Gick ut igenom dörren hemma 02.00
Startade min älskade V70.
Han gick snällt igång utan protester.
Såg då på bilens termometer att det var -11 ...
Inte konstigt att det nöp i fingrarna fast handskarna var på, när jag skrapade rutor.
Det var ett tufft jobb då det var packis....
Skrapade och skrapade, tills jag fick vindruta och sidorutor fram nästan isfria.

Resten var ingen ide...jag rådde inte på isen!
Bakrutan tog värmeslingorna så sikt hade jag nog för att köra.
Brukar vara jättenoga med att alla rutor är rena.
Fixade inte det denna natt!

Åkte till jobbet.In och hämtade nyckel till vännen/kollegans bil som jag tyckte var en bra ide att ta till honom,då det var han jag skulle lösa av.
Nu fick han hoppa i en varm och skön bil, fara hem och sova efter sin över 12 timmar långa arbetsdag.

Kändes bra i hjärtat!
Bilden jag lagt ut är hans...lånar den:)

Jag skulle köra mot Arlanda 03.00 så vi hann prata en stund innan han for hemåt.
Det är ju så sällan man hinner prata med kollegor i detta jobb.

Tack för din varma kram vännen:)
Den behövde jag verkligen!!

Klumpen i magen minskade och jag kunde njuta av körningen.
Två kunder i bussen.
Konstaterade att spolvattnet frusit till toan i bussen.
Inget jag kan göra något åt.

Körde tom tillbaka till Västerås.
Tomt på Arlanda, inga flyg kom in.

Skönt att lyssna på musik i hela bussen:)
Klumpen i magen minskade ännu mera.

Har nu haft rast i bussen här i Västerås.Straxt dags att ta ombord kunder och åka mot Arlanda.
Andra och sista vändan idag.

Just nu är det bara -4 ute.
Min buss är varm så jag borde få nöjda kunder.

Vaknade tidigare än det var tänkt.
Redan 00.10

Blir intressant att se vad den här dagen för med sig.
Känner att jag inte har någon som helst ork att fajtas med en massa dumma problem som uppkommer.


Nu är det inte så och vecka 4 rullar igång med det nya.
Problemen fortsätter och jag hör hur kollegor blir mer och mer uppgivna.
Står maktlösa när kunder skäller på dem när de blir utsatta för allt annat än det som reklamen utlovar.

De missar flyg och känner en stress och onödig oro då vi inte uppfyller det de betalar för.
Jag förstår kunderna!
Och jag förstår mina kollegor som uppgivet sliter.
De har tappat suget och gnistan.
Gör bara det som måste göras.

Leenden slocknar vartefter och kunder väljer att återgå till sina tidigare färdmedel.
Med full förståelse!
De har inte tid med vårt krångel och alla problem.

Om knappt två timmar kommer jag att sitta mot min destination igen.
Känner mig nervös och orolig.
Vad kommer hända idag?
Hur mycket skäll kommer jag att få ta emot?

En sak är säker!
Jag kommer inte att göra mera än jag klarar.Svara så gott jag kan och ge dem ett visitkort i handen, med nummer dit de kan vända sig med klagomålen.

Jag är inte orsaken till denna röra!
Jag vägrar ta skit för någonting jag inte själv ha fått varit med att ta fram och vara delaktig 


Straxt ger jag mig ut i nattens kyla.
Åka in till mitt arbete.

Jag har 14 arbetsdagar kvar och jag räknar dem, det är då säkert.
Stryker ett streck över varje dag och lägger det bakom mig.

Skriver av mig känslorna även fast jag vet att jag granskas noga och mina ord vägs på våg.
Jag har rätten att få leva och verka på det sätt som fungerar för mig.
Behöver inte beblanda mig i sådant som bara tar min energi.

Min anställning är snart över och jag kan säga att den tid som gått sedan jag skrev på, är jag inte stolt över!!!
Ett rejält felsteg i livet som jag med full styrka går in och rätar till med nytt val som är min framtid.


Jag vet att mina nära och kära finns med i varje beslut jag tar i livet och jag har sett oron i deras ögon och tvivlet i deras frågor, över mitt val.

De vill inte att jag skall gå under och det skall jag inte heller göra.

Varje dag skall jag lyfta fram det positiva och leva i det.Låta det och mina vänners omtanke bära mig i hamn, till tryggheten i det som komma skall.

Jag är tacksam över att ha lyckats såhär långt:)
Mållinjen är inte långt borta.