Alla inlägg under november 2015

Av Sirpa - 18 november 2015 04:04

Min älskade lilla livskamrat sen 15 år tillbaks har blivit hängig.

Hon har ju diabetes sen ett gäng år tillbaks och den har blivit väldigt "svajig" senaste året.

Nu har hon varit utan insulin en hel månad och hennes kropp har tillverkat eget.

Håller koll på henne, tar prov och ser också på henne om det ligger fel.

I förrgår började hon vara hängig och jag har sett att hon kissar och dricker lite mera.
Samtidigt har hon kräkts så jag tror snarare på en hårboll som inte vill ge sig.
Hon har haft så förr.
Hon är ju gammal och har magrat av från sin forna trindhet och det är ju inte konstigt.
Inatt var hon hängig så jag tog in låda, mat och vatten så hon får vara ifred här i vårt rum idag, från andra katterna och vildhjärnan Ludde bassetvalp.

Nu har hon ätit och druckit som vanligt.Men är sig inte lik.
Får se vad detta utvecklas till.
Misstänker att det kommer ligga kräkor hemma i sängen när jag kommer från jobbet idag.
Det är bra, för då får hon upp det om det är hårboll.

Varje dag med henne är en bonusdag.
Min lilla pälstoffla:)

Av Sirpa - 17 november 2015 04:51

Den godaste koppen kaffe är ju den som jag väcker dagen med:)

Varje kopp väcker minnen inom mig och känslor som är behagliga.

Denna morgon var det minnet av de vackra soluppgångarna på Öland som ploppade upp och fick mig att le.

Detta paradis på jorden som får mig att må så bra.
Ingenstans kopplar jag av så som där.Njuter och låter själen bara tanka in alla intryck av stillhet och ro.
Friden på stranden, tidiga mornar.
Det gör mig så gott!

Skönt att plocka fram dessa sköna minnen såhär, tidigt på morgonen.
Om en dryg timme skall jag åter ta på uniformen, för att bege mig ut i mörkret och kylan.

Möta dagen på ett sätt som fungerar för mig.
Skall ägna tiden mellan körningarna till att vårda mig själv.
Försöka mig på nån promenad och lite styrketräning i bussen.
Om det nu finns sådan tid...har inte kollat min tjänst idag.
En rast borde jag ju ha iallafall.

Dagen är normal tidsmässigt.
9 timmar totalt.

Skickade för en stund sedan ett God natt till min älskade vän som gick av sitt nattpass.
Fick ett trött Godmorgon tillbaka.
Hoppas han får möjligheten till den vila som så väl behöver.
De där nattpassen är grymma med sina 12 timmar. Energisugande.

Min andra älskade vän har en kort tjänst idag ...skönt!
Då får hon lite vila och möjlighet till annat än bara arbete.

Lyssnar på ljuden i huset.

Timern till spindeldamens terrarielampa surrar.
Ventilationen i huset låter dämpat.

Uppepå övervåningen snarkar hunden och svärsonen ikapp.

Det dunkar i väggen från grabbarnas rum, då de vänder sig om i sängen i sömnen.

Annars är det tyst.

Jag har gjort iordning frukostmaten som skall med till jobbet.
Det visar sig vart och när jag kan äta den.Förhoppningsvis på Arlanda efter första turen.
Då är jag redan två timmar in på min arbetsdag.

Jag har vänt dygnet till tider som ger mig lugn och ro på morgonen.
Lägger mig så tidigt att jag vaknar väldigt tidigt.
Som idag, redan 2.30
Det är tid som jag behöver, till eftertanke och stillhet.

Sedan har jag ju tjänster som börjar vid den tiden och då är det uppstigning straxt efter midnatt.

Har flera sådana nästa vecka.

Att jobba med sådana tider ger inte något utrymme för socialt liv.
Jag kan ju inte vara uppe på kvällen och umgås om jag skall upp vid 1 tiden på natten.
Det är sängen som gäller, som senast 20.00 annars hinner jag inte sova de timmar som behövs.

Idag börjar tjänsten 6.05
Det ger utrymme på morgonen.

Snart är det Första Advent.
Det är vackert!
Tänkte att jag skall tvätta fönstren i huset så det bara är för min dotter att byta de gardiner hon tänkt och sätta upp ljusstakar och stjärnor.

Behöver byta till vinterdäck på min bil.
Snön är på väg.På Fredag som det ser ut.
Då är det viktigt att åka säkert.

Jag är ju ledig Fredag-Lördag och Söndag så då tar jag sådant på de dagarna.
Hade en längtan till Öland men det gick inte då boendet blir för dyrt i förhållande till den tid jag får där.

Skulle varit framme sent Torsdag kväll och måste åka Söndag morgon då mitt arbete börjar 2.30 på natten mellan Söndag och Måndag.
Så det är inte värt.

