Har nu jobbat några dagar och kommer vara ledig Söndag och Måndag iallafall:)

Skulle varit ledig idag med men lät Nettbuss veta att jag kan köra lite extra om behov finns.

Hade en grym dag igår som började 2.49 och slutade 15.30
Tre vändor till och från Arlanda.Med raster så blev det alla dessa timmar.

Nu inatt började jag 2.44 igen:)
Tog över bussen som kom från Örebro.Kollegan hade då gjort sitt 12 timmarspass.

Jättedimmigt vid Bålsta, Ekolsundsbron och Sigtuna.
Försiktig körning då sikten var obefintlig.

Fick tillbaka ett gäng som kommit från sol och värme.Nu stod de tunnklädda och frös när jag kom som en ängel med varm, go buss.
Skojade och pratade med mina härliga gäster och det var väldigt populärt:)
Fick mängder med beröm när vi något försenade, pga dimman, kom till Västerås.
Så mysigt när gästerna så gärna vill prata lite extra och berätta hur de upplevt sin resa med oss:)
Så härligt!

Jag suger i mig!
Hoppas någon hör av sig till Nettbuss så de får veta vilka förare de har i Västerås.

Vi är bäst:)
Så är det bara.

Tycker lite synd om våra konkurrenter som tappar fler och fler till oss.

Jag trivs så oerhört bra på min post.
Det får jag veta dagligen från gästerna att jag är på rätt plats.
De trivs under mina vingars beskydd:)

Hönsmamman på Nettbuss Bus4you i Västerås.

Livet rusar på i ett tempo ibland som gör att jag inte riktigt hinner med i hjärnan:)
Så är det emellanåt.

Var ut i Onsdags efter jobbet och blev bjuden på lunch av V, min fina kollega och vän.
Hon och jag fick en bra kontakt, från första stund vi pratades vid, när jag började på Nettbuss.

Jag bodde ju med hennes härliga kattgäng tidigare under sensommaren, då hon var bortrest.
Det var skojigt och annorlunda:)
Nu sågs vi och åt en god lunch i centrala Västerås.

När jag reste mig upp och skulle hämta sallad innan maten kom, så halkade jag med mina nya skor och min iPhone flög i en båge och slog i stengolvet med en hård smäll.
Snablar!!
Den hade gått i backen tidigare men inte på det viset som nu.

Skärmen var bara full i steck.
Några färgglada streck på höger sida.
Provade starta om och dona men inget hjälpte.

Kändes inte kul kan jag lova!!

Allt jag behöver fanns i den.
Mejl och rubbet.

Hade gått i mobilbytartankar ett tag.
Tänkte att det nog var dags under början av nästa år att byta modell.
Ville ha 6:an som är tunnare och större.
Mer lätthanterlig kände jag när jag provat min dotters telefon.

V och jag åt vår mat i lugn och ro.
Det pågick en tv inspelning i restaurangen så vi får se om vi kom med på ett hörn:)

Vi skojade och sade att vår hemliga dejt kom med på tv så det blev avslöjat:)
V hade varit på intervju för ett annat företag tidigare under dagen, så hon berättade om det.
Vi Nettbusstjejer är eftertraktade i bussbranchen tydligen.
Kul!
Får se vad hon väljer att göra.

Vi skiljdes åt och jag letade reda på en 3 butik i stan.
Fick proffshjälp direkt av killarna där.
Mitt abonnemang var inte riktigt i tid ännu för ett byte men då jag är trogen kund sedan 3 kom till, så fixades det ändå.

Det var troligtvis skärmen som pajat på min 5s och det ville jag inte stöka med utan valde byta istället.
Förklarade att jag måste ha mobilen snarast, för jobbet bla, men också för övriga livet.

Vi bytte sort av abonnemang då jag pratar mera telefon nuförtiden.
De hjälpte mig starta den nya och sedan fick jag instruktioner om hur jag kommande dygn skulle agera.
Mitt eget nummer skulle komma över nästkommande dag.
Tillfälligt sålänge.
Det kändes bra så jag kunde ringa och meddela mina närmaste.

