Alla inlägg under oktober 2015

Av Sirpa - 18 oktober 2015 11:53

Min kropp har inte varit så sugen på riktig löpning på länge.
Det sista, längre passet jag sprang var Göteborgsvarvet i Maj.

Sedan dess har det varit mängder med powerwalk och jogg.

Igår Lördag drog jag igång den långa vandringen tillbaks till löpstegen igen.
Tar det lite i taget med inslag av löpning, kortare sträckor i min powerwalk och jogg.

Bit för bit skall jag tillbaks.
Ökar på sträckorna för varje pass framöver.
Lite i taget så inte knän och muskler slår bakut, utan tränas in i det som komma skall med god styrka och uthållighet.

4:e Juni 2016 skall jag stå beredd och starta i Asics Stockholm Marathon.
Det är mitt stora mål.

Två veckor innan skall jag har fixat Göteborgsvarvet igen:)

Så härligt med dessa två stora mål framför mig.
Träningen är igång från grunden redan och det är bara att fortsätta bygga på vartefter.

Idag Söndag, tar jag en vilodag för att sedan imorgon ge mig ut på en blandad tur igen på ca 1 mil.
Jogg, powerwalk och inslag av löpning.
Så kul!

Har också valt att gå med i TSM Running.
Gänget som tränar i Stockholm.
Utgår från Stadion och jag kommer åka dit vissa Söndagar, när det passar.
Kommer skriva mera om detta.
Vi har Run Off 25/10.
Jag kommer att vara där:)

Nytt kort kommer om några veckor.

Det kommer att bli ett pusslande med arbetstider och allt annat i livet.
Allt går bara man vill:)
Och jag vill!!

Av Sirpa - 17 oktober 2015 07:17

Det är ett ord som jag aldrig förstått riktigt...eller tillståndet...att ha tråkigt.
Hur gör man då?

Här levererar jag min Fredag som började redan 2 på natten av att jag vaknade med två katter i sängen.
De sov gott, varav en på mig och den andra tryckt tätt intill mig:)
Mysigt värre...
Bara det att jag knappt kunde röra mig då de kilat fast mig i det läget.

Mina pälsbollar:)

[Bild]

Kunde inte somna om så jag låg och bloggade en stund innan det var dags att gå upp vid 4 tiden.
Fixade mat med inför en grymt lång dag.
Började jobba 5 med att ta ut en iskall buss.Inte skönt!
Hade som tur en av killarna på Arver på plats som hjälpte mig att få fart på värmen snabbare.
Inge kul att ta in gäster in i en kall buss.
Det är inte bra service tycker jag.

Körde från Västerås 5.50 med ett trött gäng sim skulle ut och flyga.
Snabbvändning på Arlanda och åter till Västerås.
Dimmigt och lite förrädiskt på sina ställen med halka.
-3 grader kallt.

En vacker morgon med soluppgång så fin.

[Bild]

Jag älskar mornarna i mitt arbete.
Då mår jag som bäst.
Pigg och glad.

Körde en vända till.
Arlanda och åter Västerås.
Glada, trevliga och supernöjda gäster i bussen ständigt.
Många berättar gärna om hur de kom i kontakt med oss första gången och hur glatt överraskade de blev av allt.
Komforten på bussen.
Bemötandet från oss förare, hur välkomnande vi ständigt är.
Även fast vi har enormt långa arbetsdagar vilket våra gäster börjat förstå.

Jag har själv fått frågan:
Men jobbar du än? Du körde ju tidigt imorse också...ja vad säger man:)
Javisst! Våra pass är sådana men det skall bli bättre med tiden.

Denna dag hade jag så två timmar rast på Centralen.Ställde bussen och pratade med kollegor, både nya och gamla från mitt förra jobb.
En av våra bussar behövde lite kylarvätska så Arvers servicebil kom ut och fixade det, så bussen kunde köra vidare mot Arlanda.

[Bild]

Samma Sötnos som hjälpte mig på morgonen med min kalla buss.
Tack R! Du är en pärla!
Stor kram är du värd!