Så planerna blir annorlunda.
Kanske passar jag på att besöka min nya arbetsplats under Fredagen:)
Krama på nya kollegor.

Vi får se vad det blir, däckbyte iallafall.
Behöver få vilan också.
Självklart träningen:) Den ser jag fram emot.Skall peta in lite löpsteg.

Har nu vilat två dygn efter de tre dagarna jag var ut och gick totalt 2.8 mil.Sedan jobbet med staketet på Söndagen:) det i sig var ett styrkepass.

Straxt hopp i kläderna och iväg.
Måste jobba mina timmar så det finns att ta av när en månadslön skall lämnas åter ;)

Tjingeling...

Av Sirpa - 17 november 2015 02:57

Läste under gårdagen att väldigt många människor påverkas av det mörker som råder nu under denna Novembermånad.

Det blir ljust väldigt sent på morgonen och mörkret lägger sig tidigt på eftermiddagen.

Blir liksom inte ljust alls om solen inte kommer åt att titta fram.
Människorna kurar ihop sig i kläder ute och i hemmets varma trygghet.

Inget blir ju lättare av det som skett i världen den senaste tiden.
Många går säkert i tankar som inte släpper in någon glädje.

Själv försöker jag att få in värmen med närheten till familjen härhemma.
Tänder levande ljus på mitt rum.
Det ger en trygg effekt och sprider ett milt sken i mörkret.

Mitt eget sinne är lite tungt just nu efter allt som hänt.
Känner en sorg och besvikelse över min felsatsning i arbetslivet.
Jag borde haft större förstånd än att ge mig in i någonting som jag inte visste ett dugg om.

Samtidigt känner jag en tacksamhet över att få ha provat på en sån grej, för jag kommer att uppskatta ordning och trygghet på ett helt annat sätt efter den circus jag lämnar.

Den sortens leverne hör inte till min värld.Jag behöver någon form av ordning och struktur.
Framförallt känslan att det finns hjälp att få om någonting inte är bra,
Ingen skall behöva köra slut på sin egen energi för att lösa problem som det inte ser ut att vara en ände på.

Vem fixar att leva och verka så.
Allt består ju ändå av ett givande och ett tagande.

Så jag idisslar i denna känsla så länge min själ känner att den behöver det.
Har mina verktyg att ta till i situationer som känns stressande, då jag kommer att hålla sådant ifrån mig.
Behöver läka ihop.Hitta balansen igen och sakta återfå min glädje inombords.

Det finns tre tankar jag har med mig ur den senaste tiden

1:a är : Vad finns det för bra att plocka ur det som har hänt

2:a är: Vad kan jag lära mig av det som hänt

3:dje är: Hur kan jag använda mig av denna erfarenhet i framtiden

För helt solklart är det ju så att, misstag kommer jag att begå även i framtiden.
Göra fel val och ta felaktiga beslut.
Annars lever man inte fullt ut, vågar inte ta steg som inte är säkrade med hängslen och livrem.

Jag vill inte leva ett inrutat tråkliv men heller inte under kaos och stress som suger all ens energi under arbetsdagen så ingen ork finns för fritid.Inte heller med så långa arbetsdagar att ingen tid till fritid existerar.

Livet består ju inte bara av att arbeta.

Jag vill trivas på mitt arbete.
Sköta det på bästa sätt.
Veta att jag har en trygghet att vända mig till om något inte lirar.
Känna en glädje i att gå till mitt arbete och att verka i det.

Jag är en glad människa!
Inte en grå, nedstämd individ som nu.

Låter dagarna rulla på.
Det är nu 17 arbetsdagar kvar innan det är dags att svida om till annan färg på skjortan.

Har redan börjat plocka ihop de kläder jag inte ens hunnit använda, för att lämna åter.
Det är en del i mitt avsked till det gamla som blev så kort.

Låg igår och läste om hur månaderna gått sedan jag tog steget över till det nya och främmande.
Vilken kamp och enorm glädje det varit.Stundtals en oro men mestadels en glädje och strålglans som ger en tydlig bild av vad jag levde i för förhoppning i det jag gav mig in i.
Trodde så mycket på detta!!

Tänkte först radera allt....för att i nästa stund, inse att jag då raderar bort 6 månader av mitt liv och det vill jag ju inte.

Det syns så tydligt i inläggen när mina krafter började tryta och jag började vika mig under pressen.
Läser själv så mycket mellan raderna som jag inte ens skrivit om, just för att inte göra någon ont.

Tog tidigare bort ett inlägg som jag fick veta, inte var lämpligt för företaget att ha på sociala medier.
Jag respekterar detta.
Vill inte skada någon.
Det räcker med att jag själv farit illa av allt som pågått.

