Vaknade straxt efter 1 på natten till Tisdagen.Var jättetrött!
Känns i kroppen att kuren suger kraft och att min hjärna tar stryk av den tid som är kvar av min tid hos nuvarande arbetsgivare.

Jag trivs ju med att leverera och den biten är helt borta nu.
Jag gör det jag skall och inget mera.
Vad tjänar det till...

Åkte till jobbet.Bytte till depåbilen som var iskall.Två svinkalla bilar mitt i natten...Brrr!!
Inte speciellt upplyftande.

Som tur inte lika kallt som föregående natt.Bara -5.

Åkte till Centralen och min buss kom väldigt tidigt.Vi bytte förare och inga nya kunder tillkom.Körde 3.
Lugnt och stilla gick färden.
Mina tankar flödare.
Tänkte på den kommande Julen:)
Jag älskar Julen.

Förhoppningsvis behöver jag inte jobba Julafton.Den vill jag vara med familj och vänner i Eskilstuna.
Midnattsmässa självklart.
Jultomte och allt.

Iår blir det begränsat med Julklappar då jag byter jobb igen och det gör ett glapp i ekonomin.
Barnen får självklart sitt.

Lämnade av mina få kunder som sovit mest hela vägen.
Tog mig en kaffestund innan det var dags att rulla åter.

Stilla och tyst.
Lyssnade på radion hela tiden med bra musik.
Åter 4.50

Hade sedan rast i Västerås.Stod uppställd vid Centralen.
Givetvis fick jag inte ha den ifred, fast jag gömde mig i bussen så knackade folk på dörren och skulle ha svar på frågor.
Ville inte gå in på den trista, ensamma rastlokalen som hör till.
Trivs att sitta i bussen och titta på när vänner och kollegor far förbi.

Längtar verkligen efter det nya som kommer ge fysisk kontakt med kollegorna.Kommer kunna fika ihop ibland på depån.
Hursom så är det alltid någon där.
Man är inte isolerad som nu i en liten skrubb på depån.

Detta vet jag kommer bli mer i min smak än nu.Swebus har mycket bättre, det vet jag och ser fram emot

Hade många glada kunder och en trivsam tur igen efter rast.
Hade bara så svårt att njuta.
Bussens bagagelucka krånglade så jag fick lov att varna kunderna så de inte fick den på sig.
En grej som aldrig åtgärdats fast det påtalats i 6 månader.
Suck!!

Körde så runt och trött, uppgiven och less kom jag rullande mellan terminalerna, inga kunder.
På ett ställe ser jag ett leende då jag kommer rullande och det lyfte verkligen min dag:)

Det var min blivande chef som stod där och log ännu bredare när han såg att det var hans nytillskott som kom rullande.
Jag stannade bussen och klev ur, han kom fram och jag gav honom en stor kram, helt spontant för jag kände det.
Blev så himla glad av att se honom där:)

Vi pratade kort och han var tydligen där för att se över Swebus hållplatser och annat så det såg bra ut.
Han håller ordning:)

Jag strålade som en sol när jag åkte därifrån.Inga kunder med denna tur så det blev ett samtal i headset med min gamla mor.
Även hon har sett hur jag kroknat i detta jobb och förfasats över mina långa arbetsdagar.
Nu känner hon också en lättnad att jag lämnar detta och väljer Swebus som är inatbetat med goda rutiner.

Kom så till Västerås.Tankade bussen på macken.Städade ur och parkerade på depån.
Snabbt därifrån.

Var jättehungrig då jag bara ätit en morot på alla de 11 timmar jag varit uppe och igång.
Handlade på Willys i Sura och kom så hem till huset.
Av med uniformen.På med mysklänning.Då var klockan 12.15
Byxorna börjar hänga då jag tappat 3 kilo.Känns i hela kroppen, men fläsket på magen biter sig kvar.
Kämpar vidare:)

Fixade fisk i micron.Kokt torsk med lite smör och till det citron.
Det var min lunch och smakade himmelskt.
Sedan en kort vila innan jag fixade en långpanna äppelkaka till idag:) ska ha med den till Swebus och Axelssongänget i eftermiddag:)

Sedan var det dags för dagens motion.Var så frusen och låg i energierna så det fick bli gåbandet.

Mitt lilla barnbarn var min coach och noterade mina kilometrar vartefter:)
Sötunge! Hon är så mysig.