Körde så min sista tur för dagen till Arlanda,
Återigen hade jag en förare från konkurrerande företag som vill ha över mig till dem.
Han tycker att jag är så glad och serviceminded och vill ha mig hos dem istället.
Jag behövs där tycker han:)

Härligt att höra sådant!
Jag suger i mig och har det som ett ess i bakfickan om jag inte skulle trivas framöver med Nettbuss.

Ska nog ringa dem och kolla vad jag är värd i lön;)

Rullade så åter till Västerås med två unga män framme vid mig som gärna pratade med mig om allt möjligt.
De lovordade oss och jag sög i mig av berömmet förstås.

Blev avlöst vid Centralen av go kollega.Körde lillbilen till depån och styrde sedan min bil hemåt.
Då var klockan 19.25
Jag hade jobbat sedan 5 på morgonen och var helt förbi av trötthet....
Det var så det visslade i öronen på mig.
Så min Fredag med resa till och från arbetet inräknat, var 15 timmar!!!!

Det är ju bara att räkna själv....
Dygnet har 24 timmar...
9 timmar över till privatliv och sömn, vila.
Är det konstigt att jag är singel?!!

Dessutom hinner jag Aldrig ha tråkigt:)
Tiden finns inte för det.

En vän till mig ville att jag skulle komma över till honom under kvällen och jag var ju bara tvungen att tacka nej.
Jag orkade helt enkelt inte, även fast jag så gärna viljat spendera tid med honom.

Så jag får verkligen börja tänka över detta.Vill jag ha det såhär?!
Lägga ner så enormt mycket tid på mitt arbete.
Är det värt det??

Igår kväll kom nytt schema som sträcker sig fram till mitten av November.

Ser där att jag har arbetsdagar som är grymma
4.30 - 18.20
Hmmm....jag ska se över min tillvaro.
Vill ju inte gå på knä...

Jag har ett liv också, utanför arbetet.
Nu skall jag straxt ge mig ut och springa några kilometer i morgonkylan, innan dusch, frukost och avfärd till arbetet igen.

Denna dag 11.20 - 22.30
Så det är ju "bara" 11 timmar :)
Det kan jag leva med.

Av Sirpa - 16 oktober 2015 03:37

Igår fick jag i uppdrag att hämta en av våra härliga bussar från Centralen till depå Arver.

Det var den buss som går från Ludvika.
Föraren skulle ha sin rast på stan medans jag skulle fixa iväg bussen.

Möttes upp på depån av Västerås Däck, två killar som stod beredda med en ny uppsättning av däck till hela bussen.

Jag har aldrig sett däckbyte på buss så det var intressant.
Det är ju stora, tunga grejer.
Varje däck väger 110 kg så det var imponerande hur killarna hanterade dessa stora klumpar, med en van smidighet.Syntes inte att de var tunga då de rullade dem och sedan bara lirkade av det gamla och på med nya.

Det tog inte lång stund förns de gamla däcken stod uppradade och bussen glänste med sina nya på.

Av Sirpa - 16 oktober 2015 03:17

Just nu har jag fullt upp i livet känns det som.
Trivs som fisken i det :)

Vaknade tidigt Torsdag morgon, kaffe i sängen, mat åt Titti och sedan blev det blogga en stund.
Kände mig pigg och allert så det var bara att kravla in i träningskläderna och ge mig ut.

Plockade med grejer i vagnen först då Titti och jag skall avsluta vår campingsäsong för iår.
Vagnen skall tömmas på allt inför vinteridet.

Bestämde mig för en längre tur idag.Tog med tändstickor och ett par gravljus för att ha Sura Kyrka som mål.
Traskade iväg i ett raskt tempo.
Gårdagens kilometrar kändes i rumpmusklerna på ett behagligt sätt.
Känns att mina turer gör nytta i musklerna.

Tog vackra bilder längs med min väg.
Fick en jättefin ljusbåge på bild i dimman.

Som en regnbåge, fast utan färger.
Har aldrig sett ett sådant fenomen tidigare.

