det är nu, när mina arbetsdagar är över 13 timmar så räcker inte frukosten långt.

Nä....ordning måste till:)
Det är bara att inse fakta.

Två dagar ledigt är ren lyx för mig som jag jobbar nuförtiden.

Gårdagen var riktigt behaglig.
Efter min goda frukost valde jag att sola, på gräsmattan, utsträckt för att slippa ifrån vita ränder vid valkarna p magen:)
Det var riktigt varmt och soligt så det blev inga långa stunder där.

Drog fram dammsugaren, for omkring i hela huset med den.
Körde en maskin tvätt.
Mina uniformsbrallor luktade ännu av Rapsdieseln jag duschades med i förra veckan.
Nu fick jag bort det, äntligen.

Solade stundtals.
Tog mig lunch och satt på nätet och pratade med en ny människa i mitt liv, som bara kom intrillande sådär.
Härligt med människor som går att kommunicera med, göra mig förstådd hos.
Han verkar se mig som den jag är och inte bara skalet.
Härligt!
Denne man vill jag väldigt gärna sitta med i timmar och bara prata, om allt mellan himmel och jord.
Sådana vänner samlar jag på:)

Fixade med mat till familjen kom hem.
Min egen köttfärssås som är väldigt omtyckt av många:)
Framförallt mina svärsöner.

Kanske dags att göra en laddning och köra hem till min andra svärson i Eskilstuna.Skämma bort honom lite.

Vi satt på altanen och åt, drack gokaffe och pratade.Det var varmt och skönt.
Senare åkte min dotter tillbaka till sitt arbete.
Jag lade mig och fortsatte prata med min nya vän.

Hörde även ifrån min älskade vän och kollega som jag saknat väldigt.
Han har det så fruktansvärt tufft.
Han är så stark, denna härliga människa.
Ger sig inte i första taget, trots att allt rasar ikring honom.

Ber för honom och hans familj, varje dag.Hoppas att allt ordnar sig för ingen klarar hur mycket som helst.

Somnade alltför sent.

Vaknade kort imorse av att familjen åkte iväg.
Somnade trött om igen och vaknade straxt efter 7.

Dottern skrev till mig att en god vän var på besök på hennes jobb.
Gick dit och kramade på honom och tackade för det stöd han gav mig när jag var ledsen och trött.

Plockade blåbär innan jag gick hemåt.
Sedan bytte jag om till bikini.
Fixade gofrukost och satte mig ute i solen.Njöt av att vara ledig.

Skönt att efter 11 arbetsdagar i rad få ett par vilodagar, för återhämtning och annat.

Min sista arbetsdag för veckan började med att jag sov riktigt länge.
Jätteskönt!
Var ganska trött i fötterna efter allt traskande och stående på Arlanda under Lördagen.

Hade tänkt ge mig ut på en runda ute men kände att kroppen behövde sig en vilodag.
Låg kvar i sängen, pratade med Titti medans hon spann så det dånade.
Drack mitt kaffe och bloggade.

Så mysigt att höra familjen vakna till i huset.
Alla är hemma nu, även grabbarna.
Familjelivet är gåva för mig som huserat en hel del ensam.
Trivs med alternativet just nu.

Fixade till frukost åt hela gänget.
Dukade upp på altanen då det blev varmt och skönt där.

Efter avdukning gick dottern och jag till Willys och handlade.
Titti behövde mer kattströ då hon kissar lite mera nu när jag tog bort insulinet efter hennes känning i början på veckan.
Kommer snart att sakta ta in den igen, hon behöver det.

Vi överraskades av ett hällregn och blev genomvåta...papperskassarna gav vika och vi kämpade och slet för att få hem varorna:) och skrattade dubbelvikta åt eländet.

Dusch och påklädning.
Jobbet kallade.
Fick med mig dottern till första turen och det var jätteskoj att få visa henne mitt nya arbete.

Hon lyckades ta härliga bilder på mig i mitt arbete, där jag känner mig så glad och lycklig.

Vi hade en hel del gäster och det gjorde ju resan än mer kul.
Jag vill ha massor med gäster som väljer oss.
Då känns det betydelsefullt att arbeta.

Vi hann med en kort paus på Arlanda.
Lagom så jag hann få bussen fin igen och redo för nästa tur.

Dottern lämnades av i Västerås för vidare tur hem med bussen, till familjen.Hon har ju sina sysslor hemma som väntade.
Jag njöt av stunden som hon kunde vara med mig.

Fick tom buss till Arlanda.
Kändes konstigt.
För när jag väl anlänt dit sä var det dags för en 2 1/2 timmes rast.
Den ville jag använda på ett bra sätt.

Färdskrivaren på vila och sedan gick jag in på Arlanda vid Terminal två.
Traskade bland alla resenärer som väntade på sina flighter, bort till det lilla Kapellet vid 5:an.
Handlade först kaffe, vaniljbulle och vatten på Pressbyrån.
Gick in och satte mig.
Tände ett ljus.

