Kom ju in igår med ambulans till sjukhuset.
Lades in över natten för vidare prover och det kändes tryggt.
Inget lämnades åt slumpen, då det var över bröstkorgen jag hade ont.

Fick min säng på MAVA.Nål i armen och lite sjukhuskläder.
Min dotter stannade en stund innan hon äntligen kunde ge sig av hem och sitt eget liv.
Mamma var i trygghet!

Det togs prover på mig.
Puls och blodtryck låg lite högt.
Smärtan över bröstkorgen hade klingat av och låg mera som ett molande bara.

Jag fick middag serverad som var lax med citronsås, potatis.Riktigt gott!

Timmarna gick och det kom in nya sköterskor och tog prover.

Dottern kom med en thermos starkt och gott kaffe hemifrån.
Hon hade med lite grejer till mig.
Bytte till skönare kläder.
Var jättetrött efter allt ståhej ikring min person.

Kvällen kom och dottern åkte hem.
Jag kröp ner under täcket och försökte sova.
Hade då pratat med vänner via facebook om messenger.

Hade lite ordbyte med min chef.
Ville inte prata i telefonen då han ringde, då jag ligger på tresal och vill inte störa de andra patienterna.
Tog via sms istället.
Så kommunicerade jag med alla idag, förutom min dotter som var med mig här.

Sista provet för kvällen togs vid 19 tiden.Senare under kvällen lyckades jag somna.Vaknade av att flera prover togs och de sista vid 1 tiden på natten.
Då var jag så trött att jag sov när nålen stacks in och blod togs.

Vaknade tidigt, vana trogen.
Innan 5.Gick på toa och hällde upp en mugg starkt kaffe som smakade ljuvligt gott.
Bloggade och svarade på allt på Facebook, messenger och sms.

Bytte om till kläder som min dotter hade med igår kväll.
Vid 7 tiden var det provtagning.
Fick veta att allt som tagits på natten såg bra ut.

Fick även veta att mitt blodsocker var perfekt.Så det är inget fysiskt fel på mig.
Blir bara klara med att alla symptom berodde på stress.

Fick in frukosten som smakade gudomligt.Hade själv fått bestämma igår kväll vad jag ville ha.
Kaffe och macka självklart

Väntade in läkarronden och var inställd på att få åka hem efter lunch.
Men icke!
Hjärtläkare skulle ge sitt utlåtande först.
Min släkts historia ställer till det.

Så nu har jag ätit lunch.
Kycklingryta som var jättegott.
Grannsängen är tom, hon fick åka hem.
Har pratat lite med tjejen mitt emot.
Hon hjälpte mig få igång tv:n

Jag väntar på besked....

Nålsticken börjar vara många nu:)
Skulle tro att det är uppe i 8-9 stick sen 15 tiden igår.

Vi får se vad som händer....

Igår Torsdag hade jag ledig dag från arbetet.
Vaknade tidigt ändå och satt i sängen med kaffe, katt och mina tankar.
Hade sådant tryck över bröstkorgen, drog upp mot halsen och ut i armhålan på vänster sida.

Pulsen dunkade på med 90 slag i minuten.Det iinade i öronen och jag mådde riktigt dåligt.
Kände inte igen min kropp alls!
Den ville inte lugna ner sig, hur jag än använde de verktyg jag har för att komma ner i lugn och harmoni.

Tankarna på all den röra och stress som råder på jobbet just nu fick mig nästan att kräkas.
Kroppen skrek Stopp allt vad den kunde.Hjärnan hotade med härdsmälta.

Lite senare ringde jag till Vårdcentralen i Surahammar för att boka en läkartid.Kände att jag måste få ordning på detta.
Kroppen tog stryk av trycket, den höga pulsen och avsaknad av vila.

Tyngden över bröstkorgen oroade rejält.
Fick svar från sköterska att jag inte är listad i Surahamnar så någon hjälp där kunde jag inte få.
Hon undersökte vidare vart jag var listad och återkom med svaret lite senare.
Jag hörde till Kungsör.
Ringde dit och fick en telefontid 13.20
Alltså mer än 4 timmar senare.
Trycket över bröstkorgen bara ökade.Jag kände mig yr och konstig.

Lade mig i sängen för att vila.
Kontaktade min arbetsplats.Trafikledningen i Göteborg och förklarade läget, att jag mår riktigt dåligt och söker hjälp nu.
Trafikledare sade oroligt att det hördes att jag var medtagen, andningen tung.
Han skickade mejl och sjukskrev mig till chefen.
Jag skulle arbetat Fredag och helgen på det.

Låg i vila på söngen när det högg till i bröstet på vänster sida och smärtan tilltog.Lät det bara vara.
Försökte slappna av och tänka på annat.
Tårarna trängde fram av smärtan och jag var yr där jag låg.Pulsen dunkade och trycket mot halsen ökade och det var jättetungt att andas.

Lät det vara....ca 15 minuter tror jag.
Tårarna rann och jag satt med knutna nävar och tryckte emot smärtan i bröstet.
Ropade på min dotter som var i köket...

Hon blev helt förskräckt när hon såg mig där jag satt i sängen med nävarna tryckta mot bröst och hals.

Sedan gick det undan....
Hon ringde några samtal.
Några minuter senare steg det in två trygga karlar in i mitt rum.
Räddningstjänsten i Surahammar.

De tog genast hand om mig.Lugnade, frågade gjorde tester och inte långt efter kom Ambulansen med två trygga karlar till.

Jag kände mig jättefånig som låg där i sängen.
Blev snabbt lugnad med orden att jag måste tillåta mig ta hjälp när jag mådde dåligt.

EKG kopplades på.Vi samtalade.
Jag var så yr att det inte gick att sitta upp.Pulsen uppe över 90.
Ambulansen tog över helt.

Jag lugnade ner mig och det hemska trycket och smärtan lättade.

Ville inte med till sjukhuset då EKG såg bra ut.Vi pratade vidare och killarna ville att jag åker med, för säkerhets skull.
Med den hjärthistoria jag har så var det bra enligt dem.

Pappa gick ju bort i hjärtinfarkt som 35 åring, mamma har pacemaker och syrran äter hjärtmedicin för hjärtflimmer.

Så jag gick med på att åka med.

Min dotter följde med.
Hennes pappa kom dit för att passa mitt barnbarn och hund.

Jag lovade mitt barnbarn att jag skulle komma hem om några timmar.Det lovade ambulanskillarna också.

I ambulansen fick jag ett gott samtal med Gert som han hette.
En man med stort hjärta och härlig berättare.
Han lyckades lugna ner mig helt och allt såg bra ut i värdena.
Lite för högt blodtryck bara och pulsen lite för snabb.

Jag har ju så låg vilopuls annars.
Kan vara nere i 50-55.
Han berättade om sitt liv, träning och annat så jag kände mig trygg.
Härlig människa!
Skulle vilja ha som vän i mitt liv:)

Självklart var han i sin yrkesroll i stunden men har svårt att tro att han är nå annorlunda privat.
Empatisk, glad, varm och dessutom snygg;)

Väl inne på sjukhuset blev det mera prover, nytt EKG och mera samtal.
Kände mig så bra omhändetagen.
Min älskade dotter var vid min sida, hela tiden.

Vi var säkra på att jag straxt skulle få åka hem....men läkaren ville att jag blir kvar för observation.
Flera prover skulle tas under natten...

Så blev det.
Togs in på MAVA.
Medicinsk akutvårdavdelning.
Nål sattes på armen och jag fick en egen säng.....

Dottern knäppte bilder så jag fick till min blogg som hon vet att jag vill skriva, min ventil i livet, skrivandet....