Nu måste jag in i vårdens omsorg, vare sig jag vill eller inte.

Är ju sjukskriven sedan i Fredags då jag under Torsdagen försökte komma till läkare.Mådde fruktansvärt dåligt med tryck över bröstet, tung andning, hög puls och hela allmäntillståndet rubbat.

Ringde till Surahammar först där jag bor och möttes av informationen att jag inte var välkommen till dem då jag inte var listad hos dem.

Personen jag talade med hänvisade mig till akuten om jag var jättedålig annars så till den vårdcentral jag hörde till innan jag flyttade. I mitt fall då Kungsör.

Ringde dit och fick en telefontid 4 timmar senare.
Satte mig till ro med detta...orkade inget annat då jag mådde pyton.

Kände hur pulsen dunkade i tinningarna på mig och jag försökte ta det lugnt och bara vila.
Med hoppet att få komma till läkare så snart som möjligt.

Plötsligt högg det till i bröstet på vänster sida och det strålade ut en smärta upp i halsen och ner i armhålan.Gjorde jätteont!!
Tryckte emot med knutna nävar och andningen var jobbig.
Väntade på att det skulle släppa....

Det gav inte med sig och jag började känna mig yr...ropade på dottern.
Ambulansfärd in och den vägen är det...

Samtalet från Kungsör kom den tid de sagt och dottern tog samtalet.
Talade om att det blivit bråttom och att vi fått lov att åka in med ambulans...att jag var i goda händer.

Där var sista kontakten med vårdcentralen,

Nu skall jag göra ett nytt försök att få mig själv listad här i Surahammar.
Har ringt igen och fått en telefontid nu på morgonen.
Vill tala med dem innan jag ger mig ut på andra äventyr, då min ork är begränsad just nu.

Jag känner att det blir så tokigt att jag skall behöva åka till Kungsör för att komma i kontakt med en läkare då jag bor i Surahammar.

Vid förra samtalet framkom att jag måste fylla i ett papper och lista mig, alltså manuellt.
Det går inte att göra på nätet.

Så min tanke är nu att göra det.
Vill bara få veta om det finns en chans för mig att få en läkare här denna vecka.

Väntar ju på en tid till arbetsprov av mitt hjärta på Centrallasarettet i Västerås och jag avser inte att arbeta förrän mitt hälsotillstånd förbättrats.
Jag är jättetrött och stundtals yr och matt.
Då kör man inte buss med levande människor i!!
Utsätter ingen för fara.

Kommer att skriva om hela resan så får vi se hur avancerat detta blir

[Bild]

Söndagen ramlade på i ett tempo som blev lite för mycket för mig, kände jag när kvällen kom.

Vaknade ju tidigt som vanligt.Skrev av mig massor innan dusch och lite frukost.

Fars dag var det och saknaden efter min egen pappa blev påtaglig igen.
Den är inte jobbig utan mera som en liten tagg i hjärtat, ett minne som ligger inbäddat inom mig.
Väl bevarat, till de stunder jag själv känner att behovet en stund, att minnas extra.

Jag är så lycklig över att ha så fina döttrar som finns för mig i alla lägen.Likaså jag för dem.

Kontakten med mor är ju så knapp.
Jag orkar inte ständigt bli påmind om hur litet värde mitt liv har så jag väljer att hålla mina jobbiga stunder för mig själv.
Lägger inte över något utan väntar med att ta kontakt, tills jag själv är på topp igen.
Då jag har energi att bära henne och hennes problem.

Så kan det vara:)
Alla har inte föräldrar som finns för en.Då får man lösa det själv.
Min egen familj hjälps åt så gott det bara går.Nu finns det ju bitar i den också som väljer att gå sin egen väg.
Det respekterar jag fullt ut.
Varje människa har rätten till sina egna val, i allt i livet.

På dagen igår åkte jag, min dotter och yngsta barnbarnet till Eskilstuna för att grattulera min andra svärson.
Det blev mycket gott till kaffet.

Mina äldsta dotter är grym på att baka.Tjusiga, jättegoda bakverk som får gommen att le:)

Det var alldeles lagom med folk där men det blev för mycket för min ork.
Drog mig undan lite för att bara vila.
Var så tacksam över att det bara var människor jag känner där.
Vill ju visa mig från bästa sidan vid sådana tillfällen.

En rolig sak hände innan kalaset kommit igång.
En älgkalv kommer plötsligt intravande på gården och ställer sig på gräsmattan och äter äpplen.
Kort därpå kommer den stora, ståtliga mamman och kallar till sig kalven.

Mitt på ljusan dagen:)
Riktiga tuffingar!
Fick lite bilder men ingen bra.Lägger ut det jag har.

Åkte så hemåt vid 17 tiden.
Jag var helt slut....
Tur att dottern tog hand om körningen idag.
Lilla barnbarnet var också hängig och det visade sig att hon hade över 39 graders feber när vi kom hem.

Så både mormor och lillan fick bäddas ner.
Min mage var jättebråkig.Säkert för att jag ätit så mycket sött och gott på kalaset.

Somnade tidigt och vaknade av att min dotter var orolig över febern som ökade, trots febernedsättande.
Den var uppe i 40 grader.

Vi hjälptes åt att svalka lillan.

Jag stupade i min bädd och somnade om...