Det stora ljuset hade brunnit ner helt och det som återstod i stearinet som runnit omkring, var ett par flämtande lågor som vägrade ge upp.

Satt och tänkte på att den lågan är som livet kan vara ibland.
Allt ikring en kan vara en enda rinnande sörja utan ände.
Mitt i detta brinner ändå hoppets låga som vägrar att ge upp.

Ur denna flämtande låga går det att tända ett nytt ljus, precis som jag gjorde.Som sedan kan brinna med en klar och stilla låga, med hopp och framtiden, sanningen och det självklara i allt som sedan uppstår.

Att aldrig ge upp...det är en av grundpelarna i vår tillvaro många gånger.
Hur illa det än ser ut så finns hoppet alltid levande någonstans, mitt i detta kaos.

Kände mig lugn och harmonisk då jag åter vandrade tillbaka till min buss.

Satte mig bekvämt, drack mitt kaffe och kände att tillvaron var ganska behaglig i stunden.
Såg där jag satt att det var fläckigt lite varstans efter gäster måltider på sittplatserna.
Så det blev en putsar och städarvända efter mitt fika.

Gav toaletten en omgång också.
Det blev fint överallt, kände mig nöjd.

Plockade fram listan över nästa tur och såg att det var en hel del bokningar.
Körde sedan fram i god tid för att lasta och det var tur.
Flera gäster anlände och jag fick fullt sjå att sälja med betalkort.

Körde så mot Västerås med bussen mer är halvfull:)
Jätteskoj!
Släckte ner så de som ville sova, kunde göra det.

Det blev en stillsam resa och jag kände mig värdefull som fick köra mina sovande gäster till sin destination.

Väl framme i Västerås klev det ur ett gäng, sömndruckna nöjda gäster:)
Som tackade för sig och for vidare.

Jag fick ett extrauppdrag.
Ett ungt par som hade åkt med en tidigare tur med oss, hade glömt sin väska med dator och allt på bussen.
Jag ordnade så de fick tillbaka den och glädjen var gränslös hos dem.

Härligt att kunna hjälpa, även fast det kostade mig extra tid där mitt i natten.
Vad gjorde väl det.
De fick åter en viktig del i sitt liv och kunde slappna av.

Jag är ju en hjälpare av naturen:)

Tankade, tömde toan och kunde tyvärr inte tvätta bussen då tvätten var stängd.
Inget kul att överlämna smutsig buss till nästa dag.

Kom hem till en en ännu vaken dotter.
Somnade efter kaffe och smörgås.

Igår Lördag vaknade jag tidigt till mobilens ilskna ljud.
Vakna!!
Ehh...ok?! Varför då?
Jag var så trött att kroppen skrek efter mera sömn.
Klockan var bara 5.15

Sedan kom jag ihåg:)
Jag skulle ju på någonting helt nytt igen.
Terminalvärd för Nettbuss Bus4You på Arlanda.

Kom igång snabbt efter den goda tanken:) Spännande dag låg framför mig.
På med kaffe, ihopplock av allt som skulle med.
Hade inte råd att köpa mat på Arlanda.

Val av skor var klart redan, bekväma, snygga, svarta Nike.
Ville helst gå i högklackat men det var uteslutet inför dagens mängd av gång.
Uniformen på självklart.

Dottern vaknade också, för hon ville skjutsa mig så det inte behövde stå en bil vid Centralen i Västerås och kosta parkeringsavgift hela dagen.

Vi åkte in, jag körde.
Vinkade av och kramade goa dottern som förbarmade sig över mor igen.

Gick så ombord på vår egen Arlandatur 6.30
Pratade med kollegan om allt mellan himmel och jord på vägen till flyget.

Det som låg i focus för vårt samtal var den stora branden som startade för ett år sedan, som berörde väldigt många människor.
Min kollega hade branden bara några kilometer ifrån sitt hem.
Han beskrev känslan, oron och rädslan när det inte gick att stoppa brandförloppet.
Likaså hur flygplanen som hämtade vatten ur sjöar och vattenbombade elden.
Hur de dånande flög över hans hustak så väggarna skakade.

Det berörde mig att höra hans berättelse.Ett minne och en historia han bär med sig till eftervärlden.

Kom så fram till ett Arlanda i full rörelse straxt innan 8.
Terminal 5.
Sökte mig till vårt lilla krypin där mitt arbetsmaterial fanns.

Tog på jackan med vårt namn.

Gick genast ut till vår avgångshållplats och checkade av.
Letade reda på biljettautomaten inne och såg mig omkring.

Hjälpte genast gäster som skulle åka med kommande tur.
Kollegan anlände, jag tog på gästerna med vänlig, hjälpsam hand och åkte sedan med bussen till terminal 4 och Terminal 2-3.
Vinkade av bussen där.

Gick tillbaka inne i flygplatsbyggnaden, till Terminal 5.
Nästa avgång var en timme senare.
Bekantade mig med omgivningarna.
Studerade informationstavlor och annat som var till hjälp för mig, att hjälpa andra.
Frågor duggade tätt från flygresenärer som var lite vilse.
Jag hjälpte och lärde mig själv samtidigt.

Tog mig lite frukost i krypinet.
Sedan var det dags för nästa tur.
Gick ut långt innan och hjälpte gäster ordna biljett och stå klara när bussen kom.
En hel del ville åka med oss men hade redan bokat hos konkurrenten, med avgång från samma hållplatsläge.

Hade bytt till västen då det började vara varmt.
Den syntes också tydligare och ingav trygghet.

Dagen fortsatte på det viset och jag såg att jag behövdes.

Nu åtog jag mig att hjälpa alla som ställde frågor då det inte fanns tillgängliga värdar alls där vid buss och taxiavgångarna.

Det var jätteskoj:)
Fick med gäster med oss som skulle åkt med konkurrent av gammal vana.
Vår info vid hållplats är lite knapphändig så det är bra att värdar finns, åtminstone nu när vi är så nya.

Jag såg en del som behöver förbättras där på plats.
Vi behöver synas mera, göra väsen av oss för att människor skall inse hur suveräna vi är att resa med.

Allt detta nya tog energi från mig så jag ständigt levererade därute på plats.Behövde komma ifrån lite.

Sökte mig till stillhet en stund i det lilla Kapellet, tände ljus och bara satt en stund i rofylld tystnad.

Denna oas behövs i all den fart och fläkt som pågår stora delar av dygnet på Arlanda.

Fortsatte mitt arbete med glädje och hjälpsamhet.
Engelska blev mitt huvudspråk denna dag och det var fantastiskt med all den tacksamhet jag fick uppleva, genom att bara finnas med några ord och ett leende.

Vet med mig att en hel del människor kommer att resa med oss hädanefter då jag såg till att tala varmt om det vi har att erbjuda dem.

Mina kolkegor tyckte att det var väldigt skönt att ordningen på hållplatsen var klar när de anlände.
Gästerna glada och harmoniska, trygga i vetskapen att deras vidare resa var i trygga händer.

För min egen del gav dagen mycket kunskap.
Veta vart andras bussars avgångslägen finns, för frågor får vi förare ständigt.
Vår hållplats ligger först i ordningen sett så det blir naturligt att resenärerna frågar oss.

Vi kan också på det viset fånga in gäster som kan välja oss istället för någon annan till sin destination.

Vi är bäst!
Så är det bara.
Vackraste, bekvämaste och mest prisvänliga resesätt till och från Arlanda.

Satt en stund i gräset och bara njöt på min rast.Kaffe och muffins gick ner, efter alla steg jag gick denna dag.

Jag hade sådan tur att vädret var kanonfint.
Sol och värme.

Dagen blev fylld av härliga samtal med människor från alla håll i världen, borttappade mobiltelefoner, virriga resenärer som jag kunde hjälpa tillrätta och mängder med olika frågeställningar.

Mötte mina kära kollegor på ett helt annat sätt.
Vi hann prata några ord.
Kändes härligt att kunna hjälpa dem.Tex med tvätt av vindruta som var perforerad av kryp, med försäljning av biljetter, stängning av lucka och behjälplig i allt som behövdes.
Få iväg avgångarna i tid.
Gästerna glada och tillfreds på sina platser.

Kan känna att denna tjänstgöring som Terminalvärd vore bra för alla som kör att prova på, om man vill.
Den ger en annan inblick i gästens situation, en förståelse i allt vad gäller Arlanda.
För mig gav den en enorm kick att få jobba på det sättet.

Bonus för min del blev den träning jag fick under alla timmar.
14 tusen steg stod min stegräknare på när jag landade hemma på kvällen,

Åkte till Västerås med 17.35 turen och tog sedan buss hem till Surahammar 19.35
Var helt förbi av trötthet men jättelycklig över att ha fått denna dag i mitt liv.

Den blev lång och innehållsrik.
Skulle tro att jag finns i minnet hos en del människor som mötte mig i samtal och frågor.
Nettbuss fick bra reklam från en av deras stolta, nyanställda i Västerås.

Jag bara älskar mitt arbete:)

Bussförare för Nettbuss Bus4You i Västerås.

Mitt i mitt arbetspass idag så fick jag en stund över mellan två avgångar.

Såg då skylten Kapell och styrde stegen dit.
Fridfullt, vackert och svalt.

Satte mig på en stol efter ljuständning och bön för de som behöver mina böner.

Friden lade sig som ett mjukt moln inom mig....så behagligt!
Guds närvaro där i stunden av ro...

När mobilväckningen lät denna morgon 5.15 förstod jag ingenting...
Vad sjutton var det som väsnades?!

Jo...det var dags att gå upp och jobba.
Det är inte ofta jag känner att sängvärmen vill ha mig kvar, men imorse var det så.
Jag var sååååå trött!