Allt ordnade sig vartefter och nu har jag min guldfärgade iPhone 6:a istället.Ska försöka gå in i den gamla med datorn och se vad jag kan föra över.
Allt finns ju i iCloud men jag är inte npgon hejare på sådant så det får komma varefter:)
Det ordnar sig alltid i slutänden.

Nu kan jag göra det mesta iallafall med den nya.

Tänk vad sårbart det är och jag är inte ett dugg intresserad av den biten av mobil och data, det ska bara funka.
Många andra kan och vill och de hjälper mig med det jag måste ha i mitt liv.

Hittills har jag klarat det mesta själv med hjälp av min dotter:)
Gamla mamma gör så gott hon kan...skojar hon och jag:)
Så nu är det bara att blogga på igen.
Ligger efter några dagar:)
Det kommer snart ikapp

Bloggande har varit nere ett par dagar pga att jag lyckades ha sönder min iPhone och krånglat igång en ny.
Kommer snart åter:)

Slutade jobba vid midnatt och åkte sedan hem jättetrött.

Kändes inge bra att behöva lämna en smutsig buss till morgonen då tvätten varit avstängd hela helgen.
Tvättade vindruta och några av sidorutorna så gott det gick.

Jag önskar att vi kunde ta oss in i tvätthallen ändå för att tvätta manuellt med borste och högtryck, om vi vill.
Jag gör det iallafall om jag har den tiden.
Allt är bättre än en genomskitig buss.

Nu var det bara att lämna.
Kändes inte bra.

Kom isäng vid 1 tiden och somnade snart.
Drömde otäckt och vaknade med ett ryck vid 7 tiden.
Drack kaffe och låg kvar en stund och bara njöt av att ta det lugnt.

Sedan på med träningskläder och ut i den härliga höstsolen.

Det blev 10 km powerwalk varvat med jogg idag:)
Kändes härligt!

Stretch och dusch.
Frukost och fixa mat med till jobbet.

Börjar jobba igen 12.30 så det är inte många timmar att bolla med till sömn och fritid.
Men det går:) med god vilja.

Har ju egentligen ledigt idag men kör extra då det är krisigt med förare hos oss.

Det känns helt underbart när jag får veta att jag är önskad av andra bussföretag, just bara för att jag är den jag är:)

Älskar mitt arbete och det syns tydligen:) inte bara mot våra egna gäster utan andra bussbolags förare.
Det har lagts märke till hur jag suger till mig människor.

Detta känns så oerhört bra då jag nyligen fick ett klagomål på mig från en gäst som ansåg att jag bemött honom illa.
Knäpp på näsan gentemot denne människa!!
Denne får ta ut sitt dåliga humör på någon annan, inte mig.

Nu har jag bearbetat detta och släpper det obehagliga som jag bar på några dagar pga denna persons attityd och dumma ord till min chef.
Inget stämmer av det han skriver!
Han kan bära sitt skit själv, jag tar inte emot det.

Kändes så hemskt för mig bara, att efter 21 år i branchen få ett klagomål på mig.För någonting som inget en var.

Så ...borta! Poff!!

Nu vandrar jag vidare med högt huvud och suger i mig av all den välvilja och godhet som strömmar emot mig och Bus4you varje tur jag kör.
Vi får fler och fler gäster på våra turer och det känns fantastiskt.

Vi är ju bäst:)

Som en kollega från ett konkurrerande företag sa igår kväll:)
Sirpa, du ska jobba för oss, du vet hur man bemöter kunden på bästa sätt.
Vi vill att du kommer över till oss istället, det är här du ska vara!
Det lönar dig mest.

Tydligen hade det pratats om mig och mitt sätt att arbeta och nu finns det ett intresse att få över mig till dem:)

Härligt!

Nettbuss...vad säger ni om detta?
Vill ni släppa mig eller är jag värd att kämpa för?

