Direktlänk till inlägg 2 december 2015
Min älskade lilla katt Titti, tynar sakta men säkert bort ifrån livet och mig.
Hon fyller 16 år till våren och de senaste åren har hon levt med diabetes.
Vi har löst det på ett bra sätt med insulinsprutor.
Hon har kunnat leva på ett helt vanligt sätt.
Enda skillnaden har varit att hon behövt sitt insulin.
Morgon och kväll.
Detta har gjort att vi kommit varandra väldigt nära hon och jag.
Vi kommunicerar på ett sätt som bara vi förstår.
Vi sover tillsammans, tätt intill.
Senaste året har varit riktig tuff!
Med gånger av anfall som tagit hårt på Titti.
Insulinkänning till följd av att hennes kropp stundtals tillverkat eget insulin.
Balansen har varit så hårfin och på gränsen till omöjlig att hålla.
Anfallen kommer oftare nu och den senaste hade hon nu imorse.
Hon dricker väldigt mycket och kissar mycket och ändå fick hon känning.
Jag lyckades häva den snabbt med druvsocker.
Titti kräktes våldsamt och magen låter hela tiden på henne.
För en stund sedan var hon såpass pigg att hon åt och drack.
Nu vilar hon.
Hon har magrat av rejält senaste halvåret.
Pälsen börjar bli raggig.Hon orkar inte riktigt hålla efter den längre.
Tiden för oss börjar ta slut....
Titti behöver komma vidare till en tillvaro där hennes kropp inte behöver fara illa mera.
Detta är så fruktansvärt svårt steg att ta!
Men jag har givit henne löftet att hon inte skall behöva lida.
Det löftet håller jag!
Det är snart dags att ta farväl av min älskade livskamrat...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 |
8 |
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | 31 | ||||||
|