Jag lämnar allt istället.
Det är smidigaste lösningen så får det som pågår, fortsätta bäst det vill.
Jag kommer inte att störa.

Jag hoppas bara att ur det som rådit/råder föds någonting som gynnar den lilla människan.
Att det skapas ett klimat som ger trygghet och konkreta lösningar som håller.
Jag väljer att gå min väg.
Det är smidigaste lösningen för mig.
Mitt liv är för dyrbart för att slösas bort på något jag inte längre tror på.

Nu skall jag steg för steg få tillbaka glädjen och sången inom mig själv.
Försöka att inte gå in i nästa arbete med så stor energi:)
Lägga band på mig och insupa allt det nya med försiktigare steg.
Kanske lite vaksammare ögon.

Skillnaden är ju den stora att Swebus känner jag ju till bra.
Det känns tryggt från början även fast jag kommer in just nu som timanställd.
Känner liksom ingen oro då allt finns här på ort och ställe.

Det förra var en vågad satsning som jag inte klarade.
Nu lägger jag tryggare kort.

Vem vet vad som ligger i framtiden:)

Swebus finns överallt...dörrar står öppna till vad som helst jag själv vill och vågar satsa på.

Först bara slicka lite sår och klappa mig själv på axeln en stund för att komma över känslan jag bär i stunden.

Glädje ligger och väntar bakom nästa krök....
Vågar du inget så vinner du inget!





Av Sirpa - 16 november 2015 17:20

Imorse när jag stod nere vid Centralen i Västerås och väntade på bussen jag skulle köra, så fick jag först en härlig, varm kram av en vän och kollega från mitt förra jobb Västerås Lokaltrafik.
Den behövde jag, där jag stod och frös.
Kände mig ensam, lite vilsen och samtidigt beslutsam där jag väntade.

Straxt rullade det in två stycken vita bussar som det i båda var glada och vinkande chaffisar i:)
Mina blivande kollegor på Swebus:)
De vet säkert inte ännu att jag snart är en av dem men på nåt vis kändes det så tryggt att ha dom där, nära mig i min konstiga känsla inombords.

Jag behövde dem!

Kändes lite tomt när de lastat klart och åkte.

Min buss kom försenad.
Gjorde det jag måste utan glädje.
Bara rutin.
Vänlighet och information i microfonen.
Kände ingen som helst glädje...mest bara tomhet och en sorg inombords.

Rullade mot Arlanda.Gästerna sov då klockan var straxt efter 5.
Mina tankar surrade i huvudet.
Något i bussen larmade framme vid mig titt som tätt.
Såg inget fel och tyckte mig känna igen det från tidigare då ett larm tjöt som hörde till det som mäter vår körning, hur ekonomiskt vi kör.

Kunde kapa in lite av förseningen.
Så lite trafik.

Morgonen grydde.....
Jag satt och tänkte på framtiden.

Av Sirpa - 16 november 2015 13:53

Detta känns så konstigt just nu...
Jag har fullkomligt tappat gnistan!!
Är slocknad i själen liksom.

Hur ska jag komma åter till mitt normala tillstånd?
Där jag vaknar med glädje i hjärtat, musik i mina öron som jag går och nynnar på, med glittrande ögon och ett leende som smittar.

Jag brukar ju fara fram som ett yrväder i glädje.

Sprida min energi och lyfta andra ständigt.
Nu vill jag helst bara krypa ihop som en boll, blunda och försvinna.

Vem stal mitt leende?
Varför känner jag mig såhär??

Vad behöver jag göra för att hitta rätt i mitt inre??

Att ge mitt allt...tills orken tar slut.
Var tankar jag energi???

Av Sirpa - 16 november 2015 12:27

Bästa tänkbara hjälpen fick jag idag då jag hamnade fel efter att en lastbil blockerade den vanliga färdvägen jag brukar ta till Cityterminalen.

Den väg som blev alternativet var knasigt och jag visste inte vart jag vågade köra min 4 meter höga buss.

Ringde omgående Trafikledningen på Cityterminalen och berättade som det var, att jag kommit fel och behövde hjälp att hitta.
Fick den allra bästa tänkbara hjälp som går att få.

Stöttande ord och ett lugn som tog mig med i lugnet.
Köerna var grymma och allt tog tid fast jag inte var så långt ifrån målet.
Trafikledaren vek inte ifrån min sida mer än att ta andra samtal.
Han förstod min vilsenhet och fanns för mig hela vägen.

Det var tryggt och säkert!

Kom så fram till sist och fick min lagstadgade rast.
Kunde pusta ut innan nästa gäng kom ombord till Västerås.

Tack för hjälpen T!!

Av Sirpa - 16 november 2015 03:29

Smörjde in mina underarmar med Voltaren igår innan läggdags.
Hade så ont efter alla sysslor ute.