Hann 8 km då min chef i Göteborg ringde och bad om hjälp några timmar idag.
Sade att det gick bra.
Gick/joggade raskt till kyrkogården, tände ljusen.Tog vackra höstbilder innan jag joggade/löpte hemåt.

Det blev en runda på 14 km idag och under dessa kilometrar bestämde jag mig för att fixa ASICS Stockholm Marathon 2016.

Efter stretch och dusch, vid frukosten, bokade jag så en plats i loppet, 4 Juni nästa år.
Köpte även träningsprogram och anmälde mig som distansmedlem i ASICS Stockholm Marathon.

Kommer åka till Stadion vissa söndagar och träna tillsammans med andra löpare.
Har gjort det förr och det är jättekul:)

Bytte så om och åkte in till Centralen.Parkerade och körde in Ludvikabussen till Arver för byte av däck och ac koll.
Det får bli ett eget blogginlägg.

När detta var klart for jag så åter med bussen till föraren som haft sin rast.

Mötte sedan upp min dotter och barnbarn på Maxi Erikslund.
Pantade en massa flaskor som jag samlat på mig på jobbet.
Sedan storhandlade vi och jag var jättehungrig.
Hade ju bara ätit frukost och klockan var 3 på eftermiddagen.

Köpte varsin Skagenbaguett och åt i bilen, då jag tappade energin totalt.

Kom så hem och lastade in resten som skulle in från husvagnen.
Plockade in i skåp och lådor.Tog in Titti som inte var så jätteförtjust i att lämna vår mystillvaro i vagnen.
Nu ska hon dela hus med två katter till och en bassethund.

Samtidigt vet jag att hon gillar det:)
Få mer sällskap när jag jobbar.

Gjorde kväller efter en kopp kaffe och macka.Då var klockan efter 19 och jag började känna mig ganska mör.
Avslutade med att prata på messenger med en vän som har lite samma livsfilosofi som jag.
Det skapar intressanta diskussioner.

Somnade vid 22.30 tiden efter en dag med full rulle, precis hela tiden.
Mycket av nytta blev gjort.

Av Sirpa - 15 oktober 2015 07:23

Vaknade väldigt tidigt Onsdag morgon.
Bloggade och tänkte på en vän som har det ständigt tufft i sin tillvaro.

Ibland är livet så att det bara stöter på motstånd i mångt och mycket.
Saker händer som man inte råder över och då gäller det att ha styrkan att ändå tro på det positiva, våga leva med framåttänk och intala sig själv att allt kommer att ordna sig med tiden.

Försöka omge sig med människor omkring som vill en väl och som ger energi, som i dessa lägen behövs.

Ensam är inte stark i alla lägen!

Själv tycker jag att det är jobbigt att bära oro, jobbiga tankar och bekymmer.Då väljer jag hellre att ventilera dessa och fördela det jag bär till andra som kan hjälpa mig att komma på rätt köl igen.
För mig är det en bra metod men fungerar självklart inte för alla.

Jag har ju lärt mig med åren vad som är bäst för mig.
Det fanns en tid då jag också bar ensam, inte vågade lita på någon annan människa bara för att jag fått saker kastat i ansiktet, trampats på och även fått stryk.

Idag vet jag att ensam inte orkar i längden så jag har mina medel för att få livet på en positiv nivå snabbt.
Det är min melodi i livets dans:)

Denna morgon blev jag så oerhört sugen på att röra på mig rejält.
Hade inte mycket tid på mig då tanken flöt in i hjärnan, det det var bara att hoppa i tröningskläderna och ge mig ut.


Det var ännu mörkt då jag gav mig ut 6.10
Kallt och frost i gräset utanför husvagnen.Var glad över att jag tagit på mig lite extra, även handskar.

Gick på i ett hårt tempo som kändes befriande skönt där i morgontimman.
Reflexväst på mig givetvis så bilarna höll sig på sin kant.

