Fick tidigare under hösten ett samtal som jag tyckte var lite kämpigt, men samtidigt kände jag att livet kan ju inte ständigt vara ros och glädje.

Misstag kan alla göra och det viktiga var att det rättades till så bra det bara gick.

Min älskade husvagn hade blivit påkörd där den stod och den som hade gjort det tog fullt ansvar för det.
Så jag har inte lagt npgon energi på det inträffade då allt skulle ordna sig på bästa vis.

Som sagt...alla kan göra fel och misstag.Vi är människor.

Nu fick jag samtal igår när jag arbetade att det dykt upp problem.

Min husvagn var inlämnad för skadorna den fått och när han som gjorde jobbet, började riva loss plåtar på vagnen så uppdagades en rötskada.
Det hade tagit sig in fukt på främre höger sida, så bärande balkar och isolering ruttnat.

Detta hade pågått ett tag så det innebär att jag köpt vagnen i sådant skick och sedan har det blivit mera under denna regniga sommar som varit.

Jag blev alldeles kall....vad innebar detta för kostnader för mig?
Vagnen vill jag absolut inte avstå ifrån.
Den älskar jag, oavsett fuktskada eller inte.

Vi pratade ett tag och jag fick veta alternativen.Laga och lapppa det som måste, stänga igen och låta rötan vara kvar, hoppas på det bästa.
Eller laga ordentligt och ta kostnaden.
Sedan har jag vagn för lång tid framöver.

Valet blev ju inte så svårt för mig.
Jag har inte bästa ekonomin just nu när jag står itu med att byta arbetsplats.
Men efter samtal med min dotter så ringde jag upp igen och vi kom överens om att göra allt på bästa sätt.

Jag vill ha min husvagn i toppskick!
Får ta kostnaden.
Det rör sig om ca 8.000-10.000

Så är livet:)
Bara att gilla läget.
Nästa stora kostnad jag har framför mig är frambromsarna på Volvon.
Viktigt och nödvändigt.
Ingen brådska ännu.
Blir en bit in på nästa år.

Med mitt beslut så får jag en fin vagn till våren, som jag kan dra ner till Öland med tryggt hjärta.

Igår efter jobbet åkte jag direkt till min nya arbetsplats för att hämta kläder och få lite mera information från min kommande chef.

Kände mig stressad och jagad då det strulade på mitt jobb som vanligt.
Kom inte iväg den tid jag planerat.

När jag steg in genom dörren på Axelsson/Swebus så föll lugnet över mig direkt.
Möttes upp av en leende glad Swebuskollega som hjälpte mig tillrätta med min extragrej.

Ett fat fyllt av äppelkaksbitar ställdes in i kylen och jag skrev en lapp till mina blivande kollegor.

Varsågod!
Äppelkaka till mina kollegor:)
Kram från blivande Swebusaren Sirpa:)

Sedan kom min chef K till mig och fixade kopp åt mig och kaffe trollades fram.
Njöt så av att se det stora, ljusa och luftiga uppehållsrummet med bord, stolar, kaffemaskin och allt som behövs.
I hörnet var datorn på ett stort skrivbord med allt runtikring som vi förare behöver:)

På nuvarande har vi ju ingenting sådant.Kändes härligt:)
Jag var jättetacksam över att få det som är naturligt för en arbetsplats som våran.
Bussförare behöver få ha gemenskap med kollegor och ett ställe att slappna av på, som är trivsamt och välkomnande.
Så himla viktigt!

Vi satt och pratade om rutiner, arbetstider, raster, kläder...ja allt som är kommande.
Jag fick mitt nyckelkort:) redan, fast jag inte ens börjat ännu.
Gud vad det värmde mitt hjärta!!
Vara så betrodd och så önskad och välkomnad.

Fick en mapp med sådant jag kommer att behöva.
Ett schema för arbete under December månad :) så jag kan planera min tid med ledigheter och annat.
Härligt!
Jag vet hur min jul ser ut och jag är ledig Julafton och Juldagen:)

Med min chefs glada leende med mig i hjärtat.
Samt orden...vi ses snart vännen..klädpåse under armen och jätteglad, gick jag så ut.

Hörde bakom mig en bekant röst som sade Tjena Nettbussare:)
Vänder mig om och där står min forne kollega från VL tiden, J som jag tycker jättemycket om.
Stora kramen förstås!!
Vi pratade en stund och vi var båda så glada över att återigen vistas inom samma väggar.

Så härligt!
Vi kommer att få större möjligheter att ses hädanefter.Jättekul
Tycker om att umgås med honom och prata om allt möjligt.

Glad i själ och hjärta vandrar jag ut i kylan till väntande bilen.
Ute på gården möter jag nästa forna kollega:) från Köpingstiden.
Nu kör han för Jensen buss som har samarbete med Swebus.

Mera kramar och prat:)
Återigen glädje över att kunna ses oftare och pratas vid.
Skickade in honom för att ta sig en bit Äppelkaka i köket.

Satte mig i bilen och bara pustade ut ett ögonblick och kände hur saker och ting bara landade i mig.

Jag ser bitar av min framtid falla på plats och det på ett sådant betryggande sätt att min själ bara jublar.
Jag har en chef som bryr sig om mig som människa och det betyder så oerhört mycket.
Kollegor som blir glada varje gång vi ses och jag återknyter gamla kontakter:)
Så roligt!

Jag har kanonfina kollegor nu med!
Absolut...men vi får ju aldrig möjlighet att ses.Mest bara vinka åt varandra på vägen, när vi möts, eller vid de stressiga förarbytena med fullt av kunder runt ikring oss som kräver sitt.
Där kan man ju heller aldrig prata avslappnat, i kunders närvaro.

Detta steg idag, behövde jag så himla mycket!!
Känna att jag har ett värde som människa.
Inte bara ett redskap.

Åkte hemåt, jättetrött och glad som en idisslande boaorm.
Hem för att prova kläder:)