Jag har ju början till Artros i fingerleder och troligtvis i underarmarna också, så det är helt naturligt med värk efter allt för mycket jobb med dem.

Oftast går det över till nästa dag.
Så mycket som mina händer fått jobba igenom alla åren i mitt vuxna liv, så är det inte konstigt att det blivit nedslitet.
Jag lever med det och behöver ännu inget mer än Voltaren när jag själv ansträngt dem för mycket.

Nu är det Måndag morgon och jag börjar jobba igen, efter 11 dagar hemma, med sjukskrivning, semesterdag och övriga lediga dagar.

Känner mig lite spänd och nervös.
Inte för körning och mötet med gästerna, utan över hurdan börda det är att få allting fungera.
Så mycket strul och krångel som det var innan min kropp sade stopp, så är min oro befogad.

Idag är det en kort tjänst.
4.30-11.00 och jag skall köra från Västerås till Arlanda och vidare till Cityterminalen Stockholm.
Det är en kul körning som jag hade min första dag på denna turlista.

Rast i Stockholm så jag hinner vila en stund innan pålastning och färd åter till Västerås.Blir avlöst då bussen går vidare till Oslo.

Sedan inget mer jobb idag.
Depåbilen till garaget och hemfärd.

Idag har jag 18 arbetsdagar kvar innan jag slutar hos detta företag.

Fick igår en välkomsthälsning från min blivande chef på facebook och det värmde mitt hjärta väldigt:)

Jag kommer att ge mitt bästa de dagar jag har kvar.
Avsluta detta med värdighet.
Lägga dessa månader på mitt "lära mig av livet" konto:)
Man lyckas inte alltid med det man ger sig in i, så är det bara.

Kommer ta ett tag att bearbeta allt som hänt.Då jag gick in i allt med öppen famn, verkligen ville med hela min själ och hjärtat.
Trodde att detta var rätt plats för mig.
Sedan grusades allt väldigt, väldigt fort och min kropp och hjärna pallade inte trycket.
Jag är ju inte ensam om det så felet ligger inte enbart hos mig.
Det är skönt att veta.

Min lyckliga stjärna finns med mig då jag fick annat jobb direkt.
De finns de som värdesätter mig och det är jag tacksam för.

Kommer att gå in i det nya med öppet hjärta och försiktighet.
Ser till att vara varm i kläderna innan jag ger mig ut ensam.
Nu får jag dessutom all den utbildning jag behöver i det nya.
Behöver inte testa och gissa mig till lösningar.
Hjälp finns att få på nära håll och det uppskattar jag mest.

Straxt kliver jag i uniformen.
Pussar Titti hejdå och ger mig ut i den tidiga morgonen.
Börjar idag 04.31
Trivs med mornar.Dessa tider är mina bästa.
Jag vet inte om jag räknar 2.38 som morgon, som en del tjänster börjat/börjar för mig på schemat.
Det är natt i min värld.

Alla tänker ju olika och det respekterar jag.

Bloggar ikväll om hur dagen varit.

Av Sirpa - 15 november 2015 19:28

Dottern och jag hade tänkt att åka till badhuset denna morgon och simma lite.
I ljuset av levande ljus vid bassängkanten.

Nu blev det inte så.
Dottern var risig i halsen och febrig.
Jag gick upp efter mitt bliggande och fixade en pannkaksfrukost åt barnen och familjen.

Sedan gick vi vuxna ut och började hägna in villatomten så Ludde Basset kan vara lös och fri där.
Det blev nät och brädor, plattor och kompostgaller.
Alla tänkbara rymningsvägar stängdes av.

När allt var klart och vi redan hade varit in på fikapaus med kaffe, macka och saft, så fick Ludde testa sin nya frihet.

Han nosade runt och fann alla ställen som tidigare var öppna, helt igenstängda.
Var kul att studera honom när han vandrade runt och checkade av allt.

Sedan blev han halvtokig av lycka över att ha så stor "rasthage" att vara i.Full fart från den ena sidan, till den andra.
Ren glädjeyra:)

Kändes bra att ha fått det klart.
Dottern var helt färdig och jag hade sådan värk i mina finger och underarmsleder att det knappt gick att använda.

Vi röjde lite i förrådet och fick fram barnens vinterkläder.

Gick in och duschade varmt.
Beställde pizzor som svärsonen hämtade.Skönt att bara sitta ner och äta.
Jag var tvungen att softa ner efter detta då mina krafter var helt väck.

Tog nog i lite för mycket innan jag var helt återställd efter sjukveckan.

Mycket blev gjort och Ludde glad.

Börjar jobba igen imorgon.
Ska upp 3 så det är natti nu

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30
<<< November 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards