Kan man verkligen älska ett arbete så mycket som jag gör med mitt.
Bussförare med mina härliga gäster, underbara bussar och goa kollegor.

För varje dag som går, landar jag i det nya och det bara känns bättre hela tiden.

Pusselbitarna faller på plats vartefter och rutiner skapas, som fungerar.
Lugnet lägger sig mer och mer.

Både Måndagen och Tisdagen var för mig riktiga kanondagar i jobbet.
Jobbet rullade på med några mindre störningar bara, som smidigt löstes.

Igår 1:a September var min första dag som Tillsvidareanställd.
Nu har jag fast arbete igen och inte vilket arbete som helst:)
Nettbussare!

Stolt som en tupp rattar jag fram min härliga Irizar och bara njuter av det mjuka spinnandet.
Gästerna lovordar både komfort, fin service och proffsig körning:)

Klart det måste märkas att jag älskar det jag gör.

Pratade med en kollega från ett konkurrerande företag igår och han tycker att jag skiner som en sol där jag sitter och kör fram min vackra Scania:)

Han frågade om jag inte skulle komma och stråla bakom ratten på deras bussar istället.

Jag bara log till svar:)

Inatt skall jag iväg och köra extra då behovet finns.
Jag trivs och ger det jag har som person till både företag och gäster.

The sun is shining even when its raining:) In my hart and the smile in my face.