[Bild]

Blev så fullständigt tagen på sängkanten för några dagar sedan, när jag var ledig.

Var ute och gick min mil då jag såg att min chef försökt ringa mig.
Försökte ringa åter men han var upptagen.

Åkte in till Västerås, lite extra finklädd för att handla skor inför höst och vinter.
Likaså träffa en god vän på lite mat och prat, vi hade inte setts på jättelänge och jag har saknat honom enormt.
Såg fram emot mötet.Våra glada samtal.

Hittade skor redan i första butiken jag var in i och jag var jätteglad:)
Ledig dag, nytränad, fräsch, finklädd, mådde toppen efter att ha hittat skor:) tre par dessutom för en bra peng.

Svårt att få bra bilder på svarta skor.

Dessutom var jag ju så glad över att äntligen få sätta mig ner med min vän och prata om sommaren och allt som hänt i våra liv.
Som vi gjorde förr innan livet satte stopp och tog tiden ifrån oss, framförallt hans liv.

Nu skulle vi äta gott och bara prata, prata :) vilket vi är duktiga på båda två.Ventilera våra tankar och lägga livets gåta på bordet emellan oss och pussla i det.
Älskar sådant:)

Jag var toppenglad!
Kände att livet var på rätt köl.
Jobbet toppen och nu hade jag skor också till uniformen, som skulle bli jättesnyggt och bekvämt.
Jag brukar ha svårt att hitta skor i min storlek...41.
Är ju så lång och med stora fötter:)
Långa ben som jag är stolt över.

Satt i bilen efter shoppingen och bara vilade kort när min chef ringde igen.
Blev glad av att höra hans röst och lika snabbt orolig, förbryllad och iskall inombords...då han berättade att det kommit in ett klagomål på mig från en gäst som troligtvis åkt med mig.

Jag blev helt förskräckt och min hjärna började söka efter något tillfälle som kunnat ge anledning att klaga på mig som förare.
Fick inte ihop tankarna...

Jag som älskar mitt arbete och ständigt levererar därefter.

Vad hade hänt??

Chefen berättade vidare, nästan ursäktande, för att han måste ta detta med mig.För han tyckte heller inte att det som stod i mejlet som inkommit till honom, att jag skulle betett mig som där var skrivet

Otrevligt bemötande!

Jag, Sirpa som haft busskort i 31 år år och Aldrig fått ett klagomål på mig!

Fick nu mitt första levererat, där i bilen på Erikslunds parkering, i min glädje över att dagen börjat så bra....
Ett klagomål på att jag bemött en gäst illa och nu behövde jag förklara mig.

Chefens ord träffade mitt hjärta som nålstick...
Jag mindes personen ifråga som skrivit mejlet och den som var otrevlig vid det mötet var han, inte jag!
Jag fick bära skott för något jag inte gjort.Han hade en dålig dag troligtvis och jag hade inte kvittrat som en fågel, så därför måste jag plattas till.

Kommer en människa fram till mig och genast börjar med tillrättavisningar, beskyllningar och anklagelser så har jag svårt att stråla som en sol emot denne.
Jag svarar tydligt, korrekt och ser till att avsluta ett sådant möte så snart det bara går för att inte hamna i något jag inte vill eller har mig gjort förtjänt av.

Så var det i detta fall också.
Troligtvis är gästen van att få mitt leende och glada humör i vanliga fall och nu blev detta ett Otrevligt bemötande, enligt hans ord.

Jag minns situationen så väl just för att han redan utanför min buss tittade på mig på ett sätt som inte var nådigt...han var på stridshumör redan då och jag mötte upp med att ge de svar han ställde frågor på och inte mera.

Så mitt första klagomål fick jag av att jag inte levererade guld och gröna skogar.
Jag har så stor erfarenhet av detta yrke, som jag haft i över 20 år att jag vet när jag skall välja mina strider.
Här valde jag att inte gå in i något utan bara få slut på något som jag misstänker skulle blivit obehagligt.

