Direktlänk till inlägg 6 november 2015

Kroppen sade stopp!!!

Av Sirpa Niva - 6 november 2015 06:31

Igår Torsdag hade jag ledig dag från arbetet.
Vaknade tidigt ändå och satt i sängen med kaffe, katt och mina tankar.
Hade sådant tryck över bröstkorgen, drog upp mot halsen och ut i armhålan på vänster sida.

Pulsen dunkade på med 90 slag i minuten.Det iinade i öronen och jag mådde riktigt dåligt.
Kände inte igen min kropp alls!
Den ville inte lugna ner sig, hur jag än använde de verktyg jag har för att komma ner i lugn och harmoni.

Tankarna på all den röra och stress som råder på jobbet just nu fick mig nästan att kräkas.
Kroppen skrek Stopp allt vad den kunde.Hjärnan hotade med härdsmälta.

Lite senare ringde jag till Vårdcentralen i Surahammar för att boka en läkartid.Kände att jag måste få ordning på detta.
Kroppen tog stryk av trycket, den höga pulsen och avsaknad av vila.

Tyngden över bröstkorgen oroade rejält.
Fick svar från sköterska att jag inte är listad i Surahamnar så någon hjälp där kunde jag inte få.
Hon undersökte vidare vart jag var listad och återkom med svaret lite senare.
Jag hörde till Kungsör.
Ringde dit och fick en telefontid 13.20
Alltså mer än 4 timmar senare.
Trycket över bröstkorgen bara ökade.Jag kände mig yr och konstig.

Lade mig i sängen för att vila.
Kontaktade min arbetsplats.Trafikledningen i Göteborg och förklarade läget, att jag mår riktigt dåligt och söker hjälp nu.
Trafikledare sade oroligt att det hördes att jag var medtagen, andningen tung.
Han skickade mejl och sjukskrev mig till chefen.
Jag skulle arbetat Fredag och helgen på det.

Låg i vila på söngen när det högg till i bröstet på vänster sida och smärtan tilltog.Lät det bara vara.
Försökte slappna av och tänka på annat.
Tårarna trängde fram av smärtan och jag var yr där jag låg.Pulsen dunkade och trycket mot halsen ökade och det var jättetungt att andas.

Lät det vara....ca 15 minuter tror jag.
Tårarna rann och jag satt med knutna nävar och tryckte emot smärtan i bröstet.
Ropade på min dotter som var i köket...

Hon blev helt förskräckt när hon såg mig där jag satt i sängen med nävarna tryckta mot bröst och hals.

Sedan gick det undan....
Hon ringde några samtal.
Några minuter senare steg det in två trygga karlar in i mitt rum.
Räddningstjänsten i Surahammar.

De tog genast hand om mig.Lugnade, frågade gjorde tester och inte långt efter kom Ambulansen med två trygga karlar till.

Jag kände mig jättefånig som låg där i sängen.
Blev snabbt lugnad med orden att jag måste tillåta mig ta hjälp när jag mådde dåligt.

EKG kopplades på.Vi samtalade.
Jag var så yr att det inte gick att sitta upp.Pulsen uppe över 90.
Ambulansen tog över helt.

Jag lugnade ner mig och det hemska trycket och smärtan lättade.

Ville inte med till sjukhuset då EKG såg bra ut.Vi pratade vidare och killarna ville att jag åker med, för säkerhets skull.
Med den hjärthistoria jag har så var det bra enligt dem.

Pappa gick ju bort i hjärtinfarkt som 35 åring, mamma har pacemaker och syrran äter hjärtmedicin för hjärtflimmer.

Så jag gick med på att åka med.

Min dotter följde med.
Hennes pappa kom dit för att passa mitt barnbarn och hund.

Jag lovade mitt barnbarn att jag skulle komma hem om några timmar.Det lovade ambulanskillarna också.

I ambulansen fick jag ett gott samtal med Gert som han hette.
En man med stort hjärta och härlig berättare.
Han lyckades lugna ner mig helt och allt såg bra ut i värdena.
Lite för högt blodtryck bara och pulsen lite för snabb.

Jag har ju så låg vilopuls annars.
Kan vara nere i 50-55.
Han berättade om sitt liv, träning och annat så jag kände mig trygg.
Härlig människa!
Skulle vilja ha som vän i mitt liv:)

Självklart var han i sin yrkesroll i stunden men har svårt att tro att han är nå annorlunda privat.
Empatisk, glad, varm och dessutom snygg;)

Väl inne på sjukhuset blev det mera prover, nytt EKG och mera samtal.
Kände mig så bra omhändetagen.
Min älskade dotter var vid min sida, hela tiden.

Vi var säkra på att jag straxt skulle få åka hem....men läkaren ville att jag blir kvar för observation.
Flera prover skulle tas under natten...

Så blev det.
Togs in på MAVA.
Medicinsk akutvårdavdelning.
Nål sattes på armen och jag fick en egen säng.....

Dottern knäppte bilder så jag fick till min blogg som hon vet att jag vill skriva, min ventil i livet, skrivandet....

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sirpa Niva - Onsdag 17 juli 14:43

Tisdag morgon 2.30 vaknade jag för att få iordning hemma, innan det var dags att åka till Öland några dagar. Kände mig seg och trött. Kvällen innan hade jag lastat in allt som skulle med. Jag hade handlat mängder med mat och annat till min yngsta...

Av Sirpa Niva - Tisdag 16 juli 03:19

Min balkong :) en blomstrande och grönskande oas

Av Sirpa Niva - Måndag 15 juli 06:52

Lägger upp mina inlägg i lite kortare och flera delar från händelserika dagar då jag förra veckan tappade två långa inlägg. De bara försvannnär jag skulle ladda upp ett foto Det är jobbigt tycker jag när inläggen jag gör har den känsla jag sjäkv...

Av Sirpa Niva - Måndag 15 juli 06:14

Jag har nu kört två dagar Eckerö i rad och det är i tuffaste laget. Upp 3.30 och isäng vid 22 tiden. Egentiden blev i Lördags i Grisslehamn då jag valde att inte åka med båten. Körde först dit mina goa gäster och ställde bussen. Bytte om till tr...

Av Sirpa Niva - Fredag 12 juli 23:42

Min lilla fina Titti skulle fyllt 19 år idag. Saknar henne för alltid. ...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30
<<< November 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se