Måndag morgon.
Tidigt...klockan är inte ens 5 när jag vaknar till.Har sovit riktigt tungt, nattens alla timmar.

Känner hur kroppen kommit till ro med smärtan i lederna.Bara en ömhet och lite svullna fingerleder kvar.
Är ganska säker på att det onda var en reaktion på den kyliga havsluften och för lite kläder under mina kilometrar på stranden

Det blev så mycket stillasitta i körning igår att jag bestämde mig efter kaffet, att ge mig ut i den klara morgonluften.
Såg till att klä mig ordentligt denna gång, med handskar på mig.

Kändes jätteskönt att få sträcka ut i stegen och bara gå på.
Styrde mot vackra Långsjön där jag visste att jag kunde få fina bilder i morgonljuset.

Det är inte bara Öland som bjuder på skönhet:) det finns även bara 3 km hemifrån.
Mådde gott där jag gick med pigga steg.
Fortsatte längs en skogsväg.
Joggade korta sträckor och det var ännu skönare för benen, få röra ordentligt på sig.
Blev varm och mjuk.Kände hur lederna svarade fint på att komma ut.

Plockade med lite tallkvistar som vk kan ha i hängamplarna vid ingången till dotterns hus.
Fungerar ju att ha hösten och även vintern.

Tog mig så åter hemåt och bara njöt av tanken att jag utmanat mig själv, med att ge mig ut fast det värkte så igår.
Detta var bästa medicinen:)
Drygt 8 km blev det och jag är jättenöjd!

Kom hem, stretchade noga innan varm, lång dusch.
Sedan bjöd dottern på frukost.
Satt och pratade om framtiden och hur det kändes att lämna Öland för denna gång.

Hon är hemma med lilltjejen idag som är alldeles febrig.
Mycket jobb ändå med att ta reda på allt ut deras husvagn som nu är hemma.

Jag betalade månadens räkningar.
Plockade med allt möjligt i husvagnen.
Bar undan utemöblerna som jag haft vid vagnen.

Fint och soligt idag.
Straxt dags att åka till jobbet för att köra till midnatt.

Söndagen innebar för oss ihopplock av det sista efter frukost.

Jag gick iväg till Servicehuset och diskade under njutfull sinnesfrid, säsongens sista disk här på Öland.
Handdisk är ju ett av mina favoritsysslor och nu hade vi sparat all disk från helgen, så jag fick denna stund för mig själv.
Härligt!
Torkade allt och gjorde klart så det bara var att plocka in i skåpen i vagnen.

Vi kopplade på efter att dottern bryggt oss kaffe i thermosar, till bilarna.

Deras Saab tog husvagnen och min Volvo fick dra det lilla släpet som turligt nog tagits med.
Annars hade vi fått problem med allt som måste hem, då vi blivit av med förvaringen på campingen.

Nu var det lyckat att både min bil och släpet var med.
Min dotter frågade mig senast i Tisdags om jag inte skulle åka i deras bil, men jag berättade att något sade mig, att ta egna bilen.
Där var förklaringen:)
Mitt undermadvetna talade.

Vi lämnade campingen efter att ha krånglat en stund med belysningen på kärran.
Den ville inte riktigt samarbeta med Volvon.Vi fann en lösning som fungerade:)

Åkte från Kyrketorp kl 10.00 ganska precis.Mycket trafik i rörelse redan.
Husbilar i mängd.
Köer redan vid Löttorp.
Rullade vidare och hade tänkt tanka i Borgholm.Det var bara att glömma då det var kö hela vägen från Köpingsvik.

Jag tycker att det är härligt att Öland blommar upp under Skördefesten och det kommer många till ön för att njuta av det sista vackra, innan höstens kyla och vindar tar över, ödelägger ön och stänger det mesta.

Rullade över bron en timme senare.
Även där kö och stressade människor.
Att det skall vara så svårt att bara ta det lugnt i köerna, istället för att bli jagad och göra dumma omkörningar som ingenstans leder.
Alla ska ju bort från ön.

Nu gick det bra men jag har varit med om riktiga stjärnor som ställt till så det skett olyckor, helt i onödan.

Körde vidare och stannade vid Preemmacken i Ålem.Såg hur familjen susade förbi med sitt ekipage.
Jag hamnade ca 2 minuter efter dem och vi körde på tills det var dags för mat.Stannade efter 3 timmars färd och åt korv med bröd som dottern fixade i husvagnen.
Vid Fårbo rastplats.

Titti fick mycket uppmärksamhet, där hon satt i sin stora bur.
Ställde upp luckan när vi stod still.

Tror inte att det är många katter som färdas så bra och säkert som hon gör.
Krocksäker bur, mat och vatten och toa inne hos sig:)

Vi körde vidare och jag mådde inte bra.Det gjorde ont i lederna.Satt med hög värme på framme vid mig för det lindrade.

Mycket trafik och stressade fartdårar överallt.Husvagnsekipage som körde allt vad det gick.
Säkert i 110 för de försvann i fjärran med vagnen krängande i sidled.

Jag försökte hålla hastigheten så gott det gick.På väg att bli påkörd flera gånger av bilar som kom ikapp.
De brydde sig varken om hastighetsbestämmelser eller heldragna linjer.
70 sträckor var för dem 120 sträckor.
Bråttom, bråttom!!

Jag var helt färdig när vi stannade kort längs Tumbovägen.
Toabesök och sedan resten kvar hem.
Då hade vi varit på rull i 8 timmar med en 45 minuters rast.

Det kändes i lederna.
In med tablett och avlastning.
Bilen var fullproppad med grejer.Likaså släp och även vagnen.
Bar och stuvade.
Alla utemöbler fick sin plats på altanen.Tält och övrigt i förrådet.

Jobbade på ett par timmar alla tre och fick undan.
Kvällsmacka.Sedan tog jag itu med att packa upp mitt inne i vagnen.
Titti nöjd över att vara hemma igen.

Skönt att ha allt hemma.
Somnade ovaggad kan jag lova efter en sådan dag.
Så skönt i den egna, varma och sköna vagnen.
Titti tätt intill...

Vaknade i en kylig vagn på Söndagsmorgonen.
Det kändes verkligen att säsongen var över för detta år.
Fuktigt och rått i luften.

Soluppgången ändå lika bedårande vacker som alltid.

Denna morgon fick den bli fotograferad genom husvagnsfönstret, för jag mådde inte bra.
Så ont i lederna i hela kroppen!
Låg kvar i bäddens värme medans dottern fick igång mera värme i vagnen och kaffet i bryggaren.

Hon gick sedan ut med bassetvalpen Ludde och tog några bilder på soluppgången.
De två följande bilderna är hennes verk.

Säsongen är slut nu och vi känner också att det är dags för avveckling av Ölandsvistelsen för iår.

Det kommer en ny härlig vår och sommar nästa år.

Tack Öland!
Tack Kyrketorps Camping!