Han fick sätta sig i bussen med känslan av att jag inte givit honom den respons han förväntat sig och då fick jag ta skit för det.
Min chef skulle minsann få veta vad jag gick för.Otrevlig förare!!

Samtalet med chefen fortlöpte bra och vi lade på.

Jag kände mig ledsen och tillplattad där jag satt och det första min vän fick ta var min bedrövade känsla, när vi möttes inför vår måltid.
Jag berättade vad som hänt och han stod frågande och undrade vad som denna gäst råkat ut för innan han kom till min buss.

Genast sade han åt mig att inte ta åt mig av detta.
Han om någon vet hur jag älskar mitt jobb och hur jag bemöter människor.

Jag sade både till min vän och chefen, tidigare i telefonsamtalet, att detta lägger jag åt sidan.
Lägger ingen energi på det då jag inte gjort något fel.

Vi gick och åt, pratade om mängder med annat och mådde gott i varandras sällskap.
Men i mitt bakhuvud låg klagomålet och gnagade, sved och störde min glädje och sinnesfrid.

Tiden var alltför kort och vi skildes åt då han måste iväg till sitt arbete.
Vi kramade hejdå och lovade varandra att ses snart igen.
Det var så mycket mera att prata om.

Jag åkte hemåt.
Tänkte på orden ..otrevligt bemötande...jag hade bemött en gäst så otrevligt att jag måste få ett samtal från chefen, med en förklaring.
Herregud!
Det kändes inte bra inombords.

I den stunden, där i bilen funderade jag faktiskt på att ringa och säga upp mig.Jag var ju inte lämplig för detta yrke om jag får klagomål på mig.
Så ont gjorde det i mitt hjärta!

Efter 20 år som bussförare fick jag mitt första klagomål och dessutom när jag mår som bäst och trivs i min yrkesroll.
Hur enormt mycket måste jag leverera för att det skulle bli bra?!
Kanske passade jag inte som bussförare utan skulle jobba i en mörk potatiskällare, där ingen behövde möta mig.

Den kvällen och natten blev jobbig.
Tankarna malde och jag var helt slut när jag skulle jobba dagen efter.
Gick upp 4 och mådde pyton.Hade en 12 timmars dag framför mig i jobbet.

Började köra från depån.Hämtade buss därifrån och körde till Resecentrum.Såg att jag hade några bokningar och det knöt sig i magen på mig.
Otrevlig chaufför var jag!
Hur skulle jag vara för att räcka till??
Hur vågade jag bemöta dessa, mina första gäster efter det klagomål jag fått på mig...

Självförtroendet var nere i botten.Kände en rädsla krypa inom mig, som tog min kraft och glädje.

Jag möttes av morgontrötta gäster som jag hjälpte tillrätta, i vanlig ordning.Log, välkomnade och småpratade.
Kände mig osäker i min roll...

Rullade så iväg med mina gäster, tryggt tillbakalutade i sina sköna fåtöljer, i min varma fina buss.

Jag välkomnade alla åter i microfonen och gav den information jag tycker är lämplig för att mina gäster skall känna sig bekväma.De skall kunna slappna av och bara färdas tryggt i mina händer.Veta att de har ett värde för mig och att jag finns för dem, denna stund i livet, på deras resa, vidare till nästa destination.

Jag mådde riktigt dåligt!
Jag var ju fortfarande den otrevliga föraren som fått ett klagomål på mig.

Tankarna malde.
Jag resonerade fram och åter om hur jag kände, vad jag behöver göra för att komma ur min sinnesstämning.

Min gäster tackade översvallande på Arlanda då de steg ur, lovordade min körning, som det brukar vara.
Får ju 9 av 10 turer veta att jag kör så mjukt och fint.
Att jag är glad, hjälpsam och trevlig och att de kommer tillbaka snart och vill resa med oss igen.

