Snart får jag veta om det är något fel på mitt hjärta.
Vad den tål och hur mycket.

Så mycket är jag på det klara med iallafall att jag kommer skydda mitt hjärta framöver, oavsett vad testet visar.

Jag har givit mig själv ett heligt löfte att aldrig mera utsätta den för sådan stress och frustration som varit sista tiden.
Aldrig mera!

Detta är inte likt mig heller att ge upp så snabbt.Någonting som jag trodde på och brann för fullt i.

Jag viker mig....just för hälsans skull!
Jag vågar inte fajtas vidare för sådan smärta som jag hade i bröstet, som tog andan ur mig och fick det att svartna för ögonen, vill jag inte uppleva igen.
Den rädslan jag kände och hjälplösheten tills ambulans och räddningstjänst kom.

Aldrig mer!!

Jag utsätter inte mina nära och kära för detta igen.Min älskade dotter som tog hand om allt på sitt proffsiga sätt.
Mitt lilla barnbarn som storögt såg när det klev in stora,trygga män som tog hand om hennes mormor.
Min x make som snabbt ryckte ut och var barnvakt.

Tack alla fina!
Jag älskar er av hela mitt hjärta <3

Det är som alltid i livet, när man väljer en ny väg, så är det ju något som lämnas bakom.

Jag är ju bloggare och trivs med att skriva ur mig både glädje och sorg, skratt och gråt...ibland även otrevligheter som faktiskt också det hör till livet.
Allt är ju inte en glädjedans och min blogg är ingen Glädjeblogg utan handlar om livet
Som den heter Minatankebanor:)
Ja allt som jag känner behöver ut.

Att jag trampar någon på tårna blir då och då, vi är ju mitt i livet och i mina känslor ingår ju mycket av vikten av att bli bemött som människa.

Jag blir, fast jag inte borde, så heligt för.....d ibland då jag själv känner att jag förminskas som person.
Sådant tar jag inte!!

Då blir jag för stunden en stormvind som ökar i styrka om inte greppet släpps om mig.
Så också nu!

Känslan jag har är att jag gjort mitt yttersta för att få saker och ting att fyngera och det räcker inte.
Ja...då vänder jag på klacken och går.
Livet är alldeles för kort för att jag skall utsätta mig för onödiga hälsorisker om jag inte behöver det.
När det dessutom finns människor ikring mig som med stor glädje och öppna armar välkomnar mig in till deras tillvaro, som fungerar.

Jag kommer hädanefter att lyssna mera på mig magkänsla.
Den har jag varit väldigt dålig att lyssna på, under de senaste åren.

Som en vän sagt till mig:

Sirpa, måste du leva så mycket hela tiden?
Jag förstår hur hon menar.
Jag gillar att ha mycket ikring mig.Håller mig sysselsatt.
Jag är en sådan människa.
Det är ingen ide att försöka bromsa mig får då får det motsatt effekt!

Samtidigt behöver jag en grundtrygghet, ett andrum i livet också.
Är man aktiv som jag är, i både arbete och fritid så behöver jag lugn och ro, titt som tätt.
Annars går jag sönder!
Innifrån.
Jag klarar inte att leva i ett tryck, en stress som pågår dag ut och dag in.
Det gör ingen!!

Likaså behöver jag få vara kreativ i mitt utövande av livet.Arbetet ställer jag stora krav på.
Vill känna att jag är behövd, att jag uträttar något bra.
Likaså behöver jag få veta om det är något som är mindre bra.
Men inte få obefogad kritik hällt över mig.Då blir jag inte glad.
Det lägger sig som en tagg i hjärtat.

Jag lever i tron att varje människa har massor med gott inom sig.
Alla har sin gåva att förvalta.

Sedan kan man ju hamna på fel plats och inte riktigt få till saker och ting som behövs för att helheten skall fungera.
Då kan jag känna att det är skönt att bli medveten om det.
Se om sitt eget och förändra det som inte lirar.