Avverkade kilometer på kilometer.Joggade korta sträckor och benen svarade riktigt bra.
Efter 7 km var jag tvungen att avsluta då tiden började bli knapp.
Hade då varit ute i 70 minuter.
Kändes jättebra:)

Snabbt in i duschen och till husvagnen för lite frukost och hårtorkning.

Morgonen var så vacker med soluppgången och frost överallt.

Gick bort till busshållplatsen 5 minuter bort.Var där alldeles för tidigt.
Jag i ett nötskal:) Alltid i väldigt god tid.
Försökte köpa mig en sms biljett med appen i mobilen men det gick inte.
Likaså låg systemet nere i bussen så det blev en gratisresa.
Något verkade vara knas med deras betalsystem.

Kom till Centralen i bra tid.
Gick in på Waynes och köpte en kaffe i väntan på bussen från Oslo.

Idag skulle jag åka med en kollega och lära mig körningen till och från Cityterminalen i Stockholm.
Kul och spännande!
B kom rullande straxt och jag klev ombord.
Han blev jätteglad över att få lära mig körningen.Stockholmare som han var från början så var det verkligen bästa läraren jag fått:)

Vi pratade om allt möjligt under färden.När vi närmade oss Stockholm skrev jag ner lite minnesbilder från färdvägen som var väldigt enkel.
Bara följa skyltar.
Lugnt i trafiken vid den tiden.

Anlände så till Gate 9 på Cityterminalen, släppte ut gästerna och vi gick sedan till ett ställe där B fick sig lite mat.
Jag hade intagit lite ibussen och var inte hungrig.

Tog oss en promenad runt området och in på Centralstationen.
Såg ställen där tex Röda Korstet stod och mötte upp flyktingar som kom med tågen från olika håll.
Kändes jättekonstigt med dessa tillfälligt uppställda, hjälpläger där på tågstationen i Stockholm.

Jättebra för de stackars människor som anlände till vårt land, på flykt från sin egen tillvaro som slagits i spillror.

Jag rös där jag gick i min stiliga uniform, med ett liv i ordning och trygghet.
Så olika tillvaron kan vara för oss människor här på jorden, i samma land, samma stad.
Kände en stor tacksamhet över att få vara så lyckligt lottad att jag kan leva i fred i mitt eget land.
Känna att min familj, nära och kära har det tryggt och bra.
Bostad, mat och arbete att gå till.
Ett meningsfullt liv helt enkelt.

Vi gick tillbaka till våran buss och B frågade mig om jag ville köra hemåt.
Tänkte två sekunder och svarade sedan, självklart tar jag ratten.
Bästa sättet att lära mig:)

Installerade mig bakom ratten.
Lärde mig snabbt handdatorn då den var lite olika upplagd än den jag är van vid.
Tog ombord några gäster och rullade så ut från Cityterminalen, ut i Stockholmstrafiken.
Koncentrerad och lugn, rattade jag fram våran härliga, nästan 4 meter höga buss längs vägarna och ut ut stan.
Kände mig så stolt över mig själv.

Jag körde buss för första gången i Stockholm och det kändes helt fantastiskt:)
B tyckte att jag skötte det galant.

Körde till Västerås i glatt samspråk med sovande trygga gäster.
Anlände till Centralen i Västerås ca 1 1/2 timme senare.
Fick beröm av min lärare och även gästerna:)
Jättekul!

Kände att det fick räcka för mig som träning.Nästa gån fick bli i skarpt läge med egen buss och gäster som var mina.

Vi bytte förare, jag tog hand om gästerna som skulle vidare mot Karlstad och Oslo.B intallerade sig vid ratten.
Kramade om honom och tackade för hjälpen.
Han vill så gärna lära mig linjen åt andra hållet också.
Till Oslo, det vill jag ju själv också.

Har lagt fram det till min chef så jag hoppas han tar fasta på det.
Vore jättekul att rulla över landsgränsen i jobbet:)

Jag lägger rädslor bakom mig på rad nu då jag fixat Arlanda och Cityterminalen som ingenting på kort tid.
Livet är spännande och kul med det nya.