Det hjälpte mig något i stundens känsla, gav mig lite självförtroende åter.
Dagen fortsatte i den andan.
Trevliga, härliga, glada och förväntansfulla gäster i en strid ström.
Jag sög i mig som en svamp av berömmet jag fick, hela tiden.

Den otrevliga föraren lyftes upp av gästernas ord, av kollegors och vänners ord på Facebook där jag gjorde ett inlägg, om min jobbiga känsla.
Vilken inre strid som pågick inom mig.
Jag är ju bra!
Jag vet ju det och jag är mån om att ständigt leverera på topp.
Perfektionist kan man nog nästan kalla mig, i arbetet.

Efter jobbet åkte jag med en kollega för att få ventilera om detta.
Han hjälpte mig att komma över den sista jobbiga känslan.
Gav mig självförtroendet åter och det kändes lättare.

Jag är ju en sådan människa att jag vill bearbeta det som hänt innan jag släpper det.Kan inte bara rycka på axlarna och trava vidare.
Känslor måste ut och sorteras och sedan måste jag verkligen vara säker på att detta är utagerat.
Jag vill inte bära på en massa jobbigt inombords, som tar energi från övriga livet.

Jag vill leva som den glada skit jag är och trivas med det jag gör.

I jobbet ger jag mitt allt.

Denna händelse har nu gjort att jag sänker ribban.
För nu vet jag att inte alla tycker att jag gör ett tillräckligt bra jobb.

Min glädje har dämpats och jag kommer nog inte att stråla som jag gjort hittills.
Återigen en människa som satt krokben för mig i livets glädje.
Jag fick bära någon annans problem...

Jag kommer över detta om ett tag.
Bär ännu en lite rädsla inombords..
Som kommer försvinna.

Kom hem sent natten mot Lördag.
Var ut och slarvade med en vän, direkt efter jobbet:)
Vi har alltid kul när vi ses.
Så även denna gång.

Var tvungen att åka hem till sist fast jag hellre varit med honom:)
Klockan var mycket, jag hade varit uppe i 21 timmar och jobb dagen efter.
Det var bara att krama hejdå och åka.
Många skratt fick vi denna kväll och båda var glada över att vi tog oss tid att ses.

Gick upp 6.45 Lördag morgon.
Klockan 7 stängde jag dörren till husvagnen och gav mig ut på en rejäl powerwalk.
Gick bortåt golfbanan och runt hela Surahammar.
Gick undan!

Tog vackra bilder och mådde så gott efter gårkvällens glädje och skratt:)

Kom hem efter 11 kilometer och 1 tim 40 minuter.
Stretch och dusch innan frukost.

En sryg timme senare var det dags att jobba igen.
En 10 timmardag.

När jag vaknade imorse så var tanken att jag skulle ge mig ut på en powerwalk längs gatorna i Surahammar.

Tänkte mig sträckan 15 km för att få till det ordentligt.

Traskade iväg och kom dryga kilometern då jag bestämde mig för att styra stegen ut i skogen istället.
Det är ju bra med varierad träning med olika underlag.

Kände för att vara för mig själv den tid som träningen skulle ta idag.
Det fick jag i skogen:)

Gick raskt och joggade på sträckor där terrängen tillät det.
Över stock och sten, myrar och små broar.
Halt och sumpigt på sina ställen.
Bra träning för balansen kände jag.

Naturen doftar så gott såhär på hösten och luften är lätt att andas.

Kände att jag tagit på mig lite för mycket så en tröja åkte av.
Handskarna likaså.

Följde markeringarna och kom så småningom på andra sidan Långsjön.
Jättesöta stugor vid stranden av sjön.

Det växte svampar överallt och jag ägnade lite tid åt att plocka trattkantareller, som jag lade i tröjan som jag tog av mig.

Njöt oerhört av friden i skogen och känslan att kroppen mådde bra av den sortens träning.

Mycket balansövningar, hopp och skutt över vatten och sumpmark.

Kom hem efter drygt 2 timmar.
Körde trappträning innan dusch och frukost.
Mådde riktigt bra:)