Alla människor kanske inte hittar sin plats i tillvaron i första taget, utan måste pröva om och tänka annorlunda.

Som jag gör nu:)
Jag har tänkt om.Kör en ny väg som jag i stunden känner är rätt.Jag vilar i den känslan och låter det gamla lägga sig till ro.

Jag har sparkat omkring mig en stund och det föll inte i god jord.
Men jag tar inte hur mycket som helst, inte från någon.

Som bloggare lever man ganska farligt.Det händer då och då att någon känner sig trampad på.
Jag hoppas in i det längsta då att dessa individer reflekterar över att det är Min känsla det handlar om i Min blogg.
Inte deras!
Den hör inte hemma i mitt skrivade.

Du kan ju inte se på en tavla eller en bok och gå in och börja stryka över eller ändra bara för att det inte känns bra för dig.Eller hur?
Utövaren av budskapet försöker på sitt sätt förmedla sin känsla och den äger den själv!!

Visst kan du kommentera och säga ditt, men förvänta dig inte att utövaren ändrar på sig, för att du vill det.

Jag kommer om några timmar att åka in till Västerås Centrallasarett.
Genomföra testet som tar en timme.
Ta ett samtal med läkaren som finns där och verkligen berätta hur jag mår.

Likaså berätta vad mina mål är.
Att fungera fullt ut i mitt arbete.Träna inför de lopp jag har framför mig.
Göteborgsvarvet och Asics Stockholm Marathon.

Jag hoppas att jag är fullt frisk och att mina krafter återvänder snabbt och yrseln ger med sig.

Känner att jag inte orkar ta flera samtal där jag får veta min plats, för det vet jag redan.
Jag är bussförare!
Men tyvärr för stunden Out of order.

Jag hoppas att det accepteras att jag sköter mitt i min takt.

Jag Sirpa Niva är ingen som åker ambulans in till sjukhuset för ro skull och sjukskriver mig heller inte förrän jag känner att jag absolut inte klarar att utöva mitt arbete som bussförare.

Jag leker inte med människoliv!

Bloggande kommer fortsättningsvis att vara min ventil precis som tidigare.

Nu duschen så jag inte luktar svett efter nattens oroliga drömmar som väckt mig ideligen.

Jag har en önskan att få lugn och ro ett tag.Så jag får landa i mig själv igen.
Känner inte riktigt igen den ilska jag bär.Det är inte jag!

Jag vill ha tillbaka skrattet i mitt ansikte, leendet som smittar och glädjen över den jag får vara här på jorden.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det tidig Tisdag morgon och jag vaknade efter en natt med djup, nästan medvetslös sömn. Natten innan var det svårt att komma till ro då jag anlände rätt sent och skulle upp tidigt. Det blev slarv med matintaget också igår och det gjorde nog...

Söndagen bjöd på jättefint somigt väder, men hu så kyligt. Men kylan märkte jag inte av där vid bussratten. Hann äta frukost denna morgon innan det bar iväg till Kristinehamn för lastning av tågresenärer till Karlstad och Oslo. Jag fick med mång...

Kände mig trött och hungrig när jag gick ut till bussen och hämtade laddsladden till min mobil. Passerade receptionen på hotellet och kunde inte motstå att köpa mig en Linssallad med handskalade räkor och kokt ägg som kostade 89:- Har köpt nåt...

Vaknade jättetidigt i husbilen. Det bar minusgrader ute och det kändes inne hos mig där i bilen. Pannan gick igång ofta. Bryggde på gott starkt kaffe och låg sedan kvar i söngvärnen en stund. Hörde hur kollegor hämtade sina bussar. Jag fick ...

Måndagen började jag med att haltande av smärta kliva upp tidigt och få igång kroppen innan det var dags att köra barnbarnet till skolan och direkt därefter åka och besiktiga min lilla bil. Jättetrevlig besiktning. Dekra i Svista hemma i Eskilstun...