Tog sedan bussen hem till Surahammar med en fd kollega som jag på mitt förra arbete, försett med körningar, på den tiden jag var driftsamordnare med ansvar för 240 förare.
Kul att åka med honom och prata gamla tider.

Tiderna förändras och jag med :)
Får nya värderingar och tycker om när det händer nya saker, utmaningar och förändringar.

När andra börjar trappa ner livet och planerar med tänk inför pension, gör jag tvärtom:)
Jag ger mig in i nytt med en livsglöd som bara ökar för var dag.

57 år snart, nytt jobb som jag älskar och en framtid så spännande.

Nästa steg blir att köpa hus och få mig en ordnad tillvaro i Surahammar.
Känns som ett bra utgångsläge inför kommande äventyr:)

Kom så hem till dotter och barnbarn.
Trött, hungrig och glad.

Gjorde kväller tidigt med ledig dag,Torsdag framför mig.
Dvs idag:)
Skall staxt ta på mig träningskläderna och ge mig ut.

Av Sirpa - 14 oktober 2015 05:46

Det finns människor som viger sina liv åt att vara omhändetagare.
Det är bra, om man har förmågan att i detta också leva sitt eget liv, i lycka och glädje.

När det går så långt att andras problem och livskriser blir ens eget liv och ansvar, då är det farligt.
Då lever man själv på en skör tråd, som hotar med att brista och man faller till sist, av allt man axlar.

Man gör andras problem till sina egna.
Tror att det är det som är meningen, ansvaret och att ingen annan lösning finns.

Jag var själv sådan en gång i världen.Det är inte så jättelänge sedan som jag förstod vad jag höll på med.
Jag var "mamma" åt min egen mor, syskon, vänner och kollegor.
Jag var den man ringde till när det var problem.
Jag var den som löste problemen, fixade och donade.
Lyssnade på alla, tröstade och fanns till hands, dag som natt!
Alltid i alla lägen!

På raden...Närmast anhörig på pappret var det mitt namn som stod.Det var mig man ringde till först när det var något som hände.
Samtal från sjukhus, polisen, soc och andra myndigheter.
Det var jag som bar ansvaret.....

Detta höll ju inte i längden.
Förstår ju vem som helst.

Min värld rasade samman då jag inte hade något eget liv.

Problemet låg hos mig själv, som inte kunde säga nej i tid.
Tog bara på mig mer och mer....
Tills jag inte längre kunde stå på mina egna ben och min hjärna gick sönder och mitt hjärta brast...

Jag kollapsade fullständigt!

Stod bara mitt på golvet på mitt arbete och bara grät och skakade!!

Jag tog slut!

Idag är jag en lycklig människa.Som vet hur jag sätter gränser.
Fick den hjälpen jag behövde och är oerhört tacksam över det.

Nu ser jag människor omkring mig som jag älskar, som gör samma fel som jag.
Som bär bördor som är dem övermäktiga.
Jag ser vad som skulle behövas för att få dessa människor att inse vad som håller på att ske....

Mitt i detta bär jag själv förmågan att leva, ta hand om det som vaknat i mig själv, efter ett helt liv med en ryggsäck som vägde tungt.

Ansvaret har jag lagt tillbaka hos dem det hörde hemma, var och en med sitt liv och de som inte mäktade med det, har fått sin vårdplats i trygghet:)

Allt tog tid men det lyckades.

Idag lever jag i symbios med Min familj, mina barn och barnbarn.
De som vill vara nära mig utan att ställa kravet att jag skall bära deras liv.
Alla bär sitt och jag stöttar det jag mäktar med.
Det går inte att göra mera:)

Skulle jag försöka ens så skulle min hjärna säga stopp.
För den skull är jag ingen sämre människa.Inte heller en egoist utan jag har lärt mig hantera min roll i livet.

Jag räcker inte till åt någon om jag rasar.Alltså måste jag göra mina val och det i tid.

