Direktlänk till inlägg 12 oktober 2015
Har nu varit ut på en båtresa med ett jättegäng på 700 andra kvinnor.
Redan i hamnen innan ombordstigning reagerade jag över den stress som rådde.
Det suckades och stönades över väntetiden på terminalen, i köerna.
Ändå visste alla vilken tid ombordstigningen var då vi fick den informationen vid incheckning.
Sedan tjurrusningen ombord, där tanterna nästan sprang ner varandra då det var så bråttom in på båten.
Där måste jag medge att arrangören medverkade till den stressen då de gav informationen om att ta sig till hytten och snabbt till middagsbuffen.
Att tiden var knapp.
Jag själv tog det lugnt.
Lyckades undvika att bli trampad på och hittade min hytt i lugn och ro.
Valde att ta trapporna istället för att köa vid hissarna.
Gillar inte hissar över huvud taget.
Väljer alltid trappor om det finns
Bytte om till finare kläder och skor.
Letade reda på den del av båten där min grupp skulle äta.
Lugnt och samlat.
Det for omkring tanter överallt och jagade hytter....varandra och sedan middagsbuffeställe
Ingen logik i sökandet utan de for omkring som yra höns, medans båtpersonalen försökte, lugnt och vänligt att hjälpa.
De tog sig inte tiden att lyssna...
Sedan var det dags för köerna till buffe'n:)
Jösses!
Det letades bord, märktes upp platser.Hoppades omkring i köerna.
Den vilda jakten på vinet var i full gång!
Det var ju gratis:)
Här skulle drickas, lyste det ur en dels ögon.
Fort in med första glaset, redan vid påfyllningen dracks de första klunkarna.
Det som blev så påtagligt vartefter vinglasen tömdes var att ljudnivån i lokalen ökade till, på gränsen till smärtsam nivå.
Paret som jag satt och samtalade med vid bordet, var det svårt att höra vad de sade, så vi tystnade och åt istället.
Knappt någon hänsyn togs vid buffeborden.
Irriterade blickar i köerna när danerna som fått det extra lilla vinet i sig, trängde sig fram där de ville åt mat.
Pjuh!
Jag köade, åt min mat och avlägsnade mig snarast därifrån, efter dessert och kaffe.
Det var en lättnad att komma in i hytten en stund, till stillhet och bara ljudet från båten.
Lite senare var det samma stök och rusning till salongen där välkomnandet skulle hållas.
Väldigt klagande då damerna inte fick sitta där de ville.
Glasen fyllda med vin återigen och det fylldes på vartefter.
Ljudnivån skyhög innan allt körde igång.Gälla, höga, skärande skratt som helt tydligt påverkats av vinet:)
Väldigt intressant att studera detta, helt nykter.
Vad som händer med propra, välklädda damer som får vin i sig.
En helt annan människa visar sig.
Nu satt ju inte alla och drack i ett tempo som gav rus, somliga smuttade bara.
De satt också och såg sig förundrat omkring i oväsendet.
Dagen efter vid frukosten var det samma kaos.
Jag passerade bara för att få se just detta fenomen.Själv åt jag mitt tidigt när alla ännu sov.
Likaså när det var dags att samlas inför föreläsningarna.
Jakten på bra platser.Det trampades och knuffades.
Grinigheten när de inte var nöjda med det som blev.
Värsta stunden blev när alla skulle av båten.
Jag hade damer bakom mig som tryckte på så jag trodde de skulle krypa ner i min handväska:)
Jösses!
Alla skulle ju av....
Jag tycker så synd om dessa människor som håller på sådär.Deras tillvaro måste ju vara jättejobbig och fruktansvärt energikrävande.
Att leva under sådana krav och sådan brådska med allt.Ett enda kringjagande!
Till vilken nytta?!
Jag tog det lugnt överallt.
Hann med precis allt och njöt av det längs färd:)
Det är väl så en resa skall genomföras.
Vad får dessa människor för känsla med hem?
De lär knappast ha med sig något som givit energi och glädje.
Möjligtvis gratisvinet:)
För mig var detta sista resan i det temat.
Aldrig mera att jag utsätter mig för sådan stress!!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 | ||||||
5 | 6 |
7 |
8 |
9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 |
25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||||
|