Jag har av min egen bror blivit utskälld, idiotförklarad och förminskad till en nivå där jag inte har något värde, för att jag sade STOPP när jag inte längre mäktade med att bära andras bördor.

Detta lever jag med.
Utan problem för det är inte mitt ansvar att axla andras liv, vuxnas problem.

Jag lyssnar gärna om någon får stöd av det men agerar inte förrän det är nödvändigt.
Delegerar till berörda instanser istället för att bära själv.

Man kan inte vara allas samvete.
Det är omöjligt!

Livet är här och nu och jag har valet att göra det bästa av mitt liv.
Precis som alla andra också har.

Stötta och hjälpa..Ja!
Men inte bära och axla andras liv.

Sätt gränser som är tydliga.




Av Sirpa - 13 oktober 2015 19:06

Kan man ju kalla det förstås:)

Ledig från körningar.

Vaknade tidigt, självklart.
Kaffet igång och Sheba åt Titti.

Kände i kropp och mage att det varit för mycket mat och stillasittande de senaste dagarna.Kände mig som en slöhög!
På med träningskläder och ut.

Styrde mot skogen:) det var rätt beslut.
Traskade på över stock och sten.
Höll ett högt tempo så det var en superbra balansträning.
Joggade där det gick utan att riskera halka över rötter och på stenhällar.

Kilometrarna byggdes på varann och när jag till sist kom till stora vägen så hade jag följt Långsjöns strand en bra stund.

Landade hemma efter drygt två timmar och 10 km.
Det kändes i benmuskler och rumpan.
Härligt!

Stretch och dusch innan frukost med dotter och barnbarn.
Lillungen hemma idag med feber.

Sedan satte jag igång att fixa på mitt rum i huset.
Rensade bland kläder och skor.
Hämtade sådant som skulle in från husvagnen.Har ju allt där då jag bott i vagnen sen jag tog hem den för över en månad sedan.
Det blev många vändor och en jättefin ordning överallt.

Tänkte sova i vagnen några nätter till.
Tömde så mycket som det bara gick idag för att göra det enkelt för den dagen då husvagnen skall tömmas helt, på vatten och allt inför vinterförvaring.

Kommer att städa ur den noggrant för att det bara blir att ta fram den i vår igen.
Dessutom håller det gnagare borta om inget finns i vagnen, som lockar.

Höll på i många timmar med allt.
Fint blev det på rummet, renbäddat och prydligt.
Bara att börja sova där när jag känner för att avsluta min campingsäsong:)
Inte riktigt dags ännu.

Slutade med att sy i knapparna ordentligt på jobbskjortorna.

Av Sirpa - 13 oktober 2015 06:52

Igår var jag ute och kryssade och mådde gott under ett dygn, på havet.

Hemfärden gick med buss ifrån Värtahamnen till Västerås.
Sedan skulle jag ta mig vidare hem till Surahammar med lokaltrafikens buss.

Såg redan på båten att den planeringen kunde spricka då tiden för bussbytet var knappt.
Skulle bli stående en timme och vänta på nästa tur.

Det kändes inte så lockande då jag var trött, hade ont i magen och tungt bagage med godis och annat jag inhandlat på båten, till familjen.
Passade på då det inte är så långt till jul:)

Skickade ett sms till min dotter med frågan om hon kunde tänkas hämta mig med bil, om jag skulle missa bussen.

Fick då svaret omgående.
Mamma..strunta i bussen!
Jag hämtar, vilken tid?

Det kändes så himla skönt att veta att mitt barn skulle komma och hämta mig då jag anlände från Stockholm.

Känslan var härlig när jag såg mitt barn och barnbarn komma rullande, just bara för att jag skulle slippa krångla med en buss till.
Lokalbussen hades jag hunnit med men det var härligt kliva in i min bil och mina älsklingar.

Kände mig så älskad!

I glatt samspråk for vi hemåt.
Lilltjejen trött och febrig men ändå så glad över att hämta mormor.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3 4
5
6
7
8
9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22
23
24
25
26 27 28 29 30 31
<<< Oktober 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards